Fredmans epistel n:o 34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Fredmans epistel n:o 33 Fredmans epistel n:o 34
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 35  →
Till Movitz, när elden var lös i hans kvarter uti Kolmätargränden


Ack, vad för en usel koja!
Spräckta rutor, brutna lås!
Tuppen gal en sträv hoboja;
trumman hörs i gränden slås.
Wer da! Wer da! Larm på gatan.
Jeppe, blås i tornet, blås!
Som en gås
kacklar den satan.
Klockan klämtar, vatten fås.

Niklas torn som röda gulle'
blänker i den mörka natt;
i en hövålm på en skulle
slåss två käringar om en skatt;
ur en sönderslagen ruta
tittar fram en gulbrun katt;
straxt besatt
hundarna tjuta;
larm och buller, gråt och skratt.

Pumpen gnäller, skorsten sprakar,
hästen gnäggar vid sin töm,
jorden gungar, sprutan brakar,
böljan susar i Norström.
Manskap, sväng i divisioner,
skyldra, marsch och flaskan töm,
stjäl och göm,
marsch i plutoner,
stör de skönas midnattsdröm!

Skådom nu Kolmätargränden,
smal och smutsig, full med grus;
rådstutaket syns vid änden,
sen blott krog och jungfruhus.
ur ett bugnat fönstergaller
syns en nymf med skinn karpus;
straxt burdus
slagsmål och skvaller,
nakna hjässar, tomma krus.

Mot en vägg med skalmar tryckta
står en kärra full med drank;
i en sönderslagen lykta
ryker en utbrunnen dank,
och i rännsten på sitt öra
vilar en gesäll så pank.
Kors vad stank!
Vad ska vi göra?
Vräk den saten mot ett plank!

Kors, bland dessa Sodoms murar
är det svårt att hitta rätt;
mörka valv och heta skurar
brylla ögat på allt sätt.
Här bor Movitz. Kors, vad buller!
Brandsignal och bajonett,
menuett,
tjuvar, patruller,
jungfruröster, klarinett!

Där hans port, där skylten hänger.
Skål, min bror, av hjärtans grund.
Löjet sig så milt framtränger
ur en gul och bleknad mund.
Gubben Movitz ler och nickar,
men från Charons mörka sund
dödens blund
i dina blickar
bådar snart din sista stund.

Skratta, Movitz, bliv ej sjuker;
märk, bland pikar och gevär,
Themis' mantlar och peruker
syns i rännsten här och där;
guldgalon i röda flamman
bjuder lydnad och besvär.
Drick, förtär,
klingom tillsammans,
en bit tuggbuss åt dig skär!

Vräk på nacken basfiolen;
eld i skruven röd och varm.
Tag den stora läderstolen;
akta dyna, fot och karm!
Flöjten, lyran och bassongen,
häng dem frammanför din barm!
Lustigt larm!
Glöm ej hovtången;
stick valthornet på din arm!

En Aeneas lik vid Troja
Movitz utur porten går;
klarinett, fiol, hoboja,
allt i ljusan låga står.
Elden fladdra i peruken,
sprutan han i nacken får;
slangen slår
Movitz på buken;
vatten sköljer ben och lår.

Jordens gudar, all er lycka
är ett stoft, ett glittergrus;
fattigdomen vid sin krycka
lämnar lätt sitt trånga hus;
Movitz går till nästa krogen,
borgar där förnöjd ett krus,
tar ett rus,
tapper och trogen,
somnar vid ett sex-örsljus.


Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

Företal av J. H. Kellgren | Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar | 1. Gutår båd' natt och dag | 2. Nå, skruva fiolen | 3. Fader Berg i hornet stöter | 4. Hej, musikanter, ge valthornet väder | 5. Käre bröder, så låtom oss supa i frid | 6. Käraste bröder, systrar och vänner | 7. Fram med basfiolen, knäpp och skruva | 8. Dörrarna öppna, fiolerna klara | 9. Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg han skruvar och spänner | 10. Systrar, hören min musik | 11. Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla | 12. Gråt fader Berg och spela | 13. Nå, är nu alla församlade här | 14. Hör, I Orphei drängar | 15. Käraste min Theophile | 16. Fader Bergström, fingra din oboe, blås | 17. Systrar och vänner och var en mig känner, god dag | 18. Gubbarna satt sig att dricka | 19. Trumslagarn kommer, flickor god dag! | 20. Står du och gråter? | 21. Skyarna tjockna | 22. Glasen darra mellan knogen | 23. Ack du min moder, säg mig vem dig sände | 24. Kära syster, mig nu lyster | 25. Blåsen nu alla | 26. Var står fiolen, säj min son? | 27. Gubben är gammal, urverket dras | 28. I går såg jag ditt barn, min Fröja | 29. Movitz, tag dina pinnar | 30. Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar | 31. Se Movitz, vi står du och gråter | 32. Kors, utan glas, du ser ut, din kanalje | 33. Stolta stad! | 34. Ack vad för en usel koja! | 35. Bröderna fara väl vilse ibland | 36. Vår Ulla låg i sängen och sov | 37. Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind | 38. Undan ur vägen, se hur profossen med plymager | 39. Storm och böljor tystna ren | 40. Ge rum i bröllopsgåln, din hund! | 41. Mollberg satt i paulun | 42. Ren calad jag spår och tror | 43. Värm mer öl och bröd | 44. Movitz helt allena | 45. Tjänare, Mollberg, hur är det fatt? | 46. Undan ur vägen, ge rum för kurirn, gå ur vägen | 47. Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund | 48. Solen glimmar blank och trind | 49. Mamsell Ulla, märk, mamsell | 50. Febus förnyar | 51. Movitz blåste en konsert | 52. Movitz, mitt hjärta blöder! | 53. Vid ett stop öl och några supar | 54. Aldrig en Iris på dessa bleka fält minsta blomma plockat | 55. Så ser han ut mitt bland de strålar | 56. Se Mollberg med svart rock och flor | 57. Allting är riktigt klarerat och gjort | 58. Hjärtat mig klämmer | 59. Båtsman, tag nu din luva | 60. Sitter du ännu och ljuger | 61. Kära mor, slå nu hand på kjolen | 62. Movitz valthornet proberar | 63. Fader Bergström, stäm upp och klinga | 64. Fäll dina ögon och skäms nu, din tossa | 65. Movitz med flor om armen, hålt! | 66. Se var Movitz sitter där | 67. Fader Movitz, bror | 68. Movitz, i afton står baln | 69. Se dansmästarn Mollberg, bröder | 70. Movitz, vik mössan högt över öra | 71. Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda | 72. Glimmande nymf, blixtrande öga | 73. Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra | 74. Min son, dina kärl, dina skålar | 75. Skratta, mina barn och vänner | 76. Se Hans Jergen hur han sig bockar | 77. Klang, mina flickor se skyarna glimma | 78. Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in | 79. Charon i luren tutar | 80. Liksom en herdinna, högtidsklädd | 81. Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère | 82. Vila vid denna källa