Upproret i Jönköping/28Sep1855
| ← Den 27 September 1855 |
|
Den 29 September 1855 → |
Utdrag af Protokollet, hållet inför Rådhus-Rätten å Rådhuset i Jönköping nedannämnde dagar.
Den 28 September 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren Herr Assessorn G. F. Asker, | ||
| Rådmannen | Herr | G. Kahnberg, |
| ” | ” | A. G. Rudling, |
| ” | ” | C. Seipel, och |
| ” | ” | A. Elfström. |
Undertecknad förordnades föra protokollet.
Under och efter de härstädes förefallne upproriska och våldsamma uppträden, hvarom Magistratens särskildt förda protokoll lemnar närmare upplysning, hade Stadsfiskalen A. F. Strömberg för större eller mindre delaktighet deri häktat och till Länsfängelset införpassat följande personer: Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg, Carl Svensson, Johan Larsson, Nils Jonsson, Sven Israelsson eller Svensson, Johannes Pettersson och Johan Andersson, Svarfvare-arbetaren Lars Johan Dahlgren, Smedgesällen Carl Johan Almgren, Smedlärlingarne Johan Fägersten och Sven Pettersson, Skomakare-arbetaren Gustaf Åkerblad från Rogberga, Svarfvare-arbetarne Anders Andersson och Johan Wollgren, Stensättaren Anders Sjö, Strumpväfvaren Carl Gustaf Malmgren, Bleckslagarelärlingen Frans Johan Öberg, Guldsmedlärlingen Carl Abrahamsson, Skräddare-arbetaren Johan Petter Lundberg, Murare-arbetaren Fredrik Jacobsson och Gördelmakare-lärlingen Carl Rosell.
I anledning häraf hade ransakning med de häktade blifvit utsatt att börjas i dag och företogs nu i närvaro af Stadsfiskalen Strömberg, såsom åklagare, samt i egenskap af målsägare Herr v. Häradshöfdingen R. Frick, Handlanderne S. Lindman, P. A. Borg och C. E. Sjöberg, Arbetskarlen Widlund och Skomakaren Forssanders hustru Anna Christina Forssander; hvarjemte de häktade voro från Länsfängelset tilll rätten upphemtade.
Stadsfiskalen Strömberg inlemnade ett så lydande memorial:
”Till Välloflige Rådhus-Rätten i Jönköping!
Med anledning af det upplopp, som börjades om aftonen den 25 dennes utanför Handlanden Lindmans hus samt fortsattes dagen derpå och de våldsamheter som föröfvades sistnämnde dag hos Handlanden Lindman med fönsterrutornas inslående; hos Häradshöfdingen Frick der det våldsamligen framfarit med att intränga i husen och boningsrummen utöfvat våldsamheter medelst möblers sönderslående m. m.; hos Handlanden Borg inslagit fönster; Skomakare-arbetaren Forssander der inträngt i dess rum samt misshandlat dess hustru äfvensom hos Arbetskarlen Widlund, hvilken äfven misshandlades, äfvensom inträngt i Handlanderne Sjöberg & Ahléns salubod, derifrån utdragit Sjöberg å gatan samt aftvingat sig Två Rdr rgs, så, med stöd häraf, äro, enligt härhos i ödmjukhet bifogade förteckning, de personer, som deruti äro upptagne, af mig blifvit häktade.
Uti nämnde förteckning äro upptagne arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Pettersson, Johan Malmberg och Carl Svensson, af mig tilltalade såsom anförare för upploppet. — De öfrige uti nämnde förteckning upptagne tilltalas af mig såsom delaktige uti upproret äfvensom i de våldsamheter som blifvit begångne samt hotelser och smädeord de tilltalade hafva yttrat, dels emot flere af stadens innevånare och dem som sökt att afstyra upproret. Äfvensom de våldsamheter de begått emot den trupp af Kongl. Jönköpings Regemente, som voro bevakning vid Häradshöfdingen Fricks bostad vid Dunkahalla. Jönköpings Stadsfiskals-Contor den 28 September 1855.
åtföljdt af den i memorialet omnämnda förteckning, upptagande samtlige ofvanuppräknade häktade.
