Upproret i Jönköping/21Dec1855

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 123 ]

Den 21 December 1855.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen: Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling; och
A. Elfström.

Undertecknad förde protokollet, enligt förordnande.

Vid återföretagande af den ransakning, som finnes omförmäld vid N:o 22 i protokollet för den 14 i denna månad, angående för delaktighet i de, den 25 och 26 sistl. September här i staden förefallna upproriska och våldsamma uppträden af Stadsfiskalen A. F. Strömberg tilltalade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson, jemte åtskillige andra häktade personer, samt på fri fot varande f. d. Brandvaktskarlen August Berg och Snickaregesällen Johan Magnus Nyström m. fl., inställdes, i närvaro af Åklagaren, t. f. Stadsfiskalen Stadsfogden E. G. Moberger, och Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, alla de häktade, äfvensom öfrige tilltalade, med undantag af Johan Wållgren, Snickaregesällen Nyström, Lärlingen Jonas Berg, Faktorismeden Sven Ahlin, Arbetskarlarne Carl Johansson och Johan Österberg samt Metallfabrikören Nordström och Öfverskäraren Petersson kommo personligen tillstädes; hvarförutan Herr Löjtnanten B. Elfström anmälde sig såsom Regements-ombud för tilltalade Furiren Rydelius.

För att i dag vittna i saken hade Åklagaren till Rätten inkallat Herr Öfverst-Löjtnanten och Riddaren Carl Munck, Fabrikören Carl Lundström, Garfvaren Johan Kjellberg, Bleckslagaren Carl Gustaf Brandt, Handlanden Per Alm, Skomakaren Gustaf Åsander, Skräddaren Peter Wahlberg, Brandvaktskorporalen Anders Ryd, Rättaren Jonas Danielsson på Stattut, Svarfvaren Carl Wigandt och dennes hustru Kristina, Smeden Johan Gustaf Ekman, Gesällen Johan Gustaf Landén, Arbetskarlen Johannes Sjöberg, Hamndrängen Johannes Andersson, Brandvaktskarlen Anders Wred, Arbetskarlarne Jakob Ahnström och Lars Lekström, båda vid tegelbruket, Muraren August Jonsson, Målaren Carl Holm, Bagaren Johan Ljungqvist, Arbetskarlen Johan Johansson på Hörnet, Smedlärlingen Gustaf Sandberg, Tunnbindaren Abraham Balack, Vagnmakaregesällen Johan Cederblad, Herr Löjtnanten Malcolm Löwenadler, Arbetskarlen Lars Johansson på Hörnet och Bokhållaren Adolf Fredrik Sjöberg, af hvilka Lars Johansson på Hörnet blifvit inkallad på tilltalade Pantzars och Bokhållaren Sjöberg på Skräddaren Lundbergs begäran.

Vid fråga om jäf emot ofvanuppräknade, till vittnen åberopade personer, invände tilltalade Sven Petersson att Gesällen Landén icke borde tillåtas att bära vittne i målet, enär förut aflagde vittnesberättelser gåfvo vid handen, att Landén uti ifrågavarande oroligheter deltagit, i anledning af hvilken invändning Rådstufvu-Rätten ansåg vidare utlåtande icke erfordras, än att Rådstufvu-Rätten lofvade, att vid målets slutliga pröfning tillse om och hvad verkan Landéns vittnesmål kunde tillerkännas samt tilllät emedlertid Landén att i målet vittna.

Då jäf i öfrigt mot vittnena hvarken anfördes eller utletas kunde, fingo de aflägga sanningsed, varnades för missbruk deraf, hördes i hvarandras frånvaro och berättade:

209:o Herr Öfverste-Löjtnanten och Riddaren Munck: Ehuru vittnet var närvarande vid oroligheterna både i staden och vid Häradshöfdingen Fricks egendom kunde vittnet likväl icke meddela några upplysningar i saken, enär vittnet icke kände någon och talade blott med en af de upproriska. Då vittnet Onsdags aftonen i östra delen af staden under samtal med en liten herre, som var klädd i hatt och kappa, yttrade att orostiftarne ingenting kunde vinna med sina våldsamheter, genmälte bemälte person, att de redan vunnit mycket, enär de erhållit nedsättning i priset på spannmål.

210:o Herr Löjtnanten Malcolm Löwenadler: kunde af samma skäl, som förut hörda vittnet Herr Öfverste-Löjtnanten och Riddaren Munck, icke meddela någon upplysning i målet.

