Vänd av din vrede

Vänd av din vrede av Georg Klee

Publicerad i Göteborgspsalmboken 1650 s. 257-259 under rubriken "Om Dödzens Tyrannij. Een Böönwijsa i Pestileniz tijder" i en översättning från tyska Wend ab deine Zorn eller från latin Auser immensam, Deus. Nr 308 i 1695 års psalmbok. Georg Thymus uppges av Högmarck (1736) ha skrivit både den latinska och den tyska texten. Bearbetad av Johan Olof Wallin 1813. Nr 154 i 1937 års psalmbok och Psalmer för bruk vid krigsmakten 1961. I den sistnämnda med verserna nr 1, 3, 5-6 och 8. På Wikipedia finns en artikel om Vänd bort din vrede., vilket är titeln i 1986 års psalmbok.

Versionen i Göteborgspsalmboken 1650 (s. 257-259)

1.
Wändt aff tijn Wrede/
HERre Gudh medh Nåde/
Och låt ey länger/
Tin grymma Rijs råde/
Gör Straffet mindre/
Än som wåra Synder/
Thet förskylt hafwa.

2.
Om tu medh Wrede
Som wij förtient hafwa/
Straffet vthreeder/
Hoo kan thet fördraga?
Sa är förtappat/
Alt thet som är skapat/
Aff tina Plågor.

3.
Förskon oss HErre/
Förlåt Synder alla/
Och föt tin Nåde/
Högsta Rätten falla/a
Thet hörer tigh til/
Wara godh ock så mild/
Syndare arme.

4.
Hwij wil tu kasta/
O Skapare gode/
På Mark och Aska/.
Tijn Grymheet then store/
Äre wij doch Träck/
En Skugge och Mullsäck/
Een Jordklimp oreen.

5.
Oss här besmittar!
Arffsynden then leede/
Och Köttet reetar
Siälen til Orede!
Ansee wår Swagheet/
Medh itt nådigt Anleet/
Vtan all Wrede.

6.
Emellan Synden/
Så och Wreden tina/
Sätt tins Sons Lydna/
Kors och bittra Pijna/
Som lät sitt Hierta öpna/
Och sijn Sijda/
Werlden til goda.

7.
Titt Wärck thet fijna
Låt aldrigh förfaras/
Och tins Sons Pijna/
Ey förlorat wara/
Gört hans Blode/
Så och Watuflode/
Oss skäär och reene.
 

8.
At så skee kunde/
Bidie wij tigh alle/
Aff hiertans grunde/
Och oss tigh befalle/
Låt oss tillijke/
Vthi Himmelrijke/
Medh tigh få lefwa/ Amen.

Den bearbetade versionen i 1819 års psalmbok (nr 387)

1.
Vänd av din vrede,
Gud som straffet sänder.
Vänd av din vrede
Från bestörta länder.
Vänd av din vrede,
Gud, som har i händer
Livet och döden.

2.
Vill du oss plåga,
Som vi äro värda,
Vem har förmåga
Att din blick uthärda?
Ack, av din låga
Jord och hav förtärda
Med oss förginges.

3.
Böner så varma
Alla vi förena:
Döm ej oss arma
Såsom vi förtjäna.
Gud, dig förbarma.
Av din nåd allena
Bida vi räddning.

4.
Nåd vi begäre,
Låt oss henne finna.
Nåden beskäre
Vad ej rätt kan vinna.
Maskar vi äre,
Skuggor som försvinna,
Stoft som förskingras.

5.
Bojor vi draga
Av den lott vi ärva.
Lustar oss jaga,
Frestelser omvärva.
Herre, så svaga,
Vill du oss fördärva
Utan förskoning?

6.
För Jesu pina,
För den törnekrona
Han för de sina
Bar att dem försona,
Låt nåden skina,
Värdes oss förskona,
Var oss en Fader.

7.
Jesus allena
Hela kan det brutna,
Med dig förena
Det från dig förskjutna
Genom det rena,
Från hans hjärta flutna,
Blodet och vattnet.

8.
Låt oss ej falla,
Låt den förbön gälla,
Som för oss alla
Jesus hördes fälla.
Dig vi åkalla,
Gud all godhets källa,
Trefaldigt store.