Hoppa till innehållet

Upproret i Jönköping/12Okt1855

Från Wikisource, det fria biblioteket.

[ 34 ]

Den 12 Oktober 1855.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling;
C. Seipel; och
A. Elfström.

Undertecknad förordnades att föra detta protokoll.

Till följd af Rådstufvu-Rättens under N:o 4 i protokollet för den 9 i denna månad antecknade beslut, företogs åter ransakningen, som då sednast förevarit, med Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson från Jönköping m. fl. häktade samt på fri fot varande förre Brandvaktskarlen August Berg, Snickaregesällen Johan Magnus Nyström och Smedlärlingen Jonas Berg, alla ställda under åtal af Stadsfiskalen A. F. Strömberg för delaktighet i upproret här i staden den 25 och 26 sistl. September.

Härvid inställdes de häktade, äfvensom öfrige i målet tilltalade personligen tillstädeskommo, i närvaro af Åklagaren och Kongl. Justitie-Kanslers-Embetets Ombud Herr Advokatfiskalen A. Svalander.

Åklagaren styrkte att han till i dag instämt Faktori-smederne Sven Ahlin, Johan Lönnegren och Anders Johan Lundström, alla från Husqvarna, samt Smedlärlingen Gustaf Petersson härifrån staden, med påstående om laga ansvar å dem för delaktighet i uppträdena den 26 sistl. September och för alla dervid föröfvade våldsamheter. Sistbemälta tilltalade, hvilka alla iakttagit personlig inställelse, hördes nu hvar för sig samt uppgåfvo:

35:o Sven Ahlin: att han är född i äkta säng, den 21 Juni 1821, af föräldrarne bonden Peter Johannesson i Rönjane af Lekaryds socken och hans hustru Maja Larsdotter, hvilka utom honom haft åtta barn; att han, efter att vid tretton års ålder hafva lemnat föräldrahuset och varit i skräddarelära i tre år samt, 16 år gammal, första gången begått H. H. Nattvard, år 1838 kommit till Husqvarna och derstädes arbetat fem år såsom smedlärling och 3 år såsom gesäll, att Ahlin är gift med Sofia Englund, som födt honom två ännu lefvande barn, samt att han genom arbete förtjent sitt uppehälle och icke tillförene varit för brott tilltalad. Tillspord angående ifrågavarande brott, förnekade Ahlin att han deri vore i ringaste mån delaktig, och redogjorde för sina förehafvanden under den tid, åtalet afser, på följande sätt: att han Tisdagen den 25 icke besökt staden, utan först i skymningen nästpåföljde dag ensam begifvit sig dit, i ändamål att köpa ljus hos Handlanden Hansson; att Ahlin likväl icke fått nämnde ärende uträttadt, enär Hanssons bod redan varit stängd, och derföre genast begifvit sig hem; dock kunde Ahlin icke närmare uppgifva tiden när han ankom till staden eller när han återkom till sitt hemvist. Ahlin, som icke besökte någon annan del af staden än den östra, hade under sitt vistande derstädes icke förmärkt något förefalla, som kunde hänföras till oordningar; dock voro omkring tjugo personer, hvaribland Ahlin endast igenkände Faktori-smederne tilltalade Lundström och till vittne åberopade Lundqvist, församlade utanför Handlanden Lindmans salubod, samt språkade helt beskedligt sins emellan om spanmålshandel. Då en för Ahlin okänd herreman uppmanade folket att skingra sig, svarades af någon bland hopen att sådant icke behöfdes, enär folket icke gjorde något ondt. Vidare upplysningar i saken förmälde sig Ahlin icke kunna meddela.