211:o Fabrikören Carl Lundström: Tidigt Onsdags eftermiddagen, den 26 sistl. September såg vittnet tilltalade Stenroddaren Carlsson i en folksamling på Stora torget, hvarföre vittnet förmanade Carlsson, som för tillfället var mycket språksam, att gå hem och afhålla sig från oordningar. Carlsson lyssnade till uppmaningen och lofvade att gå hem samt aflägsnade sig, åtföljdt af fem eller sex andra arbetskarlar, hvilka Carlsson förmanade att också begifva sig hem. Derjemte fann vittnet på torget tilltalade Skräddaren Lundberg och Metallfabrikören Nordström, af hvilka den förre, som var öfverlastad af starka drycker, i hotande ordalag talade mycket och högljudt mot spannmålsuppköp och handel med spannmål och den sednare yttrade sig äfven emot spannmålshandel, dock mera enskildt och samtalsvis till vittnet m. fl. personer och utan att på något uppviglande sätt offentligen tillkännagifva sitt missnöje. Vid nu omvittnade tillfällen uppehöllo sig hvarken Carlsson, Lundberg eller Nordström i någon folkhop, utan ankommo till en samling, som vittnet sökte lugna; tilläggande vittnet att vittnet icke var ute vid Häradshöfdingen Fricks egendom nämnde afton än mindre, såsom tilltalade Sjö inför protokollet, den 29 i sagde månad, uppgifvit, anmanat denne att begifva sig hem.

Sjö återkallade nu berörde uppgift, hvarefter förhöret fortsattes med:

[ 124 ]212:o Garfvaren Johan Kjellberg: Onsdags morgonen den 26 sistl. September, då vittnet gick ner till sin nybyggnad, för hvars uppförande tilltalade Nils Jonsson är föreståndare, varseblef vittnet på gården derstädes tilltalade Carl Svensson samt hörde talas om upproret och sägas, att den skulle få prygel som ej följde med. Emedlertid var vittnet icke i tillfälle att iakttaga hvad som vidare afhandlades bland arbetarne. Sednare på dagen mötte vittnet i folksamlingen utanför Handlanden Borgs hus Sven Israelsson eller Svensson, Nils Jonsson samt flere af timmerlaget och äfven aflidne Daniel Andersson. Andersson på Stattut var också tillstädes och sökte på vittnets uppmaning förmå Jonsson att följa sig hem. Då vittnet på eftermiddagen samma dag, deltagande i ordningsvakten, följde med denne åt öster, mötte ordningsvakten derstädes flere arbetare och deribland Sven Israelsson eller Svensson, och Carlsson, af hvilka den sednare, förmanad af Herr Prosten Modigh, lofvade att gå hem och aflägsnade sig. Derjemte märkte vittnet derstädes några för vittnet okända smeder från Husqvarna, samt igenkände nu tilltalade Lönnegren såsom en af dem. Denne uppmanades både af vittnet och Garfvaren Claes Lindqvist att förhålla sig stilla, men gaf trotsiga ord till svar å berörde uppmaning, den han icke heller syntes åtlyda. Vid Häradshöfdingen Fricks qvarnar gick vittnet samma afton i sällskap med Smeden L. P. Wahlin och åsåg våldsamheterna som dervid föreföllo, men kunde icke meddela några upplysningar om våldsverkarne. Från qvarnen återvände vittnet i sällskap med bröderne Wahlin samt Bleckslagaren Wadner; hvarjemte vittnet, på fråga af tilltalade Nils Jonsson, intygade att vittnet icke förr än ifrågakomne dag hört talas om tillernade oroligheter bland de arbetare, som voro anställda vid vittnets nybyggnad.

213:o Bleckslagaren Carl Gustaf Brandt: Bland den Tisdags aftonen den 25 sistl. September utanför Handlanden Lindmans hus församlade och bullersamma folkhop, som af t. f. Borgmästaren Häradshöfdingen Rudling, Stadsfogden Moberger och andra ordningsälskande män uppmanades till stillhet och ordning, men icke desto mindre fortsatte hotande förebråelser mot Lindman, för det denne köpte upp spannmål, igenkände vittnet åtskilliga arbetskarlar, af hvilka isynnerhet Stenroddaren Carlsson och Malmberg fästade vittnets uppmärksamhet. Kl. ungefärligen 8 nästpåföljde dags förmiddag, då vittnet gick ifrån Stora torget till sitt i östra qvarteret belägna hemvist, tågade en folkskara med bemälte Carlsson i spetsen in på Häradshöfdingen Rudlings gård, der samma folkhop både af Häradshöfdingen Rudling och Herr Landsekreteraren Brorström föreställdes sitt ofog och i bevekande ordalag förmanades till laglydnad; men det oaktadt varseblef vittnet en stund derefter samma folkhop utanför Handlanden Lindmans hus; hvarjemte vittnet intygade att vittnet tillsagt sin lärling, Öberg, hvilken var sysselsatt med arbete vid Nohlgården, att genast begifva sig hem och att denna tillsägelse egde rum i skymningen sagde dag.

