Upproret i Jönköping/28Dec1855
| ← Den 21 December 1855 |
|
Den 8 Januari 1856 → |
Den 28 December 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg; |
| ” | ” | A. G. Rudling; och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad fortfor att föra protokollet.
Då, enligt Rådstufvu-Rättens beslut, den 21 i denna månad, ransakningen, som i protokollet för sagde dag finnes antecknad under N:o 23, åter företogs, angående för delaktighet i de den 25 och 26 sistl. September timade upproriska och våldsamma uppträden tilltalade häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson och Carl Petersson jemte andra, samt på fri fot varande f. d. Brandvaktskarlen August Berg och Faktorismeden Sven Ahlin m. fl., inställdes de häktade, i närvaro af Åklagaren, t. f. Stadsfiskalen Stadsfogden E. G. Moberger och Justitie-Kanslers-Embetets ombud, Herr Advokatfiskalen A. Svalander, äfvensom alla de på fri fot varande tilltalade, med undantag af Svarfvaren Wållgren, August Berg, hvilken upplystes vara sjuk, Sven Ahlin, Arbetskarlen Johan Österberg och Metallfabrikören Nordström, personligen tillstädeskommo. Herr Löjtnanten Elfström var närvarande, såsom Regements-ombud, för tilltalade Furiren Rydelius.
Åklagaren anmälde, att han till i dag inkallat, för att i saken höras såsom målsegare, Arrendatorn S. J. Blad i Tannarp af Södra Wedbo härad, och i egenskap af vittnen Herr Hofjägmästaren E. A. von Nieroth, Herr Löjtnanten Broberg, Magister J. E. Lundström, Anders Johan Åkerlund i Tufvebo, August Åkerlund på Stora Kärr, Bagaren Anders Svensson, Drängen Johannes Andersson på Skjutsinrättningen här i staden, Konstförvandten August Ekholm, Trumslagaren August Granat, Lärlingarne Johan Hultman, Johannes Magnusson och Johan Schölander, hvilka tre sistnämnda äro anställda hos Vagnmakaren Himmelman, Postiljonen Håkan Blomqvist, f. d. Brandvaktskarlen Gustaf Nilsson, Arbetskarlen Abraham Sandahl, Bryggaren Sven Petersson, Arbetskarlen Peter Bergander, Orgeltramparen Anders Almqvist, Skomakaren Sven Ljunglund, Skomakaregesällen Claës Oscar Söderblom, Skräddaren Åke Schölin, Sadelmakarne Johan Erik Rosenqvist och Adam Gustafsson, Handlanden Lars Gustaf Warolin, Magister Per Welin, Åkaren Aron Edvard Grahn, Ynglingen Otto Fredrik Lundberg, Hofslagare-lärlingen Carl Alfred Osbäck, hvilken förut vittnat i saken, och Vinhandlanden Carl Fredrik Lundqvist, af hvilka de två sistnämnde blifvit åberopade af tilltalade Lönnegren, för styrkande af Stadsfiskalen Strömbergs angifna delaktighet uti oroligheterna.
Af ofvanuppräknade utaf Åklagaren inkallade personer uteblefvo Arrendatoren Blad, Herr Hofjägmästaren Nieroth, Herr Löjtnanten Broberg, Magister Lundström och Konstförvandten August Ekholm, ehuru de, enligt hvad Åklagaren med skriftliga och bevittnade intyg styrkte, blifvit i laga ordning inkallade.
De tillstädeskomne vittnena lemnades och befunnos alla ojäfvige, med undantag af Orgeltramparen Almqvist och Handlanden Warolin. Den förre upplystes vara syskonbarn med tilltalade Malmberg, och mot den sednare anförde Johannes Petersson, att Warolin hyste afund emot Johannes Petersson, och alltså vore hans uppenbare ovän.
I anledning af desse jäfsanmärkningar afkunnade Rådstufvu-Rätten följande
Beslut.
