Upproret i Jönköping/14Dec1855
| ← Den 11 December 1855 |
|
Den 21 December 1855 → |
Den 14 December 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.
Genom beslut, antecknadt vid N:o 21 i protokollet för den 11 i denna månad, hade Rådstufvu-Rätten till i dag uppskjutit ransakningen, som då sednast förevarit med för delaktighet i de här i staden den 25 och 26 sistl. September förefallna upproriska och våldsamma uppträden, af Stadsfiskalen A. F. Strömberg tilltalade, dels häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson m. fl., dels ock på fri fot varande förre Brandvaktskarlen August Berg, Snickaregesällen Johan Nyström och åtskillige andre personer.
Då ransakningen af förutnämnde anledning nu åter företogs, i närvaro af Åklagaren, t. f. Stadsfiskalen Stadsfogden E. G. Moberger, och Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, inställdes de häktade för Rätten, äfvensom öfrige tilltalade personligen infunno sig; hvarförutan Herr Löjtnanten B. Elfström var närvarande såsom Regements-fullmäktig för tilltalade Furiren Rydelius.
Sedan Rådstufvu-Rättens i målet förda protokoll för den 27 sistl. November samt den 4 och 7 i denna månad blifvit upplästa, förnekade tilltalade Metallfabrikören Nordström sanningsenligheten af hvad Bokhållaren Hay, den 27 i nästförflutne månad, om honom vittnat, och Handskmakaren Carling bestred, att han fällt de af Skräddaregesällen Johan Fredrik Linder, den 4 i denna månad, omvittnade utlåtelser till de upproriske, med hvilka Carling Onsdagen den 26 September samtalat, äfvensom tilltalade Skräddaren Lundberg, med afseende å Handlanden Nyqvists i protokollet för den 7 i denna månad intagne vittnesberättelse, nekade, att, såsom Nyqvist intygat, Lundberg Onsdagsaftonen klockan 8 kommit springande, samt under hurrarop och svängningar med hatten förenat sig med en från öster kommen upprorisk folkhop.
Härefter tillkännagaf Åklagaren, att han, för att vittna i målet, till i dag inkallat Garfvaregesällen Engdahls hustru Kristina, Brefbäraren Otto Lundqvist, Konstförvandten Gustaf Johansson, Sadelmakaren Gustaf Wiberg och dennes hustru Sara Wiberg, Byggmästaren Johan Aug. Blomqvist, Brandvaktskarlen Sven Moberg, Gördelmakaregesällen Sven Lindblom, Gördelmakarelärlingen Johan Larsson, Smeden Anders Magnus Söderström vid Lilla Bommen, Fabrikören C. G. Sahlström, hvilka två sistnämnde förut vittnat i saken, Handskmakaren Johan Gustaf Wetterlöf, Handskmakare-gesällen O. F. Petersson, Pigan Clara Strängberg, Herr Doktor S. E. Sköldberg, Brandvaktskarlen N:o 12 Sven Johansson, Kakelugnsmakare-gesällen Gustaf Johansson, Pigan Greta Svensdotter i Minnet, Snusmalaren Peterssons hustru Anna, Carl Ljungberg, Magnus Larsson på Tyska Maden, Vinhandlaren Alexander Robert Molinie, Hofrätts-Kommissarien Per Kraft, förre Brandvaktskarlen Peterssons hustru Johanna, Sven Magnus Ljungberg i Backlunds gård och Anders Magnus Hellstrand, af hvilka Fabrikören Sahlström, Handskmakaren Wetterlöf, Handskmakare-gesällen O. F. Petersson och Pigan Clara Strängberg, blifvit åberopade af Handskmakaren Carling; Herr Doktor Sköldberg, Brandvaktskarlen Sven Johansson och Kakelugnsmakare-gesällen Gustaf Johansson af häktade förre Lykttändaren Carl Petersson; Pigan Greta Lisa Svensdotter, Snusmalaren Peterssons hustru Anna, Carl Ljungberg och Magnus Larsson på Tyska Maden af häktade Stenroddaren Johannes Petersson, Vinhandlanden Molinie, Hofrätts-Kommissarien Kraft och förre Brandvaktskarlen Peterssons hustru af tilltalade Lönnegren, samt Sven Magnus Ljungberg och Anders Magnus Hellstrand af tilltalade Johan Andersson.
