Östgötaposten 1897-09-10
[ sida ]
| Redaktör och ansvarig utgifvare: Bengt Hägge. |
ÖSTERGÖTLANDS VECKOBLAD | Egare och förläggare: Aktiebolaget Östgöta Correspondentens Boktryckeri. Verkställande direktör: Gunnar Ridderstad. | ||
| ÖSTGÖTA-POSTEN. | ||||
| N:r 37. | Prenumerationspris: För helt år kr. 1:50, för tre qvartal kr. 1,15, för halft år 0,85 och ett qvartal 50 öre, postbefordringsafgiften inberäknad. Utkommer hvarje Fredag. |
Fredagen den 10 September. | Annonspris: Pr petiterad 8 öre; från främmande orter 10 öre. Utländska annonser 15 öre. Förlofnings-, vigsel- och födelseannonser 75 öre; dödsannons 1:50. Lösnummerpris 5 öre. Östgöta Correspondentens Boktryckeri i Linköping. |
1897 |
Tillkännagivanden
Advokat-Byrån,
Linköping, Storgatan 50 (öfver postkontoret, ombesörjer rättegångar, boutredningar, inkasseringar och kommissionärsuppdrag hos K. Befallningshafvande m. m.
Billigaste inkassotaxa:
För årskunder, vid liqvid efter anmaning högst en kr. innehafvare: v. Häradshöfding Per Arnander
(328,10)
e. Länsnotarien K. Arnander,
Kommissionär hos länsstyrelsen
Träffas å Landeskansliet kl. 10-2.
Postadress: Landskansliet (6717,5)
Kreatursmöte
vid Horn hålles Torsdagen den 23 September 1897.
(8812,261) Kommunalnämnden.
Länet och stiftet.
Vägstyrelserna. Vid sammanträde inför häradsrätten d. 7 d:s utsågos af resp. sockenombud till vägstyrelser m. m. inom nedannämnda häraders väghållningsdistrikt följande personer:
Inom Åkerbo härad till vägstyrelse: Godseg. W. Heyman, Idingstad, landtbrukaren Verner Karlsson i Mörtlösa och nämndeman K. F. Karlsson i Öfverby, med Alfr. Karlsson i Täljestad, nämndem. C. A. Andersson i Lundby och landtbr. Ludvig Carlsson i Åby såsom suppleanter. Till revisorer: hrr C. Brogren på Distorp, riksdagsm. Oskar Larsson i Mörtlösa och Hugo Key, Förråd, med hrr Trosell å Näsby, Josef Jonsson i Gällstad och F. Larsson i Skafvestad såsom suppleanter.
Inom Hanekinds härad till vägstyrelse: hrr d:r M. Feilitzen, Åkerstad, C. Veman, Haddorp och f. nämndem. C. J. Jonsson i Skog med godseg. C. Tersmeden å Ryd, B O. Hagelin å Bröttjestad och F. O. Brodin i Månestad såsom suppleanter. Till revisior: kyrkovärden C. A. Vahlgren i Värö, landtbr. H. Lundgren i Glyttinge och nämndem. K. A. Knutsson i Slestad med A. P. Svensson i Aska, nämndem. Justus Olsson i Ullevid och inspektor J. Blomberg i Sturefors såsom suppleanter.
Inom Bankekinds härad till vägstyrelse: nämndem. O. Andersson i Örminge, grefve Klingspor å Ekenäs och kammarjunkare Fr. Adlercreutz å Gräfsten med hrr insp. E. Silfversparre, Filip Olsson i Linneberga och J. A. Gustafsson i Katrineberg såsom suppleanter. Till revisorer: hrr insp. C. Broström i Åtvidaberg, landtbr. Jakob Kindström i Lerbåga och Adolf Olsson i Rödsten med bruksförvaltaren Axel Nygren i Åtvidaberg, ingeniör Ernst Mörtsell i Bersbo och ingeniör Edv. Schreiber i Sinnerstad såsom suppleanter.
Fängelseläkaren dr. Th. Theorell är tjenstledig under tre veckor och dr. E Lindahl är förordnad att under tiden uppehålla tjensten.
