Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/440

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

436


slår en örn eld, varmed sveden antändes: 265—286. Väinämöinen sår sitt korn, uppsänder böner för dess växt, och Ukko befruktar fältet med ett ymnigt regn: 287—378  sid. 19—31
Tredje sången. Väinämöinen blir genom sin sångkonst vida berömd: 1—20. — Joukahainen begiver sig ut att i sång tävla med Väinämöinen, men då denne är honom överlägsen, utmanar han Väinämöinen till strid och förtörnar honom genom smädefulla ord, tills han omsider blir sjungen ner i ett kärr: 21—330. — Joukahainen råkar nu i stor nöd och lovar sin syster Aino till maka åt Väinämöinen, som nu löser honom ur kärret: 331—476. — Joukahainen återvänder sorgsen hem och omtalar utgången för sin moder: 477—524. — Modern gläder sig högeligen över att få Väinämöinen till svärson, men Aino gripes av oro och brister i tårar: 525—580  sid. 32—51
Fjärde sången. Väinämöinen möter Joukahainens syster i en lund och begär henne till äkta: 1—30. — Aino skyndar gråtande hem och förtäljer saken för sin moder: 31—116. — Modern söker trösta henne och ber henne kläda sig i sina skönaste kläder: 117—188. — Dottern sörjer beständigt och säger sig ej vilja bli en gubbes maka: 189—254. — Sorgsen vandrar hon ut, förvillar sig i skogen, kommer till en havsstrand; här går hon att bada och omkommer i vågorna: 255—370. — Hennes moder gråter dag och natt över sin bortgångna dotter: 371—518  sid. 52—69
Femte sången. Väinämöinen går att uppfånga Joukahainens syster ur vattnet: 1—52. — I skapnad av en obekant fisk fångas Aino av hans krok: 53—72. —Väinämöinen vill nu sönderstycka fisken: men denna hoppar ur båten och undkommer i vattnet, samt säger honom vem den är: 73—133.