214:o Handlanden Per Alm nekade att vittnet, på sätt tilltalade Svarfvaren Dahlgren den 29 sistl. September inför Rätten uppgifvit, på aftonen den 26 i samma månad sammanträffat med Dahlgren, enär vittnet icke besökte Talavid den aftonen.

215:o Skomakaren Gustaf Åsander: att vittnet icke var närvarande vid något af åtalade uppträdena, utan reste, skjutsad af tilltalade förre Brandvaktskarlen August Berg, Onsdags aftonen kl. emellan 6 och 7 till gästgifvaregården Drösphult, dit vittnet ankom kl. 8 och hvarifrån vittnet genast och innan Berg återvände till staden, med beställd häst fortsatte resan på väg till Mariestad.

216:o Skräddaren Peter Wahlberg kände icke någon till upplysning i saken föranledande omständighet.

217:o Brandvaktskorporalen Anders Ryd: Vittnet, som några dagar före utbrottet af ifrågavarande oroligheter hörde arbetarne under samtal sinsemellan säga, att de i anseende till den dyra tiden skulle göra uppror, men numera icke erinrade sig af hvilka personer vittnet hört dylika yttranden, derom vittnet jemväl försummat att hos sina förmän göra anmälan, var jemte Häradshöfdingen Rudling närvarande, för att afstyra och förekomma oordningar vid den folkhop, som Tisdagsaftonen utanför Handlanden Lindmans gård var församlad. Bland denna folkmassa, som syntes ganska uppretad och i hvilken förnyade rop af ”ut med Lindman” hördes, påminde sig vittnet, att tilltalade Carlsson, Carl Petersson, Carl Svensson och Malmberg för tillfället befunno sig och syntes deltaga i oväsendet. Sedan vittnet påföljde dag kl. 8 f. m. fått kallelse att infinna sig hos numera aflidne Hamndrängen Daniel Andersson och inställt sig hos denne vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad, hvarest då Brandvaktskarlarne Svan, Bergsten, Blixt, Friberg och Petersson befunno sig, uppmanade Daniel Andersson vittnet att oförtöfvadt sammankalla alla brandvaktskarlarne och söka förmå dem att inför Magistraten genast uppsäga sin tjenstgöring, hvarjemte Daniel Andersson tillade, att vittnet vore evigt olyckligt, derest vittnet ej hörsammade berörde tillsägelse och jemväl ombestyrde afskedstagandet, derom äfven ofvanuppräknade brandvaktskarlar anmodade vittnet att draga försorg. Vittnet omnämnde berörde förhållande först för Stadsfiskalen och sedermera för tjenstförrättande Borgmästaren. Beträffande sjelfva uppträdena i öfrigt kunde vittnet icke meddela andra upplysningar, än att vittnet såg då förre Fanjunkaren Rosell i närheten af jernbron omringades af en folkmassa, som hufvudsakligen utgjordes af Daniel Anderssons arbetare och hvaribland vittnet jemväl såg Stenroddaren Carlsson.

218:o Jonas Danielsson i Stattut: Bland den vid ifrågavarande tillfälle utanför Handlanden Borgs hus församlade oroliga folkhop syntes tilltalade numera aflidne Hamndrängen Andersson och Nils Jonsson vara bland de lifligaste. Den sednare följde vittnet till gästgifvaregården, der han och vittnet tillbragte 2 timmar samt väntade på bemälte Andersson, som lofvade vittnet att komma efter, men icke [ 125 ]afhördes. Derifrån gick vittnet hem. Ungefärligen vid middagstiden eller kl. 1 träffade vittnet utanför Bierhalle Skräddaren Lundberg och Anders Åkerlund från Tufvebo, hvilken sednare uppmanade Lundberg att ”hålla sig i styr”; dock kände vittnet icke anledningen till berörde uppmaning. Vid Häradshöfdingen Fricks egendom var vittnet icke förr än våldsbragderna derstädes redan upphört.