36:o Johan Lönnegren: att Lönnegren är född i Yxenhaga den 23 December 1824 i äkta säng af föräldrarne Jöns Lönnegren och Stina Greta Johansdotter, hos hvilka Lönnegren vistades till dess han på 18:de året gammal kom i lära hos en smed i Bankeryds socken, der han var lärling i fem och gesäll i ett år, har sedermera under åtta års tid varit arbetare vid Husqvarna samt, gift med Helena Hansdotter, hvilken skänkt honom ett barn, genom arbete lyckats förvärfva sin nödtorftiga utkomst. För tre eller fyra år sedan hade Lönnegren, enligt hvad han ytterligare rörande sina lefnadsomständigheter uppgaf, blifvit af Rådstufvu-Rätten dömd till 25 R:dr b:ko böter ”för det han å gata här i staden tilltalat en person”, men i öfrigt aldrig varit lagförd hvarken för fylleri, slagsmål eller annat brott. Tisdagen den 25 September hade Lönnegren icke varit i staden, utan först Onsdagsmorgonen ungefärligen kl. 8 f. m. ankommit hit, i ändamål att på torget köpa råg och viktualievaror, som Lönnegren likväl icke lyckades erhålla. Sedan Lönnegren besökt platsen, der Ångfartygen lägga till samt på torget träffat Verkmästaren Wetterholm, mötte Lönnegren en folkhop, som han åtföljde till Rådmannen Rudlings gård, der folket af någon person, som Lönnegren icke kände, uppmanades att åtskiljas och förhålla sig stilla; dock utan påföljd, enär folkhopen, från hvilken Lönnegren på en kort stund skiljde sig, snart fortsatte vägen åt öster till Handlanden Lindmans gård, dit Lönnegren omsider jemväl begaf sig samt kom i tillfälle att höra huruledes Assessorn von Feilitzen, sedan åtskilliga af hopen samtalat med Handlanden Lindman om spanmålshandel, från trappan till Häradshöfdingen Rymans hus språkade något om upprorslagen, med afseende på folkskockningen. Lönnegren, som förnekade att han på förhand haft sig något bekant om folkhopens afsigter eller hvart den ernade sig, medgaf att han var närvarande, då massan på återtåg från Lindmans gård stadnade utanför Assessorn Wickboms gård eller s. k. ”Gamla [ 35 ]Apotheket”, der Häradshöfdingen Frick första gången antastades, och kom i samspråk med en person som Lönnegren påstod sig icke känna. Efter att hafva öfvervarit nyssuppräknade uppträden, som egde rum före kl. 10 f. m., hade Lönnegren skiljt sig från samlingen och således icke närvarit vid dess besök hos Handlanden Borg, utan begifvit sig åt andra delar af staden. Närmare middagstiden hade Lönnegren händelsevis förnummit att något uppträde var å bane i Handlanden Sjöbergs salubod, hvadan Lönnegren af nyfikenhet, som både förut och sedan varit anledningen dertill att Lönnegren inställt sig der folkhoparne stadnat, ingått i Sjöbergs bod, samt derstädes iakttagit, att åtskilliga, dem Lönnegren likväl icke kunde namngifva, af massan dels samtalade med Handlanden Sjöberg, som de genom Bokhållaren på stället låtit tillkalla, om spanmåls-affärer, dels ock under hotelser uppmanat en bonde, som Lönnegren icke heller kände, och hvilken stått innanför boddisken att komma ut, emedan de ville tala med honom om något, hvars föremål var Lönnegren obekant, likasom Lönnegren ej heller visste om bemälte bonde aftvingats några penningar. Sedan Lönnegren derefter besökt Handlanden Malmstens bod och derstädes försålt pistoler samt vidare Vedtorget och Hamnen, fann Lönnegren på Vedtorget en mängd personer af arbetande klassen, som först derstädes antastade Fahnjunkaren Rosell, hvilken köper upp spanmål åt Handlanden Goldkuhl, samt derföre fick uppbära förebråelser af folket, hvaribland någon grep honom i munstacherna, hvarefter massan begaf sig till Kronomagazinet och affordrade Inspektoren Eckerberg på Kofveryd nycklarne dertill och jemväl hotade bemälte Inspektor med handgripligt våld, som dock uteblef sedan såväl Lönnegren som tilltalade drängen Zetterberg gjort folket föreställningar deremot. Härefter återvände Lönnegren från folkhopen till Stora Torget och begaf sig vidare till Malmstens salubod för att köpa messing. Sedermera afvaktade Lönnegren ett ångfartygs ankomt nere vid hamnen och besökte i sällskap med Smideshandlanden Johansson på Förstaden Bierhalle derstädes. I skymningen gick Lönnegren åter till staden, hvarest han till en början sammanträffade med Rustmästaren Gustafsson, Stockmakarne Hallberg och G. Lund, men skiljdes från dem sedan han i deras sällskap tillbragt en stund hos Schweizeri-idkaren Kjellberg och sammanträffade derefter med tilltalade Lundström och till vittne åberopade Lundqvist, tillsammans med hvilka han besökte Handlanden Molinie vid Stora Torget och Handlanden Hanssons salubod i öster och slutligen Handlanden Lindman, som på begäran lofvade Lönnegren att få köpa råg. Utanför Lindmans hus var då mycket folk församladt och dertill sällade sig äfven Lönnegren och hans nyssuppräknade följeslagare. På uppmaning, som Borgmästaren Herr Assessorn Asker framställde till menigheten, att åtskiljas hade tilltalade Lundström, enligt hvad han sedermera berättat för Lönnegren genmält: ”väl att Herrarne hafva slutat — vi hafva ännu icke uträttat vårt ärende”, och Lönnegren sade, då en okänd herre frågat hvem han var, yttrat: ”det vet jag sjelf”, utan att lemna vidare besked. Från Lindmans gård åtföljde Lönnegren folkmassan, då den begaf sig åt vester, men Lönnegren stannade på Stora Torget, emedan Lönnegren der uppehölls af Handlanden Westring, som språkade med Lönnegren om hvarjehanda. Derjemte träffade Lönnegren Löjtnanten Broberg, af hvilken Lönnegren fick veta att fönster blifvit inslagna i Handlanden Borgs bostad samt Gesällen Laurin, som uppmanade Lönnegren att gå hem. Lönnegren fortsatte derföre icke vägen åt vester längre än till Handlanden Borgs hus, derifrån Lönnegren kl. ungefärligen 9 på aftonen återvände till Husqvarna och ankom dit klockan half till tolf. Lönnegren hade således redan begifvit sig ur staden, då vid sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus fönsterinslagningen derstädes ägde rum och var ej heller närvarande då våldet samma afton hos Häradshöfdingen Frick föröfvades; och förnekade Lönnegren att han dervid träffat Herr Kaptenen Ridderstedt, äfvensom att han vid folksamlingen på Vedtorget, då Fahnjunkaren Rosell öfverfölls, skulle hafva fällt det en annan rättegångsdag omvittnade yttrandet, att 400 arbetare skulle ankomma från Husqvarna till staden. Af de personer, som utgjort samlingen utanför Handlanden Lindmans hus, då Lönnegren och hans sällskap voro der på eftermiddagen, igenkände Lönnegren endast Stenroddaren Carlsson. Vidare hade Lönnegren sig icke bekant angående ifrågakomne oroligheter, i afseende på hvilka Lönnegren förnekade all delaktighet.

