Upproret i Jönköping/17Okt1855

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 41 ]

Den 17 Oktober 1855.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen: Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling;
C. Seipel; och
A. Elfström.

Undertecknad förde protokollet.

Vid återföretagande af ransakningen, som den 12 i denna månad, under N:o 5 i protokollet, senast förevarit, angående för delaktighet uti de under sistl. månad härstädes förefallne upproriska och våldsamma uppträden tilltalade häktade arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Pettersson m. fl. samt på fri fot varande förre Brandvaktskarlen August Berg, Snickaregesällen J. M. Nyström, Smedlärlingen Jonas Berg och Faktorismeden Sven Ahlin, inställde sig Herr Advokatfiskalen i K. Göta Hof-Rätt A. Svalander, såsom ombud för Justitiæ-Canzlers-Embetet samt, i egenskap af allmän Åklagare, Stadsfiskalen A. F. Strömberg. Med undantag af Hamndrängen Daniel Andersson, som anmältes vara sjuk, hade åklagaren låtit till Rätten upphemta öfrige för ofvannämnde brott tilltalade häktade jemte Arbetskarlen Lars Danielsson, hvilken Stadsfiskalen Strömberg sedan sista ransakningstillfället för delaktighet i samma brott till Länsfängelset införpassat och nu jemväl anklagade; hvarförutan de på fri fot varande svarander tillstädesvoro.

För att i målet höras, såsom misstänkte för delaktighet i upproret, hade Stadsfiskalen Strömberg till i dag särskildt inkallat Skomakare-arbetaren Gustaf Pantzar från Rogberga socken, Vagnmakaren Adolf Fredrik Himmelman, Vagnmakaregesällen Johan Fredrik Andersson, Skomakaren Abraham Ljungberg och Fabriksarbetaren Herman Dyberg här i staden, hvilka, vid Rätten närvarande, blefvo, tillika med Lars Danielsson, hvar för sig hörde och uppgåfve:

39:o Lars Danielsson: att han är född den 9 September 1822 i Snuggarp, Forsserums socken, af föräldrarne Daniel Larsson och dennes hustru Katarina Svensdotter, hos hvilka han vistades, till dess han vid 12 års ålder erhöll tjenst hos en hemmansbrukare i hemorten; kom för sju år tillbaka hit till staden, der han innehaft tjenst dels vid härvarande skjutsinrättning och dels hos Tullvaktmästaren Holmqvist i sammanlagdt två år, samt har sedermera varit arbetskarl; är gift med Lovisa Fogelberg, med hvilken han sammanaflat tre barn som alla lefva, och har, utom för fylleri, icke varit tilltalad för något brott. Tisdagen den 25 sistl. September var svaranden behjelplig att bära flyttsaker åt Herr Hof-Rätts-Assessorn Godehmius till Slagtaren Lindgrens gård, men aflägsnade sig från gården, innan några oroligheter utanför Handlanden Lindmans hus ägt rum, samt erhöll underrättelse derom först påföljde morgon inne på Bergens krog af flere personer, hvaribland Carlsson, som dervid yttrade, att han blifvit kallad till Borgmästaren. Sedermera på Onsdagen var svaranden sysselsatt att hemta salt från i hamnen liggande ångfartyget Linnæa till Handlanden Lindman, hvarunder svaranden såg i närheten af ångfartyget en folkhop, som förde oljud, samt flere bland hopen omkullvälta ett spanmålslass, hvarmed en bonde kom körande. På aftonen, sedan svaranden i Handlanden Lindmans bod emottagit sin daglön, märkte han från boden en folksamling derutanför, hvarefter svaranden gick genom porten ut på gatan samt vidare till sitt hem i Vestra Förstaden, dit han ankom kl. 8 samma afton, och var derefter hemma till följande morgon. Bland folksamlingen utanför Lindmans gård igenkände svaranden ingen annan är Handlanden Westring, som uppmanade hopen till stillhet. Svaranden förnekade, att han innehaft något soldatgevär, äfvensom att han uppehållit sig vid Dunkahalla.