Efter uppläsandet af dessa handlingar hördes först Målsägarne, som berättade:
Lindman: att han förliden Tisdag kl. 8 på aftonen från sina rum varseblef folkhopar stanna utanför hans gård och hörde dem yttra ”ner med Lindman!” under hotelser emot hans lif. Dock märkte icke Målsägaren, om någon ibland dem medhade de redskap, en bila och ett block, tillhugget i form af en stupstock, hvilka vid tillfället blefvo funna utanför hans hus. Påföljande Onsdags morgon, kl. vid pass 9, fick han åter besök af en folkmassa, bestående af flere hundrade personer, hvarvid Målsägaren gick ut ibland dem och på deras förklarande att de voro komna för att förbjuda honom att utskeppa spanmål, hvarigenom priset på denna nödvändighetsvara fördyrades, lofvade att dermed upphöra, samt utfäste sig att sälja hela sitt då ägande spanmålsförråd, omkring 50 tunnor, till 16 Rdr Rgs tunnan. Äfven vid sistnämnde tillfälle hotades Målsägaren till lifvet af, bland andra, Carl Abrahamsson, Carl Svensson och Sven Israelson, men var under det han talade med folket, omgifven af flera bland samhällets ordningsälskande medlemmar, som skyddade hans person. Sent på aftonen, hvarunder Målsägaren icke lemnade sitt hus, hörde han ett förfärligt oväsen derutanför och rysliga hotelser emot hans lif och egendom utösas af den nu åter församlade folkmassan, som slutligen öfvergick till öppet våld, då omkring 20 af hans fönsterrutor inslogos med stora stenar och massan jemväl försökte, fastän förgäfves, att uppbryta Målsägarens port och boddörren. Med undantag af fönstren och gardinerna derinnanföre, hvilka vid stenarnes våldsamma fart sönderslets, blef någon annan Målsägarens egendom icke skadad.
Borg: Sistl. Onsdag kl. omkring 10 f. m. samlade sig hos Målsägaren en del arbetskarlar, anförde af Carl Abrahamsson eller Carlsson, Malmberg, Carl Svensson, m. fl. och förebrådde honom hans uppköp af råg, under yttrande, att de icke ville tillåta sådant. De fordrade äfven att få se huru stort spanmålsförråd han innehade, hvarföre Målsägaren medföljde dem till Kronomagazinet, der hans spanmålslager, som utgjorde 60 tunnor, förvaras. Carl Abrahamsson eller Carlsson och Malmberg aflägsnade sig likväl dessförinnan från den öfriga hopen, som vid Kronomagazinet lemnade Målsägaren under hurrarop. Om aftonen samma dag blefvo 3 fönsterrutor i Målsägarens bostad med stenar inslagne, men Målsägaren förmodar, att ingen af de häktade dervid var tillstädes; åtminstone kunde Målsägaren vid tillfället icke upptäcka någon af dem.
Sjöberg: Kl. emellan 10 och 11 förliden Onsdag inrusade en folkmassa i Målsägarens bod, under hotelser emot Målsägaren för det han förut yttrat, att den som icke hölle sig stilla blefve häktad, samt förbjöd Målsägaren att uppköpa spanmål för sitt bränneri, äfvensom att bränna bränvin, dervid en bland hopen, Smeden Dahlgren, hotade, att så fort Målsägaren började bränvinsbränningen, skulle de tända eld på hans bränneri. Innan folkhopen skildes från Målsägaren skall, enligt hvad Målsägarens bokhållare berättat, tilltalade Carl Svensson, hvilken varit i spetsen för skaran, hafva aftvingat en bonde från Forsserum, vid nama Johannes, som vid tillfället varit inne i boden, En Rdr Rgs, för det denne yttrat förundran öfver folkhopens beteende.
Widlund: Förliden Onsdag kl. omkring 4 e. m, fick Målsägaren besök af Carl Svensson, Skomakaren Ljungberg, en enögd person vid namn Pettersson, och några andra, tillsammans 6 eller 7 personer, som förbjödo honom att uppköpa smör. Ljungberg var härvid isynnerhet högljudd, utfor i hotelser emot Målsägaren och skuffade honom för bröstet. Under tiden tillströmmade flere arbetskarlar, men slutligen skildes allesammans från Målsägaren, utan att vidare oväsen uppstod.
Anna Christina Forssander: På morgonen Sistl. Onsdag, under det hon stod ute på torget, kom till henne Skomakaren Hjertqvist d. y., som yttrade: ”de skola komma till Smörstina i afton, för det hon icke låter bli att köpa smör.” Något annat hade Forssander icke att upplysa.