37:o Anders Johan Lundström: föddes i Jönköping den 8 Juni 1818 af Murmästaren Magnus Lundström och dennes hustru Maria och vistades hemma i föräldrahuset till dess han på 14:de året gammal kom i lära hos Smeden Peter Ekvall vid Husqvarna, der Lundström för flera år sedan blef antagen till Faktorismed. Lundström, som varit två gånger gift, sednast med ännu lefvande hustrun Anna Sophia Sand, har 2 barn af förra giftet och ett i det sednare, samt har sin nödtorftiga utkomst genom arbete och har aldrig tillförene varit för brott lagförd. Angående det brott, hvarom nu är fråga, uppgaf Lundström, att sedan han, som hvarken Tisdagen eller Onsdags förmiddagen varit i staden, sistnämnde dag kl. ungefärligen två e. m. begifvit sig till Jönköping, i ändamål att taga vara på sin son Gustaf, hvilken han på förmiddagen samma dag i något ärende skickat till staden, men önskade få träffa, enär Lundström händelsevis fått veta att uppträden derstädes ägt rum; att Lundström, efter att på torget hafva funnit sin bemälte son och förskaffat honom skjuts till Husqvarna, tillfälligtvis träffat tilltalade Lönnegren och till vittne åberopade Lundqvist samt med desse besökt Strandbergs krog, och derefter i deras sällskap gått stora gatan fram åt öster, hvarest de, sedan Eklund äfven tillkommit, begifvit sig till Handlanden Hanssons salubod, der Lundström satte sin käpp i förvar, hvarefter Lundström och hans sällskap kommo till Handlanden Lindmans hus, der en stor folkmängd var församlad och deribland många personer från Husqvarna, hvilka flera gånger kallade på Lundström och hans följeslagare vid förbigåendet, för att få dem att deltaga i oväsendet som då egde rum, men utan att desse sednare derpå afgåfvo något svar eller hörsammade kallelsen. Några herrar frågade Lundström och hans sällskap vid uppträdet hos Handlanden Lindman i hvad ärende de voro stadde, men att varning uttalades förmälde Lundström sig icke hafva hört. Allvarligen erinrad att tala sanning, erkände Lundström dock omsider att han [ 36 ]förnummit Herr Borgmästarens uppmaning till folket att åtskiljas, samt att Lundström i anledning deraf yttrat, som Lundström påstod att orden fallit, ”väl om herren har uträttat sitt ärende, men jag har ett igen”, hvilket ärende, enligt hvad Lundström nu förebar och envist vidhöll, var att hemta käppen, som han haft i förvar hos Handlanden Hansson. Sedan emedlertid Lundström kommit att skiljas från Lönnegren och Lundqvist samt folkhopen ställt sin färd åt vester, hade Lundström fått höra sägas det upprorsmännen ernade sig utom vestra förstaden till Häradshöfdingen Fricks bostad, hvarföre Lundström följande stora gatan utåt Förstaden fortsatte vägen framåt till Talavid, ofvanför hvilket ställe Lundström tillika med Lundqvist, Peter i Yxnahaga och en bonde, som var svåger till den sednare, stadnade på en kulle i en potatislycka till höger om allmänna landsvägen, då man kommer från staden. Derifrån lyssnade Lundström till larmet, som egde rum vid Häradshöfdingen Fricks bostad, mer hvarken Lundström eller hans följeslagare gingo dit, oaktadt flere för Lundström obekanta personer vid förbigåendet uppmanade dem att följa med. Efter en stunds förlopp kommo flere personer, bland hvilka Lundström endast igenkände Pipfilarne Nordström och Johannes Rydberg, begge boende vid Husqvarna, skyndande från den trakt, der Häradshöfdingen Fricks bostad är belägen, vägen framåt till staden; och vidare kände icke Lundström angående hvad den dagen tilldragit sig, emedan han kl. 9 eller 10 på aftonen gick hem och ankom dit kl. 11, samt var således icke närvarande vid sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, derå något fönster, då Lundström på hemvägen gick derförbi, icke var sönder, hvilket förhållande Lundström trodde Ahnström vid Tegelbruket och en person vid namn Lekström kunna intyga; och förnekade Lundström enständigt att han tagit någon del i upproret, förebärande att han endast af nyfikenhet tillstädesvarit vid förut omförmälda uppträden.

38:o Smedlärlingen Gustaf Petersson: att han föddes i ett soldattorp i Brunhalla socken i December 1837 af gifta föräldrarne Soldaten Brun och Anna Petersdotter, efter hvilkas död Gustaf Petersson från sitt 6:te till sitt 16:de år uppfostrades på nämnde sockens bekostnad och kom sedermera i lära här i staden, först till Smeden Nyström, hos hvilken Gustaf Petersson vistades i två eller tre månader, samt var derefter i 8 månader hos Smeden Andersson, hvarefter Gustaf Petersson ungefärligen ett år varit hos sin nuvarande mästare Smeden Lindström och har aldrig förr än nu varit för brott tilltalad. Angående de ifrågavarande oroligheterna uppgaf Gustaf Petersson, att han derom erhållit kännedom först Onsdags förmiddagen den 26 sistl. September genom sin mästare Smeden Lindström, men icke på något sätt deltagit deri. Lindström hade sagde dag emot vanligheten låtit sina arbetare, tre gesäller samt tre lärgossar, arbeta på beting, som de slutade före kl. 18 på aftonen; hvarefter både gesällerne och lärgossarne, de sistnämnde i ett sällskap, begåfvo sig ut åt staden. På Stora Torget träffades en stor folkmassa, som de af nyfikenhet och på något afstånd följde, då den tågade till vice Häradshöfdingen Fricks egendom utanför vestra Förstaden. Gustaf Petersson stadnade till en början vid Talavid och hörde derifrån tumultet vid Häradshöfdingen Fricks lusthus, samt begaf sig sedermera till trädgården der lusthuset är beläget, men då hade upprorsmännen redan afgått till bemälte Häradshöfdings bränneri, der jemväl våldsamheter föröfvades. Vid uppträdena utanför Handlanden Lindmans hus var Gustaf Petersson icke närvarande.

I anledning af Gustaf Peterssons påstående, att han icke varit närvarande vid uppträdet i Häradshöfdingen Fricks trädgård, företrädde förut afhörde vittnet Bengt Kristensson och intygade på sin aflagda sanningsed, att Gustaf Petersson var den som var uppe i fönstren å drängstugan derstädes och ryckte sönder fönsterbågarne i nämnde byggnad. Gustaf Petersson förnekade likväl enständigt sanningsenligheten af Bengt Kristenssons berörde intyg.

Sedan härefter alla de tilltalade åter blifvit inkallade, uppgaf tilltalade Smedlärlingen Berg på förekommen anledning att han sistlidne Måndag erhållit stryk och förebråelser af sin husbonde Smeden Ekman, för det Berg omtalat att gesällen Landén varit ute Onsdags afton, äfvensom att Landén sjelf förebrått och oqvädat såväl Berg som till vittne åberopade gesällen Blomberg, derföre att de icke förtegat Landéns utevaro nämnde afton.