Vid det upplysta förhållande, att till vittne åberopade Orgeltramparen Almqvist är syskonbarn till tilltalade Malmberg, förklarar Rådstufvu-Rätten, jemlikt 17 Kap. 7 § R. B., Almqvist jäfvig, att i afseende på Malmbergs delaktighet uti ifrågavarande oroligheter bära vittne, men tillåter honom att, angående de öfriga tilltalades förseelser dervid, i vittnesegenskap höras; och hvad vidare angår den utaf tilltalade Johannes Petersson mot Handlanden Warolin framställda jäfsanmärkning, att den sistnämnde är Johannes Peterssons uppenbare ovän, finner Rådstufvu-Rätten berörde invändning, såsom obestyrkt, icke förtjena annat afseende, än att Rådstufvu-Rätten lemnar Johannes Petersson öppet att under ransakningens fortgång leda jäfsförhållandet i bevis, samt tillåter emedlertid Warolin att vittna i saken, och vill, vid målets slutliga afgörande, pröfva verkan af Warolins vittnesmål.
Härefter hördes vittnena: Hofslagarelärlingen Carl Alfred Osbäck, sedan han blifvit erinrad om den förut aflagda edens fortfarande gällande kraft, och de öfrige, efter erhållne föreställningar om vigten af nu gången ed, samt berättade i hvarandras frånvaro:
236:o Magister Per Welin: Sedan vittnet Onsdagsförmiddagen den 26 sistl. September på Stora torget sett åtskillige oroliga folkhopar, bland hvilka vittnet likväl icke igenkände någon person, och hört Herr Borgmästaren, Assessorn Asker uppmana dessa till stillhet och lugn, följde vittnet ordningsvakten till Handlanden Lindmans gård, utanför hvilken en orolig folkmassa då var församlad. Tilltalade Stenroddaren Carlsson befann sig deribland, samt uppmanades af Herr Prosten Modigh till lugn och ordning; hvarefter Carlsson yttrade högt till de kringstående: ”kom, gossar! skola vi gå vår väg, ty i afton är intet att göra, ty Herrarne hafva lofvat oss hjelp”, samt bortgick till utseendet fullkomligt lugnad och åtföljdes af flere andra arbetskarlar. Vid det uppträde, som sednare på aftonen egde rum, då fönsterna inslogos i Handlanden Lindmans hus, fasttog den ankomna ordningsvakten två för vittnet okända personer, hvilka voro svärtade i ansigtet, och af hvilka den ene uppgafs vara en lärgosse; och, efter det sistnämnde uppträde var slutadt, märkte vittnet Häradshöfdingen Rudling tillhålla två, likaledes för vittnet okända personer, hvilka uppgåfvos vara smeder från Husqvarna, att aflägsna sig och gå hem, men dessa svarade trotsigt, att de egde rättighet stå qvar så länge de ville, och hörsammade icke uppmaningen, utan qvarstodo utanför Lindmans hus, så länge vittnet, som snart aflägsnade sig, lemnade dem någon uppmärksamhet.
