Fredmans epistel n:o 37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
←  Fredmans epistel n:o 36 Fredmans epistel n:o 37
av Carl Michael Bellman
Fredmans epistel n:o 38  →
Till Mollberg på post vid Kungsträdgården


Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind,
stilla på din post — fältväbeln befaller —
stå som en docka rödblommig och trind
inom Floras grönskande galler!
Präktig med tofs din blanka karpus
lyser i fronten bland bajonetter.
Stolt dina ben med vita stövletter
trippa beständigt kring gångar och hus.

Bror min, din uppsyn förråder ett blod,
som med våld och mord ur hjärtat uppstiger,
så att du verkligt kan kallas för god,
när du bara skyldrar och tiger ...
Se, var han vandrar med sitt gevär,
lång och högbröstad, breder i truten —
halsduken svart, stångpiskan uppknuten,
hårlocken pudrad, uppvecklad och tvär.

Men inom gallret vad blomstrande prål,
sammanvridna valv, blompottor och stoder,
bugningar, nigningar, löjen och skrål,
vid ett sorl af sprutande floder!
Stolt här och där med dyrbara släp
mötas och trängas heridnnor, grevinnor.
Nedslagna män, högmagade kvinnor
sitta på säten bland krukor och skräp.

Se, huru Flora hon öppnar ett fält,
som det lystna ögat rör och förtjusar!
Titta åt gallret ... Hur sa du? ... Jo, snällt
trädgårdsmästarn gångarna krusar.
Inom en list av buxbom och grönt
ritade namn i hundra fasoner!
Nejlikor täckt bland röda pioner
sira var vinkel och lukta så skönt.

I perspektivet, så långt som du ser,
inom dessa murar, fönster och rutor
Orfeus Flora sin dyrkan nu ger
vid cymbaler, flöjter och lutor.
Fordom förtjuste denna vår park
Grenzer, La Hay, Anzani, Camilla.
och dessa trän, så lugna och stilla,
delat sin skugga åt landets monark.

Se, där på bänken med mandom och hull
sätter sig en kämpe ... Iris han klappar ...
rustad i stövlar, med bälte av gull
och i rocken glimmande knappar.
Under en skuggrik och susande gren
lutar en ann sitt huvud på armen:
sömnig och varm med handen i barmen,
ler han och pustar, vanmäktig och klen.

Skyldra — se, löparn han trippar så snäll
med sitt blåa skärkp och gullgula tröja
framför två hingstar, som stolt vid en smäll
sina halsar gnäggande höja.
Bullrande hörs en gyllne kaross,
där som en kusk han kröker och väjer;
bakpå en turk bland fyra lakejer
gungar så frodig med sprakande bloss.

Åldrig i purpur med stjärna och band,
går en landets drott — strax Mollberg han spritter,
ropar: "Gevär!", tar musköten i hand,
skyldrar långsamt, trotsig och bitter.
Stolt, med en plym, i glimmande dräkt,
nyter och spänd, framstiger en annan;
röd emot soln, med hatten för pannan,
blixtrar på fingret juvelent så täckt.

Himmel, vad bugningar, höghet och damm!
Klang, vad silversmidda, tjocka boråser,
vindögda, torstiga, froma som lamm,
med en trut, som idliga blåser!
Bergström, kutryggig, rödblå och tjock,
med gula uppslag, fingrar bassongen;
och bland en flock, som sorlar på gången,
välvas av mässing två glimmande lock.

Gosse — en gång om du stupar i fält ...
Ser du arsenalen — pryd dina anor!
Mars har oss båda vår svepning beställt
inom slitna blodiga fanor.
Där skall din sabel hänga vid min,
rostad i blod och krökt i kosacker;
skjortan, du bär, skall blodig och vacker
teckna de kulor, som träffat ditt skinn.

Mollberg, gutår! Vad slog klockan, kamrat?
"I Jakobi torn står säjarn på åtta."
Fruktar du ej? "Nej, kungens soldat
fruktar aldrig bröstet att blotta"...
'Skyldra, marschera, stå, division!
skyldra, lös av, stå rätt, alla nio!
Räta er, marsch!' Vad slog hon nu? "Tio
brandvakten ropar på slaktarhusbron."