Härefter tillkännagaf Åklagaren, att han för att denna dag vittna i saken inkallat Fabrikören Carl Gustaf Nyström, Smeden Carl August Wallin, Smedgesällen Carl Erik Blomberg, Pipfilaren Nils Magnus Lundqvist från Husqvarna, Bokhållaren Per August Appelqvist, Sjömannen Oscar Enander, Drängen Frans Jonsson, Smedgesällen Isak Åkerblad, Skomakaregesällen Anders Johan Tillander, Vagnmakarlärlingen Carl Reinhold Sylberg, Smedlärlingarne Carl Westerberg, Carl Gustafsson och Sven Gustaf Johansson, Arbetskarlarne Carl Lidström, Johan Svensson och Johan Andersson samt Skräddaren Johan Renstedt och Gårdsägaren Carl Bergsten.

Vid fråga om jäf emot ofvanuppräknade till vittnen åberopade personer, anmärkte tilltalade Arbetskarlen Johan Andersson, att Frans Jonsson vore hans uppenbare ovän, men som Frans Jonsson förnekade nämnde förhållande, hvarom Johan Andersson ej erbjöd någon bevisning, blef jäfsanmärkningen såsom obestyrkt ogillad; äfvensom tilltalade Sven Peterssons, utan jäfsanmärkning framställda, bestridande af vittnesförhöret lemnades utan vidare uppmärksamhet.

Samtlige här ofvan uppräknade i öfrigt ojäfvade personer fingo aflägga sanningsed, om hvars vigt de erinrades, hördes hvar för sig och berättade:

22:o Fabrikören Carl Gustaf Nyström: att sedan vittnet Onsdags aftonen efter uppträdet hos v. Häradshöfdingen Frick, der vittnet icke varit närvarande, af Patron Blad fått veta att oroligheter dagen förut ägt rum utanför Handlanden Lindmans gård samt vittnet, som stod på torget, förmärkt att folkmassan styrde kosan åt öster, hade vittnet äfven begifvit sig dit. Bland den utanför af i grannskapet af [ 37 ]Handlanden Lindmans hus församlade upproriska folkhop hade vittnet igenkänt såsom särdeles verksamma tilltalade lärlingarne Gustaf Petersson, Carl August Rosell, Johan Fägersten, gossen Johan hos Smeden Holmberg och arbetaren Fredrik Jacobsson, hvilka alla varit försedda med störar i händerna samt sedermera äfven med stenar, som de kastat och hvilka vittnet förmodade att de medhaft i sina fickor. Som det isynnerhet varit ynglingar, hvilka föröfvade öfvervåldet medelst stenkastning och annat ofog, hade vittnet anmodat Polisbetjenten Ekvall att tillkalla några ordningsälskande män, som vittnet trodde vara församlade på Rådhuset, enär vittnet hoppades att med någon hjelp kunna öfvermanna bemälte lagbrytare. Angående de öfriga oroligheterna nämnde och nästföregående dag hade vittnet sig icke något bekant, enär vittnet ej varit dervid närvarande.

23:o Smeden Carl August Wallin: att vittnet i sällskap med Bleckslagaren Wadner och Gesällen Engdahl följde efter folkhopen, då denne tågade till Häradshöfdingen Fricks egendom, samt stannade vid bäcken, som framflyter i dess granakap, och derifrån åsåg de våldsamheter som vid åbyggnaderna föröfvades. Af de särskilda omständigheter som dervid förelupit hade vittnet sig likväl icke något annat bekant, än att vittnet iakttagit då tilltalade Smedlärlingen Gustaf Petersson ryckte ut fönsterbågarne i drängstugan; att Stensättaren Sjö förde i handen en lång stång, hvarmed han slog en lärgosse, som är i tjenst hos Lagervall, samt att tilltalade Löfgren med en sten slog en person vid namn Carlsson; sedan emedlertid de till stället anlände soldater gjort försök och till en del lyckats att fördrifva våldsverkarne, hade vittnet jemte Wadner och dennes broder samt Garfvaren Kjellberg, hvilka uppehållit sig på samma ställe, nödgats söka tillflykt i qvarnen undan stenkastning, som vid sagde tillfälle ånyo påbörjats med stor våldsamhet af upprorsmännen, hvarefter vittnet icke vidare varit i tillfälle att iakttaga någon af lagbrytarnes ytterligare våldsamheter, hvilka snart derefter vid Häradshöfdingen Fricks egendom upphörde.

24:o Smedgesällen Carl Erik Blomberg: vittnet hade icke varit närvarande vid något af de uppträden, som vid ifrågavarande tillfällen ägde rum, samt kunde af sådan anledning icke meddela andra upplysningar derom, än att då vittnet på Onsdagsaftonen hemkommit kl. ½ till 9, Smedlärlingarne Sandberg och Jonas Berg sant Gesällen Landén, hvilka alla äro anställde hos samme Mästare som vittnet, hemkommit kl. ungefärligen tolf på natten, sedan Landén likväl varit på ett kort besök hemma kl. ½ till 9 samma afton men åter utgått; gossen Berg hade då skrytsamt berättat att han gått i upprorsmännens första led samt att han slagit ut fönster i Häradshöfdingen Fricks lusthus; äfvensom såväl bemälte Berg som Sandberg omtalat att de deltagit i stenkastningen vid Handlanden Lindmans hus samma afton. Då Landén hemkommit sagde afton hade vittnet sagt till honom: ”nu har väl du också varit ute”, men på berörde fråga icke erhållit något svar. Påföljande Söndag, då samtal angående oroligheterna under nästföregående vecka uppstått, hade Berg i afseende på sin delaktighet deri sagt till sin mästare att Berg dervid ”ej gjort värre än Landén”, enär denne kastat sten, han som Berg, samt att vittnets kamrat Gesällen Malmgren, hemkommen om aftonen, yttrat: ”när jag såg att Herrarne kom så schappade jag”; tilläggande vittnet, att hvarken lärlingarne eller Landén varit ute förr än Onsdags aftonen.

