| Psaltaren. | Ps. 147, 148. | 225 |
Grt.: Wår Herre är stor, och stor är Hans makt, och Hans wishet är outransaklig.
6. HERren upprättar de elända;* och slår de ogudaktiga till jorden.† *Ps. 146: 8. †Luc. 1: 52.
7. Sjunger till skiftes HERranom med tacksägelse; och lofwer wår Gud med harpa.
8. Den himmelen med skyar betäcker, och gifwer regn på jorden; den gräs på bergen wexa låter:* *Ps. 104: 14. Ap.G. 14: 17.
9. Den boskapen sitt foder gifwer; de unga korparne, som ropa till Honom.* *Job 39: 3. Matth. 6: 26. Luc. 12: 24.
Ropa till Honom, grt.: ropa. Herren hörer deras ropande, fastän de ej kunna ropa till Honom. Så hörer Han också menniskans rop, innan han ännu rätt känner Honom.
10. Han hafwer ingen lust till hästars starkhet;* icke heller behag till någon mans ben. *Ps. 33: 17.
I v. 8 och 9 prisas Guds makt och godhet, och denna vers säger oss, att äfwen den största naturliga kraft eller menskliga makt icke kan täckas Herran, emedan Han ser till hjertat och icke efter köttet. De, som förlita sig på sin makt eller styrka, men icke på Herran, bygga sitt hopp på sanden, ty allt kött är hö och all dess fägring såsom blomstret på marken. Här är tillika en wink gifwen, att om menniskan dör i synden, så går hon ur werlden okunnig och glädjelös såsom ett djur. Se Ps. 49: 13.
11. HERren hafwer behag till dem, som frukta Honom; dem, som uppå Hans godhet hoppas.
Att frukta Herran och hoppas på Honom äro lifsyttringar af den sanna tron, som tillegnar sig och har Guds enfödde Son, till hwilken Fadren hafwer ett godt behag.
12. Prisa, Jerusalem, HERran; lofwa, Zion, din Gud.
13. Ty Han gör bommarna fasta för dina portar; och wälsignar dina barn dig.
14. Han skaffar dina gränser frid; och mättar dig med bästa hwete.
15. Han sänder sitt tal uppå jorden; Hans ord löper snarligen.
Guds tal är Hans uppenbarelse både i skapelsen och återlösningen. Den skapade werlden är ett Guds tal; uppehållelsen och försynen är också ett Guds tal; men isynnerhet är Hans tal innehållet i det uppenbarade ordet. Herren talar till oss i regn och dagg, i dunder och ljungeld, i storm och lugn, i sol och stjernor, i köld och hetta, i sommarens grönska och wintrens snö, i död och födelse, i lidande och fröjd, i medgång och motgång, i de största werldshändelser, såwäl som i de minsta skickelser; men isynnerhet talar Han till oss med sin nåds werkningar i wåra hjertan genom ordet. Hans högsta tal är Evangelii ord, och Han will, att det skall hafwa hastig framgång på jorden. Se Uppb. 14: 6. Då en konung sänder sitt ord, så går det fort genom riket och uträttar hans wilja.
16. Han gifwer snö såsom ull: Han strör rimfrost såsom aska.* *Job 37: 6.
17. Han lastar sitt hagel såsom betar: ho kan blifwa för Hans frost?
Betar, d. ä. stycken, smulor.
18. Han säger, så försmälter det: Han låter sitt wäder blåsa, så töar det upp.
Såsom en menniska lätt kan kasta några lockar ull eller utströ en hand full aska, så kostar det Gud ingen möda att betäcka jorden med snö eller att sända hagel och frost. Dessa ting afbilda de bedröfwelsetider, den tröghet, kallsinnighet, förföljelse och swåra pröfning, som på wissa tider gå öfwer Guds folk; men Herren kan lika så lätt sända sitt ord, så att allt detta försmälter, och allt förwandlas i wälsignelser, såsom af snö och is blifwer watten, som gör marken fruktbärande.
19. Han kungör Jacob sitt ord; Israel sina seder och rätter.
20. Så gör Han åt inga hedningar;* ej heller låter dem weta sina rätter. Halleluja. *5 Mos. 4: 7, 8.
Israel war uppenbarelsens folk i gamla förbundets tid, och sedan har äfwen Evangelii ord kommit till somliga folk mycket snarare än till andra, men Gud will, att alla menniskor skola frälste warda och till sanningens kunskap komma, fastän sanningen på den tiden icke war och icke ännu är kungjord för alla. Men de, som hafwa Hans ord, skola så mycket mera tacka Gud för denna barmhertighet.
Christi kyrkas hela inre lif har till sitt höga mål att blifwa en beständig lofsång för alla Guds wälgerningar både i naturens och nådens rike. Ju mera wi betrakta Hans under, desto ljusare och lyckligare blir det inre lifwet, och desto högre betydelse får äfwen den förgängliga skapelsen för wåra hjertan, så att wi betrakta det hela såsom Herrans tillhörighet. Den trogna själen wille gerna wara ett beständigt, lefwande Halleluja!
148. Psalm.
Alla kreatur lofwa Herran.Halleluja. Lofwer, I himlar, HERran: lofwer Honom i höjden.* *Luc. 2: 14.
2. Lofwer Honom, alle Hans englar: lofwer Honom, alle Hans härar.* *Ps. 103: 21. Luc. 2: 13.
3. Lofwer Honom, sol och måne; lofwer Honom, alla skinande stjernor.
4. Lofwer Honom, I himlar allt
_229.jpg&oldid=345217){kind=link}