Frick: På det man rätt måtte kunna bedöma hvilket smärtsamt intryck han erfarit af den oförrätt som honom tillskyndats, och hvilken otacksamhet honom derigenom visats, kunde Målsägaren ej underlåta att i de närvarandes minne återkalla, huruledes han redan vid sitt första inträde i detta samhälle, under det cholerafarsoten år 1834 här våldsamt härjade, på det ömmaste deltog i vården om de många samhällets medlemmar, som voro angripne af denna farsot, samt huru Målsägaren sedermera gjort större uppoffringar för samhället än mången annan med hans tillgångar; hvarför allt Målsägaren väntat annan erkänsla än den, att, af sådan orsak som han nu ginge att omtala, nödgas rymma från en bostad, på hvars uppförande mången Jönköpingsbo förvärfvat en ej ringa penning. Med anledning häraf fann Rättens Ordförande sig föranlåten förklara: att under loppet af många år ingen inom detta samhälle bidragit med större frikostighet än Målsägaren till vård och försörjning af nödställda likar, samt hemställde till de många närvarande, som varit i tillfälle att göra samma erfarenhet, om detta hans yttrande vore öfverensstämmande med sanningen, hvilken fråga bland stadens närvarande innevånare enstämmigt bejakades. Målsägaren fortsatte derefter sålunda: Utan någon kännedom om de oroligheter, som förliden Tisdag här i staden ägt rum, hitkom Målsägaren påföljande Onsdags morgon från sin bostad vid Dunkahalla, och hörde då omtalas uppträdet föregående dagen utanför Handlanden Lindmans hus. Målsägaren tillskref denna händelse endast en hastig öfverilning och ansåg den ej vara af någon vidare betydelse. Men då Måleägaren kom till torget, hörde han att hotelser blifvit fällda emot hans egendom, derföre att han förmentes hafva till förfång för stadens obemedlade medlemmar uppköpt potatis till sitt bränneri. För att förklara sig inför den missnöjde folkhopen, som redan var i rörelse, beslöt Målsägaren att möta den och begaf sig i sådant afseende ner emot östra delen af staden, der han råkade en hop arbetskarlar som omringade honom och anmärkte, att han genom sitt uppköp af potatis bidragit dertill att priset å denna vara stigit ovanligt högt. Målsägaren lofvade dem då att afstå från ytterligare uppköp af potatis, så vida sådan ej kunde fås för billigt pris, hvarpå arbetarne svarade, att de endast ville att Målsägaren icke skulle gifva mer än 3 Rdr Rgs tunnan, dertill Målsägaren förband sig, hvarefter alla förklarade sig vara nöjde. Derpå gick Målsägaren hem, samt tillsporde under vägen Herr Löjtnant Ribbing, som han mötte och med hvilken Målsägaren träffat aftal om potatis-leverans, huruvida han ville vid nu inträffande förhållande låta aftalet förfalla, hvartill Herr Löjtnant Ribbing förklarade sig villig. Enahanda förfrågan gjorde han skriftligen både hos Handlanden Hyltén och ägaren af Strömsberg, af hvilka han tingat potatis. Efter allt detta väntade Målsägaren ej något öfvervåld, utan ansåg sig tryggt kunna återtaga sina vanliga bestyr. Men fram på eftermiddagen fick Målsägaren höra att mycket folk samlade sig inne på stadens krogar och att arbetare från Husqvarna gevärsfaktori inkommo till staden; hvarjemte en och annan person, som Målsägaren råkade, yttrade farhåga, att Målsägaren ej komme att gå fri. Som Målsägaren då började befara, att han möjligen kunde blifva öfverfallen eller åtminstone buller och oväsen uppstå vid hans bostad, deraf Målsägarens hustru och barn kunde blifva skrämde, beslöt Målsägaren att bringa dem i säkerhet, och lät dem vid pass kl. 7 på aftonen afresa till Åsen, der de blefvo välvilligt emottagna af ställets ägare, Herr Löjtnant Hedenstierna. Sjelf förblef Målsägaren hemma, vidtog små dispositioner och utdelade befallningar till sitt tjenstefolk huru de borde förhålla sig, i händelse något våld emot Målsägarens egendom skulle ifrågakomma. Efter en stund utgick Målsägaren, för att efterse om allt var lugnt, men märkte genast att folkskockning skett och att samlingen var i antågande emot hans bostad; hvarföre Målsägaren, för att icke sjelf vara åsyna vittne till den förstöring som ämnades hans hem, begaf sig upp på höjderna derofvanföre och afhörde derifrån oväsendet. Sedan larmet stillat sig, gick Målsägaren tillbaka till sin bostad och fann den då hafva varit föremål för den hemskaste förödelse. Alla fönsterrutor å boningshuset, bränneriet och ett lusthus i Målsägarens trädgård hade blifvit inslagne, med undantag af tre rutor å boningshusets