| 210 | Ps. 124, 125, 126. | Psaltaren. |
2. Om HERren icke med oss wore, när menniskorna sig emot oss sätta;
3. Så uppswulge de oss lefwande, då deras wrede sig öfwer oss förgrymmar.
4. Så fördränkte oss watten, strömmar ginge öfwer wåra själar.
Fiendernas mängd, Guds folks faror och lidanden, liknas wid watten och strömmar. Se Es. 8: 7. Ps. 18: 17. Ps. 69: 2. Uppb. 17: 1.
5. Watten ginge allt för högt öfwer wåra själar.
6. Lofwad ware HERren, att Han icke gifwer oss till rofs uti deras tänder.
7. Wår själ är undkommen såsom en fågel en fågelfängares snara; snaran är söndergången, och wi äro löse.* *Ords. 6: 5.
Så snart man blifwit befriad från en fiende, eller en frestelse förlorat sin tjusningskraft och blifwit öfwerwunnen, så är snaran söndergången, hwaruti själen höll på att fångas.
8. Wår hjelp står i HERrans namn, den himmel och jord gjort hafwer.* *Ps. 121: 2.
I all fara, i all nöd och i all frestelse skola de, som Herran tillhöra, hos Honom söka hjelp och bistånd och gifwa äran åt Honom allena. Hafwe wi Honom till hjelpare, som skapat och uppehåller himmel och jord, så behöfwa wi icke frukta någon nöd eller något lidande, eller onda menniskor och all helwetes makt; ty är Gud för oss, ho kan då wara emot oss! Rom. 8: 31.
125. Psalm.
Rätt hopps och wrånghets lön.En wisa i högre choren. De som hoppas uppå HERran, de skola icke falla,* utan ewinnerligen blifwa, såsom det berget Zion. *Matth. 7: 24; cap. 16: 18.
2. Omkring Jerusalem äro berg; och HERren är omkring sitt folk, ifrån nu och i ewighet.
Israels folk, ehuru det i sig sjelf war ett swagt och ringa folk och ofta hårdt ansatt af mäktiga fiender, war dock oöfwerwinnerligt, så länge det höll sig till Herran, och det kunde äfwen i Zions berg och i de berg, som tjenade till skydd omkring Jerusalem, se liksom en synlig bild af det bergfasta beskydd, som för fienderna war förborgadt, men oöfwerwinnerligt. Så länge Israel kunde säga: hjerteliga kär hafwer jag dig, Herre min starkhet, Herre min klippa, min borg, min förlossare, min Gud, min tröst, den jag mig wid håller, min sköld och min salighets horn och mitt beskydd; så kunde ingen fiende blifwa dem öfwermägtig.
3. Ty de ogudaktigas spira* skall icke blifwa öfwer de rättfärdigas hop; på det de rättfärdige icke skola uträcka sin hand till orättfärdighet. *Es. 14: 5.
Under wissa tider är det lilla antalet af Herrans rättfärdiga, till trons pröfning och tålamodets öfning, under de ogudaktigas spira, men detta räcker aldrig längre än Herren finner det wara utan skada för Hans rike; ty om det finge råda för länge, så kunde hwetet af ogräset förqwäfwas.
4. HERre, gör wäl wid dem, som gode och fromhjertade äro.
De gode och fromhjertade äro de, som af Herran genom ny födelse hafwa fått goda och fromma hjertan.
5. Men de, som afwika uppå deras Wrånga wägar, dem skall HERren bortdrifwa med de ogerningsmän. Men frid ware öfwer Israel.* *Ps. 128: 6. Gal. 6: 16.
Dem, som afwika på deras wrånga wägar, hjelper det icke, att de i yttre måtto tillhöra den christna församlingen; ty de blifwa bortdrifna med de ogerningsmän i döden och i domen. Men äfwen här i tiden skall Christi kyrka undergå en stor reningsdom, och då detta skett skall frid komma i rikaste mått öfwer det andeliga Israel.
126. Psalm.
Israels sorg wänd i glädje.En wisa i högre choren. När HERren Zions fångar lösande warder, så skola wi warda såsom drömmande.
Denna Psalm war både en prophetia om fångenskapen ibland hedningarna och tillika en bön om nåd och förlossning. Med stor längtan wäntade de trogna i Israel på befrielse ifrån den babyloniska fångenskapen, men ännu mera längtade rätte Israeliter i alla tider efter Messias, som skulle förlossa dem ifrån all fångenskap och öfwerwinna synden, döden och djefwulen. I Nya Testamentet wäntar hwarje medlem af det andeliga Israel på Christi återkomst och förlossningens fullbordan. Ebr. 9: 28. 2 Tim. 4: 8. Uppb. 22: 17–20. Drömmande m. m., d. ä. ”Glädjen skall wara så stor, att wi knappt kunna tro det som skett, och det skall wara för oss, likasom om wi drömde det, och det icke wore sannt.” L.
2. Då skall wår mun full med löje warda, och wår tunga full med fröjd;* då skall man säga bland hedningarna: HERren hafwer gjort stora ting med dem.† *Job 8: 21. †5 Mos. 4: 34.
3. HERren hafwer gjort stora ting med oss; dess äro wi glade.* *Neh. 1: 5; cap. 2: 1.
_214.jpg&oldid=345172){kind=link}