Fredmans epistlar av Carl Michael Bellman

Företal av J. H. Kellgren | Personerne som nämnas i Fredmans Epistlar | 1. Gutår båd' natt och dag | 2. Nå, skruva fiolen | 3. Fader Berg i hornet stöter | 4. Hej, musikanter, ge valthornet väder | 5. Käre bröder, så låtom oss supa i frid | 6. Käraste bröder, systrar och vänner | 7. Fram med basfiolen, knäpp och skruva | 8. Dörrarna öppna, fiolerna klara | 9. Käraste bröder, systrar och vänner, se fader Berg han skruvar och spänner | 10. Systrar, hören min musik | 11. Hej! sade Fredman var gång han hörde valthorn börja skråla | 12. Gråt fader Berg och spela | 13. Nå, är nu alla församlade här | 14. Hör, I Orphei drängar | 15. Käraste min Theophile | 16. Fader Bergström, fingra din oboe, blås | 17. Systrar och vänner och var en mig känner, god dag | 18. Gubbarna satt sig att dricka | 19. Trumslagarn kommer, flickor god dag! | 20. Står du och gråter? | 21. Skyarna tjockna | 22. Glasen darra mellan knogen | 23. Ack du min moder, säg mig vem dig sände | 24. Kära syster, mig nu lyster | 25. Blåsen nu alla | 26. Var står fiolen, säj min son? | 27. Gubben är gammal, urverket dras | 28. I går såg jag ditt barn, min Fröja | 29. Movitz, tag dina pinnar | 30. Drick ur ditt glas, se döden på dig väntar | 31. Se Movitz, vi står du och gråter | 32. Kors, utan glas, du ser ut, din kanalje | 33. Stolta stad! | 34. Ack vad för en usel koja! | 35. Bröderna fara väl vilse ibland | 36. Vår Ulla låg i sängen och sov | 37. Mollberg, stå stilla, stå stilla vid grind | 38. Undan ur vägen, se hur profossen med plymager | 39. Storm och böljor tystna ren | 40. Ge rum i bröllopsgåln, din hund! | 41. Mollberg satt i paulun | 42. Ren calad jag spår och tror | 43. Värm mer öl och bröd | 44. Movitz helt allena | 45. Tjänare, Mollberg, hur är det fatt? | 46. Undan ur vägen, ge rum för kurirn, gå ur vägen | 47. Kommer intet Mollberg? Jo, nyss på stund | 48. Solen glimmar blank och trind | 49. Mamsell Ulla, märk, mamsell | 50. Febus förnyar | 51. Movitz blåste en konsert | 52. Movitz, mitt hjärta blöder! | 53. Vid ett stop öl och några supar | 54. Aldrig en Iris på dessa bleka fält minsta blomma plockat | 55. Så ser han ut mitt bland de strålar | 56. Se Mollberg med svart rock och flor | 57. Allting är riktigt klarerat och gjort | 58. Hjärtat mig klämmer | 59. Båtsman, tag nu din luva | 60. Sitter du ännu och ljuger | 61. Kära mor, slå nu hand på kjolen | 62. Movitz valthornet proberar | 63. Fader Bergström, stäm upp och klinga | 64. Fäll dina ögon och skäms nu, din tossa | 65. Movitz med flor om armen, hålt! | 66. Se var Movitz sitter där | 67. Fader Movitz, bror | 68. Movitz, i afton står baln | 69. Se dansmästarn Mollberg, bröder | 70. Movitz, vik mössan högt över öra | 71. Ulla, min Ulla, säj får jag dig bjuda | 72. Glimmande nymf, blixtrande öga | 73. Fan i fåtöljerna! Stolarna kullra | 74. Min son, dina kärl, dina skålar | 75. Skratta, mina barn och vänner | 76. Se Hans Jergen hur han sig bockar | 77. Klang, mina flickor se skyarna glimma | 78. Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in | 79. Charon i luren tutar | 80. Liksom en herdinna, högtidsklädd | 81. Märk hur vår skugga, märk Movitz mon frère | 82. Vila vid denna källa