Hörd i anledning af Blombergs vittnesmål vidgick tilltalade lärlingen Berg, att han, såsom vittnet berättat, sagt till sin mästare att Berg ej gjort värre än Landén, men bestridde i öfrigt vittnesmålet.

25:o Pipfilaren Nils Magnus Lundqvist: att vittnet icke var i staden hvarken Tisdagen den 25 sistl. September eller nästpåföljde dags förmiddag, och således ej kunde meddela några upplysningar angående de då timade uppträden; men att vittnet kl. ½ till 4 e. m. sistnämnde dag anlände till staden och snart kom i sällskap med Pipfilaren Nils Magnus Ekelund samt tilltalade Lönnegren och Lundström, af hvilka den sistnämnde uppgifvit att han sökte sin son Gustaf, som han på förmiddagen skulle hafva sändt till staden i något ärende; att sedan de dels besökt det då ankommande ångfartyget, dels ock varit inne på åtskilliga näringsställen samt der intagit förtäring, vittnet och dess följeslagare begifvit sig till stora torget, hvarefter Lundström, Lönnegren och vittnet varit hos Handlanden Lindman, som på deras fråga om han hade spanmål till salu, svarat jakande, med tillägg att rågen kostade 17 Rdr, vartill Lundström svarat: ”den blir väl för bättre”, dock utan att hafva fällt berörde yttrande i hotande ton; att Lundström på Lindmans begäran stadnat efter och talt enskildt med Lindman, och således skiljt sig från vittnet, som gått till postkontoret; att vittnet varit närvarande vid första uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, hvarest den der församlade folkmassan, oaktadt erhållne förmaningar att åtskiljas och lugna sig, hurrat och fört oväsende; att vittnet bland dervarande Husqvarnaboer igenkände Ahlin, Löfqvist, Lundgren, Löfgren, Blomstrand, Eklund, Skönborg och Ekvallarne samt Lundström, hvilken sistnämnde var inbegripen i samtal med en herre angående spanmålsaffärer, dock kände vittnet icke om nyssuppräknade personer deltagit i hurraropen och oväsendet; att vittnet stött Lundström på armen, för att varna honom för att på något sätt förgå sig; att vittnet jemväl varit närvarande vid det uppträde, som sedermera ägde rum utanför staden vid Häradshöfdingen Fricks egendom och der ånyo sammanträffade med Löfgren och Lundgren samt förnummit buller och oväsende vara å bane, men likväl, enär vittnet stått på något afstånd derifrån, icke iakttagit hvad som dervid tilldragit sig, hvarom vittnet, oaktadt allvarliga föreställningar, icke kunde förmås att meddela några upplysningar, utan tillade derom endast, att sedan oväsendet fortfarit en stund, folket kommit rusande derifrån åt staden, dit vittnet jemväl skyndat samt der åter omkring kl. 9 träffat Ekvallarne och Eklund bland de flyende; att vittnet fortsatt vägen till östra delen af staden, hvarest en stor och bullersam folkmängd var samlad; att vittnet och Eklund smugit sig utmed Storsjöraden, förbi folkmassan, på afstånd från hvilken vittnet och Eklund stadnat utmed Slagtaren Lindgrens hus vid östertull och der qvarblifvit en stund, men icke [ 38 ]deltagit i oroligheterna, oaktadt några för vittnet okända och med störar försedda personer af arbetsklassen hotat vittnet och Eklund med stryk, om de ej ville vara med; att vittnet och Eklund i anledning deraf gått afsides i en gränd och åsett huruledes upprorsmännen fortforo i utöfningen af sina våldsamheter, dervid äfven stenar kastades; samt vittnet ej förmärkt att den frivilligt bildade patrullen sökt återställa ordningen, enär vittnet förmodligen då redan aflägsnat sig, hvilket skedde förr än oroligheterna upphörde; tilläggande vittnet på frågor att vittnet icke kände någon af dem, som deltogo i sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans bostad, och att vittnet icke kände anledningen, hvarför just ifrågavarande dag så många personer från Husqvarna begifvit sig till staden. Emedlertid medgaf vittnet att det på förmiddagen sagde dag af från staden ankomne bönder hört berättas att der varit tumult.

Herr Advokatfiskalen Svalander yrkade, med afseende på den förbehållsamhet hvarmed vittnet Lundqvist afgifvit sin ofvananmärkta berättelse, och då sannolikt vore att vittnet icke uppenbarat allt hvad det i saken hade sig bekant, att vittnet måtte förpligtas att af sin själasörjare förskaffa sig undervisning i kristendomen.

Härefter fortsattes förhöret med:

26:o Bokhållaren Per August Appelqvist: att sedan Onsdags förmiddagen den 26 sistl. September en mängd folk ankommit och stadnat utanför Handlanden Sjöbergs salubod, der vittnet är anställd såsom Bokhållare, hade några karlar, hvaribland vittnet igenkänt Arbetskarlarne tilltalade Carl Gustaf Carlsson, Carl Petersson, Carl Svensson och Johan Andersson, inkommit i boden och först talat med Handlanden Sjöberg; att någon eller några bland folket sedermera antastat en dervarande bonde från Nässjö socken, samt sedan denne dragit sig undan innanför bod-disken, hotat honom dels med stryk och dels att kasta honom öfver disken till folket, så framt han ej ville komma godvilligt. Anledningen till våldsverkarnes uppretade sinnesstämning skulle, enligt bondens egen uppgift, icke varit annan än att bonden sagt det de varit öfverlastade. Sedan bonden lemnat en Rdr Rgs, som af Bokhållaren Barkman emottogs och lemnades till Johan Andersson, hade våldet mot bonden upphört och folkmassan aflägsnat sig. Vid de tillfällen, då folkskockningar ägt rum utanför Handlanden Lindmans hus, hade vittnet icke varit närvarande, och kunde icke heller meddela någon upplysning i afseende på oroligheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom under aftonen, enär vittnet uppehållit sig vid qvarnen då våldsamheterna vid lusthuset föröfvades, och således på för långt afstånd för att hafva kunnat iakttaga hvad som der tilldrog sig eller igenkänna någon af våldsverkarne.