Från grafrensningen? Vid gräfning intill nordöstra hörnet af Vadstena klosterkyrka har i dagarna påträffats en stor hop halfmultnade hufvudskallar och andra menniskoben liggande i en hög och tydligen ditförda för icke så länge sedan. Troligen har man vid grafrensningen i kyrkan på 1820-talet samlat dem och nedlagt dem här, och om så är förklaras samtidigt hvarför så få skelett funnos under kyrkogolfvet vid nu företagen renovering. — Folkpratet tyder naturligtvis fyndet på helt annat sätt.
Egendomligt åskslag. Till Barometern skrifves: Sent på qvällen den 31 Aug. voro handelsresanden T. Östberg från Göteborg och hans skjutskarl på resa mellan Virserums och Målilla gästgifvaregårdar. Det var, som förut berättats, ett starkt åskväder der öfver orten den qvällen. Bäst våra resenärer åkte, kom en blixt och träffade åkdonet samt gick under hästens bukgjord, som afslets, och öfver ena skackeln, dervid åskstrålen urslet ena selfästet. Hästen segnade ned och stannade. Vid efterseende befans, att ingen af de åkande (skjutsman var gästgifvaren sjelf) skadats, liksom också hästen var oskadd, oaktadt åskstrålen gått både under hästen och öfver vagnens framdel. Hr. Östberg som påföljande dag pr järnväg fortsatte sin resa, förklarade sig aldrig varit med på en sådan "resetur" under de flera år han, med olika samfärdsmedel, genomrest vårt land.
Stölden å jernvägståget. (N. T). Med den såsom misstänkt att hafva å bantåget mellan Norrköping och Norsholm föröfvat stölden af en plånbok med inneliggande 2,185 kr. från kreaturshandlaren C. P. Samuelsson från Sätra tilltalade gårdfarihandlaren Johan Nylander från Gissebo hölls d. 7 d:s förnyad ransakning inför Lösings Bråbo och Memmings häradsrätt. På tillfrågan hvarför han lemnat så olika uppgifter om hvar han vistats de ifrågavarande dagarne svarade N., att "polismyndigheterna ville tvinga mig att bekänna". Som vittnen hördes i går detektivkonstapeln Aspling och kronolänsman Santhesson. Den förstnämnde berättade, att han kl. 8—9 på morgonen den 21 Juli talat med N. på polisvaktkontoret, hvarvid N. jakande besvarat af honom framstälda frågor: huruvida N. förlorat sin biljett på tåget, om han varit i ordvexling med konduktören samt om han af konduktören afvisats från tåget.
Kommissarien Santhesson berättade, att t. f. kronolänsman Ljungblom strax elter N:s häktande för S. omtalat, att man påträffat Nylander och att denne lemnade högst osannolika uppgifter. Vid ett förhör med N. hade vittnet äfven varit närvarande. Derunder hade N. fritt och otvunget medgifvit, att han varit med på tåget från Norrköping den 10 Juli. Då N. tillfrågats, hvart han sedan tagit vägen, skulle han ha svarat, att han rest till Norra Tjust. — Nylander påstod, att det var osanning att han sagt detta. — Kronolänsman Santhesson yrkade ansvar å N. för att han beskylt honom för falskt vittnesbörd inför rätta.
Allmänne åklagaren kronolänsman N. Erikson begärde uppskof för vidare utredning i målet. Målet uppsköts till den 2 nästkommande November, då Nylander ålades infinna sig vid äfventyr af hemtning.
Mordbrännaren Carl Leonard Östling, som natten till den 16 Augusti anlade mordbrand vid egendomen Vesttomta i Drothems socken, hvarvid en log- och en ladugårdsbyggnad jemte en mängd hö och inbergad gröda blefvo lågornas rof, har efter inför Hammarkinds häradsrätt den 7 d:s hållen ransakning, dömts till 8 års straffarbete och efter strafftidens utgång till förlust af medborgerligt förtroende likaledes under 8 år.
Medaljutdelning. Sistlidne söndag omedelbart etter gudstjensten öfverlemnades i Godegårds kyrka till f. kyrkovärden Leander Jansson i Hulu den af k. m:t honom gifna medaljen för medborgerlig förtjenst för 33 årigt kyrkovärdskap samt af Patriotiska sällskapet beviljade medaljer till Ulrik Jansson för 45 årig tjenst som orgeltrampare och till fjerdingsman C. F. Jakobsson för 41 årigt arbete som sådan. Medaljutdelningen förrättades af församlingens kyrkoherde K. Sundström, som till inledningsord för hög tidstalet valt kon. Davids ps. 101 v. 6.