ena gafvel. Kakelugnar, bord och nästan alla möbler i boningshuset voro skadade af inkastade stenar; en jernsoffa med två stolar och ett bord äfvenledes af jern voro sönderslagne; alla möblerna i lusthuset söndersplittrade; två tunga stenbord nedvräkta ända ned till gamla stadsqvarnen. Fönsterbågarne i bränneriet voro uttryckta; men för öfrigt hade ingen skada derstädes föröfvats, hvarföre Målsägaren, efter hvad han sedermera fått veta, hade att tacka en persons fintlighet, som låtsade sig tillhöra folkhopen, blandat sig med och uppmanat den att inrusa i bränneriet, men sedan skaran dit inkommit skrämt dem tillbaka med utropet: ”nu komma soldaterne.” Gardinerna i Målsägarens boningsrum hade blifvit sönderrifne och ett ur utkastats af en gosse, som varit så liten att han måst upplyftas för att inkomma i rummen. I allmänhet trodde Målsägaren att våldet icke föröfvats af s. k. bättre arbetskarlar, utan hufvudsakligen af en hop lärlingar och gesäller. Af våldsverkarne voro två vid Målsägarens hemkomst tillfångatagne och förvarades i drängkammaren; och en af dessa yttrade på Målsägarens fråga, hvarföre han deltagit i uppträdet, då Målsägaren ej visste sig hafva gjort honom något ondt, att han dertill varit tvingad af öfriga hopen. — Den skada Målsägaren på omförmälta sätt tillskyndats, värderade han till minst 2000 Rdr Rgs.
Nedannämnde häktade blefvo härefter, hvar för sig, förekallade och hörde samt uppgåfvo på frågor:
1:o Carl Gustaf Abrahamsson, vanligen kallad Carlsson, af medelmåttig längd och stark kroppsbyggnad; att han är född den 3 Juni 1824 af f. soldaten Anders Jonsson i Wrigstad och hans hustru Stina Andersdotter. Vid fyllda 7 år skildes han ifrån föräldrahuset och sökte derefter sitt uppehälle genom bettlande, till dess han vid 14 års ålder erhöll tjenst hos en bonde vid namn Andreas i Getersryd af Wrigstads socken; att han sedermera tjenat på åtskilliga ställen i nämnde och närgränsande församlingar, innan han för 7 år tillbaka flyttade hit till staden; att han är gift och haft 2 barn, som äro döda; att han till yrket är stenroddare och försörjer sig med sin arbetsförtjenst; att han varit tilltalad vid Rådstufvu-Rätten för första resan stöld af en kappa och undergått bestraffning för detta brott med 15 dagars fängelse vid vatten och bröd, äfvensom att han blifvit lagförd och dömd för slagsmål en gång, för polisbetjents ofredande två gånger samt för fylleri några gånger. Förliden Tisdags afton sammanträffade Carlsson med tilltalade Carl Pettersson, Malmberg och Carl Svensson, samt en skeppare vid namn Carl Sjöberg, hvilka svaranden förut under dagen råkat å Traktören Bergs krog, och som uppmanade honom att medfölja till östra delen af staden, utan att Carlsson kände i hvad afsigt. Då de kommit utanför Handlanden Lindmans gård, ropade Sjöberg: ”ut med Lindman”, hvarvid folkskockning uppstod. Sedan Lindmans bokhållare utkommit och bedt folket förhålla sig stilla, gick hela samlingen derifrån, då Carlsson vandrade hem, utan att hafva fört något oväsen. Dock medgifver Carlsson, att han motsatte sig polisbetjeningens försök att skilja honom från folkhopen. Huruvida någon vid tillfället medhade de förut omnämnda verktygen hade Carlsson icke iakttagit. Påföljande Onsdags morgon fick Carlsson besök af Carl Pettersson och Carl Svensson, som underrättade den förstnämnde att de blifvit kallade till Herr Häradshöfding Rudling och anmodade Carlsson att medfölja dit; hvarpå han i spetsen för en stor folkhop, utan att likväl anföra densamma, begaf sig till Herr Häradshöfding Rudling, som uppmanade de församlade att förhålla sig stilla och återgå till sina arbeten. Oaktadt Carlsson, såväl af Herr Häradshöfdingen Rudling, som af flere andre personer, tillsades att skilja sig från folksamlingen, medföljde han likväl densamma hela förmiddagen till kl. 11, då Carlsson gick hem och utkom icke förr än kl. 5 om aftonen, hvarefter han senare på qvällen slöt sig till en folkmassa, som drog emot vester åt Dunkahalla, men lemnade dem vid ankomsten till jernbron, derifrån Carlsson kl. ½ 9 återvände hem, sedan han uppmanat sällskapet, bland hvilket befann sig Johan Eriksson och en vid namn Johannes å vestra förstaden, att icke längre fortsätta tåget; hvarföre flera af de kringstående yttrade till Carlson, att han erhållit mutor. Under hela den tid Carlsson var ute i staden, utöfvade han hvarken sjelf eller tillstyrkte andra att utöfva någon våldsamhet.