27:o Sjömannen Oscar Enander: att vittnet väl varit i staden Tisdagen den 25 sistlidne September, men icke fått någon kännedom om oroligheterna förr än nästpåföljande dag vid middagstiden, då vittnets fader, som är boende på förstaden, underrättat vittnet derom; att vittnet vid nämnde tid sett en mängd folk församladt utanför Handlanden Borgs hus och bland annat, som vittnet icke kunde påminna sig, att tilltalade Gustaf Petersson dervid på allmänna gatan af okänd anledning tilldelat Engelsmannen Headen, som tillfälligtvis varit närvarande, en örfil, hvilket våld vittnet äfven förmodade Brandvaktskarlen Wred och Timmerkarlen Nilssons söner hafva åsett, enär de också varit närvarande; att vittnet, som icke hade sig något bekant om uppträdena utanför Handlanden Lindmans hus, aftonen sagde dag på afstånd betraktat massans våldsbragder vid Häradshöfdingen Fricks egendom, men att vittnet icke kunde draga sig till minnes andra omständigheter som dervid förelupit, än att tilltalade Gustafsson som varit i vittnets sällskap blifvit slagen; att bemälte Gustafsson för vittnet uppvisat en knif och uppgifvit att han dermed sårat en soldat, af dem som för tillfället sökt bortdrifva upprorsmännen, äfvensom att vittnet såg tilltalade Sjö, då denne var vid Talavid på väg till Häradshöfdingen Fricks egendom, samt att Sjö vid nämnde tillfälle burit en stör, i ändan på hvilken varit en halsduk.

28:o Drängen Frans Jonsson: som underrättades att han icke behöfde berätta något som i denna sak kunde röra hans tilltalade fader: att vittnet under det oroligheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom pågick iakttagit, att tilltalade Bleckslagarlärlingen Johan Öberg och Guldsmedslärlingen Carl Abrahamsson, försedde med stakar, klättrade upp på lusthustaket och försökte att slå ned de der uppsatta prydnader, dock utan att nämnde försök lyckades; att Carl Abrahamsson, innan han steg upp på taket, afdragit sina stöflor, men påtagit den ånyo sedan han uppkommit och en för vittnet okänd person flytt honom dem; att Strumpväfvaren Malmgren och Drängen Zetterberg jemväl varit dervid närvarande, försedde den förre med en stör och den sednare, som stått nära vid vägen med en bössa; att då en person uppmanat Zetterberg att släppa bössan och sökt rycka den ifrån honom, någon svarat ”nej hon skall sönder” och sedermera hade bössan också blifvit sönderslagen; att vid samtal med tilltalade Arbetskarlen Johan Andersson och Muraregesällen Sandberg, af hvilka vittnet straxt derefter träffade, den förre vid Talavid och den sednare på torget, hade bemälte personer angående omvittnade uppträdet yttrat Johan Andersson, att ”om ej åen varit der, vet Gud huru det gått med mig” och att han erhållit bajonettstygn i sidan, samt Sandberg, som orden fallit: ”Zetterberg var en sate att husera med bössan”, hvarjemte Johan Andersson sagt ”att om vi haft flere hjeltemän skulle vi gjort rent hus deruppe”; att vittnet om första uppträdet Onsdags aftonen vid Handlanden Lindmans hus icke hade sig annat bekant, ledande till upplysning i saken, än att det uppgafs i den församlade folkhopen att en person, som tilldelade vittnet ett slag, varit tilltalade Svarfvaren Dahlgren; och att vittnet påminde sig hafva vid sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus sett Tapettryckaren Dyberg slå i väggarne med en stör och att Gördelmakar-lärlingen Carl August Rosell haft i handen en stor stör af ek, som vittnet fråntog honom, och trodde vittnet att till vittne åberopade Vagnmakar-lärlingen Sylberg, hvilken också varit [ 39 ]närvarande vid sistnämnde tillfälle, jemväl skulle derom kunna lemna intyg: tilläggande vittnet, på fråga af Åklagaren, att vittnet icke sett tilltalade Skräddaren Lundberg vara närvarande vid de af vittnet omförmälda våldsamheter.

29:o Skomakaregesällen Anders Johan Tillander: att vittnet, som icke närvarit vid någon af de folkskockningar, hvilka ifrågakomne Tisdag och Onsdag ägde rum utanför Handlanden Lindmans hus och sistnämnde dag icke ankommit till Häradshöfdingen Fricks egendom förr än våldsbragderna derstädes redan slutats, på väg till nämnde egendom bemärkt att Murare-handtlangaren Danielsson, som då kom derifrån, hade ett soldatgevär i handen, om hvilket vittnet sedermera hört bemälte Danielsson yttra: ”har jag tagit det så skall jag också bära det med mig hem”; samt att vittnet i grannskapet af Häradshöfdingen Fricks egendom bland folket, som just då begaf sig derifrån, igenkännt Vagnmakaren Wetterlunds gesäll Ekedahl och sett att denne hade stenar i händerna.