Vid fråga om jäf mot ofvanuppräknade till vittne åberopade och vid Rätten närvarande personer, bland hvilka Handlanden Molinie, Hofrätts-Kommissarien Kraft och tilltalade förre Brandvaktskarlen Peterssons hustru Anna blifvit af Lönnegren åberopade, för att styrka den Stadsfiskalen Strömberg tillvitade delaktighet uti ifrågavarande brott, anmärkte tilltalade Malmgren att Brefbäraren Lundqvist vid det tillfälle, hvarom han skulle vittna, varit öfverlastad af starka drycker, och Åklagaren att Anders Magnus Hellstrand vore broder till häktade Hellstrand, hvarförutan Stadsfiskalen Strömberg uti en genom Åklagaren ingifven skrift bestridt tilltalade förre Lykttändaren Peterssons hustru Johannas hörande såsom vittne i saken.
I anledning af förestående jäfsanmärkningar öfverlade Rådhus-Rätten, sedan Brefbäraren Lundqvist förnekat sanningen af det förhållande, hvarpå Malmgren grundat sitt mot Lundqvist framställda jäf, enskildt till följande offentligen afkunnade
Beslut.
Rådstufvu-Rätten lemnar tilltalade Malmgrens i jäfsafseende mot till vittne åberopade Brefbäraren Lundqvist framställda men obestyrkta och af Lundqvist förnekade beskyllning, att Lundqvist vid det tillfälle, hvarom han skall vittna, varit af starka drycker öfverlastad, utan vidare afseende än att Rådstufvu-Rätten förbehåller sig rättighet att i sammanhang med målets slutliga afgörande, pröfva verkan af Lundqvists vittnesmål; hvaremot Rådhus-Rätten vid det upplysta förhållande att hustru Johanna Petersson och Anders Magnus Hellstrand äro, den förra gift med tilltalade förre Brandvaktskarlen och Lykttändaren Petersson och den senare broder till jemväl tilltalade Johannes Hellstrand, samt då såväl Lykttändaren Petersson som Johannes Hellstrand äro Stadsfiskalen Strömbergs vederparter i denna sak, förklarar med stöd af 17 Kap. 7 §. R. B., både bemälte Peterssons hustru Johanna och Anders Magnus Hellstrand jäfvige att i detta mål vittna.
Sedan förestående beslut blifvit afkunnadt, fingo nedanuppräknade personer, med undantag af Fabrikören Sahlström och Smeden Söderström, hvilka erinrades om den utaf dem redan aflagda vittnesedens fortfarande förbindande kraft, gå sanningsed, för missbruk hvaraf de varnades, hvarefter vittnena i hvarandras frånvaro hördes och berättade:
15:o Fabrikören Sahlström: Vidhållande sin förut aflagda vittnesberättelse, tillade vittnet på frågor, som på begäran af Handskmakaren Carling framställdes: att Carling, då han Onsdagen den 26 sistl. September skiljdes från vittnet, som bevistat sammanträdet på Rådhuset och biträdde såsom ordningsvakt, tillkännagifvit att Carling ernade gå hem och lugna sin hustru samt tillse att Carlings lärlingar höllo sig hemma, hvarefter vittnet icke vidare såg Carling den aftonen; tilläggande vittnet ytterligare, att vittnet icke hörde Carling uppmana någon till oordningar och att Carling, med hvilken vittnet sedan flera år tillbaka varit bekant, vore så välkänd att vittnet icke trodde honom hafva på något sätt deltagit i eller uppmanat till ifrågavarande oroligheter och våldsbragder.
