Stormfågeln

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Storken
Samlade skrifter – Första bandet
av Carl Wilhelm Böttiger

Stormfågeln
Näktergalen  →


[ 98 ]

”Hvem är du, o fågel med askgrå färg?” —
Jag kommer från Ishafvets öar och berg.

Och spörjer du mig hur det är i mitt land,
Jag vet blott, isbjörnen der brummar vid strand.

Och spörjer du mig hvar jag har mitt bo,
Jag har icke något, jag har aldrig ro.

Men jagar mig nordanstormen från kust,
Då har jag min glädje, då har jag min lust.

Ty innan den väldige börjar sin färd,
Jag ilar förut öfver mörknad fjärd,

Och varnar de segel på hafvet jag ser:
”Han kommer, han kommer, ur vägen med er!”

Då torna sig böljorna, våg emot våg,
Det tjuter i tackel, det hviner i tåg.

Och båtar som bollar jag slungade ser
Än högt emot skyn, än i svalgen ner.

[ 99 ]

Jag följer dem troget på farans stråt,
Jag rör ej en vinge, jag glider framåt.

Af skeppen går ett efter annat i qvaf
Och fiskarnas öcken blir mången en graf;

Jag tätt öfver vågen behåller mitt rum,
Hur mot mig än fräser det salta skum.

Men stormen han tröttnar dock långt före mig
Och, bäst som det är, vill han lägga sig.

Till sunnan, som närmar sig, ropar han: kom!
Och ropar till mig: ”Nu är tid vända om.”

Så följas vi åt, norr om Islands skär,
I drifvornas lakan han bäddar sig der.

Min maka hon har, i norrskenens prakt,
Ett endaste ägg under tiden lagt.

Der ligger det snöhvitt på isad kant
Af klippans mot hafvet lutande brant.

Men midnattssolen skall skina derpå,
Men rufvas det skall af oss begge två;

Då kommer derut en fågel en dag,
Så orädd, så härdad sjöman som jag.