Vackra donationer. Den nyligen här i Linköping aflidna enkefru Jeanna Kjerrström, född Johansson, har genom testamente förordnat, att af hennes qvarlåtenskap skola tio tusen (10,000) kr. utgå till en pensionsfond till förmån for behöfvande enkor och ogifta döttrar efter i tjensten eller såsom pensionerade aflidna underofficerare vid de båda lifgrenadierregementena, dock ej tillhörande musikkårerna. Fonden skall bära namnet "Jeanna Johansons pensionsfond". Pensionerna, hvilkas belopp ej få öfverstiga 100 kr. om året, utdelas af en styrelse, bestående af fyra i tjenst varande fanjunkare från hvartdera regementet, hvilka utses af resp. regementschefer. Förvaltningen granskas af minst tre revisorer från hvartdera regementet, utsedda af underofficerskårerna. Dessa revisorer skola beredas tillfälle att afgifva förslag vid utnämnandet af pensionärerna.
Utom denna donation har den aflidna bestämt att lifräntor med olika belopp (intill 150 kr. om året) skola utgå till sju namngifna fruntimmer, som dels stått i vänskapsförhållande dels varit i tjenst hos den aflidna.
Justitiestaten. Häradshöfdingen i Kinda och Ydre härads domsaga Hugo Hedenstierna har erhållit tjenstledighet från och med den 5 d:s till Oktober månads slut. I sammanhang härmed har e. o. hofrättsnotarien Carl Stålhammar förordnats att hålla första allmänna sammanträdet under årets hösteting med Ydre härad samt handlägga de under sammanträdets rättegångsdagar förekommande till domarens behandling hörande konkursärenden, hvaremot v. häradshöfdingen Erik Petersson förordnats att under tiden i öfrigt förvalta häradshöfdingeembetet i domsagan, jemväl beträffande handläggning af skiftesärenden.
Varnad barnmorskan. Barnmorskan Charlotta Gustafsson i Kimstad har af medicinalstyrelsen tilldelats varning för oförstånd i utöfningen af sitt kall som barnmorska, med anledning af sitt förhållande vid hustrun Vilhelmina Fors' barnsbörd den 24 Maj i år.
Återfunnen - död. Lägenhetsegaren Oskar Axelsson från Stockängen, hvilken i Maj månad försvann från sitt hem utan att man, trots ifrigt forskande, lyckats få reda på honom, har i början af veckan hittats död i Flädemotorps mosse inom Vestra Ny socken.
Axelsson, som innan han försvann upprepade gånger hade yttrat leda vid lifvet, har troligen tagit sig af daga genom att afskära pulsådrorna. Han var omkring 40 år.
Stöld af kringstrykare. Såsom misstänkt för att hafva begått inbrottsstöldsförsök i handelsboden vid Öringe i Ekeby socken den 27 Augusti misstänkes en okänd mansperson, omkring 40 år gammal, med undersätsig kroppsbyggnad, framåtlutande gång, ljust hår och röda mustascher, iklädd dåliga kläder. Denne har flera dagar varit synlig på trakten i sällskap med en ljuslagd, omkring 35-årig qvinna, liten till växten med klädning af mörkt, ljusprickigt tyg samt ljus schalett.
Om personerna anträffas hör underrättelse meddelas närmaste polistjensteman.
Vid Motala läroverk har till lärare antagits fil. kand. K. G. Harlin, östg.
Elgjagten. En elgtjur och en större elgko skötos i går, den 2 d:s, på Lotorps bys egor i Risinge socken af f. lifgrenadieren A. G. Frithiof, anstäld hos fabrikör J. Fröberg.
Afliden hundraåring. I den höga åldern af 100 år, 5 månader och 23 dagar afled den 26 Aug. Norra Solbergas äldste församlingsbo undantagsmannen Jöns Jonsson i Karstorp.
Den sekelgamle mannen var född i Björkö församling den 3 Mars 1797. Redan vid 13 års ålder måste han lemna föräldrahemmet och sjelf förtjen sitt bröd. Han gifte sig vid unga år och var först torpare 4 år i Brännkälla, ett under Glömminge numera indraget torp. Sedan var han arrendator i Muntarp och Lida. Genom sparsamhet och god hushållning blef han snart i tillfälle att köpa sig 1⁄4 mtl i Karstorp, hvarest han sedan bott i omkring 65 år. Sedan ett 30 tal år tillbaka har han varit enkeman.