237:o Handlanden Lars Gustaf Warolin: Då vittnet Onsdagen den 26 sistl. September, klockan ungefärligen 11 f. m., ankom i närheten af Handlanden Borgs salubod, varseblef vittnet derutanför en orolig folkmassa, i hvilken högljudda rop, att Handlanden Borg skulle komma ut, flere gånger förspordes. Åtskilliga af hopen inträngde i boden, och deribland äfven tilltalade Anders Petersson, hvilken sednare yttrade till Bokhållaren Grönblad derstädes: ”det duger ej annat än Handelsman måste ut”. Omsider begaf sig Handlanden Borg ut på gatan, och lofvade folket att ej vidare uppköpa spannmål, hvarpå folket hurrade, samt syntes i allmänhet tillfredsstäldt, men några personer, och deribland Åkaren, Husegaren Gustafsson, påkallade enständigt, att Borg skulle medfölja till Kronomagazinet, samt visa huru mycket spannmål han der hade förvarad. Borg, som förgäfves försäkrade att derstädes icke funnos mer än 60 tunnor spannmål, gaf slutligen vika för nödvändigheten och folkets fortsatta hotelser, samt gick med till magazinet, dit vittnet var honom följaktig, hvarföre vittnet, på tilltalade Carlssons derom nu gjorda förfrågan, kunde intyga, att bemälte Carlsson ej var ibland de personer, hvilka följde Borg till magazinet när han var der första gången och i vittnets sällskap; men då Borg och vittnet gingo från magazinet, mötte de en folkhop, bland hvilken Carlsson befann sig, äfvensom vittnet intygade, att tilltalade Carlsson ej heller, vid förut omvittnade tillfälle, var inne i Handlanden Borgs salubod så länge vittnet uppehöll sig derstädes; tilläggande vittnet, af förekommen anledning, att häktade Stenroddaren Johannes Petersson, N:o 9, samma dags förmiddag, ungefärligen klockan 9, åtskilliga gånger, samt på ett hotande och ohöfligt sätt, tillsagt vittnet att gå sin väg, medan vittnet stod på gatan i närheten af Postiljonen Blomqvists nybyggnad och samtalade med Handlanden Bergman.
I anledning af Handlanden Warolins vittnesmål begärde tilltalade Anders Petersson få anmärkt, att Anders Peterssons omvittnade yttrande i Handlanden Borgs salubod skulle hafva innefattat en varning till Handlanden Borg att begifva sig ut till folket, som ropade honom, emedan Anders Petersson fruktade, att massan i annat fall skulle skrida till våldsamheter och slå in fönstren, derom Anders Petersson också gjort föreställningar till Bokhållaren Grönblad.
238:o Sadelmakaren Johan Erik Rosenqvist: Vittnet såg visserligen många af de upproriska folkhopar, hvilka ifrågavarande Onsdag under buller, oljud och trots, tågade fram och åter i staden, samt åsåg jemväl uppträdena utanför Handlanden Lindmans hus och vid Häradshöfdingen Fricks egendom, men vittnet kände icke någon annan bland orostiftarne än Skräddaren Lundberg, som väckte vittnets uppmärksamhet derigenom, att han, då ordningsvakten utanför Herr Assessorn Wickboms hus sprängdes sålunda, att åtskilliga bland upprorshopen tre serskilda gånger genombröto de patrullerandes leder, syntes vara en af de verksammaste och mot ordningens återställande mest fiendtliga personer.
239:o Sadelmakaren Adam Gustafsson: I sällskap med förut afhörda vittnena, Sadelmakaren Rosenqvist och Målaren Enbom, gick vittnet ifrågavarande afton till Talavid, samt befann sig i närheten af Häradshöfdingen Fricks egendom, när våldsamheterna derstädes föröfvades, men kunde hvarken i afseende på dessa eller oroligheterna i öfrigt meddela någon till upplysning i saken ledande omständighet.
240:o Anders Johan Åkerlund i Tufvebo: Onsdagsförmiddagen omkring klockan 11 besökte vittnet tilltalade Skräddaren Lundberg, för att erhålla Lundbergs biträde vid köp af tyg till kläder. Under samtal, som emedlertid dem emellan föreföll, kom vittnet att yttra det vittnet förmodade, att de oroligheter, som yppats i staden, snart skulle afstadna, samt erhöll derpå till svar af Lundberg, att denne ej delade vittnets öfvertygelse i nämnde hänseende, enär, som Lundberg uttryckte sig, det väl ej funnes någon mästare, som ej komme att släppa ut sina arbetare den aftonen. Sednare på dagen voro vittnet och Lundberg jemte Rättaren Danielsson på Stattut å Bierhalle m. fl. dylika ställen, hvarest starka drycker förtärdes, men, såvidt vittnet kunde erinra sig, besökte vittnet den dagen icke ens gästgifvaregården, än mindre träffade vittnet derstädes tilltalade Nils Jonsson, med hvilken vittnet dessutom icke är bekant; hvarjemte vittnet tillade, att vittnet ifrågakomne dag icke lemnade några penningar till Lundberg, men att vittnet hörde denne säga, att han af Svensson i Minnet erhållit medel till inköp af kläde för Svenssons räkning.
