| Förbundet förnyas. | 5 Mose Bok. | Cap. 29. | 377 |
förbundet gjordes i Horeb, så förnyas detta förbund för det nya slägtet, innan det skall ingå i Canaan.
2. Och Mose kallade hela Israel och sade till dem: I hafwen sett allt det HERren för edra ögon gjort hafwer i Egypten åt Pharao med alla hans tjenare och hela hans land;* *2 Mos. 19: 4.
Ännu lefde i folket åsynawittnen af Herrans under i Egypten.
3. De stora frestelser, som dina ögon sett hafwa; och det war stora tecken och under.* *5 Mos. 7: 19.
4. Och HERren hafwer ännu intill denna dag icke gifwit dig ett hjerta, som förståndigt wore; ögon som se kunde, och öron som höra kunde.* *Es. 6: 10.
Ett förståndigt hjerta, seende ögon och hörande öron i andeliga ting öro nådegåfwor från Herran; dessa gåfwor hade Han ännu icke gifwit detta folk. Hwarföre icke? De hade icke welat emottaga dessa Andans gåfwor, utan stått Guds nåd emot, se cap. 5: 29. Dessa gåfwor will Gud gifwa åt hwar och en, som icke står emot Guds nåd: derföre är det menniskans egen skuld, om hon icke har dessa nådegåfwor, utan wandrar i blindhet. Ps. 81: 11, 13. Om menniskan öppnar själens mun, då Herren tillbjuder sin gåfwa, så får hon emottaga den.
5. Han hafwer låtit eder wandra i öknen i fyrtio år: edra kläder äro icke förslitne wordne på eder, och dina skor äro icke föråldrade på dina fötter:* *5 Mos. 8: 4.
Han hafwer, grt. Jag hafwer. Herren sjelf talar så genom Mose.
6. I åten intet bröd, och intet win drucken, eller starka drycker, på det att du skulle weta, att jag är HERren eder Gud.
Se Ps. 78: 23–25. Utan wanligt bröd och utan win gaf Herren kraft åt folket, och de skulle deraf lära att uti allt förtrösta på Honom.
7. Och då I kommen på detta rummet, drog ut Sihon, konungen i Hessbon, och Og, konungen i Basan, till att strida med oss,* och wi slogo dem; *4 Mos. 21: 23, 33. 5 Mos. 2: 30; cap. 3: 1.
8. Och togo deras land in, och gåfwo det de Rubeniter och Gadditer och den halfwa slägten af de Manassiter till arfwedel.* *4 Mos. 32: 33.
9. Så håller nu detta förbunds ord, och görer derefter, på det I skolen wisligen handla i allt det I gören.* *5 Mos. 4: 6. Jos. 1: 7. 1 Kon. 2: 3.
10. I stån alle i dag för HERran eder Gud; de öfwerste i edra slägter, edra äldste, edra embetsmän, hwar en i Israel:
11. Edra barn, edra qwinnor, främlingen som i ditt läger är, både din wedhuggare och din wattudragare;
12. Att du skall ingå uti Herrans din Guds förbund, och i den ed, som HERren din Gud med dig gör i dag:
13. På det Han skall i denna dag upprätta dig sig till folk; och Han skall wara din Gud, såsom Han dig sagt hafwer, och såsom Han dina fäder Abraham, Isaac och Jacob swurit hafwer.
14. Ty jag gör icke detta förbundet och denna eden med eder allena:
15. Utan både med eder, som i dag här ären och stån här med oss för HERran wår Gud; och med dem, som i dag här icke med oss äro:
Ehuru ofta folket hade brutit förbundet, så bekräftas det nu åter af den barmhertige och trofaste Guden. I detta förbund woro äfwen folkets efterkommande inneslutne.
16. Förty I weten, huru wi bodde i Egypti land, och drogo midt igenom hedningarna, genom hwilka I foren:
17. Och sågen deras styggelser och deras afgudar, stock och sten, silfwer och guld, som när dem war.
18. Att tilläfwentyrs icke någon är ibland eder, man eller qwinna, eller en slägt eller ätt, som sitt hjerta i dag wändt hafwer ifrån HERran wår Gud, så att han will bortgå och tjena dessa folks gudar, och wara tilläfwentyrs en rot ibland eder, som galla och malört bär.* *Apg. 8: 23. Ebr. 12: 15.
Genom en menniskas affall och synder blifwa ofta många förförda, liksom giftiga wäxter ymnigt sprida sitt frö af sig sjelfwa, då deremot nyttiga wäxter måste planteras och wattnas. Ofta blifwer genom en ogudaktig menniska en hel omgifning neddragen i syndaelände och andeligen förgiftad.
19. Och ändock han än hörer denna förbannelsens ord, wälsignar han sig likawäl i sitt hjerta, och säger: Det warder icke än så ondt: jag will wandra, såsom mitt hjerta täckes; och warda alltså de druckne med de törstige förtappade.
”Detta är ogudaktiga menniskors ord och tankar: o! helwetet är icke så hett, det hafwer ingen nöd; djefwulen är icke så faslig, som man målar honom. Medan jag så gör och drifwer mitt afguderi, är bara lycka för handen; den som Gudi tjenar, honom går det icke wäl.” Då
_387.jpg&oldid=343226){kind=link}