Ynglingasagan (Carl Säve)/5
| ← Ofrid mot Vaner. |
|
Om Odens färdigheter. → |
5 Kap.
Oden skiftade riket, och om Gefjon.
En stor fjällgård[1] gångar från nordöst till sydvest; han skiljer Svithjod det stora och andra riken: sunnanföre fjället är icke långt till Tyrkland, der egde Oden stora egor. I den tiden foro Romvärjarnes[2] höfdingar vida om verlden och bruto under sig alla folk, och månge höfdingar flydde för denna ofrid från sina egnder[3]. Men förty att Oden var förevis och trollkunnig, så visste han, att hans afkomma monde bygga och bo i verldens Nordhalfva (Europa). Då satte han sine bröder Ve och Vile öfver Asgård; men han sjelf for och alle Diar med honom och mycket folk annat; for han först vester till Garda-rike och så söder till Saxland. Han egde månge söner: han tillegnade sig rike vida omkring i Saxland och satte sine söner till landets vård. Derpå for han norr ut till sjöen och tog sig der bostad på en ö, der det nu heter Odens-ö i Fyn. Derefter sände han Gefjon norr öfver sundet på landaletan; kom hon så till Gylfve, och han gaf henne ett plogland. Sedan for hon till Jötun-hem och aflade der 4 söner med en jätte (jötun)[4]; desse omskop hon i oxehamn, förde dem för plogen och drog landet ut å hafvet och vester gent emot Odensö, och är detta land kalladt Selund; der byggde hon sedan. Henne fick Sköld, Odens son; de bodde vid Hleidr[5]. Der [som ploglandet låg] är vatten eller sjö efter, som kallas Lögen[6] (Mälaren). Så ligga fjärdar i Lögen i Svearike som näs i Selund. Så qvad Brage den gamle:
Glad drog Gefjon Danmarks |
Gefion dró frá Gylfa |
Men när Oden sporde, att god landslägenhet var
öster ut hos Gylfve, for han dit, och gjorde han och Gylfve
sin förlikning; ty Gylfve tyckte sig ingen kraft hafva till
motstånd mot Asarne. De med Oden och Gylfve hade
sinsemellan mycken täflan i list ock synvändingar, och vordo
Asarne för jämnan segrande. Oden tog sig bostad vid Lögen,
der som det nu kallas Forn-Sigtuna, och gjorde der ett stort
tempel och blot, efter Asarnes sedvänja. Han tillegnade sig
ett vidsträckt land, som han lät kalla Sigtuna. Han gaf städer åt tempel-godarne: Njörd bodde i Noa-tun[9], men Frey
vid Uppsala[10], Heimdall[11] vid Himin-berg, Thor[12] å Thrudvang[13],
Balder[14] å Breida-blik[15]; han gaf dem alla goda bolstäder[16].
- ↑ Isl. fiallgarðr, fjallgård, hög bergstrakt; ordet kunde upptagas, då vi redan förut hafva skärgård.
- ↑ Isl. Rumveriar, m. pl., Romverjar, Romare, eg. de som vårja Rom.
- ↑ Egnd; detta skrifsätt brukades ännu i Biblar, tryckta i förra århundradet, och väl ännu, och är rättare än ängd; ty det kommer ej af ång, utan af egen, ega, Isl. eign.
- ↑ Isl. iötunn, jätte, det sista trol. af ett äldre jätten, def. jättnen, jf. Jätten-dal i Helsingland och Iatun-staþum på en runsten i Östergötland (Liljegr. 1194).
- ↑ Isl. Hleiðr, f.; ordet betyder väl urspr. tempel, kanske i form af ett skjul på stolpar, ty det är det samma som Sv. lider, n., och Got, hleiþra, f. hydda.
- ↑ Isl. Lögr, gen. lagar, sjö, vatten, vätska, lag (dekokt), det är således eg. icke något namn, utan en benämning. Af den def. formen i nom. lögrinn, som just står på detta ställe, har man bildat vrångformen «Lögaren«, i det man väl föreställt sig, att det funnes någon slägtskap med vb. Jöga, bada, Isl. lauga och laug, f., bad, hvilket dock troligen ej är händelsen. Men hvaraf kommer Mälaren? monne af Hels. mäl, m., sandig sjö-, elfstrand, Isl. melr, sand-, grusjord.
- ↑ Den på Ren-sol (el. djup-sol, djupets stråle, glans) rike, d. ä.
den på guld rike; en uti Fafners-sägnen grundad omskrifning, enligt
hvilken guld kallas Renflodens malm, hafvets sol. glans, m. m. - ↑ Änne-månar eller pannans stjernor, d. ä. ögon.
- ↑ Isl. Nóa-tún, kan betyda skeppens stad eller gård: nóa, gen. pl. af nór eller nói, m., kar, trog, ho (skepp?), jf. brand-nói, d. sg., brändernes skepp (?), omskrifning på ett hus, uti 35 kap:s vers, samt naust, n., båthus, jf. Lat. navis, Gr. ναυσ, ναϜοσ.
- ↑ Isl. Upp-salir, m. pl., eg. de höge salarne.
- ↑ Isl. Heim-dallr, himlaväktaren, verldsbevakaren, som vaktade Bifröst. Heimr, m., verld, dallr, kan vara beslägtadt med Sv. dallra, Heimdallr kunde då betyda den, som med sin skarpa blick kommer verlden att dallra, eller likasom den hela verlden genomdallrande. Denna gissning får något stöd af ett par andra omständigheter. Heimdall står på Bif-röst, f., d. ä. den bäfvande vägen, skälfvande, dallrande bron (regnbogen), hvilket tyckes stå i nära samband med hans namn; och att äfven vid hans personlighet fästes begreppet af fägring, tyckes bevisas både af hans tillnamn den ljuse (hinn hvíti Ás), och af hans nära förhållande till den färgstrålande regnbogen: — sedan är ett af den väna Freyas namn Mar-döll (gen. -dallar), hvilket således kan betyda den på hafvet (Isl. mar) dallrande, som hafsskummet gungande, hvilket åter på ett högst märkvärdigt sätt sammanträffar med den klassiska föreställningen om den af hafsskum skapade Aphrodite eller den hafuppståndna skönhetsgudinnan (Anadyomene). — Heimdalls boning Isl. Himin-björgum, dat. pl., kan betyda både himmels-bergen och himmels-hjelpen (fristaden).
- ↑ Isl. Þórr, är trol. sdr. af þonr, och är då detsamma som A .-Sax. þuner, þunder, F.-Tysk. Donar, och betyder dunder, dundraren, jf. A.-Sax. þunrian, dundra, dona (icke: dåna, hvilket betyder svimma).
- ↑ Isl. Þrúð-vangr, m., kraftens fält el. den starkes boning.
- ↑ Isl. Baldr, betyder på en gång den bålde, starke och fagre.
- ↑ Isl. Breiða-blik, n., det vida strålande, eg. den breda glansen.
- ↑ Bolstäder; jf. preste-bol (icke preste-bord).