30:o Smedgesällen Isak Åkerblad: att sedan vittnet Onsdags aftonen den 26 sistl. Sept. begifvit sig till Häradshöfdingen Fricks egendom, i ändamål att varna honom, emedan vittnet förut på dagen vid samtal med 14 eller 15 karlar, som varit församlade på torget, fått höra att fredsstörare ernade sig dit, ankom en stor och bullersam folkmassa, och i spetsen för den Stensättaren Anders Sjö, som förde en fana; att folkskaran, deribland vittnet igenkände tilltalade Smedlärlingen Gustaf Petersson, Bleckslagar-lärlingen Frans Johan Öberg, Guldsmedslärlingen Carl Abrahamsson, Svarfvaren Anders Andersson, Sadelmakaregesällen Carl Hansson och Smedlärlingen Sven Petersson samt Winblads gossar, hvilka sednare dock på vittnets tillsägelse afhöllo sig från våldsamheter, under förnyade rop af ”framåt, gå på” först begaf sig till stora våningshuset och genast började att kasta stenar till antal, som vittnet förmodade, af mångtusende; hvarefter en mängd våldsamheter af den ursinniga hopen under förnyade hurrarop utfördes; att bland dem som dervid mest utmärkte sig voro Sjö, som antingen med stenar eller fanan slog in flera fönster i drängstugu-byggningen, Bleckslagare-lärlingen Öberg, som äfven kastade sten, inträngde i stora byggningen och ref ned gardinerna, äfvensom han sökte förmå en af Tapettryckaren Norlings lärlingar vid namn Grönlund att äfven komma in och dervid vara behjelplig, Guldsmedlärlingen Abrahamsson och Bleckslagarelärlingen Öberg, hvilka uppehöllo sig på lusthustaket; Smedlärlingen Gustaf Petersson, som med en stör slog in fönster å drängstugan; Svarfvare Andersson, hvilken flera gånger sparkade på dörren till stora byggningen, utanför hvilken Sadelmakare-gesällen Carl Hansson biträdde flere för vittnet okände personer med uthäfvande af jernsoffor från verandan; att sedan våldsverkarne fått ut en stor soffa, som vräktes i en stenhög, en mängd personer rusade dit och sökte sönderbryta soffan; att efter det nu omvittnade våldsamheter, hvarvid Carl Hansson varit särdeles hjelpsam, enär han ofta påkallades af upprorsmännen, blifvit föröfvade, ropade Smedlärlingen Sven Petersson: ”nu skola vi upp till lusthuset” och så rusade hela skaran dit, och förfor der lika våldsamt som vid öfriga byggnaderna. Vid något annat uppträde än det nu omvittnade hade vittnet icke varit närvarande.

31:o Vagnmakare-lärlingen Carl Reinhold Sylberg: att när patrullen på Onsdagen var samlad utanför Asesessorn Wickboms hus, för att återställa och upprätthålla lugnet, rusade Vagnmakaren Himmelman och hans gesäll Andersson fram i spetsen för en ankommande folkhop och genombröt patrullen flera gånger, dervid Andersson yttrade: ”vi skola låta se att vi kan bryta igenom”; att vittnet, som sednare på aftonen samma dag, i ändamål att se till sin syster, som är i tjenst hos Häradshöfdingen Frick, begifvit sig till dennes egendom, under oroligheterna derstädes bland andra för vittnet okända parsoner sett en gesäll, som arbetar hos Snickaren Högström i huset N:o 1 vid Nya Torget, kasta sten och att Svarfvaren Dahlgren hade stenar i händerna; att vittnet, som emedlertid uppehållit sig inom hus hos sin syster och derföre icke kommit i tillfälle att göra flera iakttagelser rörande nämnde uppträde, sedermera och då i sällskap med sin kamrat Edvard Johansson, från en närbelägen gränd, betraktat sista tilldragelsen utanför Handlanden Lindmans hus; att alla af den folkmassa som först anlände dit vore försedde med störar, och gingo förbi, men återvände på uppmaning af en annan hop, som kom efter; att vittnet äfven der såg Snickaren Högströms gesäll kasta sten, äfvensom vittnet der såg Dyberg, hvilken sednare hade en stör i handen; men att vittnet icke förmärkte Muraren Jacobsson vid något af nu omvittnade tillfällen och icke heller igenkände flere af dem som deltogo i oroligheterna.

32:o Smedlärlingen Carl Westerberg: att en stor folkmassa, hvaribland vittnet igenkänt Smeden Lindströms lärlingar Sven och Gustaf Peterssöner, Stensättaren Sjö, Guldsmedslärlingen Abrahamsson och Bleckslagarlärlingen Öberg samt en gosse från Limugnen, Onsdagsaftonen kommit antågande under sång och oväsende till Häradshöfdingen Fricks egendom och genast börjat föröfva våldsamheter, hvaraf vittnet erinrade sig att gossen från Limugnen medelst stenkastning slagit ut fönster å drängstugan samt att Gustaf Petersson äfven deltagit i nämnde dåd; att Sven Petersson kastat stenar på lusthuset men snart upphört dermed, under förklarande, att der icke klingade, samt att vittnet, stående på trappan till drängstugan, sett Sjö kasta en stång bland buskarne i närheten deraf; äfvensom att vittnet träffat Rosell bland folkhopen, då den tågade förbi Slottskyrkan och var på väg till Dunkahalla; tilläggande vittnet att förut afhörda vittnet Åkerblad vid nämnde tillfälle varit i vittnets sällskap, men att de stundom varit skiljda från hvarandra medan tumultet pågick.

33:o Smedlärlingen Carl Gustafsson: att vittnet på Onsdags aftonen sett en orolig och bullersam folkmassa framtåga på vägen vid Dunkahalla och styra kosan åt Häradshöfdingen Fricks bostad; att vittnet bland folkhopen igenkänt endast Gördelmakar-lärlingen Rosell samt Smedlärlingen Gustaf [ 40 ]Petersson och Svarfvaren Andersson, äfvensom vittnet nyss förut vid Vedtorget iakttagit att Smedlärlingen Sven Petersson varit i samma sällskap, men att vittnet, som ej gått ända fram till gården och före tumultets slut aflägsnade sig, ej kunde meddela några upplysningar om folkhopens företag; dock hade vittnet hört att skott aflossades.

