Tollstorp 1834/Kapitel 10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Slottet, Biskopshuset, Rådhuset, Gymnasium, Trivialskolan, Frimurarehuset, Assemblé- och Spektakelhuset, Badhuset
Beskrifning öfver Linköping
av Jacob Philip Tollstorp

Biblioteket
Eclesiastik-Economiens Cassor och Stipendier för ungdomen vid Trivialskolan, Gymnasium och Akademien  →


[ 133 ] Biblioteket. Förmodligen hade Brasken och de öfrige andlige bortfört de flesta skrifter och legender, ty blott få lemningar finnas derefter. Väl uppmanades sedermera presterne att inlemna från sterbhusen, nyttiga och vackra böcker, men utan framgång, ty 1600 var hela boksamlingen ej mer än 50 exempl. Det funnos dock många lärda män. Till ett bevis att då ej saknas vitterhets- och frihetsanda, vilja vi anföra följande versar af Biskop Thomas i Strengnäs år 1430:

Friiheet är thet betzsta thing
Then sökjas kan all verlden omkring,
Ther friiheet kan väl bära.
Vill tu vara tik sjelfver hull
Tu älsko Friiheet meer än gull,
Thy friiheet fölgher ära.

[ 134 ]Den första betydliga gåfva var något före 1634 af Axel Banér, neml. 160 band. Genom Biskoparnes sorgfällighet, steg samlingen vid 1700 till 800 st. Kort derefter anslog R.R. Gr. Carl Piper 1350 dal., för hvars nära belopp inköptes 480 volumer. Den oförgätlige och lärde Erkebiskopen Eric Benzelius från 1731 till 1743, vinlade sig med all omsorg om Bibliotekets förökande, och uppmanade prester och andra litterära personer till donationer. Största tillväxten vann det år 1757, genom inköpet för den obetydliga summan af 1200 d. k. af hans efterlemnade boksamling, hvilken innehåller många förträffliga arbeten, och utgjorde utom handskrifter 3000 band. Hans många anteckningar och rättelser, dels i margen af boken dels på lösa blad, visa med hvilket omdöme och uppmärksamhet han läst innehållet. Äfven Biskop Rhyzelius ådagalade mycket nit. Biblioteket stod först i St. Andræ Chor, han lät 1758 flytta det till tornet, der det nu är. En särskildt Biblothekarie , Mag:r Tidén blef då antagen, och catalog upprättad. Vidare har Biblioteket ökat sig genom liberala gåfvor, neml. af Biskop Filenius, Canc.R. E. Solberg, Assessor Ch. Braad, Pr. Doct. Ekman, Lagm. Sigf. Gahm, Erkebiskoparne U. v. Troil och J. Ax. Lindblom, Dompr. D. Alf, Prof. J. H. Lidén , Enkefru Hedv. Hellvig, Öfv. Com. L. P. Brunvald, m. fl. Den dyrbaraste senaste gåfvan är af BergR. Ridd. Dahlberg, år 1820. Denna innehåller många kostbara praktupplagor i naturalhistorien, botaniken, och medicinen , flera sällsynta historiska verk, och ett betydligt antal resbeskrifningar. Denna samling intager för det mästa det stora rummet i norra delen af Tornet. Böckernas antal lära nu utgöra omkring 26000, och eftergifva ej särdeles [ 135 ]mycket biblioteket i Lund, hvilket, för ej länge sedan, icke innehöll mer än några och trettiotusende band. Biblioteket har sin särskildta cassa, hvars behållning d. 30 Juni 1833, var 4666 R:dr 32 sk. b:co. Något öfver hundra R:dr användes det ena året mer än det andra till inköp af nya böcker.

De äldsta Documenter här finnas äro bytes- och salubref på Pergament till och med från 1320. Det är märkbart att se huru korta dessa förhandlingar äro affattade, och likväl innehållsrika blott på en sida med tät textad stil. Häraf kan man se att det ej var den tidens sätt att genom utdragen stil utfärda prejningsbref. Sigillen hänga i kanten, och stämpeln är djupt intryckt i vaxbållan. De mästa äro från Skenninge, Wadstena och Allvastra. Det äldsta bref på papper är af följande innehåll:

Salubref, hvarigenom Aafrun Folcka Dieknes hustru till Ragvalde Joansson försållt tio å Akra liggande Nordan för Brödra-Clostre och sunnan för Hannessa kogs, oah det för Silv. m:kr och Femtighi Östgötzka pänninga, swa got mynt at fyrathighi mkr göra ena lödhogha mk. Dat A:o D:ni MCDXLV. Feria proxima post festum St. Petri ad vincula. — Bekräftadt af Dan Ingolffsons, Byfogotha i Skenninge, och Ingeld Dieknes, Stadsskrifvare derstädes.

Ett dylikt äldre manuscript är en 1432 på papper skrifven Lagbok, skänkt år 1819 af Med. Stud. J. Carl Jansson i Wadstena, och lärer täfla med de äldsta i riket. Den är uppsänd till Stockholm. I åttonde århundradet uppfanns konsten att göra papper af bomull. I det elfte [ 136 ]infördes den af Araberne till Spanien, der alldra först vattenverk inrättades till dess förfärdigande. I det tolfte begynte man att tillsätta linnelump, men det egentliga linnepapperets ålder, kan ej räknas förr än 1318. Det äldsta documentet på detta slags papper förvaras i archivet i Hospitalet Kaufbeeren i Tyskland.

På Biblioteket förvaras äfven en vacker myntsamling, och andra curiosa, som utrymmet ej tillåter att beskrifva.

Hvilket hedrande och oförgängligt monument skulle icke en rik man kunna resa åt sig här, om han kunde anslå medel till uppbyggande af en Biblioteksbyggnad, med nödiga rum för en Bibliotekarius, och en Amanuens, på det en af dem alltid måtte vara närvarande. Den förra åtminstone borde då vara så väl lönt, att han icke hade skäl att öfvergifva sin post, och borde ej under andra vilkor få emottaga den; mot försäkran om anständigt underhåll på ålderdomen. Då kunde han lära känna boksamlingen och blifva hvad han borde vara, en lefvande catalog. Ovilkorligt borde Biblioteks-salen vara öppen hela dagen, året igenom. Mindre läsrum, som om vintern kunde hållas varma, borde för de studerande vara der bredvid inrättade. Hur ypperligt skulle det icke vara för en författare! Böckerne borde rangeras efter vetenskaperne; då kunde den vettgirige inviga sig i den, hvartill han kände sig hafva lust och anlag. Man borde helt och hållet och alldeles fritt kunna få tillbringa sin tid bland dessa bortgångne män, som likfullt lefva i sina skrifter, och stå ännu qvar såsom lärare i sin fulla verksamhet. Nu deremot står den stora boksamlingen [ 137 ]som ett chaos, för hvilket man häpnar. Den liknar en egyptisk labyrinth. Också är den liksom de öfriga i vårt land, föga tillgänglig. Man kan omöjligen besvära en man att der uppehålla sig hela dagen eller dagar, då hans tid af annat är upptagen och han icke är lönt derför. Dessutom är det inrättningens egen anda som skall lifva den vettgiriges anda; muntra den genom en lockande tillgänglighet, och göra honom bibliotekslifvet på det högsta ljuft och behagligt. Det skulle blifva en den förträffligaste anstalt i riket, och den ypperligaste i vetenskapsverlden. En gång satt i sådan verkställighet, skulle mången kunskapskär man ytterligare befordra den. Boksamlingen tycks förtjena detta offer. Månne en dag den man skall framstå, som vill förtjena denna Lagerkrans.