Af förekommen anledning erkände nu tilltalade Carl Abrahamsson eller Carlsson att han, då folkmassan tågade till Häradshöfdingen Fricks egendom på aftonen, gick med till Bäckalyckan, men der vände Carlsson samt tog en annan väg och återvände hem.

Svarfvaren Carl Wigandt, hvilken nu upplystes vara samma person, som redan afhörda vittnet N:o 136, hade ej något att tillägga till sin förut i målet afgifna berättelse.

219:o Hustru Kristina Wigandt: Onsdags aftonen kl. 12 kom vittnet utanför tilltalade Gesällen Nyströms port i sällskap med Nyström, som följde vittnet hem, och då vittnet under samtal om dagens tilldragelser samt sedan Nyström förklarat att han saknade kännedom om våldsbragderna hos Handlanden Lindman, föreslog att vittnet, Nyström och vittnets man, hvilken emedlertid hemkommit, skulle gå och se på förödelsen hos Lindmans, gingo de alla tre till bemälte handlandes gård; hvarifrån vittnet och hennes man följde Nyström till dennes bostad, der Nyström insläpptes af sin moder, sedan han genom bultning på porten gifvit sin närvaro tillkänna.

220:o Smeden Johan Gustaf Ekman: Vittnet hade icke, på sätt tilltalade Lärlingen Berg uppgifvit, den 26 sistl. September å verkstaden berättat om föregående aftonens uppträden utanför Handlanden Lindmans gård och att Häradshöfdingen Frick blifvit antastad, äfvensom att oväsende på aftonen skulle komma att ega rum vid bemälde Häradshöfdings egendom; hvarförutan vittnet såsom sanningslöst förklarade hvad Lärlingen Berg den 12 sistl. Oktober berättat derom, att han nästföregående Måndag skulle erhållit stryk af vittnet derföre att han omtalat det Gesällen Landén varit ute Onsdags aftonen; och derom att Berg, i sammanhang med sitt förebärande att han ”ej gjort värre än Landén”, uppgifvit att denne jemväl kastat sten, utan hade den aga, vittnet vid nämnde tillfälle gifvit Berg, innefattat tillrättavisning och straff derföre att Berg ej gått hem utan deltagit i våldsbragderna, i afseende på hvilka Berg endast ursäktat sig dermed att han ”ej gjort värre än Landén”.

221:o Smedlärlingen Gustaf Sandberg: Ifrågavarande Onsdags afton var vittnet visserligen jemte många andra vid Häradshöfdingen Fricks egendom, dit vittnet gick i sällskap med sin kamrat Lärlingen Berg, från hvilken vittnet snart skiljdes, men vittnet iakttog ej hvad som dervid föreföll och var icke heller tillsammans med Landén. Vittnet hade hvarken sjelf omtalat eller hört Berg berätta för Gesällen Blomberg, att Berg deltagit i oroligheterna eller att han kastat sten. Sedan Berg påföljde Måndags morgon fått stryk af sin husbonde, hvarvid vittnet likväl icke var närvarande, hade vittnet hört Berg säga att denne bekommit nämnde handgripliga tillrättavisning derföre, att han omtalat det Gesällen Landén varit ute den aftonen, då de egentliga våldsbragderna föröfvades.

222:o Gesällen Johan Gustaf Landén: Från kl. ¾ till 9 till kl. ½ 11 var vittnet ute ifrågakomne Onsdags afton och var derunder jemväl uppe åt Dunkahalla, men förmärkte hvarken våldsbragder eller andra förbrytelser af de folkhopar, hvilka emedlertid framtågade. Tilltalade Bergs yttranden: att Berg gått i första ledet och deltagit i oroligheterna, hade vittnet icke hört och var icke närvarande då Ekman påföljde Måndags morgon tilldelade Berg husaga, hvilken, enligt hvad vittnet sedermera förnummit, föranledts deraf att Berg, anträffad af Ekman ute på gatan ofvannämnde Onsdag, erhållit tillsägelse af Ekman att gå hem, men icke hörsammat befallningen.

I anledning af de stridigheter, som förefunnos emellan Smeden Ekmans samt Lärgossen Sandbergs och Gesällen Landéns vittnesberättelser, hördes bemälte vittnen emot hvarandra, men vidhöllo enständigt hvar sine uppgifter.