2:o Carl Petersson, af medelmåttig längd, stark kroppsbyggnad och med långlagdt ansigte: att han är född den 25 Oktober 1815 i Lilla Kärr, Jerstorps socken, af dåvarande Bonden, numera Torparen Peter Carlsson och hans hustru Lena, i hvilkas hus han vistades tills han uppnått 21 års ålder, då han antog tjenst hos en hemmansbrukare; gifte sig för 14 år tillbaka och har 8 barn. Är stadd i torftiga omständigheter; har en gång blifvit dömd för fylleri, men i öfrigt icke sakfälld för något brott. Om aftonen sistl. Tisdag var svaranden tillsammans med Carl Abrahamsson, Carl Svensson och Malmberg, jemte en gosse vid namn Gustaf från Habo socken, hvilka frågade svaranden om han ville följa med dem åt öster. Svaranden, som icke kände deras afsigt, begaf sig då i sällskap med nämnde personer till östra delen af staden, hvarest desse vid ankomsten till Handlanden Lindmans gård började ropa och stoja samt frågade hvar Lindman vore; dock medhade ingen af sällskapet något tillhygge, ej ens en käpp. Förut på aftonen hade svaranden varit inne på Bergens krog, der han råkat flera personer, men icke samspråkat med någon. Påföljde Onsdags morgon infann sig Polisbetjenten Ljunggren hos svaranden och kallade honom till Herr Häradshöfdingen Rudling, dit svaranden jemte Carl Abrahamsson gingo i spetsen för en stor folkmassa. På aftonen var svaranden ute på stadens torg, derifrån han hörde hurrarop och såg folkhopar tåga genom staden från öster till vester; men svaranden var hvarken på för- eller eftermiddagen med folksamlingen i vestra delen af staden, och vistades efter kl. 7 på aftonen hemma i sin bostad.
