| Hedningarnas kallelse. | Propheten Osea. | Cap. 1, 2. | 677 |
Namnet Gomer kan betyda både fullhet och fulländning. Denna qwinnas namn war också en prophetia om Israels fulländning, om straffets och om benådningens fulländning. Jisreel betyder: Gud sår. Jisreel war namnet på den stad nära Samarien, som nu war det Israelitiska rikets hufwudstad, der det grufligaste afguderi och alla laster allramest utöfwades, och staden och landet uppfylldes af blodsskulder. Härom skulle detta namn påminna, som gafs åt prophetens son. Detta barn skulle wara en lefwande predikan derom, att Gud hade denna stad, detta folk och dess synder i åtanka.
5. På den tiden skall jag sönderbryta Israels båge, uti Jisreels dal.
Om Jisreels dal, se Jos. 17: 16. Dom. 6: 33. Bågen betyder alla de wapen och hela den makt, hwarpå det affälliga folket förtröstade.
6. Och hon wardt åter hafwande, och födde en dotter; och Han sade till honom: Kalla henne LoRyhama; ty jag will icke mer förbarma mig öfwer Israels hus; utan jag will bortkasta dem,
LoRyhama bet. utan nåd. Detta namn innefattar Guds beslut att straffa det affälliga Israel, och detta barn blef en lefwande prophetia om det straff, som nu förestod, och om Israels förkastelse utan nåd och barmhertighet. Prophetians fullbordan beskrifwes, 2 Kon. 17: 6; cap. 18: 9–12.
7. Dock öfwer Juda hus will jag förbarma mig, och skall hjelpa dem genom HERran deras Gud; men jag will icke hjelpa dem genom båge, swärd, strid, hästar eller resenärer.
Juda rike fick erfara Guds förbarmande beskydd 120 års tid efter det de tio stammarne af Israels rike woro bortförda i fångenskap. Konungen af Assyrien bortförde Israels stammar, men då han wille förstöra Juda rike, blef den Assyriska hären slagen af Herrans engel. Es. 37: 36. Och ändtligen fingo de från fångenskapen återkomna Judarna på nytt erfara Guds förbarmande.
8. Och då hon afwant hade LoRyhama, wardt hon åter hafwande, och födde en son.
9. Och han sade: Kalla honom LoAmmi: ty I ären icke mitt folk; så will jag ej heller wara eder.
”Icke mitt folk: ty Han will öfwergifwa det Judiska folket och göra en ända på deras rike och presterskap, såsom ock genom Evangelium skedt är, hwarom i 10:de versen följer” L. Israels stammar blefwo bortförda från Judalandet, de flesta äro ännu kringspridda och förborgade och kallas icke Herrans folk.
10. Men talet på Israels barn skall warda liksom sanden i hafwet, den man hwarken mäta eller räkna kan;* och det skall på det rum, der man till dem sagt hafwer: I ären icke mitt folk; der skall man säga till dem: O I lefwande Guds barn.† *1 Mos. 32: 12. †Os. 2: 23. Rom. 9: 25, 26. 1 Pet. 2: 10.
Denna prophetia är en stadfästelse på Guds löfte till Abraham om en oräknelig säd, som isynnerhet blifwit uppfyldt i sin andliga betydelse. Här utlofwas ett andeligt Israel, så talrikt, att det icke räknas kan. Detta Israel samlas och består under den himmelske Öfwerstepresten och Konungen Jesus Christus.
11. Ty Juda barn och Israels barn skola sammankomma, och skola hålla sig alla under ett hufwud,* och draga upp utur landet; ty Jisreels dag skall wara en stor dag. *Jer. 3: 18. Hes. 34: 23; cap. 37: 22. Joh. 10: 16. Eph. 1: 22.
”Detta ena hufwud är Jesus Christus.” L. Utur alla länder skall ett andeligt Israel samlas till Honom, både af Judar och hedningar, och blifwa förenade till ett andeligt stort och härligt rike. Jisreels dag war stor i Baraks tid, Dom. 4 och 5, då Herren gaf en stor seger öfwer sitt folks fiender, men ännu större blifwer Jisreels dag, då Han straffar sina motståndare på den sista tiden och frälsar och samlar sitt förströdda folk, som Han har utsått i alla land och som Han samlar till sin kyrka genom sitt ords utsäde. Det ordet Jisreel, Gud sår, är en fortgående prophetia om Guds stora werksamhet att plantera sitt rike på jorden, och då denna plantering skall framstå i sin segerfröjd, då sjunges lofsång om Jisreels stora dag.
2. Capitel.
Horeris straff. Nytt förbund.Säger edra bröder: De äro mitt folk; och eder syster, att hon är i ynnest.
Härom skulle detta folk först och främst påminnas, att de woro Guds förbunds folk, att de blifwit kallade att wara Herrans folk och att de blifwit upptagna i Hans förbund och Hans ynnest. Härigenom skulle affallets stora synd blifwa så mycket tydligare för folkets ögon.
2. Säger domen öfwer eder moder, att hon är icke mer min hustru, och jag will icke hafwa henne; beder henne kasta bort sitt boleri ifrån sig, och sitt horeri ifrån sitt bröst;
3. På det jag icke skall afkläda henne naken,* och sätta henne likasom hon war, då hon född war, och jag då gör henne såsom ett öde, och såsom ett torrt land, att jag icke låter henne dö af törst;† *Hes. 16: 7. †Amos 8: 11.
4. Och icke förbarmar mig öfwer hennes barn: ty de äro horbarn;
5. Och deras moder är en hora; och den dem burit hafwer, hon håller sig
_681.jpg&oldid=346439){kind=link}