Vid sin död hade den gamle varit sängligande i tvenne år. Han led dock ej af någon egentlig sjukdom.
Han efterlemnar en 76 årig dotter samt en afkomma i fje:de led.
Sjukhustugans i Tranås tomt är för liten, påstå samtliga landstingsmännen från Norra Vedbo i en af dem till Jönköpings läns landsting ingifven gemensam motion. Under påpekande af att den nuvarande tomten knappast lemnar utrymme för ekonomibyggnader och icke tillåter anläggandet af en mindre plantering, hemställa derför motionärerna, att landstinget måtte bevilja 1,200 kr. till inköp af den invid sjukstugan belägna tomten n:r 112, som eges af herrar O. Sandberg och J. Holmberg.
Till Skeda kyrka har fru Louise von Feilitzen å Åkerstad, i anledning af sönerna Reinhold och Victors konfirmation i lördags skänkt ett nytt antependium och en altarduk. Meddelaren utrycker önskvärdheten af att de andra Skedaborna följde exemplet och snyggade upp sitt tempel med nya bänkar, förskönadt takhvalf m. m.
Såsom misstänkt för barnamord har till länsfängelset i Jönköping införpassats pigan Agda Palm från Björkliden under Kiaryd i Wireda socken, hvilken den 29 sistl. Juni under resa med ångbåt mellan Hästholmen och Grenna lärer framfödt ett fullgånget foster, som sedermera försvunnit.
Vadstena klosterkyrka. I enlighet mead kyrkorådets förslag beslöto Vadstena och S:t Pers församlingar nyligen på kyrkostämma att till konungen ingifva anhållan om proposition till bästa riksdag angående ytterligare bidrag af statsmedel för restaureringen af Vadstena klosterkyrka.
Då det befunnits att de tillgängliga medlen äro otillräckliga för arbetets afslutande i enlighet med den uppgjorda planen, hade kyrkorådets ordförande, kontraktsprosten Fjetterström, i samarbete med kyrkobyggmästaren L. E. Petersson och kyrkorådets kassaförvaltarrekamrer O. W. Sundbergh uppgjort en tablå över kassaställningen, hvaraf framgår att för verkställande af det bestämda restaureringsarbetet och kyrkans inredning tarfvas ytterligare 16,058 kr. 15 öre. Ur den noggrant utförda tablån må anföras att hiltills influtna medel utgöra 151,492 kr. 51 öre (deraf 91,500 kr. från staten och 46,516 från församlingarna). Utgifterna till dato gå till 151.181 kr. 36 öre. Återstå således att disponera öfver kr. 3 311.15. och beräknas ytterligare inflyta 9,650 kr. Återstående kostnader beräknas till kr. 29,020. Bristen har uppstått derigenom att en del arbeten måst utföras utöfver dem som upptogos i det ursprungliga restaureringsförslaget. hufvudsakligast ombyggnad af östra gafveln och 12 sträfpelare samt läggandet af skiffertak i stället för plåttak, för hvilka öfverarbeten kostnaden uppgått till kr. 48,735, hvarifrån dock afgår en besparing på i förslaget upptagna men ej behöfliga och derför ej verkstälda arbeten på 9,100 kr.
Församlingarna ha, som bekant, vid beslutet om kyrkans restaurering förbundit sig att tillskjuta det belopp som efter den godkända arbetsplanen kunde ytterligare erfordras utöfver det af riksdagen beviljade anslaget 100,000 kr., dock under upprepadt förbehåll att församlingarnas tillskott ej skulle öfverstiga 50,000 kr. Kyrkan är, som kändt, statens egendom.
Grundstötning. (N. T.).
Skonerten "Hjalmar", förd af kapten
Bengtsson, råkade, då den häromdagen afgick
från Norrköping, att stöta på grund i
Bråviken vid Skallarna, i närheten af
Gärstad udde. Ångaren "Isbjörn" jemte
en annan ångare hafva försökt taga
fartyget af grundet, men hafva icke
lyckats häri. Vid ett af dessa försök
råkade "Isbjörn" att slita af ena masten
på det nödstälda fartyget. Det tros
att detsamma nu blifvit vrak.
