Ynglingasagan (Carl Säve)/4

←  Om Odens bröder.

Ynglingasagan (Carl Säve) av Snorre Sturlasson Översättare: Carl Säve Ofrid mot Vaner.

Oden skiftade riket, och om Gefjon.  →

4 Kap.

Ofrid mot Vaner.

Oden for med bär mot Vanerne, men de höllo sig manneliga och värjde sitt land och hade ömsevis seger, härjade hvarandres land och gjorde skade derå. Men när bäggedera leddes, dervid, så lade de sinsemellan förlikningsstämma, gjorde frid och gåfvo gislar. Vanerne gåfvo sine ypperste män, Njörd^[1] den rike och hans son Frey^[2]; men Asarne deremot den, der Hæner het, och sade honom vara mycket väl fallen till höfdinge. Han var en högvuxen man och den vänaste. Med honom sände Asarne den, som Mimer^[3] het, en den vittraste man; men Vanerne gåfvo deremot den, som visast var i deras flock, han het Qvåser. Men när Hæner kom i Vana-hem, då vardt han genast gjord till höfdinge, och Mimer ingaf honom alla råd. Men när Hæner var stadd å ting eller stämmor, utan att Mimer var när, och då några vanskeliga mål kommo före, så svarade han alltid ett och samma: Råde andre! qvad han. Då anade det Vanerne, att Asarne monde hafva svikit dem i mannaskiftet; de togo då Mimer och halshöggo och sände Asarne hufvudet. Oden tog hufvudet och smorde det med slika örter, att det icke måtte ruttna och qvad deröfver galdrar^[4] och gaf det så kraft, att det mälde vid honom och sade honom många lönnliga ting. Oden satte Njörd och Frey till blot-godar, och voro de Diar bland Asarne. Njörds dotter var Freya, hon var blot-gydja och hon utlärde först bland Asarne seid^[5], som hos Vanerne var allmän. När Njörd var med Vanerne, egde han sin syster till äkta, ty sådant var der lag, och voro deras barn Frey och Freya; men det var förbudet hos Asarne att hjonalag bygga så nära inom frändskapen.

1. Isl. Niörðr, g. Niarðar, d. Nirði, af okänd betydelse; borde kanske rättast skrifvas på Sv. Närd eller Njärd, jf. Närdinghundra härad i Uppland, och fjärd, Isl. fiörðr. Utom Närdinghundra (år 1314: Nærdhingia-hundæri) vittna ännu flere ortnamn i Uppland m. fl. st. om Njörd, t. ex. När-tuna (1290: Nierdha-, Nærdha-tuna), När-lunda på Ekerön, Närings-berg i Vesterhaninge, och När-linge i Björklinge socken. Se Tham Beskr. öfv. Sveriges Rike, I. B.
2. Isl. Freyr, m., och Freya, f. (se 4 kap.), betyda herre och fru; borde på Sv. hafva formen Frö och Fröa eller Fröja, jf. namnen Frö-vi, Frö-tuna, Frös-vi, Frös-lunda, Fröje-red, m. fl.
3. Isl. Mímir, betyder trol. den vise, minnesgode; jf. Lat. memor.
4. Galdrar, trollsånger, af gala, sjunga.
5. Isl, seiðr, m. (af vb. síða, seið, siðit), ett slags trolleri, som öfvades medelst kokning; ordet kommer dock icke af Isl. sióða, seyða, sjuda, koka, utan är troligen slägt med Isl. siðr, sed, som äfven betyder religion.