| 344 | Prophetia om Christo. | Propheten Esaia. | Cap. 9. |
räddade folket från Midians träldomsok. Denna seger blef wunnen genom några få män af Asser, Manasse, Sebulon och Naphtali stammar, och war en förebild af den ännu större seger, som Christus skulle winna genom sina få lärjungar från det föraktade Galileen. Genom segerhjelten, Immanuel, befrias Hans folk ifrån mörkrets, syndens och alla andeliga fienders träldomsok och ifrån de plågares staf. Dessa plågare äro både syndens lustar och djefwulens och werldens förföljelser.
5. Ty allt krig med storm och blodig klädnad skall uppbrännas, och af eld förtärdt warda.
Krigares stöflar och harnesk och blodbefläckade kläder skola icke mer finnas, så snart Immanuels rike blifwer rådande. Se Ps. 45 och Ps. 46: 9, 10.
6. Ty oss är födt* ett barn, en son är oss gifwen,† hwilkens herradöme är uppå Hans axlar; och Han heter Underlig,** Råd,†† Gud,*** Hjelte,††† Ewig Fader,**** Fridförste.†††† *Luc. 1: 31. †Joh. 3: 16. **Dom. 13: 18. ††Jer. 32: 19. ***Rom. 9: 5. †††Ps. 45: 4. ****Matth. 6: 9. ††††2 Thess. 3: 16.
Här ser propheten den utlofwade Immanuels födelse, såsom redan skedd. Den sonen, som skulle födas af jungfrun, cap. 7: 14, är för prophetens ögon född, och här nämnas några af Hans namn. Hans namn betyda egenskaper. Han heter Under; ty han sjelf är det högsta under, ett under öfwer alla under, och Han upprättar och fulländar ett himmelrike för den fallna menniskan genom idel under; Han heter Råd, ty Han allena har skaffat råd i wår rådlöshet och genom döden på korset öfwerwunnit synden och döden. Han är Gud, hjelte, Han är Gud och wår hjelte; ty Han har öfwerwunnit och hjelper oss att öfwerwinna alla wåra fiender. Han är Ewig Fader eller Ewighetsfader, som föder ewighetsbarn. Han är en ny stamfader för det fallna menniskoslägtet, och af Hans lifskraft födas barn såsom daggen af morgonrodnaden för att lefwa ewinnerligen. Se Ps. 110: 3. Joh. 1: 12. Han heter Fridförste, ty Han borttager synden och försonar menniskan med Gud, gifwer frid åt de benådade, öfwerwinner fienderna och upprättar fridens rike. I dessa härliga namn ligger en ewig oemotståndlig kraft, hwarigenom deras betydelse fullbordas.
7. På det Hans herradöme skall stort warda, och på friden ingen ände; på Davids säte och Hans rike,* att Han det bereda och stärka skall med dom och rättfärdighet ifrån nu och allt intill ewighet: detta skall HERrans Zebaoths nitälskan göra.† *Luc. 1: 32. †Es. 37: 32.
Denne fridfurste är af Davids slägt, Han upprättar ett andeligt rike, som Han bereder och stärker, grundar och stadfäster med dom och rättfärdighet för ewigt. I försoningen ligger fullkomlig dom öfwer synden. Genom Hans försoningsdöd blef denna werldens förste dömd, och denna dom går fortfarande öfwer synden både i de trognas hjertan och genom Herrans styrelse i all werlden, och rättfärdighet är Hans rikes grundlag. Hans herradöme skall sträcka sig öfwer jorden, och friden skall blifwa ewig; ty då syndens herrawälde borttages, så upphörer strid och ofrid. Allt detta gör Herren med ifwer eller nitälskan för sin äras skull och af brinnande barmhertighet emot menniskan.
8. HERren hafwer sändt ett ord i Jacob, och det är fallet i Israel:
9. Att allt Ephraims folk och Samarie inbyggare skola det få weta, hwilka i högmod och stolt sinne säga:
10. Tegelstenar äro fallne; men wi wilja bygga* det upp igen med huggen sten; man hafwer avhuggit mullbärsträd, så wilja wi sätta i samma staden cederträd. *Mal. 1: 4.
Sedan propheten förkunnat Messias och Hans rike, wänder sig nu prophetian mot det fräcka folket, som trodde sig kunna trotsa Herrans straffdomar och i sin stolthet sade, att de wille uppbygga kostbarare byggnader, än fienderna hade förstört.
11. Ty HERren skall uppresa Rezins krigsfolk emot dem, och gadda deras fiender tillhopa;
12. De Syrer före och de Philisteer efter, att de skola uppfräta Israel med full mun; uti allt detta stillas icke ännu Hans wrede; Hans hand är ännu uträckt.* *Es. 5: 25; cap. 10: 4.
13. Så wänder sig ej heller folket till Honom, som dem slår, och fråga icke efter HERran Zebaoth.
14. Derföre skall HERren afhugga af Israel både hufwud och stjert, både qwist och stubbe på en dag.
Både gwist och stubbe, grt.: Både palmgren och säf, d. ä. både det starka och det swaga, det höga och det låga.
15. De gamle och ärlige äro hufwudet; men propheterna, som falskt lära, äro stjerten;
16. Ty detta folks ledare äro förförare; och de, som sig leda låta, äro förtappade.
17. Derföre kan Herren icke glädja sig öfwer deras unga män, eller förbarma sig öfwer deras faderlösa och enkor; ty de äro allesammans skrymtare och onde, och hwar och en mun talar
_348.jpg&oldid=345535){kind=link}