Fartyget var hemmahörande i Vestervik och
var destineradt från Norrköping till
Vittvik, men innehade icke någon last.
Fartygets befälhafvare hade i onsdags
begifvit sig till Norrköping för att
försöka få detsamma såldt; men något köp
blef icke af.
Risinge
hushållningsgilles medlemmar till ett antal af
20 gjorde den 1 d:s sin beramade
utflykt till Ö. Eneby och Qvillinge
socknar och besökte derunder
egendomarna Ringstad, Loddby, Krusenhof och
Björnsnäs samt Norrvikens
trädgårdar. Å Åby gästgifvaregård intogo
gillesledamöterna med flere af ortens
godsegare derpå gemensam middag.
Hemresan anträddes vid 7-tiden på
aftonen.
Stationsinspektorsbefattningen i Linköping
sökes — skrifves det till oss — af
följande jernvägstjenstemän:
stationsinspektörerna P. Lagergréen,
Herrljunga, P. B. Söderlund, Tenhult, J. A.
Wettel, Moholm, G. Groth, Nässjö,
R. Egnell, Örtofta, J. Ljunggren,
Elmhult, P. Nilson, Engelholm, R.
Granberg, Kattarp, A. B. Wallin,
Stugsund, G. A. Ekholm, Knifsta, G. Hjelm,
Östersund, G. Friberg, Örnsköldsvik
och E von Post, Sollefteå, samt
bokhållaren M. Bratt, Malmö.
Frågan om särskild
slagtlag. Med anledning af riksdagens
skrifvelse den 24 April 1896, att k. m:t
täcktes dels låta utröna om och till
hvilken utsträckning stadganden
kunde meddelas i syfte att vid slagt
af hemdjur minsta möjliga lidande
medels förutgående bedöfning eller på
annat ändamålsenligt sätt tillfogas
djuren, dels ock, derest utredningen
dertill föranledde, låta utarbeta och
för riksdagen framlägga förslag till
lagstiftning i ämnet har k. m:t nu
infordrat länsstyrelsernas utlåtanden
huruvida, för vinnande af sagda
ändamål, föreskrifter borde utfärdas
rörande förfaringssättet vid slagt,
der detta yrkesmessigt bedrifves.
Godt bryggerikorn
kommer troligen i år att betinga högt
pris. Förhållandet är nämligen att i
södra Skåne har detta sädesslag
redan för länge sedan till följd af
frodighet och slagregn legat i hvirflar
utmed marken och på många ställen
befanns det vid skörden öfvergrodt
af rotskott. Man hoppades dock i det
längsta att kärnan ändock skulle
blifva fullväxt, men tyvärr är ej så
fallet. Tusentals tunnland å skånska
slätten, besådda med korn, komma
att lemna i stället för bryggerivara ej
ens fullt användbart foderkorn.
Åskans härjningar.
Nämdemannen Karlsson i Larum, Dalhems
socken, ladugård antändes sistl.
torsdag af åskeld och nedbrann med
inbergad gröda. Byggnaden var lågt
försäkrad, hvarför egaren gör stor
förlust.
En större
trädgårdsutställning med anslag af
hushållningssällskapet kommer att anordnas i
Vestervik den 25 och 26 dennes.
Skeninge höstmarknad
eller den så kallade Stormarknaden
hölls den 2 och 3 dennes och var
ganska talrikt besökt, icke minst af
ungdom och den tjenande klassen
under loppet af första
marknadsdagen
Å den rymliga saluplatsen för nötboskap och hästar fans god tillgång på i allmänhet rätt goda djur af det förra slaget. Prisen tycktes isynnerhet för oxar ställa sig till säljarnes fördel i det att paret betaltes med 250—550 kronor, kor vexlade mellan 70—160 och tjurar mellan 100—200 kronor stycket. — Från Skeninge jernvägsstation afgingo 47 vagnar, lastade med 493 djur, hvaraf 12 vagnar med 144 djur till Stockholm, 3 vagnar med 35 djur till Kristiania och 1 vagn med 10 djur till Sundsvall samt 31 vagnar med 304 djur till andra stationer, såsom Örebro, Hallsberg m. fl.