131:o Smeden Anders Magnus Söderström, hvilken ånyo hördes i anledning af tilltalade Gördelmakarelärlingen Carl Rosells uppgift, att han Rosell kl. ½ 9 Onsdags aftonen varit hos vittnet med ett par malmbössor från tilltalade Gördelmakaren Nordström: att ett bud från bemälte Nordström aflemnat ett par malmbössor hos vittnet vid nämnde tid, enligt hvad vittnets husfolk för vittnet berättat, men som vittnet vid sagde tillfälle varit borta, kunde vittnet derom icke lemna vidare upplysning.
187:o Herr Doktor Sköldberg: Onsdags morgonen den 26 sistl. September var vittnet närvarande vid uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, der vittnet bland andra såg tilltalade Lykttändaren Carl Petersson i den oroliga folkhopen och hörde att Carl Petersson med hån och trots besvarade de förmaningar och varningar han fick emottaga af dem som nitälskade för ordningens återställande. Då vittnet i anledning deraf till Herr Assessorn von Feilitzen, som för tillfället stod på trappan till Häradshöfdingen Rymans närbelägna hus, yttrade att förnuftsskäl ej vidare vore tillräckliga för afvärjande af våldsamheter, genmälde bemälde Herr Assessor att dessa redan gått så långt, att de medel upprorslagen lemnade för vidare oordningars förekommande borde begagnas och att man följaktligen, om ej annat hjelpte, kunde använda vapen och skjuta på de upproriska. Sedan detta yttrande blifvit bekant bland massan vände sig flere med hotelser mot Herr Assessorn von Feilitzen och vittnet såg vid detta tillfälle förre Skjutsaren Jonsson stå nära vid trappan. Vittnet aflägsnade sig emedlertid derifrån förr än de upproriska aftågade och kunde för öfrigt icke meddela någon omständighet som tjenade till upplysning i saken.
188:o Garfvaregesällen Engdahls hustru Kristina: I sällskap med sin man gick vittnet Onsdags aftonen, lockad af stojet utanför Handlanden Lindmans gård, till närheten deraf och stannade i tvärgränden emellan Guldbergs och Fru Frisks gårdar samt betraktade uppträdet vid Lindmans hus, medan stenkastningen föröfvades. Bland våldsverkarne kände vittnet icke någon, men vittnet såg och talade under tiden med tilltalade Svarfvaren Dahlgren. Huruvida denne deltog i våldsamheterna eller icke kände, icke vittnet, som tillika med sin man aflägsnade sig derifrån före Dahlgren och innan uppträdet slutade.
189:o Brefbäraren Otto Lundqvist: Vittnet intygade bestämdt att vittnet icke, på sätt tilltalade Strumpväfvaren Malmgren inför Rätten uppgifvit, sammanträffat med bemälte Malmgren vid Talavid och uppmanade honom att vara sig och Konstförvandten Johansson följaktig att se på oroligheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom Onsdagen den 26 sistl. September. Som vittnet icke gått närmare berörde egendom än till Peterssons hitom densamma belägna ladugård, hade vittnet icke kunnat närmare iakttaga hvad som dervid förefallit.
190:o Konstförvandten Gustaf Johansson: Vittnet, som var i sällskap med förut afhörda vittnet, Brefbäraren Lundqvist, och tillika med denne uppehöll sig vid Peterssons ladugård, samtalade der med tilltalade Carl Hansson, hvilken, på vittnets fråga om han ville gå med hem, svarade: ”nej! icke ännu”; men vittnet kunde icke påminna sig hafva träffat eller sett Malmgren vid Talavid eller annorstädes Onsdags afton den 26 September.
191:o Sadelmakaren Gustaf Wiberg: Sedan vittnet äfvensom Carl Hansson Onsdagen den 26 sistl. September varit på arbete hos Smeden Nyström till kl. 6 eller 7 på aftonen, gingo de tillsammans till Carl Hanssons fader, i sällskap med hvilken och Målaren Wetterling de sedermera begåfvo sig till Handlanden Lindmans gård, hvarest då var en stor folkmassa och mycket språkades med dervarande herrar, som sökte förekomma oordningar och lugna folket. Några våldsamheter förmärkte likväl icke vittnet, som snart aflägsnade sig. Då folkhoparne aftågade till Häradshöfdingen Fricks egendom, stod vittnet på stora torget, men igenkände icke någon deribland och besökte icke nämnde egendom förr än kl. ½ 11 på aftonen, då våldsverkarne redan begifvit sig derifrån; tilläggande vittnet att Vagnmakaren Wetterlund vid något tillfälle tidigare på dagen berättat för vittnet m. fl., att det skulle blifva ”oväsen” på aftonen.
