Stockholms Oordenteligheter/Nummer 6

Annonserades i Dagligt Allehanda den 3 juli 1770 (samtidigt med nummer 5).

[ 41 ]

Stockholms
Oordenteligheter.

N:o 6.

Hushyror; - - et wackert och rikt ämne för denna Weckoskrift! - - Herrar Husägare, läsen med betänkande, och besinnen huru olika Hyresmän af Eder taxeras. Om, til förekommande af stegring på nödwändigheter uti wår Stad, wissa mat-persedlar taxeras, så borde ock, i synnerhet något mål sättas för husägares tiltagsenhet. De äro flere i Stockholm som hyra, än äga hus: men hela denna mängd af folk subordinera likwäl under Husägare. Man säger wäl at hwar och en taxerar sig sjelf då han ingår i Contractet; men ofta är en Hushållare nödsakad, at emot sin wilja hyra sig Wåningsrum, och då måste han, för nöd skul, underskrifwa och sucka: ordsaker til sådant äro alt för många och allom så bekanta, at de icke behöfwa anföras. Här blifwer ämnet, at något orda om de medel som kunna åtminstone lindra Hyresmän, och öfwertyga Husägare, at någon slags ändring är både Christelig och billig. - - - Jag wet at första inkastet blifwer: ”För den som icke betalar efter mit behag, har jag inga rum at uthyra; jag be[ 42 ]42 höfwer icke hyresfolk, med flere sådane skäl.” - - Men det wore som Slagtaren skulle säga: Jag säljer ingen mark Kött, om jag icke blifwer betald efter åstundan. Då man skal äta, måste man hafwa husrum; så wida man icke kan bo uti tjäll: och då mat-försäljaren taxeras, borde någon Method följas wid husrumms uthyrande.

Rum som äro belägne flere trappor up i Husen uti Staden betalas ganska wäl: ja, de som ligga åt de obehageligaste gränder är ej eller obebodde: men alla wåningsrum i hela Staden, wäl eller illa belägne, betalas efter den Taxa Husägare sätta däruppå; och Hyresmannen, som är Handtwerkare, lärer icke fälla priset på sin wara för allmänheten, då han utom Kronans och Stadens Contributions ärläggande måste betala en dryg hyra, för få rum, som ofta icke hafwa tilräckeliga uthus.

Huru skal wäl en sådan oordning kunna förändras? - - - At beräkna hyran efter fensterlufterna torde icke blifwa det säkraste? Dock funde sådant på många ställen fälla priset. Ex. gr. - 50 Dalers hyra för hwart fenster jag i mina rum äger. - - Men många hus, i synnerhet af dem som efter de totale eldswådorne äro upbygde, äro til rummen ganska små, änskönt 2 a 3 fenster finnas på et rum, så at et sådant förslag torde blifwa mindre nyttigt at widtaga. - - At uthyra rum efter deras golfs quadrat-alnmått, lärer för[ 43 ]modligen wara det säkraste å båda sidor: och kunde Policen på sådan grund äfwen taxera Herrar Husägare, Hyresmän til märkelig förmon. - - Men hwem skal begynna? och hwem wil fullfölja et godt förslag?

At reglera denna oordningen, lär wäl icke hållas för omöjelighet: om sådant med mera allwarsamhet handhafwes, än de första här i Staden bekanta Lykt-utprickningar: Men det lär ock blifwa ogjordt, til dess Riksens Ständer wid en Riksdag, då alla rum de hyra, under wistandet i Stockholm gemenligen upstegras, en sådan stor oordning afskaffa låta.

Min Herre har företagit sig et ämne, som är icke mindre ömt än stort. Det är ock wisst, at om M. H:s lätta och artiga penna kunde öfwertala wederbörande, at uptänka nya och werkställa redan widtagne Ordnings-mått, så gjorde M. H. den delen af människjo-slägtet, som här wistas, en märkelig tjenst. Men i sanning jag frugtar det är förgäfwes. Hwad är icke redan skrifwit i den delen, och hwad anstalter, hwad drift, har man wäl rönt sedan, mera än förut? Äldre Skrifter at förtiga: hwad har icke den Förnuftige Fritänkaren, Socrat m. fl. slöst bläck och papper i samma ärende? Sjelfwa den Pratsjuke Fritalaren har icke oqwickt däröfwer satyriserat, [ 44 ]då han skrifwer: ”Man kan rättnu säga, at Stockholm är så wisst bygt på Sophögar, som Amsterdam på Pålar.” Så mycket är åtminstone säkert, at alt hwad man både skämtwis och allwarsamt kunde skrifwa om wåra Hamnars och Canalers oförswarliga fyllning, skulle blifwa föga annat än rediter af hwad, som wore 100 gånger förut sagt. Hwad är då wärdt, at agera Stads-Apostel, at stundeligen lära, truga och förmana, och ändå alsintet uträtta. För ro skul, M. H., låt se efter hos en wiss, til drycker nog begifwen, Politie-Anförwant, och M. H. skal finna inpå hans egen gård förwaras sådana margehanda afskräden, från flere år tilbaka, de där i Constantinopel skulle förorsaka Pesten. Blifwer samma man af Hyresfolket därom påmind, så grinar han däråt. Si således statueras efterdömen.

Ännu et allmännare granlåts-ärende. Tilförene war i Stockholm brukeligt, at hafwa wissa beqwämligheter up i winden. Därigenom undgicks den pestilentialiske utdunstningen som då omedelbart intog öfre luftkretsen. Nu i wåra uplysta tider har man hittat på et annat sätt. Man inreder Wins-Kamrar, för at winna hyror, ock planterar sedan afträds-rummen här och där i huset, i wråar, i källrar och under trappor. Hwad skilnad at bo i et sådant hus eller på - - - - Huru kan ock eftertankan wara så slö, eller rättare: wisheten stå så långt tilbaka och så skändeligen [ 45 ]bedragas af girigheten? Yrka M. H., at detta med mycket annat blir rättadt. Jag skal då framdeles gärna tjena med flere ärindringar.

