Uppslagsbok för alla/Z

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Y Uppslagsbok för alla

Z
Å  →
(index)


[ 853 ]

Z.

Z, z, 25:e bokst. i alfab., mat., jämte x och y tecken för en obekant storhet.

Zaandam (san-), holl. st. v. Nordsj.-kanal., 23,517 inv. Varf. Peter d. st. uppehöll sig där 1697.

Zacatēcas, mexic. st., 33,856 inv.

Zagora, se Helikon.

Zaïre, se Kongo.

Zakarīa, hebr, profet, 538 f. K., bland de återtågande till Palestina.

Zakyn'tos, se Zante.

Zama, g. geogr., numid. st., sl. 202 f. K.

zambo, afkoml. af neger o. indian.

Zamojski, Jan, pol. statsm. och fälth., f. 1541, som kronfälth. sed. 50 segerrik mot turkar, ryssar o. svenskar, d. 05.

Zamōra, sp. st. vid Duero, 16,287 inv.

Zampieri, se Domenichino.

Zander, Jonas Gust. Vilh., läk., f. 1835 Sthm, mediko-mekan. gymnastikens uppfinn., öppnade 65 i Sthm en anstalt för mekanisk sjukgymnastik; ej mindre än smnlagdt 147 Z.-institut i olika delar af världen.

Zanguebar (sange-), se Sansibar.

Zante (ford. Zakyntos), jon. ö, 438 kv.km., 45,500 inv. Hst. Z. vid ö. kusten, 17,478 inv. Hamn, bisk.

Zapolya (sāpolja), 1) Stef., ungar. fälth. und. Mattias Corvinus, eft. Österrikes eröfr. ståth. där, d. 1499. — Hans son 2) Jon., blef 1526 kon. af Ungarn, men måste 38 nöja sig med Siebenbürgen, d. 40.

Zara, hst. i Dalmat, v. Adriat. haf., 32,551 inv. Hamn. Kat. ärkeb., grek. bisk.

Zari'zyn, ry. st. vid Volga, 55,186 inv.

Zarskoje Selo', st. vid Petersburg, 22,486 inv. Kejs. slott o. sommarpalats, park.

Zēa (ford. Keos), gr. Kykladö, 103 kv.km., 5,019 inv. Hst. Z,, 3,700 inv.

Zebaōt, hebr., himmelens härskaror, d. v. s. stjärnorna. Herren Z., härskarornas Gud.

Zedekīa, siste kon. i Juda, bländad o. bortförd till Babylon 586 f. K.

Zedrits, Karl Edv., förf., estet., f. 1805, d. 59 ss. prof. i Upps. Samlade skrifter utg, 62.

Zefan'ja, hebr. profet, omkr. 612 f. K.

Zēfyr, gr., västanvinden.

Zeipel, Karl Sam. Fredr. von, rom.-förf., f. 1793, d. 49 ss. bruksägare. Skr.: Två herrar o. en narr (42), Noveller (s. å.), Vasaättlingarne (46), Seton (47), De sammansvurne (49) m. m.

Zeitz, st. i prov. Sachsen v. Weisse Elster, 30,541 inv.

zekīn, ford. it. dukat; äfv. äldre turk. o. egypt. guldmynt.

Zeller, Edu., ty. filos. o. teol., f. 1814, 72/94 prof. i Berlin, d. 08 Stuttgart. Skarpsinnig kritiker.

zelōt, gr., ifrare.

zenāna, pers., den af kvinnorna bebodda delen af ett ind. hus. -missionen, missionsverksamhet bland infödda kvinnor i Indien.

zend, äldsta skottet af den iranska grenen af den indoeurop. språkstammen ; det språk, på hkt Zendavesta är skrifvet.

zendavesta, rätteligen Avesta, »text med utläggning», omfattar de gamla persernas hel. böcker; böner, litanior, hymner o. lagar.

zēnit, arab., högsta pktn på det skenbara himlahvalfvet. Jfr nadir.

Zeno, öst.-rom. kejs. 474/91, f. 26 i Isaurien, stred mot östgoterna, d. 91.

Zenōbia, drottn. af Syrien i Palmyra, reg. 267, 272 fången af kejs. Aurelianus o. förd till Rom, d. Tibur.

Zenōn, 1) gr. filos. af eleat. skolan, f. 490 f. K., grymt afrättad; 2) stoiker, 340/260 f. K., lärde i Athen.

