Tony växer upp/Kapitel 29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Kapitel 28
Tony växer upp
av Agnes von Krusenstjerna

Kapitel 29
Kapitel 30  →


[ 153 ]

XXIX.

Nästa morgon vaknar jag tidigt med en känsla av glädje, som jag först ej förstår. Å, julafton!

Jag tänder ljus. Klockan är bara fem. Mina strumpor, som på kvällen hängts på en stol, hänga nu över min sängkant. Jag nästan viker mig dubbel i sängen för all nå ena strumpan, som sväller på det mest egendomliga sätt. Hurra! Den första julklappen! Den ligger alltid i strumpan. Jag vecklar upp en tjock frasande jultidning med ett färgglatt omslag. I tån på strumpan hittar jag en marsipangris i ljusrött silkespapper. Jag vet att tidningen är från Pa, och marsipangrisen har tant Eleonora stoppat dit, ty jag har fått dessa saker varje julaftons morgon, så långt jag kan minnas tillbaka.

Ack, du förtjusande knubbiga gris! Låt mig kyssa din nos! Låt mig bita ett tag i ditt skära lilla marsipanöra! Jag tror man är välgödd!

Jag smakar på grisen och bläddrar i tidningen, en smula sömnig, men fylld av ljuvligt välbehag. Så hoppar jag ur sängen och lyfter på rullgardinen. Ännu är det mörkt ute, men jag kan se att fönsterrutan är täckt av snö.

[ 154 ]Julgranen! Jag är redan i trappan och smyger mig ned i salen, insvept i en av mina filtar. Därnere tänder jag det elektriska ljuset. Ja! Där står den i hörnet, den älskade julgranen! Pa klädde den i går kväll. År ut och år in har den haft samma julgranssaker. En ängel i toppen, flaggor, ljus, blänkande bollar, karameller som tant Eleonora kokar och sedan lindar in i silkespapper av alla möjliga färger, och över alltsammans en slöja av glitter. Å, så den doftar! Granbarren picka mot huden, då jag för händerna över en grankvist, och jag skrattar för mig själv. Jag tar ett par danssteg framför den och ger den en hastig slängkyss. Så upp igen! Filten släpar efter mig i trappan, och när jag hunnit halvvägs uppför trappan, sticker Pa plötsligt ut sitt rufsiga huvud ur sin dörr därnere.

— God jul, Pa! Tack för tidningen!

Han knyter skrattande näven åt mig och försvinner åter in i sitt rum, efter att ha ropat:

— God jul! Sov gott!

Och då jag kommit ner i den varma sängen, somnar jag igen med jultidningen på täcket och marsipangrisen mot min kind!