3:o Malmberg, af medelmåttig längd och någorlunda stark kroppsbyggnad, med bruna hår och ögonbryn samt blå ögon: att han är född den 11 Januari 1820 i Bäckaryd, Svenarums socken, af Skräddaren Jonas Malmberg och hans hustru Britta Persson, hos hvilka han vistades tills han vid 21 års ålder antog tjenst såsom dräng hos en torpare under Ryhofs Kungsladugård; gifte sig år 1843 med Lisa Johansdotter och flyttade påföljande året hit till staden; har 4 barn och är stadd i torftiga omständigheter; har varit tilltalad för slagsmål sistl. vår; äfvensom svaranden varit brandvakts-soldat härstädes i 3 år, men för fylleri och oordentlighet blifvit skild från denna tjenst. I Tisdags afton kl. omkring 7 var svaranden inne på Bergens krog, der flera af arbetsklassen voro församlade, hvaribland Carl Gustaf Abrahamsson. I sällskap med denne och flera andra gick svaranden derifrån mot öster tull. Vid ankomsten till Handlanden Lindmans gård hade derutanför redan samlat sig en folkskara, som jemte flere af de ankommande ropade på Lindman och förde oväsen, men svaranden förhöll sig stilla. Carl Petersson och Carl Svensson voro der äfven tillstädes, utan att svaranden märkte, om de deltogo i oväsendet. Något tillhugge varseblef ej svaranden. Onsdags morgon kl. 8, under det svaranden jemte en del andra karlar arbetade å Postiljonen Blomqvists nybyggda gård, blef svaranden, jemte Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Petersson och Carl Svensson, kallad till Herr Häradshöfding Rudling, dit hela arbetslaget och många andra begåfvo sig, äfvensom svaranden jemte Carl Abrahamsson och Carl Pettersson följde folkmassan, så väl till Handlanderne Lindmans och Borgs hus som till Handlanden Sjöbergs salubod, der svaranden blef stående utanför. Då de återvände från Lindmans gård, tyckte svaranden och hela arbetslaget det vara för sent att återtaga sitt arbete före middagen, hvarföre de beslöto att upphöra dermed tills eftermiddagen, men som endast några få då infunno sig blef arbetet den dagen icke fortsatt. Om aftonen vid pass kl. 7 skildes svaranden från folkhopen, sedan han åtföljt dem mot öster, hvarunder svaranden råkade Herr Hof-Rätts-Rådet och Riddaren von Sydow, som tillsade honom att gå hem, hvilket han äfven hörsammade, samt förblef derefter hemma till dess han följande gårdag häktades. Under de föregående dagarne hade svaranden varit i samtal med flere personer, som yttrade att priset på spanmål vore för högt och borde nedsättas, samt att Handlanderne Lindman och Goldkuhl derom skulle vidtalas, äfvensom Herr Häradshöfding Frick, med anledning af hans uppköp af potatis. Dock kunde svaranden ej namngifva någon särskild person, som haft sådana yttranden. Under samma tid hade svaranden och de personer som jemte honom tillhörde ofvannämnde arbetslag, till ett antal af omkring 30, utaf hvilka endast svaranden är häktad, ofta samtalat med hvarandra om lifsmedlens dyrhet; men hvem som först uppkastade detta samtalsämne, minnes icke svaranden; förklarande svaranden, på åklagarens fråga, att han icke kunde erinra sig, om han sistl. Tisdag vid uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus yttrat: ”vi skola komma tillbaka i morgon”.
4:o Carl Svensson, lång till vexten och af stark kroppsbyggnad, med brunrödt hår och ljusblå ögon: att han är född i Edesqvarna, Skärstads socken af soldaten Sven Qvarn och dennes hustru Ingrid Johansdotter. Vid 16 års ålder lemnade han sina föräldrars hus och kom i tjenst hos en hemmansegare i Skärstads församling; flyttade hit till staden för 6 år tillbaka, är gift och har två barn; att han är Stenroddare till yrket och att han derpå eger sin bergning. En gång har han blifvit vid Rådstufvu-Rätten pliktfälld för slagsmål. Då Carl Petersson och svaranden sistl. Tisdags afton gingo tillsammans hem, mötte de på vägen Carl Gustaf Abrahamsson och Malmberg, jemte en person vid namn Gustaf från Habo socken vilken med löfte om en sup bränvin lockade svaranden och Pettersson att följa med dem åt öster. Då de kommit midtför Handlanden Lindmans gård, skrek någon i svarandens följe: ”ut med Lindman”; hvarvid folk strömmade till stället och Lindmans bokhållare utkom, för att tillsäga folkhopen att vara tyst. Häradshöfdingen Rudling, Polisbetjenten Wadell m. fl. infunno sig äfven på stället och uppmanade till stillhet. Derefter begaf sig folksamlingen åt vester, der den upplöstes. Först på e. m. hade svaranden varit inne på Bergs krog, men ingen utaf svaranderne, med undantag af Carl Petersson, hade dervid varit tillstädes. Tillfrågad om svaranden ägde kännedom om de verktyg som samma afton blifvit funna utanför Handlanden Lindmans gård, och hvilka nu förevisades svaranden, yttrade han: ”det är allt kommit från timmerstaten”, men tillade att han icke förut sett redskapen. Onsdags morgon blef svaranden kallad af en polisbetjent till Herr Häradshöfdingen Rudling och uppmanades af honom att skilja sig från hopen, men det oaktadt åtföljde svaranden folksamlingen under förmiddagen, såväl till Lindmans som Sjöbergs salubodar, äfvensom svaranden om aftonen tågade i sällskap med en folkskara åt vester till jernbron, men återvände derifrån hem innan något våld ännu var föröfvadt och förblef hemma tills han häktades. Förnekande svaranden alldeles, att i Handlanden Sjöbergs bod hafva aftvungit eller sett någon aftvinga en bonde penningar.