40:o Gustaf Pantzar: att han är född den 24 Oktober 1830 i Brunseryd, Svartarps socken af Soldaten Lars Pantzar och dennes hustru Katarina Löf. Vid 11 års ålder sattes han i lära hos en Sockneskomakare, hvilket handtverk han ännu idkar. Är gift och har ett barn samt bor å säteriet Riddersbergs ägor; har förut ej varit tilltalad för brott. Tisdagen den 25 September var svaranden icke i staden, men följande dagen på eftermiddagen hitkom svaranden med skoarbete till Handlanden Ekeroths pigor, samt återvände härifrån kl. ½ 8 på aftonen i sällskap med en arbetskarl från torpet Hörnet under Ryhof, hos hvilken svaranden tillbringade natten. Under sitt vistande i staden var svaranden inne på Traktören Ågrens krog, der han träffade flere personer, men hvarken kände eller samtalade med någon af dem. Under aftonen uppehöll sig svaranden en stund vid östra tullen, hvarest han påträffade en folksamling, som hurrade och förde oväsen, men svaranden deltog icke i oväsendet samt uppmanades ej eller dertill af någon. Följande Torsdags morgon var svaranden åter inne i staden för att afhemta en tidning på Herr Björks boktryckeri; tilläggande på fråga, att svaranden på Onsdagen medförde en käpp i handen, vid sin ankomst till staden förliden gårdag icke medhaft käppen, emedan han då fått åka hit.

41:o Himmelman: att han är född den 18 September 1827 på bostället Holmen i Walstads socken, Skaraborgs Län, af Fanjunkaren vid Kongl. Vestgöta Regemente Per Johan Himmelman och dennes [ 42 ]hustru Charlotta Hammarstrand, hos hvilka han vistades till sin hitflyttning för 8 år tillbaka, då han kom i lära hos Vagnmakaren Öman; idkar nu för egen räkning vagnmakareyrket, med biträde af en gesäll och två lärgossar; är gift med Lena Svensdotter från Stafsjö och har med henne sammanaflat två ännu lefvande barn, samt är nu för första gången inkallad för Rätta. Från aftonen den 25 sistl. September till middagen följande dagen kunde svaranden för opasslighet icke lemna sitt hem, men på aftonen den 26 gick svaranden, i sällskap med Canzlivaktmästaren Svensson, till Liljeholmen samt träffade på återvägen vid östertull en folkmassa, som hurrade och förde oljud, ehuru den af Herr Borgmästaren Asker ljudeligen uppmanades att åtskiljas och gå hem. Der råkade svaranden äfven sin gesäll Johan Fredrik Andersson och den yngste lärgossen, hvilken han tillsade att återvända hem, men hvarken någon af dessa eller svaranden deltog i oväsendet. Sedan folkhopen tågat åt Dunkahalla, följde svaranden på afstånd efter densamma och såg under vägen, huru massan utanför Herr Assessorn Wickboms gård slöt sig tillsamman och trängde åt sidan flera personer som der möttes. Framkommen till Häradshöfdingen Fricks gård vid Dunkahalla, stannade svaranden vid drängstugan, der en folkskara rusade förbi honom, förföljd af soldater, som under stenkastning från hopen dref den tillbaka. På återväg från Dunkahalla träffade svaranden sin lärgosse, Johannes Magnusson, på Storgatan samt befallte honom att medfölja hem; tilläggande att han ej förbjudit men ej eller uppmanat sine arbetare att ifrågavarande afton gå ut bland hopen, samt att han icke visste att de voro utgångne förr än han råkade dem i staden; tilläggande Himmelman, att han vid Dunkahalla sett en lärgosse, vid namn Fredrik, ur Häradshöfdingen Fricks drängstuga uttaga en fjerding, förmodligen innehållande bränvin, äfvensom att Himmelman varit behjelplig köra bort några pojkar, som voro sysselsatte med att rycka ut fönsterbågarne i drängstugan, men att han icke kan uppgifva deras namn.