Tilltalade Lundberg uppgaf nu, i anledning af berörde vittnesmål, att han erhållit de penningar, hvarmed han sagde dag varit försedd, af Svensson i Minnet till inköp af kläde.
241:o August Åkerlund på Stora Kärr: Vittnet var icke i staden vid något tillfälle under de 8 dagar, som förflöto näst före och näst efter den tid, då oroligheterna här i staden föreföllo, eller de dagarne, samt kunde följaktligen icke meddela någon upplysning i saken.
Bröderne Åkerlunds vittnesmål föranledde tilltalade Nils Jonsson att förklara det berättelsen om hans sammanträffande på gästgifvaregården, Onsdagen den 26 sistl. September, med bemälte vittnen, innefattade misstag, och borde rätteligen så förstås, att någon för vittnet uppgifvit, att två af de personer, hvilka på samma gång som Nils Jonsson och Rättaren Danielsson på Stattut uppehållit sig på gästgifvaregården, varit bröderne Åkerlund.
242:o Bagaren Anders Svensson: I skymningen Tisdagsaftonen den 25 nästlidne September förmärkte vittnet en större folksamling utanför Handlanden Lindmans gård, och hörde jemväl hotande rop: ”ut med Lindman”, men vittnet kunde icke namngifva någon af bemälte fredsstörare. Derjemte var vittnet närvarande vid det tillfälle, då Herr Hofrätts-Assessorn von Feilitzen, hvilken stod på trappan till Häradshöfdingen Rymans hus, antastades, och hörde dervid tilltalade Svarfvaren Andersson oqväda Assessorn von Feilitzen, och, bland andra opassande benämningar, äfven kalla honom ”krake”; allt i hotande och trotsande ordalag; hvartill vittnet ansåg Herr Assessorns yttrande, att upprorslagen borde tillämpas på orostiftarne gifvit anledning. I öfrigt kunde detta vittne, som vitsordade hvad bemälte Herr Assessor angående sitt samtal med vittnet berättat, icke meddela någon upplysning i målet.
243:o Drängen Johannes Andersson: Efter det den med stakar försedda upprorshop ifrågavarande Onsdags afton aftågat från Häradshöfdingen Fricks egendom in till staden, upphanns vittnet vid Talavid af tilltalade f. d. Brandvaktskarlen August Berg, som kom ridande från gästgifvaregården Drösphult, dit han förut på aftonen skjutsat, och när vittnet derefter begaf sig åt öster till Handlanden Lindmans gård, var sista uppträdet derstädes redan slutadt och fönsterna inslagna.
244:o Trumslagaren August Granat: Både Tisdagen den 25 sistl. September och nästpåföljde dag ankom vittnet klockan emellan 9 och 10 på aftnarne, efter slutadt arbete, till sin bostad hos tilltalade Arbetskarlen Johannes Petersson, N:o 46, och vid begge dessa tillfällen fann vittnet Johannes Petersson redan hafva gått till hvila och insomnad.
245:o Lärlingen Johan Hultman: Ifrågavarande Onsdags afton sammanträffade vittnet, som då var yngsta lärgosse hos Vagnmakaren Himmelman, med denne utanför Herr Assessor Wickboms hus, och följde sedan efter honom på något afstånd åt vester, till dess att de hunnit midtför Lazarettet; men der tillsades vittnet af Himmelman att vända om, och gick tillbaka åt staden, samt kände icke hvart Himmelman vidare begaf sig.
Himmelman vitsordade nu, med ändring af sin förut afgifna berättelse, innehållet af Hultmans vittnesmål.