192:o Hustru Sara Wiberg: På uppmaning af vittnet, som ifrågavarande Onsdags afton kl. ungefärligen ¾ 9 sammanträffade med tilltalade Skräddaren Lundberg på Smedgatan, var Lundberg vittnet följaktig till Lundbergs bostad; och trodde vittnet att Lundberg sedan hållit sig hemma, enär Lundbergs hustru dagen derpå yttrat tillfredsställelse öfver hans hemkomst och deröfver, att han icke sedermera varit ute den aftonen.
193:o Byggmästaren Johan August Blomqvist: Onsdags förmiddagen den 26 September berättade arbetarne vid Distillatorn Uhnboms nybyggnad, som uppföres under ledning af vittnet, att de blifvit tillsagde af andra arbetare att ej arbeta vidare den dagen, men fortsatte likväl på vittnets föreställningar arbetet till kl. ½ 12, då August Levander kom upp och sade att arbetarne måste upphöra och gå ned, emedan arbetare ankommit och förnyat uppmaningen till Blomqvists folk att upphöra med arbetet och hotat att annars rifva ned ställningarne vid huset. Vittnet bad att hans karlar skulle få fortsätta arbetet till middagen, men dertill nekades, äfvensom då vittnet sedermera talade med Fredrik Jakobsson en för vittnet okänd karl, som var lång till vexten, utfor i hotelser mot vittnet. Det var brandvaktskarlar, som vid senare tillfället öfvertalade vittnets arbetare att lemna sitt arbete och vittnet hörde dem äfven tala om afskedstagande, utan att vittnet likväl numera kunde draga sig till minnes hvad som i afseende derpå eller i öfrigt afhandlades; dock erinrade sig vittnet, att Stenroddaren Johannes Petersson sagt: ”det är meningen att vi skola vara frie i dag”.
194:o Brandvaktskarlen Sven Moberg: Var ifrågavarande dag i arbete vid Distillatorn Uhnboms bygge, men ej närvarande vid öfrige brandvaktskarlarnes uppgifna öfverläggning om afskedstagande från sina tjenster. Sagde dag arbetades vid nämnde byggnad icke längre än till kl. ½ 12, sedan flere bland arbetarne, som varit sysselsatta med att bära sten vid bygget, yttrat missnöje med nämnde arbete och sagt att de ernade dermed upphöra. Vittnet förnekade sig hafva haft några sådana utlåtelser, som Muraren Fredrik Jakobsson i sin den 29 sistl. September inför Rätten afgifna berättelse velat påbörda vittnet, som ej heller hört f. d. Polisbetjenten Wadell yttra sig så som bemälte Fredrik Jakobsson den 9 nästpåföljde Oktober likaledes inför Rätten uppgifvit; utan hade, såvidt vittnet erinrade sig, Wadell endast sagt att det ”numera vore så godt att alla kryddkramhandlare blefve grosshandlare”.
195:o Gesällen Sven Lindblom: Vittnet, som är anställd hos tilltalade Fabrikören Nordström, har ofta hört bemälte Fabrikör förmana sina arbetare att hålla sig hemma om aftnarne; utan att likväl vittnet numera kunde erinra sig, om han uttalat någon sådan tillsägelse ifrågakomne Onsdag, då han ej heller såvidt vittnet förnummit uppmanat dem att gå ut i staden. Sagde afton var emedlertid Lärlingen Rosell ute så länge, att han icke kom hem, förr än vittnet, som kl. 10 gick till hvila, redan insomnat och nästpåföljde dag hade Rosell under samtal om föregående aftonens uppträden, derom vittnet i öfrigt saknade kännedom, berättat att, han, Rosell, icke varit bland de minst verksamma och att han jemväl varit med vid Häradshöfdingen Fricks bränneri; hvarförutan vittnet intygade att vittnet icke hört Nordström hvarken förut eller sedan yttra sig på något sätt, som antydde att han gillade oordningarne.