42:o Johan Fredrik Andersson: att han är född den 18 Januari 1830 i Roestorp, Svartarps socken, af Arrendatorn Andreas Lindberg och dennes hustru Maria Jönsdotter. Sedan han vid 15 års ålder lemnat föräldrahuset, har han varit lärgosse hos två vagnmakare här i staden, båda med namnet Johansson, samt är för närvarande gesäll hos Himmelman; har förut ej varit tilltalad för brott. Tisdagen den 26 var svaranden hemma hela aftonen samt blef först följande dagen af en Vagnmakarelärling vid namn Sylberg, som besökte honom för att låna snickare-verktyger, underrättad, att oroligheter förefallit. Samma dag kl. 7 på aftonen, vid det svaranden hörde sorl och oväsen på gatan, utgick han tillsammans med ene lärgossen på stället, Sjölander, för att se hvad som var å färde, utan att förut hafva erhållit tillstånd dertill af Himmelman, samt träffade vid Handlanden Lindmans gård en folkskara, som förgäfves uppmanades af Herr Borgmästaren Asker och flere andra personer att åtskiljas. På något afstånd derifrån råkade svaranden Himmelman, som yttrade till honom: ”jag vet ej hvad det här skall bli af, det ser illa ut”, men tillsade honom icke att aflägsna sig från hopen. Så väl svaranden, som Himmelman höllo sig stilla; till efter en stund svaranden, tillika med Sjölander, hvilka ämnade sig till Torpa, för att der besöka några fruntimmer, begåfvo sig åt vester, framför folkhopen, som äfven satte sig i rörelse åt samma håll; under vägen hörde svaranden vid Handlanden Borgs gård några fönsterrutor klinga, hvarför svaranden och hans följeslagare gingo till gården, der de varseblefvo Svarfvaren Dahlgren, hvilken de förut råkat i östra delen af staden, men vid båda dessa tillfällen förhöll sig Dahlgren stilla och fredligt. Fortsättande färden, hörde svaranden på jernbron en lång person, som skall vara färgare hos Fabrikören Sahlström, ropa till folkhopen: ”vänd om, Handlanden Goldkuhl är kommen till staden”, men svaranden och Sjölander efterföljdes alltjemt af skaran, ända tills de vid Inspektoren Westbergs hus på Förstaden veko af åt vester för att begifva sig till Torpa, dit de framkommo kl. 8 på aftonen, och hvarest de uppehöllo sig till midnatt, då de återvände till staden, sedan allt blifvit åter lugnt.

43:o Abraham Ljungberg: att han är född i Jönköping den 5 December 1798 af Stadstrumslagaren Anders Ljungberg och dennes hustru Judith Persdotter. Vid 15 års ålder sattes han i lära hos en Skomakare Boström här i staden och har varit Skomakaremästare sedan år 1823; är gift och har två stjufbarn, samt bergar sig temligen bra på sin arbetsförtjenst; har förut ej varit kallad för rätta. Sedan svaranden, som hela aftonen den 25 September varit hemma i sin bostad, på morgonen påföljde dagen blifvit underrättad af några fruntimmer, som bo i samma gård som svaranden, att flera arbetare samlat sig och voro i rörelse ute i staden, gick svaranden ut på gatan och träffade vid Handlanden Lindmans gård en folkhop, hvaribland han igenkände tilltalade Nils Jonsson och Carl Svensson, men aflägsnade sig straxt derifrån. Längre fram på förmiddagen begaf sig svaranden i sällskap med flera personer till Arbetskarlen Widlund, hvilken han tillsade att icke uppköpa smör, hvarvid svaranden möjligen fällde något oqvädingsord, men icke, såsom Widlund uppgifvit, knuffat honom för bröstet. Ifrån Widlund återvände svaranden hem samt förblef hemma till kl. 6 på aftonen, då han besökte Handlanden Lindman för att få köpa ½ tunna råg, emedan svaranden fått höra, att Lindman sålt råg för godt pris eller 16 Rdr tunnan. Svaranden hade förut icke brukat köpa säd, utan vanligen hemtat sitt bröd hos bagare. Sedan han af Lindman erhållit det besked, att råg der kunde fås när Ljungberg derför lemnade betalning, gick gick han åt vester till jernbron, vid hvilken han råkade Magister Lundström. Denne sednare uppmanade svaranden att gå hem, hvilket svaranden icke genast iakttog, men var hemma från kl. 8 på aftonen. Under det svaranden samtalade med Lundström, trängde sig flera personer omkring denne, men svaranden fredade honom från hopen, vid hvilket tillfälle Sämskmakaren Nyman äfven var tillstädes; och märkte svaranden icke under hela dagen någon våldsamhet föröfvas, ehuru han såg folkhopar tåga af och an på gatorna.