246:o Lärlingen Johannes Magnusson: Vid f. d. Handlanden M. Lindqvists närmast östra tullen belägna gård sammanträffade vittnet, som är lärling hos Vagnmakaren Himmelman, med denne samt hans Gesäll, tilltalade Johan Fredrik Andersson, och lärlingen, till vittne åberopade Johan Sjölander, Onsdagsaftonen den 26 nästlidne September, men skiljdes genast från Himmelman, sedan han befallt så väl vittnet som Gesällen Andersson och Sjölander att gå hem, i följd hvaraf äfven de två sistnämnde aflägsnade sig under uppgift, att de ärnade gå till Torpa. Vittnet hörsammade likväl icke tillsägelsen, utan träffade en stund sednare på aftonen Himmelman ånyo utanför Herr Assessor Wickboms gård, der Himmelman tillsade vittnet att följa med hem, dit vittnet, utan att invänta Himmelmans sällskap, begaf sig, så att vittnet, då Himmelman sedermera klockan efter 9 på aftonen besökte sin verkstad, redan jemte lärlingen Hultman gått till hvila.
247:o Lärlingen Johan Sjölander: Vittnet gick hemifrån Onsdagsaftonen i sällskap med tilltalade Vagnmakaregesällen Andersson, dervid de togo vägen genom gränden vid Herr Prosten Filéns gård uppåt stora gatan till grannskapet af Handlanden Lindmans hus, utanför hvilket vid deras ankomst befanns en orolig folkmassa, som åtskillige Herrar sökte lugna, och hvarest vittnet och Andersson jemväl träffade sin husbonde, Vagnmakaren Himmelman. Då denne, såsom Johan Magnusson berättat, tillsade vittnet och Andersson att gå hem, aflägsnade sig dessa åt vester, dock icke längre än att de befunno sig utanför Herr Assessor Wickboms hus när folkmassan ankom dit. Vid uppträdet derstädes var vittnet en kort stund skiljd från Gesällen Andersson, hvarföre vittnet icke kunde meddela någon upplysning om Anderssons uppförande vid nämnde tillfälle, äfvensom vittnet, under tiden inbegripet i samtal med Sadelmakaren Carlsson, hufvudsakligen riktade sin uppmärksamhet på denne och föga på hvad som tilldrog sig i upprorshopen, derom vittnet således saknade all kännedom, samt kunde icke namngifva någon af dem, som vid nämnde tillfälle förhöllo sig oroligt och våldsamt.
248:o Postiljonen Håkan Blomqvist: Ej allenast Tisdagen den 25 sistl. September, utan äfven flere gånger förut, hade såväl Malmberg som andre af de vid vittnets nybyggnad anställde timmerkarlar begärt och äfven erhållit tillstånd af vittnet att få taga både kubbar och annat affall af byggnadsvirket; men hvarken sagde dag eller förut hade någon af dem uppgifvit hvartill kubbarne skulle användas. Huruvida vittnet, såsom tilltalade Bång inför protokollet den 23 nästlidne Oktober uppgifvit, efter uppträdet utanför Handlanden Lindmans gård, klockan 7 på aftonen ifrågavarande Onsdag, besökte gästgifvaregården i sällskap med Bång, kunde vittnet numera icke erinra sig, hvarföre vittnet hvarken vågade förneka eller vitsorda berörde uppgift.
249:o Förre Brandvaktskarlen Gustaf Nilsson: På hemväg från sitt arbete träffade vittnet och skiljdes, klockan 8 på Onsdagsaftonen, från tilltalade Bång utanför Bierhalle, men huruvida Bång derifrån gick till sitt hemvist eller icke, hade vittnet sig icke bekant.
