Fredmans epistel n:o 32
| ← Fredmans epistel n:o 31 | Fredmans epistel n:o 32 av Carl Michael Bellman |
Fredmans epistel n:o 33 → |
| Till fader Movitz, varutinnan han liknar honom vid ett skepp |
Kors, utan glas du ser ut, din kanalje,
som ett rankigt skepp på böljan utan flagg, [Fin.]
utan kompass och i brusande svalge
strandat, plundrat, fullt av fattigdom och agg.
stråken ... låt se ... ä masten, skeppet förer:
Skjortan blir seglet, vimpeln nattkappan är —
klippor och skär
ä krogar här och där. [D.C.]
Lik en shebeck, som i vågen arbetar,
drives av och an, men stundom gör en lov [Fin.]
och som i tusende vinklar uppletar
ny förfriskning, kärl och tunnor, kap och rov!
Jag är Neptun, som våg och seglen rörer;
och denna Liljans krog är hamnen, jag tror.
Och krögarmor
hon är valfisken, bror! [D.C.]
Lustigt plaisir ... Jag bara med dig skämtar!
Här har du ditt glas — lägg ut! Nu vinden blås. [Fin.]
Sök upp din grav ... snart grifteklockan klämtar,
och din gamla brännvinsskuta hon förgås.
Bacchus ditt skepp som redare tillhörer:
änglarna bärga själen uti en slup.
Sjunk i ditt djup —
tag till valet en sup! [D.C.]
