Är Frälsningsarmén i öfwerensstämmelse med Guds ord?/Frälsningsarméns bibelstridiga despotism
| ← Frälsningsarméns marknadsskrikande högmodsande |
|
Farorna för familjelifwet och barnuppfostran i Frälsningsarméns anordningar → |
| (index) |
Frälsningsarméns bibelstridiga despotism.
För det 4:de förer armén med sig en i högsta grad obiblisk och betänklig despotism och ett sjelfherskarregemente, som till en stor del qwäfwer personligheten och den personliga friheten och dermed känslan af answar hos de underordnade. Hwar och en underordnad i armén skall owilkorligt lyda reglementet.
Booth har nämligen sjelf utnämnt sig till oinskränkt general, och hans fordran är: endast ett hufwud, en enda tanke, endast en wilja, endast en myndighet![1] Det är generalens wilja, som sätter hela armén i rörelse och som kommenderar alla ända ned till den simplaste soldaten.
Frihet, wilja, tanke, personlighet, allt är undertryckt och ersattes af detta enda ord: lydnad, militärisk, absolut, slafwisk lydnad. Booth afgör till och med huruwida arméns medlemmar skola få tillåtelse att förlofwa och gifta sig.
Hwilken himmelswid åtskillnad på denna despotiska anda och den anda, som Jesus anbefaller sina lärjungar.
I Matth. 20: 25 och följande heter det: Då kallade Jesus dem till sig och sade: ”I weten, att folkens furstar herska öfwer dem, och att de store hafwa magt öfwer dem. Men så skall det icke wara bland eder, utan hwilken som will blifwa stor bland eder, han skall wara eder tjenare, och hwilken som will blifwa främst ibland eder, han ware eder dräng”. Och åter wid ett annat tillfälle: ”I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är eder mästare Kristus och I ären alle bröder”. Matth. 23: 8.
Apostelen Petrus säger i sitt 1:a brefs 5: 2, 3: ”Wården Guds hjord, som är hos eder, och hafwen akt på honom, icke af twång, utan sjelfmant, icke för slem winning, utan beredwilligt, icke såsom herrar öfwer församlingarna, utan såsom föredömen för hjorden!”
Hwilken sjelfrådighet af Booth är då icke detta, att han twärt emot Jesu och hans apostlars ord wäljer sig sjelf till general med absolut herskarmyndighet. Sannerligen är icke detta uppror mot den Jesus, hwilkens tjenare han säger sig wara. Den Jesus, som sjelf säger i Joh. 14: 21: Den som har mina bud och håller dem, han är den, som älskar mig.
Tänk efter: håller Booth Jesu befallningar i Matth. 20: 25 och följande? Är det icke lika wigtigt att hålla denna Hans befallning, som alla de öfriga? Men huru skulle det gå för Booth, om han skulle predika öfwer en sådan text? Det aktar han sig nog för.
Men lika sjelfrådigt och upproriskt som detta är, att Booth wäljer sig sjelf till general, lika sjelfrådig och upprorisk är hela hans indelning af armén i chefer, majorer, kaptener, löjtnanter, kadetter och menige. Likaledes hans anordningar af rekognosceringar, krigsrop, krigskongresser, affyringar af kanonsalfwor, bajonet-fix o. s. w.
Hwar i hela biblen finner Booth något, som berättigar till ett sådant militärwäsen öfwerfördt på det andliga området? Wisst talas det i biblen om kamp, strid och fiender, men längre går biblen icke. Den lemnar liknelsen, förr än den begynner att halta. Booth deremot fortsätter den egenmäktigt, ända till dess han genomfört det ofwan anförda äckliga militärwäsendet. Wår medfödda finkänslighet protesterar emot detta owäsen. Lägg märke till: jag säger icke, att militärwäsendet i och för sig sjelf är äckligt, men jag säger, att militärwäsendet öfwerfördt på det andliga området blifwer äckligt.
- ↑ Ett ganska betecknande likhetsdrag med mormonismen, som hemtar sin styrka ifrån samma enwåldsgrundsats.