223:o Arbetskarlen Johannes Sjöberg: Från den 23 sistl. September till den 2 påföljde Oktober hade vittnet beständigt varit på landet och icke i staden, hvarföre vittnet icke kände något angående ifrågavarande oroligheter och hade ej heller någonsin derom talat med tilltalade Malmgren.

Detta intyg föranledde Malmgren att uppgifva, att tilltalade Sjöberg varit den arbetskarl, af hvilken Malmgren redan 8 dagar före upprorets början hörde berättas att oroligheter skulle ifrågakomma; hvilken uppgift af Sjöberg förnekades.

224:o Hamndrängen Johannes Andersson: Söndags aftonen näst före upprorets utbrott berättade aflidne Daniel Andersson för vittnet, att oroligheter skulle ega rum under loppet af Måndagen eller Tisdagen samma vecka; och hade Andersson äfven tillagt att Malmberg hade en yxa och Andersson en kubb; men som vittnet ej ville höra något derom, afbröt vittnet samtalsämnet innan Andersson hann utveckla detsamma. Påföljde Tisdag var vittnet Herr Kaptenen Essen behjelplig med flyttning af husgeråd samt hörde den dagen ingenting om oroligheterna. Angående Onsdagens uppträden kände vittnet icke annat, än hvad vittnet af andra hört, samt var endast närvarande vid det tillfälle då Rådmannen Elfström utanför Excellensen Gyllenhaals hus förmanade tilltalade Lönnegren att begifva sig hem.

225:o Brandvaktskarlen Anders Wred: Att vittnet icke var närvarande vid det tillfälle eller såg när tilltalade Gustaf Petersson, enligt hvad Sjömannen Oscar Petersson berättat, på gatan utanför Handlanden Borgs hus tilldelade Engelsmannen Headen en örfil.

[ 126 ]226:o Jakob Ahnström vid Tegelbruket: Onsdags aftonen den 26 sistl. September kl. 9 på aftonen följde såväl vittnet som vittnet Lekström tilltalade Lundström med flera till Liljeholmen, när desse begåfvo sig från staden, hvarföre vittnet, som också hade sig bekant att fönsterna då ännu icke voro inslagna i Lindmans hus, på begäran af tilltalade Lundström intygade att denne aflägsnade sig från staden innan fönsterinslagningen hos Lindman sagde afton egde rum.

227:o Lars Lekström vid Tegelbruket: lika med förut afhörda vittnet Ahnström.

228:o Muraren August Jonsson: Då vittnet Onsdags middagen besökte Bergens krog och derstädes sammanträffade med Muraren Jakobsson m. fl., som vittnet numera icke erinrade sig, hörde vittnet Polisbetjenten Hök, hvilken också var på krogen, under samtal om oroligheterna i flera personers närvaro yttra: ”nu ha de gjort det bra — bara de nu ville sluta”.

229:o Målaren Carl Holm kände icke någon till upplysning i saken föranledande omständighet.

230:o Bagaren Johan Ljungqvist: att vittnet, som bor i Skrifvaren Nymans gård, ej kunde erinra sig att tilltalade Johannes Hellstrand, med hvilken vittnet dessutom är föga bekant, besökte vittnet ifrågakomne Onsdag.

231:o Arbetskarlen Johan Johansson på Hörnet: att vittnet och tilltalade Pantzar, hvilka nu upplystes vara svågrar med hvarandra, sammanträffade här i staden Onsdagen den 26 sistl. September och att Pantzar kl. ungefärligen ½ 8 medföljde vittnet till dess hemvist torpet Hörnet under Ryhof.

232:o Tunnbindaren Abraham Balack: Den aftonen våldsbragderna föröfvades vid Häradshöfdingen Fricks egendom, träffade, så vidt vittnet kunde erinra sig, vittnet icke Smeden Andersson och vittnet skiljde sig den aftonen vid Bäckalyckeled från vittnet Sunesson, med hvilken vittnet varit i sällskap från Lilla torget.