196:o Lärlingen Johan Larsson: Fabrikören Nordström, hos hvilken vittnet är anställd, hade särskildt ifrågavarande afton och förut i allmänhet förbjudit sine arbetare att vara ute om aftnarne, hvarföre vittnet höll sig hemma, medan oroligheterna i staden föreföllo, men tilltalade Lärlingen Rosell, som på befallning af Nordström gick till Smeden Söderström vid Bommen med ett par metallbössor, förblef derefter borta hela aftonen och kom icke hem förr än vittnet redan gått till hvila och insomnat; dock har Rosell sedermera icke omtalat hvad han haft för sig eller hvar han i öfrigt varit den aftonen. Vittnet kunde icke erinra sig om förut hörda vittnet Gesällen Lindblom var närvarande, då Nordström om Onsdags aftonen, på sätt vittnet förut berättat, tillsade sine arbetare att de skulle hålla sig hemma.
197:o Handskmakaren Johan Gustaf Wetterlöf vidhöll en skriftlig uppsats af följande innehåll: Onsdagen den 26 sistl. September, då vittnet i skymningen besökte Handskmakaren Carling, inkom denne och berättade, att han nyss förut varit på verkstaden och tillsagt sina arbetare det de skulle hålla sig inne om aftonen, hvarjemte Carling tillkännagaf att han ernade deltaga i den ordningsvakt, hvarom han och andra ordningsälskande män förut på dagen öfverenskommit vid sammanträde på Rådhuset, dit Carling, som yttrade mycken ledsnad öfver dagens oroliga uppträden, också tillika med vittnet begaf sig.
198:o Handskmakaregesällen Olof Fredrik Petersson: I öfverensstämmelse med en af vittnet ingifven skrift: att Handskmakaren Carling, hos hvilken vittnet arbetar, hela dagen den 25 sistl. September vistades hemma och arbetade, samt på samma sätt tillbragte en del af nästpåföljde dag, till dess Carling på eftermiddagen gick ut för att bevista Fattigvårdens sammanträde. Återkommen derifrån var Carling i skymningen inne på verkstaden och berättade, att han jemväl bevistat Borgerskapets sammanträde på Rådhuset och att beslut derstädes fattats om bildande af ordningsvakt, deri Carling skulle deltaga, enär oroliga uppträden vore att befara. Carling förbjöd derjemte sina arbetare att lemna hans hus eller gå ut den aftonen, emedan de derigenom lätteligen kunde ådraga sig ledsamheter, samt förklarade tillika att han vore öfvertygad det de icke skulle underlåta att hörsamma berörde tillsägelse, hvilken de också åtlydde.
199:o Pigan Clara Strängberg: att Carling, hos hvilken vittnet ifrågavarande dag var i tjenst, i vittnets närvaro förmanade sina arbetare att hålla sig hemma på aftonen samt att de alla åtlydde tillsägelsen.
200:o Brandvaktskarlen Sven Johansson och
201:o Kakelugnsmakare-Gesällen Gustaf Johansson kunde icke meddela någon upplysning i saken.
202:o Pigan Greta Lisa Svensdotter i Minnet. Tilltalade Stenroddaren Johannes Petersson anlände kl. 12 på dagen Onsdagen den 26 till sin bostad i Minnet och var då öfverlastad af starka drycker samt förblef hemma och sof ruset af sig till kl. 8 eller 9 på aftonen, under hvilken tid vittnet uppehöll sig i samma rum som Johannes Petersson, men på hvad sätt Johannes Petersson använde den öfriga delen af dagen, kunde vittnet icke upplysa.
