Fader wår som i Himblom äst,
Wåra Brister weest tu aldra bäst,
Ty binder tu så mildeligh,
At wij skole åkalla tigh,
Så lät wår Böön aff hiertat gå,
Och icke i blotta Orden stå.
Giff at tin Ord förvtan meen,
Medh Krafft må läras klaar och reen,
At wij all falska Läri skyy,
Och all Wilfarelse vndflyy,
Wårt Lefwerne styyr til Saligheet,
Komme titt Rijke til oss här,
Så och tå lijfwet ändat är,
Regere oss tin Ande godh,
Förnya i oss wårt Sinne och Modh,
På thet wij måge warda frij,
Från Diefwulens Wåld och Tyrannij.
Skee på Jordenne wiljan tin,
Såsom han skeer i Himmelen,
At wij i Lydno måge stå,
När oss Bedröfwelse kommer vppå,
Förtagh hwad i wårt Kött och Blodh,
Tin helga wilja faller emot.
Giff oss i dagh wårt dageliga Bröd,
Och hwad man tarff till Lijffzens nödh,
Bewrar oss för Örligh och strijdh,
För Siukdom och för hårdan tijdh,
Förwärfwa wårt bröd blifwer ey swårt
Om tu wälsignar Arbetet wårt.
Förlåt oss wåra skuld och Brist,
Som wij och androm vtan List,
Förlåte och äre aff Hiertat huld,
Endoch när them kan finnas skuld,
Så följer fridh på Jorden här,
Then oss wäl allom nyttigh är.
Föör oss icke i Fiendena swijk,
Then oss försökeer dageligh,
Låt oss emoot honom fasta stå,
Och icke ifrån tin Budord gå,
Wäl wäpnade medh een fast Troo,
Ther aff wårt hierta må hafwa Roo.
Ifrån Ondo och Farligheet,
Fräls oss aff tin barmhertigheet,
Hielp oss i wåra yttersta Nödh,
Och så ifrån then ewiga Dödh,
Wår fattiga Siäl tu tagh til tigh,
Och låt oss lefwa ewinnerligh.
Amen, thet är, oss skee altså,
Giff at wij thet kunde troo vppå,
Och intet twifla om tin Ord,
Hwad tu lofwar wil tu fulborda,
Alt thet wij hafwe bidit tigh,
Warder tu gifwandes wisserligh.
