Vintergrönt/Lugn
| ← Cantat vid invigningen af Johannes' kyrka |
|
De sju → |
Lugn.
Öfversättning från V. Hugo.
Det ljugande förtal, som man, likt stenar, kastar
Med smädelysten håg,
Oss hinner stundom väl, men ej med grummel lastar
Ett renadt hjärtas våg.
Med smädelysten håg,
Oss hinner stundom väl, men ej med grummel lastar
Ett renadt hjärtas våg.
Försmådt, till dunkla djup, där blick det ej kan röja,
Det, lättutplånadt, far,
Och oskuld blott och frid och hopp och kärlek dröja
På spegelytan qvar.
Det, lättutplånadt, far,
Och oskuld blott och frid och hopp och kärlek dröja
På spegelytan qvar.
Den tro, som tåligt ler, och drömmar barndomsglada
Och ömhet mild och skär
Till själen sväfva än och ljusa vingar bada
På nytt, som fordom, där.
En stilla sjö och sinnen böljeklara
En smutsig sten kan nå,
Men grumset snart förgår, och hvita svanor fara,
Som förr, på vågor blå.
En smutsig sten kan nå,
Men grumset snart förgår, och hvita svanor fara,
Som förr, på vågor blå.