Svensk musikhistoria/14

14. Musikaliska Akademiens verksamhet.

För uppodlandet av en inhemsk smak i musiken blev grundandet av en musikalisk akademi av stor betydelse. Vi ha i det föregående omnämnt sällskapet Utile Dulci såsom det, inom vilket tanken på grundandet av en musikakademi först bragtes till liv. Flera av detta sällskaps ledamöter sammanslöto sig i början av 1770-talet för att verka för sakens genomförande. Största förtjänsten att hava tagit initiativet till stiftandet tillkommer Ferdinand Zellbell. Av höga gynnare av idéen må isynnerhet nämnas: friherre Axel Gabriel Leijonhufvud, kommersierådet Patrik Alströmer och greve Adam Horn. På hösten 1771 inlämnades till konung Gustaf III en underdånig anhållan om stiftandet av en musikalisk akademi. Konungen omfattade strax saken med livligt intresse, och genom ett kungligt stadfästelsebrev d. 8 sept. 1771 lämnade han sitt nådiga bifall därtill. Såsom föremål för akademiens verksamhet bestämdes: 1. att granska och författa musikaliska arbeten i alla riktningar; 2. att föranstalta offentliga och enskilda konserter samt bilda en särskild orkester; 3. göra utmärkta mästares kompositioner allmännare bekanta samt genom ett undervisningsverk utbilda tonkonsten på svensk botten.

[ 203 ]Redan i början av sin verksamhet uppstod en svårighet däri, att akademien saknade medel att avlöna lärare vid undervisningsverket. För att råda bot häremot dels sammansköto ledamöterna frivilliga gåvor, dels sökte man samla medel genom givandet av konserter. Genom 8 under år 1772 hållna abonnementskonserter erhöll man slutligen medel till att avlöna lärare i harmoni, sång, piano och violin, varigenom läroverket kunde öppnas samma år. Redan året därpå måste emellertid undervisningssalarna av brist på tillgångar stängas, och ämbetsmännen tjänstgjorde sedermera flera år utan avlöning. För att i någon mån avhjälpa sin svåra ställning ingick akademien 1773 till kgl. maj:t med anhållan om privilegium på ett månatligt lotteri, som förut tillhört hovkapellet. Likväl var även denna inkomstkälla oviss, och 1808 anhöll man, att konungen ville, i stället för privilegierna, giva en årlig ersättning av 200 rdr. banko. År 1792 beslöt akademien, att varje kallelsebrev till ny ledamot skulle betalas med 3 rdr. lösen. Även erlades frivillig årsavgift under flera år av samtliga ledamöterna. Läroverket kunde slutligen åter öppnas 1794, då en principskola inrättades för sång, men denna kunde ej hålla sig längre än till år 1812, då läroverket åter stängdes.

Vid undervisningsverket voro de närmast ledande männen direktören och konsertmästaren. Direktören ålåg det att anföra orkestern samt undervisa eleverna i komposition. Konsertmästaren skulle öva orkestern och biträda direktören vid tillsynen över undervisningsverket. D. 31 dec, 1771 utnämndes Ferdinand Zellbell till direktör och Erik Ferling till konsertmästare. Till lärare utnämndes dessutom i harmoni Henrik Philip Johnsen, i sång Lars Samuel [ 204 ]Lalin, i klavérspel hovorganisten Karl Johan Ramse och Johan Fredrik Palm. D. 2 febr. 1772 beslöts likväl, att utom direktören och sekreteraren, vilkas tjänstgöring ständigt behövdes, finge icke tillsättas några lärare, förr än kassans tillstånd medgåve arvodenas utbetalande. År 1794, då läroverket efter 20 års vila åter kunde öppnas, anställdes följande lärare: J. K. F. Hæffner i harmoni, K. Karsten i sång samt G. Maijer i oboespelning. Undervisningen i oboe måste likväl upphöra 1796. Den 1794 grundade principskolan var avsedd för utbildandet av kantorer, vilka sedermera skulle övertaga musikundervisningen vid gymnasier och trivialskolor. Här i denna skola fortgick undervisningen till 1812.

Antalet lärjungar vid konservatoriet var mycket växlande. Första året 1772 funnos 14 manliga och inga kvinnliga elever; 1794 var antalet 6 manliga; under de därpå följande åren ökades antalet, så att det 1798 steg till 43 manliga och 14 kvinnliga elever. Därefter gick antalet manliga elever tillbaka under det de kvinnliga ökades, så att det 1806 funnos 3 manliga och 31 kvinnliga, 1807 1 manlig och 22 kvinnliga elever. Medelantalet lärjungar under tiden 1795—1808 var 35.

Enligt stadgarna skulle Mus. Akad. giva utlåtande över insända kompositioner samt uppfinningar på instrumentmakeriets område. Vad de förra beträffa synas ej några arbeten blivit inlämnade. Däremot inkommo instrumentmakare med begäran om utlåtande över förbättring av särskilda instrumenter. D. 6 juli 1773 omnämner ett protokoll, att en instrumentmakare Lundberg gjort en uppfinning vid klavéret, varigenom tangenternas klappning under spelandet förhindrades. Samtidigt omtalas, att en herr Hell[ 205 ]stedt förfärdigat en violin med inhemska strängar. Dessutom omnämnes en klavecin, förfärdigad av Ödberg, på vilken man genom pedaler kunde åstadkomma crescendo och diminuendo. Samme Ödberg och en annan instrumentmakare Lindholm erhöllo (enl. protokoll d. 29 nov. 1780) för sina klavér premiemedaljer av 12 dukater. Även på musikteoriens område framkom ett och annat arbete. 1777 inlämnade postinspektören Allardt till akademien en avhandling om musikaliska termer.

Jämte Mus. Akad. arbetade även flera enskilda personer för inrättandet av ett undervisningsverk med fri undervisning i musik. Största betydelsen fick G. J. Voglers i okt. 1786 inrättade musikskola. Skolan avsåg att giva gratis undervisning i instrumentalmusik. Orsaken härtill var framför allt bristen på infödda musiker i hovkapellet. Som lärare anställdes: Hæffner och Palm på klavecin, Zander, Berwald (far och son) på violin, Pitscher på violoncell och Thileman på klarinett. Tilloppet till denna skola blev så stort, att undervisningen redan i dec. s. å. måste inskränkas till dem, som skulle göra musiken till sitt yrke. Medlen till denna skolas underhåll erhöll man huvudsakligen genom konserter.

För musikundervisningen sörjde Vogler även genom utgivandet av rationella läroböcker i musik. 1794 utgav han i Stockholm en Inledning till harmoniens kännedom. Grundvalen i hans harmoniska system är övertonsteorien, och han driver denna så långt, att han till och med vill insätta fiss i C-dur-skalan, alldenstund elfte övertonen från C “är snarare fiss än f“. År 1798 utgav han en Organistskola och en Klavérskola, båda av betydande värde. Året [ 206 ]därpå utkom av Vogler ännu en teoretisk skrift, denna gång likväl i polemiskt syfte: Lektion till koraleleven M. H. Med denna beteckning, M. H., avsågs Hæffner, vilken häftigt angripit Vogler för hans föga värdiga tonmålningar på orgel. — Förutom Vogler vore på det musikteoretiska området O. Åhlström och K. Envallson verksamma, Åhlström genom utgivandet av en Klavérskola, Envallson genom författandet av ett Svenskt musikaliskt lexikon 1802.