Fredmans epistel n:o 71
| ← Fredmans epistel n:o 70 | Fredmans epistel n:o 71 av Carl Michael Bellman |
Fredmans epistel n:o 72 → |
| Till Ulla i fenstret på Fiskartorpet, middagstiden, en sommardag |
Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda
rödaste smultron i mjölk och vin,
eller ur sumpen en sprittande ruda,
eller från källan en vattenterrin? [Fin.]
Dörrarna öppnas af vädren med våda —
blommor och granris vällukt ger.
Duggande skyar de solen bebåda,
som du ser. [D.C.]
Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet — hvad?
"Gudomligt att beskåda!"
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken,
som går fram? "Å, ja!"
Än på långt håll mellan diken
åkrarna —
ä'ke det gudomligt? Dessa ängarna?
"Gudomliga,
gudomliga!"
Skål och god middag i fönstret, min sköna!
Hör huru klockorna hörs från stan,
och se hur dammet bortskymmer det gröna
mellan kalescher och vagnar på plan! [Fin.]
Räck mig ur fönstret, där du ser mig stanna
sömnig i sadelen, min cousine
primo en skorpa, secundo en kanna
Hoglands vin! [D.C.]
Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet — hvad?
"Gudomligt att beskåda!"
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken,
som går fram? "Å, ja!"
Än på långt håll mellan diken
åkrarna —
ä'ke det gudomligt? Dessa ängarna?
"Gudomliga,
gudomliga!"
Nu ledes hingsten i spiltan, min Ulla,
gnäggande, stampande, i galopp.
Än uti stalldörrn dess ögon de rulla
stolt opp till fönstret, till dig, just dit opp. [Fin.]
Du all naturen uppeldar i låga
med dina ögons varma prål.
Klang, nervid grinden, i varmaste råga,
klang, din skål! [D.C.]
Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet — hvad?
"Gudomligt att beskåda!"
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
med friska blad?
Än den lugna viken,
som går fram? "Å, ja!"
Än på långt håll mellan diken
åkrarna —
ä'ke det gudomligt? Dessa ängarna?
"Gudomliga,
gudomliga!"
