Stockholms Oordenteligheter/Nummer 5
| ← Nummer 4 |
|
Nummer 6 → |
| Annonserades i Dagligt Allehanda den 3 juli 1770 (samtidigt med nummer 6). |
Stockholms
Oordenteligheter.
N:o 5.
Af Förslaget om Krögares förwandling,
leder sig et annat, icke mindre nyttigt
Project, til de oordenteligheters
afskaffande, som hos Herrar Laquajer sig tid efter
annan insmygt. Hela denna Corpsen borde
wara Militarisk: stå under Officerare och
under Gewär på wissa tider: alla wara klädde
uti en slags Uniform, som åtskildes, efter deras
Herrskaps smak, genom et tecken på wänstra
armen, hwilket dock under Paraden skulle
aftagas, med mera.
Nyttan af en sådan Inrättning blifwer ganska stor; ty först blifwa de disciplinerade, och följakteligen lättare at styra, då Husbonden afgifwer Rapport til Officeraren, som låter prygla den wanartiga Tjenaren, enär han beträdes med odygd eller olydnad. Sedermera torde sådan god ordning afhålla Bond-Drängar ifrån, at begifwa sig til Stadens makliga lefnadssätt, Jord-Bruket til känbar skada. Den lättja och det sjelfswåld, som förderfwar de mästa Tjenare, är altid orsaken til deras ändteliga sjelfbegifwande under Guardiet eller Artilleriet, och som deras lefnads=sätt under tjenste-tiden gör dem beqwäma til Soldatesquen; så wore icke eller orådeligt, at i tid inlifwa dem med Soldaternas Corps; dock med förbehåll, at icke gå emot Fiender, om icke uti särdeles hårda omständigheter.
Herrar Laquajer kunna, wid första genomläsandet häraf, taga Förslaget til misstycke; men, Gode Herrar! besinnen Eder, så torden I finna någon slags heder uti detta Projectet. - - - I blifwen uphögde til Corporaler och Under-Officerare, då Eder skickelighet och goda conduite hos Officeraren kommer i åtanka, och I kunnen hos Edra Officerare med frimodighet anklaga den eller de, som gå Eder för nära, det ware sig antingen Husbonde eller Kamerat. Med et ord, Laquaj-Corpsen skulle blifwa både fördelaktig för Eder, prydelig och nyttig för Staden, samt exemplarisk för all werldenes Laquajer.
Wid denna Corps NB. bör ingen så kallad Wärfware befinnas, utom Officeraren, som i Rullan intager alla Drängar, så snart de sig i Stockholm til tjenst anmäla; som ock de äga frihet, at gå ifrån denna fredliga Ordnings-Militairen, då de bewisa sig wara hogade för andra lofliga och nyttiga medel, til sin bärgning för framtiden.
Herrar Hår-Friseurer och Kutskar kunna äfwen under samma Corps indragas; då de af Respective Dräng-Societeten, som äro öfwade uti Fleute, Waldhorn eller andre Blås-Instrumenter, formera et Capell, som wid Bröllop och mindre formeliga Solenniteter, icke utan förtjenst för dem lärer aflöpa, biträda kunde.
Hela detta Förslaget låter wäl både nytt och särdeles; men jag är wiss om, at, i fall sådant Project ibland oordenteligheters afskaffande, icke anfördes, utan i det stället af någon Förnäm Herre proponerades, och därjämte förelades en Plan til werkställighetens möjelighet; det ock detta Förslag skulle winna framgång, Folket til förmån och Staden til heder.
Föran jag slutar detta Ämnet, wil jag göra en sammanliknelse imellan en Fransk och en Swänsk Laquaj: - - Den Franska är munter, glad, näswis, hurtig, nykter, skämtsam, flitig - - äger urskillning, ty han härmar sitt Herrskap, m. m. En Swänsk Laquaj är gemenligen twär, högfärdig, plump, lat, solskens-hungrig och öl-torstig, utan urskillning och begrep, ty han härmar sina Likar. - - - En Fransk Dräng, emedan han wäntar sitt Herrskap, då lagar han sina Manchetter, eller syr uppå et par nya, och det ute på Gatan wid Wagnen: med et ord: han är aldrig utan sin Sac d’Ouvrage - - Jo! - - det skulle anstå wåra Laquajer! men, som lättja och goda dagar försoffa större och mindre, högre och lägre människors sinnen; må jag, i anledning af hela detta Betänkandet om Domestiquer, säga med Poeten:
Quid faciunt Domini, audent cum talia fures.
Ammor och deras Contoir: - - - - En ganska nyttig Inrättning, om den samma kunde werkställas til Stadens Inwånares beqwämlighet, och Contoiret wore i stånd at förskaffa et Lager af Ammor, til späda Barns upfostrande: i synnerhet blifwer et sådant bemödande snart högst angelägit, när man redan ser, Huru wanan, at genom Amma upföda Barnen, så tiltagit, at det nästan hålles för oanständigt, eller åtminstone fattigt och förakteligit, då en Mor, efter Naturens Ordning, sjelf ammar up sitt kära Barn.
