Fredmans epistel n:o 2
| ← Fredmans epistel n:o 1 | Fredmans epistel n:o 2 av Carl Michael Bellman |
Fredmans epistel n:o 3 → |
[ 4 ]
N:o 2.
FREDMANS EPISTEL
Nå skrufva Fiolen,
Hej! Spelman skynda dej.
Kära Syster, hej!
Svara inte nej,
Svara Ja så bli Vi glada.
Sätt dej du på stolen,
Och stryk din Silfversträng;
Röda stråken släng,
Och med armen sväng;
Gör ej Fiolen skada.
Du svettas, stor sak,
I Bränvin skall du bada;
Ty under detta Tak
Är Bacchi Lada.
– – Ganska rigtigt, V:cllo.
Ditt kall är vigtigt
Båd för Öra, Syn och Smak.
Bland Nymphernas skara
Är du omistlig man;
Du båd vill och kan
Mer än någon ann
De unga hjertan binda,
Och kärlekens snara
På dina strängar står;
Hvarje Ton du slår,
Du et hjerta får,
At konstigt sammanlinda.
Just på en minut,
Små ögon blifva blinda,
Och flickorna til slut
De bli så trinda.
– – Hur du bullrar! V:cllo.
Men Nymphen kullrar,
Och du skrattar med din trut.
Jag älskar de sköna,
Men Vinet ändå mer;
Jag på båda ser,
Och åt båda ler
Men skiljer ändå båda.
En Nymph i det gröna,
Och Vin i gröna glas:
Lika godt Calas,
Båda om mig dras.
Ge stråken mera kåda;
Confonium tag där
Uti min gröna Låda;
Och Vinet står ju här.
Jag är i våda.
– – Supa, dricka, V:cllo.
Och ha sin flicka,
Är hvad Sancte Fredman lär.