[ 854 ]Zenta, ung. st. v. Teis, 28,588 inv. Sl. 11/9 1696.

zeolīter, min., vattenhalt., för blåsröret smältbara, i saltsyra lösl. silikat.

Zeppelin, Fredr. von, grefve, württemb. general, det styrbara luftskeppets uppfinnare, f. 1838 Konstanz. Förf.

Zerbst, stad i Anhalt vid Nuthe, 18,128 inv. Slott.

Zetinje, se Cetinje.

Zetterstedt, Joh. Vilh., naturf., f. 1785, 39 prof. i Lund, d. 74. Skr.: Diptera Scandinaviæ (42/67, 15 bd) m. m.

Zetterwall, Helgo Nikol., arkit., f. 1831 Lidköping, 81 intendent o. 82/04 öfverint., har restaur. bl. a. Lunds o. Uppsalas domkyrkor o. nybyggt en mängd andra kyrkor; d. 07.

Zeus (sevs), gr. myt., grekernas högste gud, tronade på Olympos (Z. Olympios); gemål Hera. Hos romarne Jupiter.

Zeuxis (sev'-), klassisk mål., omkr. 400 f. K.

Zichy (sit'schi), gam. ungarsk grefl. familj, af hkn den enarmade pianovirtuosen Géza v. Z., f. 1849, må nämnas.

zigenare, fr. Indien härstammande, i 14:e årh. i Europa invandr. nomadfolk; vidskepl., musikal., tjufakt. Omkr. 700,000. Spåmän, kittelflickare, musikanter.

Zillerdalen, dal i n.v. Tyrolen. En stor del af dess inv. utvandra s. handelsmän o. natursångare.

Zimmermann, 1) Wilh., ty. hist., f. 1807 Stuttgart, d. där 1878. Skr. ty. folkets hist. m. m. — 2) Rob. v., ty. filos., f. 1824 Prag, 61/95 prof. i Wien, d. 98 Prag. Skr. estetikens hist. m. m.

Zingarell'i, Nic., it. komp., f. 1752, d. 37. Skr. operor m. m.

zink, Zn = 65, metall. grundämne, förekommer ej gedigen i naturen, utan i förening m. syre, kol- o. kiselsyra, svafvel o. mnga metaller. Framställes gm rostning af galmeja l. zinkblände till zinkoxid, som blandad m. kol upphettas, hvarvid z. förflyktigas och förtätas gm afkylning. Blåhvit. Eg. v. 6,86. Smältpkt 412°. Oxiderar i luften på ytan, brinner upphettad m. blåakt, låga o. bildar tjocka moln af zinkoxid. Lättlösl. i svafvel- o. salpetersyra. Användes t. plåt för taktäckn., till allehanda kärl o. till legeringar. -blände, min., svafvelzink, gulbrun, röd l. svart, i Ungarn, Siebenbürgen, Böhmen, Engld, flerstädes i Sverige. Användes tills. m. galmeja för framställning af zink. -grått l. zinkstoft, pulver af zink o. zinkoxid, till anstrykn.-färg på metaller. -hvitt, hvit målarfärg af zinkoxid, erhålles gm förbränn, af zinkgas i luften. -ografī, konsten att på zinkplåtar etsa bilder t. teckning. -stoft, se zinkgrått.

Zinzendorf, Nik. Ludw., gref., f. 1700 Dresden, grund. 22 herrnhutarnes sekt., sed. missionär i Amer., d. 60 Herrnhut.

Zīon, det östra berget i Jerusalem med Davids borg.

Zirknitzer-sjön, sjö i Krain, 21/56 kv.km. Utan synbart af- o. till-lopp.

zirkōn, min., kiselsyrad zirkonjord, röd, brun, gul, grön ädelsten.

zirkōnium, Zr = 90, metall. grundämne, förekommer i zirkon. Bildar silfverhvita o. spröda kristallblad. Eg. v. 4,15.

Ziska (schisch'ka), Joh., husiternas fälth., f. 1360, enögd, 21 gm pilskott blind, inföll det oaktadt i Österrike, d. 24.

Zittau, stad i kon.-riket Sachsen, 34,706 inv. Fabr.

Znaim, hst i Mähren vid Thaya, 16,239 inv. Vapenstillestånd 12/7 1809.

zodiaken, djurkretsen (se d. o.), Zodiakälljus, ljussken, om aftnarna synl. på västra, om morgnarna på östra himlen.

Zo'ïlos, gr. grammatiker, omkr. 270 f. K., bekant ss. Homeros' tadlare.