På Trädgårdstorget var tillförseln af trädgårdsalster ganska rikligt så till mängd som slag. På trävarutorget fans ymnig tillgång af trä- och laggkärl samt möbler, hvilket allt syntes vinna rask omsättning. I ståndraderna och vid borden å Stora torget var de köplystnes antal allt utom fåtaligt. Ändå större var de besökandes mängd vid de talrika så kallade ”marknadsnöjena”, af hvilka ej mindre än 3 karuseller, 1 cirkus (”Circus National”) och skjutbanor m. m., dem ingen räkna kunde, lockade de många nöjeslystna och gjorde helt visst goda skördar af tjugufem- och tioöringar ur allmänhetens mer eller mindre välförsedda kassor.
Vid detta liksom vid andra dylika tillfällen visade sig nykterheten ej just så alldeles allmän.
Bland förfriskningsställen hade det i staden nyanlagda konditoriet med sitt kafé att, dess bättre, glädja sig åt en ganska god omsättning.
Till kyrkoherde i
Furingstads konsistoriella pastorat valdes i
söndags i andra förslagsrummet
uppförde kontraktsprosten S. A. Sundberg
i Grebo med 3,491 röster af 24
röstande. Första förslagsrummets
innehafvare kyrkoherden C. J. A.
Gustafson i Tingstad erhöll 450 röster af 8
röstande; tredje förslagsrummets
ingen röst.
Östergötlands
veterinärförening hade sitt ordinarie
årsmöte i Linköpings trädgårdsförening
sistl. torsdag, den 2 d:s, hvarvid
distriktsveterinär Almqvist i Finspong
talade om "spatt hos hästar och dess
behandling", länsveterinär Bergstrand
om "tuberkulinundersökningar".
Bland andra frågor, som diskuterades, må nämnas slagthusfrågan ur djurskyddsvänlig synpunkt samt frågan om ny veterinärstyrelse.
Efter förhandlingarnas slut vidtog ett angenämt samqväm, som bröts först då nattågen kallade mötesdeltagarne att återresa hvar och en till sitt hem.
Afsked med pension är
af k. m:t beviljad jägmästaren i Kinda
revir Erik G:son Hjort, hvilken i 42
år varit i skogsstatens tjenst, deraf
39 år såsom ordinarie revirförvaltare.
Å
Linköping-Fogelstabanan pågår nu arbetet med all
kraft. Icke mindre än ett 50-tal nya
arbetare äro i dagarne antagna. Den
stora banken vid Fogelsta, som
kanske kräft det styfvaste arbetet på
hela linien, är nu i det närmaste
färdig och planeringen vid Fogelsta
station, der stora utgräfningar måste
företagas, närmar sig äfven sin
fullbordan.
Man tror dock ej att hela linien detta oaktadt skall bli färdig till den kontraherade tiden, 1 Oktober, utan först den 15 i samma månad, hvadan icke någon gemensam tidtabell för de båda banorna kan uppgöras till den 1 i samma månad utan först något senare.
Den nya signalapparaten vid Fogelsta station är uppsatt i ett särskildt och för detta ändamål nybygdt hus och lärer tjenstgöra förträffligt. Apparaten kostar på platsen 8,000 kronor.
Minnesvård öfver
prosten Neander. Några af
prosten Johannes Neanders vänner
beslöto i fjol att sätta igång en
insamling af medel för resande af en
minnesvård på hans graf å Risinge gamla kyrkogård. Resultatet af denna
insamling blev, att man hos firman
Nelsons stenhuggeri i Linköping
kunde beställa en stor och prydlig
grafvård, som för en tid sedan
restes öfver den afhållne
församlingsherdens grift.
Å minnesstenen läses följande:
Kontraktsprosten Johannes Neander,
född den 16⁄10 1846,
död den 25⁄3 1895,
samt orden:
”Si vi går upp till Jerusalem”.
hvilka voro hans sista predikotext.
”Gubben Alriks” koja.
Den som i dessa dagar företager en
promenad längs Humlebergsgatan
ända ut till ”gamla vallen” skall der
öfverraskas af att på höger hand
finna en fristående liten koja, ett par
tre alnar i fyrkant, hvilken förut ej
observerats. Men ännu större blir
öfverraskningen, då man finner att
kojan bebos af en mensklig varelse.