5:o Johan Larsson, liten till vexten, med brunt hår, bruna ögonbryn och blå ögon, samt med två små sår vid nästippen: att han är född den 5 Mars 1817 i Appelås, Ölmstads socken, af Soldaten Lars Hjort och Britta Stina Johansdotter, hvilka först sedermera ingingo äktenskap med hvarandra. Efter att i 16 år hafva varit hemma i sina föräldrars hus, antog han tjenst hos en Bonde i Rumperyd i Skärstads socken, hvarefter han tjenat på åtskilliga ställen, till dess han för 10 år tillbaka flyttade till torpet Stussbacken, der han gifte sig med sin ännu lefvande hustru Hedvig Björkelund. Kom hit till staden år 1851, har 4 barn och är i någorlunda goda omständigheter, ehuru han för tre år sedan måst emottaga fattighjelp: har förut ej varit för något brott tilltalad, men genom olydnad och försummelse förlorat den plats han innehaft såsom arbetare vid härvarande tändsticksfabrik. Förliden Tisdag och följande dagen till aftonen var svaranden på arbete hos Handlanden Lindström, samt deltog icke under tiden i några folkrörelser, hvarföre svaranden äfven fick uppbära förebråelser, dels Onsdags förmiddag af Carl Petersson, Carl Abrahamsson och Carl Svensson, hvilken sistnämnde ryckte honom i armarne under utrop: ”du är en usling som ej är med”, dels ock samma dag på e. m. af en Timmerarbetare Carl Wong, hvilken svaranden mötte på väg till Smeden Lindblad, och som yttrade till svaranden: ”du är en usling som arbetar i dag”, äfvensom svaranden senare på aftonen efter slutadt arbete erhöll af en främmande person en örfil för sin underlåtenhet att deltaga i oroligheterna. Slutligen förenade sig svaranden med en folkskara, som drog till Häradshöfdingen Fricks bostad, der han genast vid ankomsten blef stucken i sidan af en soldat och tagen till fånga, under det han skildes från sitt sällskap, som, då en annan folkhop i detsamma nedrusade från lusthuset, tog till flykten och förenade sig med den senare skaran. På stället varseblef svaranden två Muraren Rodins lärlingar och en gesäll hos Smedmästaren Engdahl vid namn Hörnsten, som medhade en kagge rhom, hvarur han bjöd svaranden en sup, hvilken svaranden likväl vägrade emottaga.
6:o Nils Jonsson, lång till vexten af stark kroppsbyggnad, med ljusrödt hår och blå ögon: att han är född den 24 April 1813 af en torpare under Stackeryd, Skärstads socken, vid namn Johannes och dennes hustru Maria Håkansdotter. Åtta år gammal lemnade han sina föräldrars hus och insattes i lära hos en Skomakare Werngren i Reaby; blef sedan kusk hos framlidne Majoren Gyllensvan å Westanå; flyttade hit år 1825 och tjente någon tid såsom dräng hos sin broder, som varit skjutsrättare här i staden; är gift, har 5 barn och är stadd i torftiga omständigheter; har förut varit tilltalad och pliktat för första resan stöld 24 Rdr Rgs samt undergått uppenbar kyrkoplikt, äfvensom han två gånger pliktat för fylleri. Svaranden, som är föreståndare för arbetet å en af Fabrikören Kjellberg nyuppförd byggnad här i staden, var der förliden Tisdag till kl. half 8 e. m. och sedan under dagen hemma i sin bostad. Påföljde Onsdags morgon kl. ¾ 8 kommo till honom vid byggnaden Malmberg, Carl Gustaf Abrahamsson, Carl Petersson och Carl Svensson, som underrättade, att de blifvit kallade till Herr Häradshöfdingen Rudling, och fordrade att svaranden och hela arbetslaget på stället skulle åtfölja dem dit. De yttrade vid tillfället äfven missnöje med spanmålsprisernas stegring. I sällskap med dessa och en hop andra arbetare, som samlat sig å den bestämda mötesplatsen, Postiljonen Blomqvists nya gård, tågade svaranden till Herr Häradshöfding Rudling, hvilken uppmanade de församlade att åtskiljas och förhålla sig stilla. Sedermera lemnade svaranden folkhopen, under det den vid torget samtalade med Häradshöfdingen Frick, men slöt sig åter till samlingen, då den drog åt vester; hvarvid svaranden likväl kort derefter blef skild från de öfrige af Handlanden Westring m. fl., samt derefter af Rättaren Danielsson på Stattut, en vid namn Åkerlund på Tufvebo och en dennes bror på Stora Kärr inbjuden på gästgifvaregården, der han af dem qvarhölls hela förmiddagen. Kl. 3 på e. m. råkade svaranden Herr Lands-Sekreteraren Brorström, men enär svaranden vid tillfället varit rörd af starka drycker, hvarmed han på gästgifvaregården undfägnats, säger svaranden sig icke kunna minnas om han, på sätt Herr Lands-Sekreteraren och Riddaren Brorström nu uppgifver, för honom då yttrat: ”hur skall det gå till aftonen”, hvarvid han, enligt Herr Lands-Sekreterarens utsago, med händerna gjort en rörelse, som ville svaranden utmärka, att allt skulle upp- och nedvändas. Kl. 5 var svaranden hemma och gick sedan ej ur sitt hus den dagen.