Zolā, Émile, fr. naturalist, rom.-förf., f. 1840 i Paris, d. där 02, [ 855 ]målsman för den nyfranska naturalismen. Skr. romancykeln Les Rougon Macquart, hvaraf flere delar, ss. L'Assommoir och Nana, öfvers. till svenska, vidare stadsromanerna Lourdes, Rome, Paris, jämte en mängd andra romaner, äfvenledes öfvers. till svenska. Hans kraftiga ingrepp i Drey-fus-processen hade en revision till följd.

Zollern, se Hohenzollern.

Zombor, ung. st. nära Franzéns-kanalen, 29,609 inv.

zon, gr., bälte; mat., en af 2 prla cirklar begränsad del af en sfärs yta; geogr., jordytan delas i 5 z., den varma, mel. vändkretsarna, de 2 tempererade, mel. vändkretsarna o. polcirklarna, de 2 kalla, inom polcirklarna. -tariff, järnv., taxa, enl. hkn samma afgift betalas för afstånd inom samma afståndsring.

zoo|fyter, gr., djurväxter, t. ex. koraller, svampar. -logī, vetensk. om djuren, sönderfaller i zoografi, s. handlar om djurens yttre beskrifning, zootomi, om deras inre byggnad, zoonomi, om deras lifsverksamhet, zoogeografi, om deras utbredn., paleozoologi, om de utdöda djuren m. fl. -patologī, läran om djurens sjukdomar.

Zorn, And. Leon., genre- o. porträttmål., etsare, bildh., f. 1860 i Mora. Många af Z:s konstverk ha förvärfvat världsrykte.

Zorndorf, preuss. by vid Küstrin. Sl. 25/8 1758.

Zoroas'ter (pers. Zarathustra), stift. af d. fornpers. ljusrelig., lefde möjligen i 8:e årh. f. K. Hans lära ej dualistisk, enär den onda världen, öf. hkn Ahriman härskar, slutl. besegras af den goda, hvars härskare är Ormusd. Ännu lefva anhängare (se parser).

Zorilla (dsåril'ja), don Manuel Ruiz, sp. statsm., f. 1834, sed. 68 flere gngr min., 72 presid., sed. i utlandet, d. 95.

Zorilla y Morāl (~ i-), José, sp. skald, f. 1818, d. 93. Skr. dram., nation, dikter, epos m. m.

Zostēra L., bandling, Najadeæ. Z. marina L., med mycket smala, långa blad, i N.- o. Ö.-sjön, till bolstrar.

Zrinyi (srinji), Niklas, gref., ban af Kroatien, Slavonien, Dalmatien, tavernicus af Ungarn, f. 1518, föll 66 und. försvaret af Szigeth.

zuāver, ursprl. inv. i distr. Zuava i Algeriet, sed. 1830 fr. trupper i oriental. uniform.

Zug, schweiz. kanton, 239 kv.km., 25,903 inv. Hst. Z. vid Z.-sjön, 6,508 inv.

Zugsjön, alpsjö i kanton Zug, 39 kv.km.

Zuidersee (söjderse), hafsvik af Nordsj. i Holland, 3,119 kv.km. Torrläggn. af den sydl. del. plantage.

Zulpich, preuss. st. i Rhenprov., 2,106 inv. Möjligen romarnas Tolbiacum, där Klodvig 496 besegrade alemannerna.

zulu|kaffrer, den mäktigaste kafferstammen, n. om Natal. -landet, med Tongalandet, del af Natal, 27,064 kv.km., 202,000 inv.

Zürich, schweiz. kanton, 1,725 kv.km., 431,036 inv. Hst. Z. vid Z.-sjön och Limmat, 186,999 inv. Univ., polytekn. skola.

Zürich-sjön, alpsjö på gräns. mel. kant. Zürich, Glarus o. Schwyz, 88 kv.km.

Zusmarshausen, bai. köping vid Zusam. Slag 7/5 1648.

Zütphen, holl. st. vid Ijssel, 18,382 inv.

Zweibrücken, stad i Rhenpfalz, 14,708 inv.

Zwickau, st. i kon.-riket Sachsen vid Mulde, 68,472 inv.

Zwingli, Ulr., schweiz. reformat., f. 1484, uppträdde mot aflatshandeln o. gmdref reformat. 25, stupade 31 vid Kappel mot de kat. kantonerna.

Zwolle, holl. st. vid Zwarte Water, 32,280 inv.

Zäringer-Löwenorden, en badensisk orden, stift. 1812, 5 kl.