| Paulus predikar i Korint. | Apostlagerningarna. | Kap. 17, 18. | 349 |
Areopagen, och en qwinna, wid namn Damaris, och andra med dem.
Om Areopagen, se v. 19. Således bewisade evangelii ord äfwen här sin saliggörande kraft, men att så få blefwo omwände, bewisar tillika att sådan werldslig lärdom, som blomstrade i Aten, gör menniskan mer och mer otillgänglig för Guds nåd. De widtberömde ateniensiske filosoferna och deras anhängare uteslöto sig sjelfwa ifrån Guds rike, men de olärde Macedonierna kommo till tron på Kristus och blefwo lärde till himmelriket.
18 Kapitlet.
Paulus predikar i Korint, återwänder öfwer Efesus, Cesarea och Jerusalem till Antiokia. Juden Apollos.Och derefter lemnade Paulus Aten och kom till Korint.
2 Och då han fann en Jude, wid namn Aqvilas, bördig från Pontus, som nyligen hade kommit från Italien. och Priskilla, hans hustru — ty Klaudius hade påbjudit, att alla Judar skulle lemna Rom — gick han till dem.
3 Och emedan han hade samma handtwerk som de, stannade han hos dem och arbetade; ty de woro tältmakare till yrket. Ap. G. 20: 34. 2 Kor. 4: 12. 1 Tess. 2: 9. 2 Tess. 3: 8.
Korint war på den tiden Greklands hufwudstad. Kejsar Klaudius hade befalt, att alla Judar skulle öfwergifwa Rom, ty en falsk Messias hade wid den tiden eggat Judarna till upproriska uppträden. Det war bland Judarne wanligt och hörde till uppfostran, att äfwen de förnäma och de, som studerade wetenskaperna, tillika lärde något handtwerk.
4 Och han talade i Synagogan på alla sabbater och öfwertygade både Judar och Greker. Ap. G. 17: 17.
Med många bewis från den heliga skrift öfwerbewisade han derom, att Jesus war Messias.
5 Men när Silas och Timoteus kommo ned från Macedonien, war Paulus ständigt sysselsatt med att tala, betygande för Judarna, att Jesus war Kristus. Ap. G. 17: 14 f.
Se kap. 17: 14, 16. Paulus blef nu af den Helige Ande, som i honom war, mägtigt drifwen att kraftigt och utförligt wittna om Kristus och genom evangelium kalla alla sina åhörare till bättring och tro.
6 Men då de gjorde inwändningar och hädade, skakade han sina kläder och sade till dem: Edert blod komme öfwer edert hufwud. Oskyldig skall jag från denna stund gå till hedningarna. Matt. 10: 14. Ap. G. 13: 51. 20: 26.
De hädade Kristus och hans evangelium. Att på detta sätt skaka kläderna war ett tecken af samma betydelse, som att skudda stoftet af fötterna, se Matt. 10: 14. — Edert blod komme öfwer edert hufwud är ett talesätt, som syftar på det gamla bruket, att de wittnen, på hwilkas wittnesbörd en anklagad blef dömd till döden, lade sina händer på hans hufwud, sägande: ditt blod komme öfwer ditt hufwud, d. ä.: wi äro oskyldige, och du är sjelf skyldig till din död. Paulus will med dessa ord säga: I ären sjelfwe skulden till allt det onda, som kommer öfwer eder, då I nu hafwen stött ifrån eder salighetens ord. Wi böra märka, att aposteln öfwerallt, ehwart han kommer, först wänder sig till Judarna med evangelium, ty åt dem war skriften med alla dess löften gifwen, bland dem war Messias kommen, till dem skulle också salighetens budskap frambäras i första rummet. Det war just genom motståndet mot evangelium de förhärdade sig, så att de ådrogo sig den förkastelsedom, som öfwergick dem. Då Judarne så förkastade inbjudningen till himmelriket, så war det Herrens wilja, att hans tjenare skulle med denna inbjudning gå ut på wägar och gärden, nemligen ut till hedningarna. Se Luk. 14: 16–24.
7 Och han gick derifrån och gick hem till en man, wid namn Justus, som fruktade Gud, och hwars hus låg intill Synagogan.
Justus war en romersk proselyt.
8 Men Krispus, synagogföreståndaren, kom till tro på Herren med hela sitt hus; och många af Korintierna hörde och trodde och blefwo döpta. 2 Kor. 1: 14.
Bland dessa Korintier, som trodde, woro också Kajus och Stefanas. 2 Kor. 1: 14, 16.
9 Och Herren sade om natten i en syn till Paulus: Frukta icke, utan tala och tig icke; Ap. G. 16: 9. 23: 11.
10 ty jag är med dig, och ingen skall angripa dig till att göra dig skada, emedan jag har mycket folk i denna stad. Joh. 10: 16.
Med denna kraftiga uppmuntran från Herren blef Paulus styrkt i sitt arbete, på det hans frimodighet icke måtte förminskas genom de många lidanden och det stora motstånd, han måst genomgå. Herren kände sjelf en stor hop menniskor i denna stad, som han wisste skulle komma till tron på evangelium och blifwa frälste.
11 Och han blef qwar der ett år och sex månader, lärande Guds ord bland dem.
12 Men då Gallion war ståthållare i Akaja, uppträdde Judarna endrägtigt mot Paulus och förde honom inför domstolen.
_353.jpg&oldid=347908){kind=link}