233:o Gesällen Johan Cederblad: Onsdagen den 26 sistl. September såg vittnet visserligen åtskillige folkhopar och kände äfven igen åtskilliga deribland, men kunde numera icke erinra sig hvilka. Kl. omkring 9 på aftonen sammanträffade vittnet i närheten af jernbron med tilltalade Carl Hansson, i sällskap med hvilken och Vagnmakaren Wetterlund jemte andra, vittnet gick till Talavid, hvarest vittnet skiljdes vid sitt sällskap och begaf sig en mindre väg öfver Bäckalyckan till Häradshöfdingen Fricks egendom, då vittnets följeslagare och deribland Carl Hansson gingo stora vägen deråt; och hörde emedlertid vittnet icke Carl Hansson hafva några upproriska yttranden eller ställa uppmaningar till någon att vara honom följaktig. När vittnet tidigare än orostiftarne begaf sig från Häradshöfdingen Fricks egendom träffade vittnet Herr Assessorn Westring och gick i hans sällskap till staden; hvarjemte vittnet på fråga tillade att vittnet vid återkomsten till staden såg Smeden Andersson på torget i närheten af Rådstufvan och att bemälte Andersson då hvarken var klädd i förskinn eller svart i ansigtet.

234:o Lars Johansson: Vittnet, som bor på torpet Hörnet under Ryhof, var föga bekant med Skomakaren Pantzar och visste icke om denne ofvannämnde Onsdag besökte sin svåger, förut afhörda vittnet Johan Johansson i nämnde torp.

235:o Bokhållaren Adolf Fredrik Sjöberg: På tilltalade Skräddaren Lundbergs begäran, intygade vittnet att denne, som vittnet besökte ifrågavarande Onsdags afton kl. emellan ½ 9 och 9, då var hemma i sin bostad. Vittnet dröjde likväl icke längre än 10 minuter hos Lundberg. Lundberg var då i skjortärmarne, hvilket på Lundbergs begäran, antecknades.

Berättelserna upplästes för och vidhöllos af vittnena, bland hvilka Herr Löjtnanten Löwenadler fordrade ersättning för sin inställelse, enligt en så lydande:

”Kostnadsräkning för undertecknads inställelse i Jönköping den 21 December 1855 för att vittna i målet rörande Arbetare-oroligheterna.

Från Ribbingsnäs till Vireda gästgifvaregård 2¼ mil 1: 42.
” Vireda till Jönköping 1 ¼ mil 1: 2.
Vagnpenningar à 2 sk. banko milen — 7. 6.
Resan åter:
Från Jönköping till Vireda 1¼ mil à 28 sk. banko milen pr häst 1: 22.
” Vireda till Ribbingsnäs 2¼ mil 1: 42.
Vagnpenningar — 7. 6.
2:ne resdagar och en dag i Jönköping à 1 R:dr 16 sk. om dagen  4:

Summa B:ko R:dr 10: 27.

Jönköping den 21 December 1855.

Malcolm Löwenadler.”

Sedan förestående räkning blifvit uppläst, inlemnade tilltalade Svarfvaren Anders Andersson ett skriftligt anförande af följande innehåll:

”Jönköpings Länshäkte den 20 December 1855.

Till Välloflige Rådhus-Rätten i Jönköping!

Jag anhåller i största ödmjukhet inför Välloflige Rådhus-Rätten att få det ändradt uti protokollet att jag skulle erkännt att jag sparkat på lusthusdörren, men det är orätt fattadt, för när Åkerblad [ 127 ]vittnade tog jag vilse att det var på lusthuset i stället för stora byggningen, derföre sade jag att det var på lusthuset när protokollet lästes upp för att justeras och då skickades Åkerblad efter, och han sade då, att det var på stora byggningen. Jag kan väl inte stå och beljuga mig sjelf; det var endast vilse taget. Jag tycker att det var besynnerligt att han kunde stå och vittna att det var jag ibland en sådan mängd menniskor på ett sådant afstånd och helst nattetid: in summa jag har aldrig sparkat, det vare sig nu på Häradshöfdingen Fricks lusthus- eller stora byggningsdörr. Anders Andersson,
Svarfvare.”

Efter det berörde skrift blifvit föredragen, upplästes protokollet för den 11 i denna månad.

Vidare förekom icke till anteckning; hvadan parterne fingo taga afträde, medan Rätten öfverlade till följande i deras närvaro afkunnade

Beslut.

Ransakningen utställes att åter förekomma nästa Fredag den 28 i denna månad, då de häktade böra för Rätten inställas och öfriga i målet tilltalade, vid hemtningsäfventyr, skola, i Åklagarens närvaro, personligen sig infinna.

De häktade återfördes till Länsfängelset. Ut supra.

In fidem
Fr. Öqvist.