Genaste wägen, at ständigt äga tilgång på goda Ammor, lärer oemotsäjeligen blifwa. den: At et Barnsängs-Hospital inrättas här i Staden, dit sådane Personer, som olyckeligen fastnat för Kärlekens Frukter, måge begifwa sig i säkerhet; och utan pålaga, för wistandet därstädes några weckor, sjelfwa eller genom andra betala, efter omständigheterna, til Hospitalet någon Contingent, m. m. Detta Förslag torde misshaga åtskilliga; och nitiska Qwinnor torde ropa: Ach, hwilket project! Hwad Gudlösa tider! Skal man så förbarma sig öfwer Horor! - - - Hålt litet, Eders Ifrighet! Ingen Flicka, då hon öfwerlämnar sig åt det sinnliga nöjet, studerar uppå, at blifwa därigenom til heder och ära förlorad; Nej - - sådant händer emot förmodan; och jag är wiss uppå, det ingen Flicka gifwes, som, då hon befinner sig i sådant tilstånd, icke med bittra tårar begråter sin egen dårskap, änskönt alt för sent. - - Jag wil icke hafwa dem fördolda, - jag wil at de, under warelsen i Hospitalet, skola til andra Barnsängs-Hustrur bortstädjas. - - Men hwilken skal upfostra deras egit Barn? - - Det är oäkta, efter Ordspråket. - - Ach! - - då ser man en oordning ibland människor, som är Barbarisk. På det et äkta Barn må blifwa däggjat, måste et oäkta förgås, eller åtminstone fara illa. - - De äro likwäl aldeles lika goda människo-barn.
Önskeligit wore, det man med tjenliga ord finge från Predikstolen höra en förmaning til alla gifta Hustrur, om nödwändigheten och skyldigheten, at sjelfwa och icke genom Amma upfostra sina Barn.
Natten är Tjufwarnas stund och desse Gode Herrar måste twifwelsutan wara ganska nögde med de flere beqwämligheter, hwilka wår allmänna maklighet här lämnar dem. Den som har något Fartyg eller Båt liggande i Hamnarne, och ej håller den strängaste Wakt om nätterna, får erfara, med sin skada, huru noga Tjufwen wet göra sig en sådan oförsiktighet til godo. Det är icke utan, at en sådan Wakthållning faller högst besvärlig, i synnerhet på de smärre Fartyg och Båtar åt Mälare-Sidan, hwilka gemenligen ej hafwa mera, än 2, högst 3 Mans Besättning, en Gumma eller en Poike äfwen inräknad. Desse, uttröttade af et tungt arbete, som sysselsatt dem hela dagen, tro sig kunna lägga sig tryggt til hwila då Brandwakten och Tull-Betjening äro inrättade til den ändan, at hålla wård och förekomma alla slags oordenteligheter; hwilket, i synnerhet denna års-tid, borde kunna ske så mycket lättare, som nätterne äro ljuse, och Tjufwarne således ej kunna dölja sig undan i mörkret. Men det lärer wara et Öde, at, mäst hwarje natt, Tjufnader föröfwas wid Hamnarne. Jag tror så mycket häldre här et Öde, som, om det härrörde genom wederbörande Wakters försummelse, sådant wore i högsta måtton straffwärdigt, och ej borde aflöpa utan näpst för den, som beträdes med en sådan efterlåtenhet.
Jag har gjordt en Anmärkning öfwer de Publique Platsernes rengörande, som här meddelas. Månne det icke wore billigt, at Åkare, på de ställen de stå, äfwen 2 gånger i weckan bortförde det affall, som deras Hästar där qwarlämna, och som af Stadsens Arbetare och Dragare annars, på allmän bekostnad, afföres? - - Som ock: Månne icke de Bönder och Torpare, som om Lördagarne med Granris inkomma til Staden, kunde, til egen förmon, afhämta Gödsel åt Landet, all Gatu-Sopning NB. undantagande, där den kunde blifwa til gagn för Jorden, som af sådant Folk icke lärer kunna gödas, genom hwad i deras Ladugård falla kan? - - Sådane Torpare äro icke långt ifrån Hemma, utan omkring en mil wid pass ifrån Staden: och 50 Lass Gödsel på en Torpares Jord, är en dyrbar skatt, om det Folket allenast sjelfwa wille weta sitt bästa. - - - Inne i Staden, där icke Husen äro belägne med rymlighet, samla ju kutskarna affallet i stora Lårar? - - Jag tror, det sådant ofta blifwer kördt til watnet; - - men! hwad hafwer Policen at göra med Dynga?
Jag menar, at en Förordning är utkommen, som tydeligen förbjuder all slags Handel af Mångelskor, som sker innan kl. 12 på dagen. Jag kom, för någon tid sedan, gåendes wid Munkbron, då jag fick se en Båt, som hade lefwande Fisk: Jag gick dit och frågade Hustrun, som war på Båten, hwad Fisken kostade? Hon swarade mig, at den, som rådde om Fisken, wore icke där. Jag gick därifrån, men såg mig strax därefter tilbaka, då en Mångelska, hwilken stod där för mig och talade med Hustrun, tog Fisken af hänne med dessa orden: Nog ska wi komma öfwerens. Någon hwar torde därföre med mig önska, at wederbörande wille hafwa något bättre inseende öfwer detta nog djerfwa Folket, än som sker; ty mången fattig får ofta, för deras skull, gå miste om at få handla något med Landtmannen.
En hop Trumslagare och Pipare hafwa tagit sig före, at om Helgedagerne ställa sig på allmänna ställen, och för en liten wedergällning wisa sin färdighet på hwar sina Instrumenter. Så mycket jag håller af munterhet och glättighet, och så gärna jag unnar Djurgården och andre Platser detta Divertissement; så litet tror jag det passar sig på Landswägen utan för Tullarne, där Resande löpa fara at bli olycklige genom owana Hästar, som icke, likasom wåra Åkar- och Hyr-Kampar, tåla så stark Musique. Jag wille därföre, at Trumslagarne måtte förbjudas at röra sitt Spel wid Tullarne eller på Landswägarne. Min egen erfarenhet sistledne Christi Himmelfärds-Dag, straxt utan för Norr-Tull, öfwertygar mig om nödwändigheten af en sådan Precaution.
Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.