[ 43 ]44:o Dyberg: att han är född oäkta den 2 April 1835 af Hans Peter Dyberg och Christina Olofsdotter i Borås, af hvilken senare han uppfostrades tills han vid 18 års ålder kom i lära hos en Skomakare Carlsson i Borås. Kom hit till staden i Oktober månad sistl. år och arbetade till årets slut hos Skomakaren Agelin, men har sedermera varit anställd vid tapetfabriken å Limugnen; är ogift och har förut ej varit för brott tilltalad. Under hela Tisdagen den 25 sistl. September var svaranden på Limugnen och arbetade der till kl. 6 på aftonen, men följande dagen vid samma tid gick svaranden tillsammans med en annan arbetare på stället; vid namn Grönlund, genom staden till Liljeholmen och träffade på återvägen utanför Handlanden Lindmans gård en folksamling, som af Borgmästaren och flere personer uppmanades att skingras. Sedan svaranden dröjt der en stund, skiljdes han från Grönlund och begaf sig mot vester uppåt Storgatan, hvarunder han upphanns af folkskaran, i sällskap med hvilken han af nyfikenhet tågade till Häradshöfdingen Fricks gård vid Dunkahalla. Under uppträdet derstädes, höll sig svaranden på afstånd och deltog icke deri, samt återvände med folkmassan till Handlanden Lindmans gård, mot hvilken stenkastning då börjades. Af de personer svaranden råkade vid Herr Fricks gård igenkände han Sadelmakaregesällen Carl Hansson, Formskäraren Brun, en lärling hos Vagnmakaren Öman, vid namn Edvard och en person med namnet Fredrik, hvilken förut arbetat å Limugnen, äfvensom svaranden sedermera utanför Lindmans gård varseblef Tapettryckaren å Gustaf Norlings fabrik Fredrik Ström, som deltog uti stenkastningen; tilläggande Dyberg, att vid Häradshöfdingen Fricks egendom under uppträdet derstädes äfven sig befunnit en bättre karl, klädd i fruntimmerskläder, och att denne under fruntimmersdrägten hade en brun bonjour och svarta benkläder.

Stadsfiskalen Strömberg begärde nu vittnesförhör med vid Rätten tillstädesvarande Boktryckaren J. A. Björk, Hrr Löjtnanterne Arvid och Carl Ribbing, Husegaren Lars Bergsten, Smeden Carl Johan Wallin, Snickare-arbetaren Olof Åbjörnsson, Arbetskarlen Anders Lekström och Gesällen Jonas Petter Lundsten, hvilka, ojäfvade, fingo efter aflagd ed och undfångne varningar för mened, vid särskilte förhör, berätta:

40:o Björk: att vittnet Tisdagen den 25 i förra månaden på aftonen förmärkte huruledes en folksamling tågade förbi hans bostad, hvarföre vittnet efter en stund gick ut på gatan för att höra hvad som var å färde, samt träffade dervid Landskanslisten Ståhlberg med flere, hvilka underrättade vittnet att folkhopen besökte Handlanden Lindman för att tillsäga honom att icke uppköpa spanmål, hvarpå vittnet begaf sig till Lindmans gård, men innan vittnet hunnit dit, hade hopen redan aflägsnat sig. Följande dagen kl. 8 på morgonen infann sig en skara arbetare hos Häradshöfdingen Rudling, som uppmanade dem till stillhet och att återgå hvar till sitt arbete. Ibland samlingen igenkände vittnet tilltalade Carlsson, Malmberg, hvilka skälfde och tycktes vara mycket uppbragta, Sven Israelseon, Nils Jonsson och Carl Svensson. Alla desse, men i synnerhet Carlsson och Nils Jonsson, som omvexlande förde ordet, voro högljudda och trotsande, och Carl Svensson yttrade bland annat: ”det duger ej, det skall bli annat af”. Ifrån Häradshöfding Rudling drog sig skaran till Handlanden Lindmans gård, der de efter någon väntan råkade Lindman, som mottogs af Carlsson med de orden: ”ni har ingen rätt att uppköpa säd, och sådane personer skola till helvete, som köpa upp spanmål för den fattige”. Häradshöfdingen Rudling, som åtföljde hopen, uppmanade den fortfarande till stillhet. Om aftonen, under det att vittnet patrullerade i östra delen af staden, mötte vittnet en folkhop, som framtågade under larm och oväsen, och hvilken, då den af Herr Hof-Rätts-Rådet v. Sydow tillsades att gå hem, uppgaf gälla hurrarop, hvarefter en bland hopen svarade på tillsägelsen: ”det är väl vi nu få veta, hvilken väg vi skola gå”. Ibland de församlade varseblef vittnet svaranderne Dyberg och Pantzar, hvilka väckte vittnets uppmärksamhet derigenom, att de ständigt sökte tränga sig emellan folkmassan och de patrullerande; äfvensom vittnet vid tillfället hörde Skräddaregesällen Lundahl och Skomakaren Ternberg under oväsendet lifligt samtala med Herr Hof-Rätts-Rådet Darin om de höga spanmålspriserna. Längre fram på aftonen, sedan vittnet varit hemma en stund, begaf sig vittnet i sällskap med Herr Öfverste-Löjtnanten Munck, Fabrikören Malmberg m. fl. till Herr Häradshöfdingen Fricks gård, efterföljde af en folkhop från staden, samt mötte under vägen nära Talavid en annan folkhop, hvarur någon ropade: ”här komma många hattar, men här är också lika många mössor”; och träffades Malmberg straxt derefter af en sten. Då båda skarorna sedermera sammanstötte, vände den senare hopen om och tågade i sällskap med den förra till Herr Fricks bostad, der vittnet lemnade sina följeslagare och fortsatte färden uppåt backarne, hvarunder vittnet hörde någon ropa: ”hvad är det för en djefvul som går der ensam, honom skola vi slå”. Sedan vittnet hunnit till Torp, vände vittnet tillbaka till staden, samt träffade vid torget någre arbetskarlar, hvilka vittnet uppmanade att bidraga till folkmassans stillande, hvarvid en af arbetskarlarne yttrade: ”ja det går alldeles för långt”. Efter hemkomsten såg vittnet en folkhop med störar i händerna draga åt östra delen af staden, men hvad den der förehade, känner icke vittnet, som trött af färden, då gick till hvila. Följande Torsdags morgon råkade vittnet Pantzar, hvilken på vittnets fråga, hvad ärende han haft hit till staden, svarade: ”jag är nyss kommen och har mycket att uträtta” samt, då vittnet nämnde, att Rogbergaboer deltagit i föregående dagens oordningar, genast inföll: ”de voro endast tre”. Samma dag på eftermiddagen träffade vittnet Metall-fabrikören Nordström, hvilken, då vittnet för honom yttrade sin förundran deröfver, att blott några få bland handtverks-borgerskapet föregående afton biträdt vid patrulleringen, genmälte: ”deri gjorde de mycket rätt!”

41:o Carl Ribbing: att då vittnet, som är bosatt på landet, Onsdagen den 26 sistl. September på förmiddagen inkommit till staden, råkade vittnet nära jernbron en folkskara, deribland några voro sysselsatta med att ikullvälta ett spanmålslass. Sedan vittnet fått höra att spanmålen var inköpt af Herr [ 44 ]Kapten Löwenhjelm, gick vittnet till honom och underrättade honom om nämnde öfvervåld, hvarvid Hr Kapten Löwenhjelm, i sällskap med vittnet samt Herrar Löjtnanterne Arvid Ribbing och Malcolm Löwenadler, begåfvo sig till jernbron. Vid framkomsten möttes vittnet af tilltalade Gran, som med vänlig uppsyn, men på spefullt sätt, fattade vittnet om lifvet och förebrådde vittnet att det uppköpte spanmål. Oaktadt vittnet förklarade sig icke hafva köpt någon säd, fortsatte likväl Gran sina förebråelser tills han slutligen, efter en stunds häftigt samtal, ursäktade sig och gick. Under tiden blef Herr Kapten Löwenhjelm skuffad af folkhopen, så att mössan föll af honom, men lyckades draga sig undan på en ångbåt i hamnen, hvarefter vittnet aflägsnade sig. Under natten, då en afdelning soldater inryckte i staden från öster, såg vittnet en sten nedfalla i närheten af soldaterne vid ett traktörsställe, men märkte icke hvem som kastade stenen.