För några dagar sedan war jag på Fransyska Theatern. Innan Gardinen blifwit updragen, hade jag swårt wid at tro annat än det jag biwistade Herr Stenborgs Swenska Skådespel; så mycket buller, så mycket stampande med fötter och käppar hördes ifrån Parterren. Utomlands har jag sedt dylikt sjelfswåld; men det har där en annan grund. Acteurerne taga där hela inkomsten och äro således allmänheten mera räkning skyldige för sina göromål. Här är det en helt annan sak. Deras Majestäters frikostighet underhåller i Stockholm Theatern: hwar man wet huru litet det ringa förslår som insamlas af åskådarena. Parterren tyckes därföre med intet skäl kunna hos oss tilwälla sig den rättigheten at befalla öfwer Acteurerne eller Skådespelet; och det utmärker en hög grad af obetänksamhet, då den wil förstöra det lugn som man bör få njuta på detta stället. Jag wille gärna och nästan hälst ifrån Parterren höra piecerne samt se dansen; men det blifwer ej möjeligt, och alt hederligt folk lär retirera sig därifrån, om man fortfar i et så ohöfligt upförande. Det ware långt ifrån mig at gifwa hela Parterren tort i denna delen: jag talar blott om dem [ 46 ]som äro nog obelefwade för at göra buller och oljud. De många klappningarne som så tätt fölgde hwarandra, och ibland icke woro placerade på rätta stället, torde äfwen få räknas ibland sådane oordentligheter, hwilka på en wäl inrättad Theater fordra någon reforme.

At Acteurerne på sin sida fela emot den aktning de äro Spectateurerne skyldige, då de utan nödwändighet och af blott caprice låta hela timman och längre wänta på sig innan de änteligen behaga framträda; det lärer wäl icke kunna nekas: man tror sig kunna äga skäl til otålighet då detta slags folket icke en gång ger ursägt til sit drögsmål; men sådant bör på annat sätt rättas. Imedlertid torde de stampande Herrarne härnäst finna godt at wara stilla, eller tillåta at man anser dem såsom ledamoter af Livreen, och hwilkom det enligt Afficherne icke är tillåtit at wara i Logerne eller på Parterren.

Af alla sorter människjor i Stockholm, äro ostridigt Åkare och Hyrkutskar de swåraste at komma til rätta med. De äro altid owettige, de påcka altid, de få aldrig nog; det wore en fåfäng möda at påminna dem deras Taxa; de moquera sig uppenbarligen öfwer Taxan; och öfwerhopa med skälsord den som nämt et så löjeligt ord. Hällre än man postituerar sig med sådant pack, och samlar folk kring sig genom en i alla måtto så obehagelig [ 47 ]ordwäxling, ger man dem hwad de äska, om det än wore aldrig så oförskämt. Man kan ej eller anställa ordentelig Rättegång med detta slags folk; hwem wil börja en process och underkasta sig alla möjliga chicaner och widlyftigheter för några daler eller plåtar? En Commissaire de quartier, som genast på färsk gärning kunde anlitas, och som skaffade promt handräckning, wore i min tanka det bästa botemedlet. Huru ofta händer icke at resande strandsättas, och äfwentyra sin wälfärd derföre at de ej få hästar; man måste accordera med Herrar Åkarne och gje dem förut en ganska obillig betalning, och ändå på köpet utstå owett: Ungbror skal ha drikspengar; och gemenligen får man wänta länge på Ungbror, som med mycken stolthet emottager den stackars supplicanten. Det wore obilligt at begära handräckning af Fiscalen i hwarje casu. Hans göromål äro många och personerne få. Upsyningsmännerne äro gemenligen bröder och Krog-Camerater med Åkarne. Det händer wäl icke at deras förmån nyttja deras tjenst til privat uppassning eller enskilte tjenster och beställningar, som ej hafwa gemenskap med deras beställningar; men de äro dock wid dylika tilfällen merendels altid hindrade. De hafwa ju ibland annat, at hwarje Böndags-Afton besöka alla Krogar för at efterse om där säljes på de förbudna timmarne. Hwad myckenhet Krogar! och hwad nödwändigt uppehåll! Hwem kan neka en liten oskyldig wälfägnad? Det [ 48 ]är en werkelig satisfaction för den uppehållne wägfaranden, den öfwerfallne medborgaren, den lidande människjan, at wänta til Ronden är all: han bör ju preferera den större nyttan för den mindre.

Til förekommande af olyckor wid wåra hamnar, dar fisk, kött och grönsaker m. m. försäljas; då folket til någon myckenhet trängas wid båtarna, at få köpa allehanda sådane waror, wore önskeligit: det af Stadsens Wakt 1 a 2 man utposterades ifrån 4 om morgonen til 12 om dagen, på alla sådane ställen. - - Denna wakten borde freda säljaren ifrån wåldsama ord och hotelser, samt tilhålla köparen, at på skickeligit sätt göra den handel han behöfwer. - - - Tjufwar som likt Fiskmåsar swäfwo wid Hamnarna, och ofta göra owäsende, borde en sådan wakt wåldstyra och afwisa. - - Men wid sådan post, får man icke utsätta någon gammal gubbe eller ung gåsse under gewär, utan en rask karl, som i första påseendet, kan injaga större fruktan, än et helt kast myndiga gubbar med röda näsor och käppar i händerna etc.

Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.