7:o Sven Israelsson, lång och smärt till vexten, med rödaktigt hår och bruna ögon: att han är född i Hjertsöla, Bringetofta socken, af Hussaren Israel Hörn och dennes hustru Lena Andersdotter. Efter att hafva tillbringat 8 år hos sina föräldrar kom han till sin moderbroder i Sandsjö socken, der han tjente i tre år, hvarefter han innehaft tjenst på flera ställen i Westra härad, tills han sistl. höst inflyttade till staden; gifte sig vid samma tid; har förut ej varit för brott tilltalad. Förliden Tisdag arbetade svaranden, jemte Nils Johnsson och öfriga arbetslaget, i Fabrikören Kjellbergs nya byggnad till vanlig tid, kl. ½ 8 e. m., då svaranden gick hem och förblef hemma hela aftonen. Klockan 7 om morgonen följande dagen, sedan svaranden och hans kamrater återgått till sitt arbete, underrättades de af Johnsson, att oväsen föregående dagen uppstått, och en stund derefter erhöllo de bud från Byggnadsföreståndaren Daniel Andersson, genom Carl Abrahamsson, Carl Petersson, Malmberg och Carl Svensson, att de alla skulle samlas vid Postiljonen Blomqvists gård, för att derifrån begifva sig till Häradshöfdingen Rudling, dit budbärarne, enligt uppgift, blifvit kallade, och att de på samma gång skulle besöka stadens spanmålshandlande. Svaranden, som hörsammade tillsägelsen, begaf sig i sällskap med en stor hop arbetskarlar på f. m. till Häradshöfdingen Rudling, samt derifrån till Handlanderne Lindman, Borg och Sjöberg, men var icke vid Kronomagazinet. Kl. 2 på eftermiddagen infann sig svaranden och några andra hans kamrater vid Kjellbergs byggnad för att fortsätta arbetet, men Johnsson, som de träffade, tillsade dem att afstå derifrån, hvarpå de begåfvo sig hem. Kl. 6 på aftonen utgick svaranden, men icke till vedtorget, som var bestämdt till eftermiddagens mötesplats, utan till Stora Torget, der svaranden, i sällskap med f. d. Slottssoldaten Jonsson, uppehöll sig en stund, hvarefter de gingo omkring i staden samt hörde och såg folkskockningarne. Sedan den församlade folkmassan begifvit sig ned till Handlanden Lindmans gård, der något våld då likväl icke föröfvades, gick svaranden vid pass kl. ½ 9 till sitt hem, som han sedermera icke lemnade. Under hela tiden uttalade svaranden icke något ohöfligt ord, men klagade för många, att spanmål ej fanns att köpa för penningar, hvilket likväl endast skedde för att yttra sig i likhet med öfriga folkhopen. Om besöken hos spanmålshandlarne hade något annat syfte än att endast tala med dem, hade svaranden sig icke bekant.
Då tiden nu redan var långt framskriden på eftermiddagen beslöts, att förhöret med öfrige tilltalade skulle fortsättas i morgon kl. 9 f. m., hvaremellertid de tilltalade skulle i Länsfängelset förvaras.
Ut Supra.S. Borgström.