42:o Arvid Ribbing: att vittnet på förmiddagen den 26 Sept., vid sin ankomst från Liljeholmen hit till staden, träffade utanför Handlanden Lindmans gård en folksamling, och deribland tilltalade Carlsson, hvilken frågade vittnet, om två spanmålslass, som vid tillfället stodo vid gården, tillhörde vittnet och, då vittnet derpå icke lemnade något svar, hotade vittnet med de orden: ”säg ut, ty vi skola nog taga reda på det”. I detsamma ankom uppifrån staden Handlanden Lindman, hvilken genast omringades af hopen, hvarvid vittnet lemnade stället. Längre fram på förmiddagen åtföljde vittnet, jemte Hrr Löjtnanterne Löwenadler och Carl Ribbing, Herr Kapten Löwenhjelm till jernbron, der de mötte en folkskara, i spetsen för hvilken var tilltalade Carlsson, som, i likhet med flere bland hopen, frågade efter Kapten Löwenhjelm och sedan han fick veta, att denne fanns i vittnets sällskap, vände sig mot honom med förfrågan, om han hade spanmål att sälja, hvarpå Herr Kaptenen Löwenhjelm svarade ja, då Carlsson tillsporde honom ytterligare om priset. Hvad svar Herr Kaptenen gaf på sistnämnde fråga, kunde vittnet för massans larm och buller icke höra, men Herr Kaptenen blef straxt derefter skuffad åt sidan, så att mössan föll af honom, och en af folkhopen gaf honom ett slag på tinningen, under det andra fattade tag i hans rock. Slutligen kom han lös och upptogs på ett i hamnen liggande ångfartyg. Tilläggande att vittnet bland folkskaran äfven varseblef svaranden Gran, som visade sig mycket hätsk och uppretad, så att fradgan stod kring munnen på honom.

Med anledning af Hrr Löjtnanterne Ribbings vittnesmål, angåfvo Carlsson och Gran för Herr Kaptenen Löwenhjelms ofredande vid ifrågavarande tillfälle Arbetskarlarne Anders Petersson och Carl Bång samt Slagtaren Anders Sjöberg.

43:o Bergsten: att vittnet var närvarande då svaranden Ljungberg med flera personer den 26 September besökte Arbetskarlen Widlund, hvilken de förbjödo att uppköpa smör, och hvarvid Ljungberg knuffade Widlund för bröstet, samt såg samma dag Herr Kaptenen Löwenhjelm vid jernbron omkullskuffas af en folkmassa, deribland vittnet igenkände svaranderne Malmberg och Gran samt nyssnämnde Anders Sjöberg.

44:o Wallin: att vittnet, som Onsdagen den 26 September på aftonen ankom till Herr Häradshöfdingen Fricks gård, vid uppträdets slut träffade der tilltalade Zetterberg, hvilken fått fatt i en bössa, som vittnet tog från honom för att se om den var laddad, men lemnade straxt bössan tillbaka till Zetterberg; som sönderslog den. Zetterberg förklarade nu, i strid med hvad han förut anfört, att han icke af Wallin, utan af en smedgesäll, som han icke kände, första gången emottog omvittnade bössan.

45:o Åbjörnsson: att vittnet icke känner något till upplysning i saken.

46:o Lekström: att på aftonen den 26 September vittnet sett flera arbetare, bland hvilka Ahlin och Dahlgren, hvilken senare förde en stör i handen, skynda från Herr Fricks bränneri, men vittnet märkte dem icke föröfva någon våldsamhet och kan i öfrigt icke meddela någon upplysning i saken.