203:o Snusmalaren Peterssons hustru Anna: Vittnet såg väl tilltalade Stenroddaren Johannes Petersson komma hem i öfverlastadt tillstånd vid middagstiden Onsdagen den 26 sistl. September, men visste hvarken hvar han förut uppehållit sig eller huru länge han höll sig hemma.
204:o Carl Ljungberg kände icke någon omständighet, som kunde föranleda upplysning i saken.
205:o Magnus Larsson på Tyska Maden: Enligt dagen förut träffadt aftal med Stenroddaren Johannes Petersson, inställde sig vittnet hos denne kl. 5 på morgonen ifrågakomne Onsdag och uppehöll sig der, sysselsatt med slagt, till kl. 9; och under dessa 4 timmar, efter hvars förlopp vittnet aflägsnade sig, vistades Johannes Petersson oafbrutet hemma.
206:o Handlanden Alexander Robert Molinie: Vittnet, som jemte Hof-Rätts-Kommissarien Kraft blifvit af tilltalade Lönnegren åberopade till vittnen för att styrka angifvelsen om Stadsfiskalen Strömbergs förmenta delaktighet i upproret, intygade att vittnet aldrig hört bemälte Stadsfiskal yttra sig på något sätt, som kunde anses röja en sådan delaktighet eller antyda att han gillade hvad som förefallit.
207:o Hof-Rätts-Kommissarien Per Kraft: Lika med förut afhörda vittnet Handlanden Molinie; hvarjemte vittnet tillade att ehuru vittnet en stor del af Onsdagen den 26 sistl. September var i sällskap med Handskmakaren Carling, vittnet likväl icke hörde denne yttra något, hvaraf kunde slutas, att han på något sätt gillade eller underblåste den oroliga sinnesstämning, som då uppenbarade sig hos folk af arbetande klassen.
208:o Sven Magnus Ljungberg: Att vittnet, hvars hörande tilltalade Johan Andersson påkallat för att styrka sin den 12 sistl. Oktober framställda jäfsanmärkning mot då hörda vittnet Drängen Frans Jonsson, väl vid något tillfälle för längre tid tillbaka sett Johan Andersson och Frans Jonsson inbegripna i slagsmål med hvarandra, men att vittnet likväl icke vågade taga på sin ed, att ovänskapen dem emellan fortfor, då Frans Jonsson åberopades till vittne i saken.
Berättelserna upplästes för och vidhöllos af vittnena; hvarefter tilltalade Johannes Hellstrand och Fabrikören Nordström ingåfvo serskilda skrifter, hvari de anhöllo, Hellstrand, att hädanefter under ransakningens fortgång få vara på fri fot; och Nordström, att honom, som måste företaga en angelägen resa, måtte varda tillåtet att tills vidare vara frånvarande när ransakningen ånyo förekommer.
Rådstufvu-Rätten öfverlade, sedan förberörde skrifter blifvit upplästa, till följande i parternes närvaro offentligen afsagda
Beslut.
Med hänseende till den ostadighet Sadelmakaregesällen Henrik Haugton ådagalagt vid afgifvandet af sin vittnesberättelse den 4 i denna månad, varder, med bifall till Åklagarens derom gjorda yrkande, Haugton ålagdt att ofördröjligen med detta beslut försedd inställa sig hos sin själasörjare och af honom söka erforderlig undervisning om eds vigt och meneds våda samt sedermera med bevis deröfver, att han så ofta själasörjaren pröfvat nödigt, sig hos honom infunnit, ånyo för Rätten tillstädeskomma för att ytterligare i vittnesegenskap höras.
Rådstufvu-Rätten, som icke för närvarande kan bifalla häktade Johannes Hellstrands begäran att komma på fri fot, befriar tilltalade Fabrikören Nordström från inställelseskyldighet i detta mål vid nästa rättegångstillfälle, samt uppskjuter ransakningen till Fredagen den 21 i denna månad, då, i närvaro af Åklagaren, de häktade skola för Rätten inställas samt de öfrige i målet tilltalade, med undantag af bemälte Nordström, vid förut stadgadt äfventyr sig infinna.
De häktade återfördes till Länsfängelset. År och dag som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.