250:o Arbetskarlen Abraham Sandahl: Sedan aflidne Daniel Andersson, Onsdagsförmiddagen den 26 sistl. September, enträget uppmanat sina arbetare att begifva sig till tjenstförrättande Borgmästaren, Häradshöfdingen Rudling, aftågade de till bemälte Häradshöfdings gård, hvarvid vittnet tvangs att göra sällskap, samt vidare till Handlanden Lindmans hus, dit tilltalade Carlsson, Carl Svensson och Carl Petersson tågade i spetsen för timmerlaget, och hvarest isynnerhet Grahn och Svening Nilsson visade sig oroliga genom rop och hotelser. Vittnet, som var tillsammans med tilltalade Sjöberg, så länge denne var qvar i folkhopen, och sedermera gjorde honom sällskap till en krog, på sätt Sjöberg i sin berättelse uppgifvit, upplyste att denne emedlertid icke på något sätt förhöll sig våldsamt; och, såvidt vittnet kunde erinra sig, hade tilltalade Carlsson icke på något sätt sökt förmå eller öfvertala vittnet att vid nämnde tillfälle följa med till t. f. Borgmästaren eller Handlanden Lindman.
251:o Bryggaren Sven Petersson: Väl såg vittnet tilltalade Sjöberg nämnde dag, kl. emellan 7 och 8 på aftonen å Stora gatan, ungefärligen midt emellan torget och Jernbron, men gaf hvarken akt på hvart Sjöberg gick eller hvarifrån han kom, samt var icke, såsom Sjöberg uppgifvit, i sällskap med honom vid fyren eller annorstädes den dagen.
252:o Arbetskarlen Peter Bergander: Vittnet, som ifrågavarande afton först träffade Sjöberg vid Stora torget och snart derefter vid Jernbron, samt derifrån gjorde afl. Daniel Andersson sällskap, gick jemte Andersson och dennes dräng samt Sjöberg m. fl. till fyren när upprorshopen hördes vara ungefärligen vid Talavid; hvarjemte vittnet, på fråga af tilltalade Nils Jonsson, tillade, att såvidt vittnet hade sig bekant och enligt vittnets öfvertygelse, hade öfrige under Nils Jonssons inseende anställde arbetare ej kännedom om några oroliga företag, förr än ifrågavarande Onsdags morgon. Aflidne Anderssons utskickade Carl Svensson och Carl Petersson anmodade dem att inställa sig hos Andersson vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad, utan att nämna ändamålet med berörde kallelse; åtminstone hade vittnet, som också arbetade under Nils Jonssons ledning och inseende på Kjellbergs nybyggnad, icke förut hört talas derom.
253:o Orgeltramparen Anders Almqvist: Vittnet, som vid ifrågakomne tid biträdde vid upptimringen af Postiljonen Blomqvists nybyggnad, var nödsakad att följa med öfriga arbetarne i timmerlaget, när dessa, på tillsägelse af aflidne Andersson, aftågade till tjenstförrättande Borgmästaren samt vidare till Handlanden Lindmans gård, och var äfven närvarande då Häradshöfdingen Frick utanför Herr Assessor Wickboms hus omringades af folkmassan. Vittnet var icke i tillfälle att höra hvad som afhandlades hos Häradshöfdingen Rudling eller Handlanden Lindman, och af samtalet med Häradshöfdingen Frick uppfattade vittnet endast dennes löfte, att tillhandahålla folket potatis för godt pris, hvarjemte vittnet, som hörde aflidne Andersson förmana timmerlaget vid dess aftåg till Borgmästaren, att förhålla sig beskedligt och ej snäsa någon, nekade, att vittnet, såsom Sjöberg uppgifvit, ifrågavarande dag varit tillsammans med denne vid flere tillfällen än vid fyren om aftonen.
254:o Skomakaren Sven Ljunglund: Vittnet kände icke någon till upplysning i saken föranledande omständighet.