47:o Lundsten: att vittnet Tisdagen den 25 September på aftonen fick veta af sin hustru att folk samlat sig utanför Handlanden Lindmans gård och ropade på denne, hvarföre vittnet begaf sig dit och träffade vid gården en folkskara, som väntade på Lindman, och hvaribland vittnet igenkände tilltalade Carlsson och Carl Svensson, hvilka, likasom öfriga hopen, tillsades af flere personer att gå hem, derå Carlsson svarade: ”vi vilja tala med Lindman först, sedan gå vi.” Då någon härvid yttrade till Carlsson, att han behöfde icke tala för sin egen del, emedan han nog finge hvad han behöfde, inföll Carl Svensson: ”vi kunna ha att säga något hvar”, och en bland hopen förklarade, att om de icke råkade Lindman den aftonen, skulle de komma igen följande dagen. Den 26 på aftonen gick vittnet till öster tull, hvarest folk åter samlat sig. Under det vittnet der samtalade med Boktryckeri-Konstförvandten Ekholm, på något afstånd från folkskaran, kom en person, liknande Pantzar, men hvilken vittnet nu icke kunde bestämdt igenkänna, bort till Ekholm och yttrade till denne: ”i qväll är det ej värdt att de morskas”, hvarvid Ekholm frågade honom, hvilka han menade, derpå han svarade: ”herrarne”. På Ekholms ytterligare fråga, hvar han vore hemma, gaf han endast det svaret: ”det har jag ej glömt”, hvarefter han gick in bland folkhopen, som i detsamma uppgaf ett hurrarop, då den fremmande ropade: ”så skall det låta.” Carl Svensson, äfven tillstädes, yttrade till Fabrikören Carlsson: ”det kan hända, att här vankas stryk i qväll”, hvarpå Carlsson svarade: ”det tror jag ej, ty jag vet ej att jag har några ovänner”, då Carl Svensson inföll: ”det kan hända någon annan”. Kl. 9 på aftonen återvände vittnet hem, men utgick åter efter en timmas tid och såg fram på natten, under samtal med Gördelmakaren Hagelin, en flock mindre personer tåga mot Lindmans gård med störar på axlarne, samt hörde kort derefter [ 45 ]fönsterrutor klinga, men vittnet vände dervid tillbaka hem. Då vittnet efter en stund å nyo utkom hade oväsendet upphört, men en folkhop framryckte straxt derpå från öster och började stenkastning emot Lindmans gård, hvilket vittnet på afstånd åsåg, hvarvid vittnet iakttog, hurosom en liten, för vittnet okänd gosse flere gånger sprang fram till boningshuset och inkastade stenar.

Förut afhörde vittnen Herr Hofrätts-Rådet v. Sydow och Smeden Lundqvist, som nu äfven voro tillstädes, företrädde och lade till sina berättelser:

Lundqvist: att vittnet Onsdagen den 26 September på aftonen hörde tilltalade Lundström ute på torget svara dem som uppmanade honom att gå hem: ”det är väl om herrarne uträttat sitt ärende, men jag har mycket ogjordt ännu”, samt Lönnegren vid samma tillfälle yttra: ”om jag finge låna en häst skulle jag fara till Husqvarna och underrätta min hustru huru här står till, och låta mina arbetare komma hit.”

Lönnegren erkände riktigheten af sistnämnde tillägg.

Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren v. Sydow, att Lönnegren var en af de ifrigaste uppviglarne bland den folkskara, som på aftonen den 26 September samlat sig i östra delen af staden, oaktadt vittnet särskildt uppmanade honom att gå hem, samt att Lönnegren äfvensom Pantzar, då Herr Borgmästaren i lagens namn befallte hopen skingras, yttrade, att de ännu hade mycket att uträtta.

Berättelserna upprepades och erkändes af vittnena.

Stadsfiskalen Strömberg begärde uppskof med ransakningen för flere personers hörande, samt yrkade att Pantzar, Himmelman, Johan Fredrik Andersson, Ljungberg och Dyberg måtte i häkte inmanas, hvilket desse bestredo; hvarefter häktade Skräddare-arbetaren Johan Petter Lundberg uppgaf att Polisbetjenten Wadell äfven bidragit till åstadkommande af ifrågavarande oordningar och Onsdagen den 26 sistl. September på f. m. bland annat yttrat: ”De må gerna knackla ryggen på Lindman”, hvilket Lundberg erbjöd sig styrka med vittnesmål af Klädmäklaren Larsson.

Häktade Carlsson uppgaf, att Handlanden Hansson och hans Bokhållare äfven kunde upplysa att Wadell till dem yttrat sig i dylik syftning.

Sedan protokollet för den 1 dennes blifvit uppläst och lemnadt utan anmärkning,

Resolverades.

Med bifall till Stadsfiskalen Strömbergs derom framställda yrkande, förklarade Rådstufvu-Rätten svaranderne Gustaf Pantzar, Adolf Fredrik Himmelman, Johan Fredrik Andersson, Anders Ljungberg och Herman Dyberg skyldige att genast träda i häkte; och utställes ransakningen till vidare handläggning nästa Fredag den 19 i denna månad kl. 10 f. m., då de svarander, som tillåtas att fortfarande vistas å fri fot, vid hemtningspåföljd skola inför Rätten sig infinna; kommande emellertid öfrige tilltalade att förvaras i Länsfängelset.

Ut Supra. In fidem
S. Borgström.