| Äkta makars förhållande. | Till Efesierna. | Kap. 5. | 517 |
för Guds barn: att uppfyllas af den Helige Ande med hans gåfwor, ljus och lif, nåd och tröst af Herren, himmelska lifskrafter från all salighets Gud, rättfärdighet och frid och fröjd i den Helige Ande, trons frimodighet och salighetens hopp under umgänge med Gud i bön, lof och tacksägelse, samt i inbördes andelig gemenskap med dem, som wandra i sanningens ljus — allt detta är en så hög och härlig lyftning för menniskosjälen och gifwer henne en sådan öfwerströmmande förnöjelse, kraft och frimodighet, att hon icke, för att släcka sin törst efter sällhet, will dricka af syndens usla brunnar, som öka törsten och stegra den till en plägande brand. Sjungandet och spelandet till Herrens ära skall icke blott ske med munnen, utan ock med hjertat. Talande till hwarandra är ett uttryck, som bewisar att kristna icke blott skola samlas offentligen i kyrkan, utan också hafwa andelig umgängelse med hwarandra, och det med samtal, psalmer, lofsånger och andeliga wisor. Och detta under ständig tacksägelse. För allt hwad Herren tillskickar sitt folk, bör hjertat alltid tacka honom i Jesu Kristi namn, emedan Gud är sitt folks Fader i Kristus, så att allt hwad han gör, det gör han af idel faderlig kärlek. Då Guds barn bedja, tacka och lofwa i tron, så är det den Helige Ande i dem, som beder, tackar och lofwar, och då är det i hans namn de göra det.
21 undergifna hwarandra i Kristi fruktan. 1 Petr. 5: 5.
Det timliga lifwets ordning måste wara så beskaffad, att somliga måste befalla och andra lyda; undersåten skall lyda öfwerheten, tjenaren sin herre, hustrun sin man, barnen sina föräldrar o. s. w., och dessutom är ofta ömsesidig eftergifwenhet nödwändig i alla lefnadsförhållanden, allt eftersom sanningen och kärleken fordra det. Förekommen hwarandra med hedersbewisning, Rom. 12: 10. Således står Gud, sanningen och samwetet öfwer all mensklig myndighet.
22 I hustrur, waren edra män, likasom Herren, undergifna; 1 Mos. 3: 16. 2 Kor. 14: 34. Kol. 3: 18. Tit. 2: 5. 1 Petr. 3: 1.
Hustrun skall lyda mannen, såsom om det wore att lyda Herren Kristus sjelf. Detsamma gäller också om lydnaden mot öfwerhet, föräldrar, husbönder o. s. w. Den är blott då rätt lydnad, när den sker för Kristi skull.
23 ty en man är sin hustrus hufwud, såsom ock Kristus är församlingens hufwud, och han är sjelf sin kropps frälsare. Rom. 12: 5.
Se 2 Kor. 11: 3. Han är sjelf sin kropps frälsare. Detta tillägg förklarat hwarföre Kristus är församlingens hufwud. Just derföre att han är församlingens frälsare, är han församlingens hufwud.
24 Men såsom församlingen är undergifwen Kristus, så ware ock hustrurna sina män undergifna i allt.
Här förutsättes att mannen icke fordrar något af hustrun, som är emot Guds bud, likasom Kristus icke fordrar af församlingen annat, än det som är den himmelske Fadrens heliga och kärleksrika wälbehag. Då mannen har sig wäldet öfwer hustrun uppdraget blott i Herrens namn, så upphör hans wälde, så snart han fordrar något som är emot Herrens namn.
25 I män, älsken edra hustrur, såsom ock Kristus har älskat församlingen och utgifwit sig sjelf för henne, Kol. 3: 19. 1 Petr. 3: 7.
26 på det att han skulle helga henne, efter att hafwa renat henne i wattnets bad, genom ordet. Joh. 3: 5. Tit. 3: 5.
27 på det att han skulle för sig framställa församlingen såsom härlig, icke hafwande fläck eller skrynka eller något sådant, utan att han skulle wara helig och ostrafflig.
Kristus älskade församlingen, så att han utgaf sig sjelf och blef hennes frälsare genom lifwet och döden. Af denna kärlek bör mannen lära, huru han skall älska sin hustru, så att han med innerligaste wälwilja, mildhet, fördragsamhet och sjelfuppoffring omfattat henne såsom en del af honom sjelf, och att han i synnerhet bör sörja för hennes andeliga wälfärd och bidraga dertill, att hon blifwer helgad åt Herren. Kristus har utgifwit sig sjelf för församlingen, för att göra henne rättfärdig, ren och helig. Början till denna rening har skett i wattnets bad eller dopet, och det är Herrens ord, som gör dopet till den nya födelsens bad, se Gal. 3: 27. Joh. 15: 3. Jak. 1: 18. Församlingen såsom Kristi brud är härlig, ty hon är smyckad med hans rättfärdighets bröllopskläder, hon är renad i hans blod och derföre utan fläck, HögaW. 4: 7. Hon är utan skrynka, ty hon har i honom ewigt lif och ewig ungdomsskönhet, hon är helig, ty hon är klädd i hans helighet. Helgonens rättfärdighet, som är hans gåfwa, ar det hwita skinande silke, hwaruti Kristi brud är klädd. I denna bröllopsskrud är hon fri från straff och dom, ty för dem som äro i Kristus Jesus, fins ingen fördömelse, Rom. 8: 1.
28 Likaså äro männen pligtige att älska sina hustrur såsom sina kroppar. Den som älskar sin hustru, han älskar sig sjelf.
Ty de twå äro ett, de äro såsom en kropp genom äktenskapet, v. 31. Det är tydligt, att denna beskrifning af äktenskapet icke har någon full motswarighet i werkligheten, om icke båda makarna äro sanna kristna.
29 Ty ingen har någonsin hatat sitt kött, utan han närer och omhuldar det, såsom ock Kristus församlingen,
30 ty wi äro lemmar af hans kropp, af hans kött och af hans ben.
Genom mannens förhållande till hustrun wisar aposteln, i hwilken nära och innerlig förening församlingen är införlifwad med Kristus. Hon är tagen af honom sjelf, så att hon utgör likasom en del af hans wäsende, såsom
_521.jpg&oldid=348300){kind=link}