255:o Skomakaregesällen Claës Oscar Söderblom: När vittnet Tisdagsaftonen den 25 nästlidne September kom gående Storgatan framåt öster, varseblef vittnet framför sig två okända karlar, af hvilka den ene bar något under armen. Ankomna midt för Handlanden Lindmans hus, stannade de något litet, hvarvid den ene yttrade: ”här lägger jag kubben — här sätter jag yxan — här skola de nackas”. Vittnet, som lemnade föga uppmärksamhet åt berörde tilldragelse och yttranden, under förmodan, att de båda karlarne voro öfverlastade, fortsatte vägen till sitt hemvist, men snart förspordes buller och oväsen utanför Lindmans gård, hvarföre vittnet återigen begaf sig dit. Der var då en stor och bullersam folkhop församlad, i hvilken ropen ”ut med Lindman” flere gånger upprepades. Under samtal med en af Handlanden Lindmans Bokhållare fick vittnet veta, att en kubb, formad till stupstock, nyss förut blifvit funnen utanför bemälte Handlandes gård. Angående hvad som vid nu omvittnade tillfälle föreföll, och om de dervid handlande personer, hade vittnet sig likväl icke vidare bekant, än att vittnet hörde tilltalade Malmberg svara t. f. Borgmästaren, som, förmanande folket till stillhet och ordning, frågade Malmberg hvad deras afsigt vore, och om de ville göra uppror; ”ja! om vi icke få det som vi vilja”. Vittnet sammanträffade också vid samma tillfälle med tilltalade Skräddaregesällen Lundahl, och berättade för honom anledningen till folksamlingen. Vid nästpåföljde dags oroligheter märkte vittnet vid folkskockningen utanför Skolhuset, bland den hop af upprorsstiftare, som arm i arm med hvarandra och springande våldsamt frambröto, tilltalade Skräddaren Lundberg främst och ytterst på venstra flygeln samt närmast vittnet, som drog sig undan åt ena sidan af gatan för folkhopen.
256:o Skräddaren Åke Schölin kunde icke meddela någon upplysning i saken, och hade aldrig hört Lundahl, som vid ifrågavarande tid var anställd såsom Gesäll hos vittnet, hafva några utlåtelser af upprorisk beskaffenhet.
257:o Åkaren Aron Edvard Grahn: På inbjudning af numera aflidne Daniel Andersson, som vittnet träffade på Jernbron, följde vittnet jemte f. d. Brandvaktskarlen Sjöberg, Arbetskarlarne Carl Fredrik Petersson, Bergander och Daniel Anderssons dräng, Johan Magnusson, ifrågavarande Onsdags afton med Daniel Andersson till fyren, der det oväsende, som då föreföll vid Häradshöfdingen Fricks egendom, hördes, och i anledning hvaraf Andersson yttrade, att folket hushållade illa deruppe hos bemälte Häradshöfding.
258:o Ynglingen Otto Fredrik Lundberg: Vittnet kunde icke upplysa någonting i saken.
259:o Vinhandlanden Carl Fredrik Lundqvist: Vittnet hade aldrig hört Stadsfiskalen Strömberg fälla något sådant yttrande, som kunde föranleda dertill att Strömberg underblåst eller gillat de uppträden, som den 25 och 26 sistl. September här i staden föreföllo.
156:o Hofslagarelärlingen Carl Alfred Osbäck: Vittnet hade icke något att tillägga till sin förut i målet afgifna vittnesberättelse.
Åklagaren anhöll om uppskof för Arrendatoren Blads hörande och för åstadkommande af vidare bevisning; hvarefter
Afsades.
Ransakningen skall åter förekomma till handläggning Tisdagen den 8 Januari nästkommande år, klockan 10 förmiddagen, då de häktade böra för Rätten inställas, och de på fri fot varande tilltalade, vid hemtnings-äfventyr, skola sig infinna; och åligger det Åklagaren, att till sagde dag hafva ånyo inkallat Arrendatoren Blad, för att såsom målsegare i saken höras, samt de vittnen, hvilka, ehuru kallade, likväl i dag uteblifvit, och förebringa den vidare bevisning, hvarpå tillgång möjligen kan finnas; äfvensom Åklagaren då bör vara beredd att förete dels prestbevis, angående dem af de tilltalade, om hvilka sådane intyg ännu icke blifvit till Rätten ingifna, dels ock räkningar å de ersättningsanspråk, som Åklagaren kan anse sig befogad att i målet framställa.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.