34:o Smedlärlingen Sven Gustaf Johansson: att vittnet icke kände någon person i den folkhop, som var samlad på gatan utanför Handlanden Borgs hus när fönsterna derå inslogos; att vittnet aftonen samma dag eller Onsdagen den 26 September varit närvarande då våldsamheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvades; att vittnet på qvarnen sett tilltalade Gustaf Petersson med handen slå ut fönster å drängstugan och att en gosse hos Norling dervid biträdde; att tilltalade Sjö sedan fönsterna blifvit utslagna kastat en stång, hvarpå varit fästadt ett skynke, bland buskarne; att Sven Petersson, som kastade stenar in i trädgården, medan tumultet varade kommit till vittnet, som gått afsides i en angränsande åkerlycka, och i förebrående ton frågat om vittnet kommit på ”efterslängen”; samt att vittnet, när folkhopen, som i öfrigt utgjorts af en stor mängd för vittnet okända personer, tågade fram åt Dunkahalla, igenkänt Svarfvaren Andersson. Vidare kännedom hade vittnet icke om ifrågavarande tilldragelse.

35:o Arbetskarlen Carl Lindström kunde icke meddela några upplysningar i saken.

36:o Arbetskarlen Johan Svensson: att vittnet, som är boende i grannskapet af Häradshöfdingen Fricks egendom och Onsdagen den 26 sistl. September varit der på arbete, haft sin mesta sysselsättning nämnde dag i stallet och på backen derutanför, samt hade af sådan anledning icke kommit i tillfälle att gifva akt på det uppträde som under aftonen ägde rum; att emedlertid vittnet förmärkt att tilltalade Johan Larsson blifvit slagen af Mjölnaren Jonsson samt att Häradshöfdingen Drake under tumultet tagit fast uti tilltalade Carl Hansson, som stod bland många andra, och förmanat honom att stilla sig, men Carl Hansson hade svarat: ”Herrarne tänka sätta oss på arbetshuset, men vi skola i stället sätta herrarne dit”; att vittnet tyckte att Svarfvaren Dahlgren var den siste af den folkhop, som slutligen rusade ur Bränneriet, men att vittnet icke vågade bestämdt intyga sistnämnde förhållande.

37:o Arbetskarlen Johannes Andersson på förstaden: att vittnet, som uppehållit sig vid Häradshöfdingen Fricks qvarn, Ondags aftonen fått se en stor menniskomassa komma antågande till Häradshöfdingen Fricks egendom under sång och höga rop; att skaran genast efter framkomsten dit började kasta sten mot drängstugubyggningen, å hvilken en person, som vittnet icke kände, ryckte ut fönsterbågarne, samt derefter föröfvade hvarjehanda annat öfvervåld; att vittnet bland den församlade skaran hörde sägas att den person, som vid tillfället bar en fana, var tilltalade Stensättaren Sjö; samt att vittnet bland nu närvarande tilltalade igenkände Sven Petersson och Johan Larsson vara de hvilka under tumultet vid nämnde tillfälle häktades.

38:o Skräddare-arbetaren Johan Rehnstedt: att sedan våldsamheterna fortfarit en stund i Häradshöfdingen Fricks trädgård, hade vittnet begifvit sig dit och funnit en soldat vara öfverfallen af tre eller fyra bland våldsverkarne, af hvilka vittnet icke kände någon, samt att vittnet uppmanat dem att lemna soldaten i fred. I öfrigt kunde detta vittnet icke meddela någon upplysning i saken.

39:o Gårdsägaren Carl Bergsten: att vittnet, som ej varit i staden på Tisdagen den 25 September, nästpåföljande dag varit närvarande, då en folkhop vid vindbron öfverföll Herr Kaptenen Löwenhjelm, dervid några för vittnet okände personer ryckte honom i kläderna, men vittnet hade sig icke bekant anledningen hvarföre bemälte Herr Kapten antastades; att sednare på dagen, kl. ungefärligen 3 eller 4, flere personer, bland hvilka vittnet påminde sig Carl Jonsson, Arbetskarlen Almqvist, Skomakaren Ljungberg, gossen Johan Arfvidsson och Sven Israelsson eller Svensson ankommit utanför Bergstens gård och förebrått Widlund derföre att han köpte upp smör, samt under hotelse att ”det annars skulle blifva annat af” förbjudit honom att vidare uppköpa sådan vara; tilläggande vittnet att samlingen utanför Bergstens gård varit ganska talrik och Skomakare Ljungberg varit den, som vid nämnde tillfälle mest utmärkt sig.

Berättelserna upplästes och vidkändes; hvarefter Stadsfiskalen Strömberg framställde påstående, att i dag inkallade Sven Ahlin, Johan Lönnegren, Anders Johan Lundström och Gustaf Petersson måtte, på grund af den bevisning som i afseende på deras delaktighet uti ifrågavarande uppror redan förekommit, förklaras skyldig att genast träda i häkte; hvilket yrkande af bemälte tilltalade bestriddes. Parterna fingo afträda, medan öfverlägggning skedde till följande för dem, åter inkallade, afsagda

Beslut.

Rådstufvu-Rätten, som för närvarande icke finner skäligt bifalla Åklagarens yrkande om häktning å tilltalade Ahlin, förklarar, med anledning af de i dag under ransakningen uppdagade omständigheter, Johan Lönnegren, Anders Johan Lundström och Gustaf Petersson skyldige att genast träda i häkte, och uppskjutes i öfrigt ransakningen till nästkommande Onsdag den 17 i denna månad, kl. 9 f. m., då Åklagaren och de på fri fot varande tilltalade, de sistnämnde vid hemtningsäfventyr, böra personligen tillstädeskomma och de häktade för Rätten inställas; börande Åklagaren till sagde dag hafva inkallat Vagnmakaren Himmelman och hans Gesäll Andersson jemte Skomakaren Ljungberg, Tapettryckaren Dyberg och Murare-handtlangaren Danielsson, till svaromål i saken gemensamt med öfrige tilltalade, och då jemväl vara försedde med den bevisning, hvarpå Åklagaren ytterligare kan äga tillgång i målet.

Beträffande Herr Advokatfiskalen Svalanders yrkande, i anledning af vittnet Lundqvists vittnesmål, vill Rådstufvu-Rätten derom meddela yttrande sedan detta protokoll blifvit uppsatt och justeradt.

De häktade återfördes till häktet. Som ofvan. In fidem
Fr. Öqvist.