Man skulle på sin höjd ha trott, att
den kunde herberga höns eller
kaniner, ty såsom en mensklig bostad
ser den sannerligen ej ut. Och dock
har här bott under 6 à 7 år och bor
ännu en ensam gammal omkring
70-årig gubbe, känd under namnet Alrik,
förr murerirarbetare, nu
lappskommakare.
Kojan utgöres af ett gammalt kasseradt bodstånd af vanliga bräder och med lämmar på ena långsidan. Detta stånd har upprests i lä bakom en logbyggnad — denna är nu nedrifven, hvarför kojan, som förut stått i skymundan nu blifvit synlig — och blifvit försedd med två små fönsterrutor, en på hvardera af de fristående sidorna. Vidare har på samma fristående sidor uppmurats skyddsväggar af kasseradt tegel. Gubben Alrik har sjelf ombonat sin koja på detta sätt. Utvändigt har han ordnat med slingerväxter och en liten blomsterrabatt, så att det hela ser mycket ”idylliskt” ut.
I denna koja har, som nämndt är, ”gubben Alrik” bott både vinter och sommar under flera år. Naturligtvis har eld eller lyse icke fått på något sätt användas i kyffet, men Alrik har ändock aldrig klagat öfver kyla. Tvärtom har han svarat, då man frågat om han ej fröse: ”jag har lika varmt som Ni vid Edra spislar”. Alrik är gammal och ofärdig — han använder ett träben — och man har derför velat att gubben skulle flytta till fattiginrättningen, der han erhölle både god bostad och vård; men när man drager på den tråden, blir gubben arg och förklarar att han trifs bra, der han bor. Och gubben vet, hvad han vill, så att det duger inte att propsa med honom, utan han har fått sköta sig som han velat. Mat har han fått hemta på fattiginrättningen. Dessutom förtjenar han åtskilligt på sitt arbete.
Sedan nu den uthusbyggnad rifvits, bakom hvilken kojan stått skyddad för vinterstormarne, liksom ock för nyfiknas åsyn, ter den sig helt fristående och erbjuder ett skäligen ömkligt skådespel. Naturligtvis kan kojan ej få qvarstå på sin nuvarande plats. Alrik ämnar också flytta den. Han har fått löfte att placera den i skydd af något annat uthus der i närheten. Flytta till fattighuset vill gubben på inga vilkor.
Redan innan Alrik skaffade sig marknadsståndet att bo i skall han ha varit van vid friluftslif, ity att han lär ha bott 10 år på en höskulle.
”Bortförd af en hafsörn?”
Den under denna rubrik förut
omtalade 2-åriga dottern till lotsen
Olsson på Upplångö i Misterhults
skärgård, som tisdagen den 24 Augusti
försvann från hemmet och om
hvilken man förmodade att hon blifvit
bortförd af en större hafsörn, fans i
tisdags f. v. uppfluten i närheten af ön.
Hon hade förmodligen sjunkit ned i
äfjan och derför ej kunnat anträffas
vid de företagna draggningarna.
Jönköpings läns
hushållningssällskap hade i lördags
sitt sommarmöte, besökt af ett
30-tal medlemmar, i Jönköping under
hofmarskalken F. von Strokirchs
ordförandeskap. Dervid forekommo
förvaltningsutskottets och revisorernas
berättelser öfver sällskapets
verksamhet under 1896, för hvilken
beviljades ansvarsfrihet. Sällskapets
tillgångar voro vid nämnda års början
bokförda till kr. 98,670: 48 och vid
dess slut till kr. 98,416: 62.
Det anslag af 2,000 kr., som vid senaste Decembersammanträdet beviljats till inköp af ayrshire- och korthornstjurar, höjdes intill 5,000 kr., hvaraf 2,000 utan återbetalningsskyldighet.
Konkursärende. Staten i
urarfvakonkursen efter afl.
fabriksidkaren P. A. Sandstedt i Nässjö visar
tillgångar kr. 342,438: 12, skulder kr.
331,251: 51, hvadan ett öfverskott
uppstått utgörande kr. 11,186: 61. Till
gode män ha utsetts
häradshöfdingarne J. V. Nordström, Jönköping,
och N. Stråhle, Norrköping, samt
postmästaren V. Fagrell, Nässjö. Rättens
ombudsman är hofrätts e. o. notarien
Fogelström.
Minnesmedaljer åt
underofficerare. . Efter hvad Sm.
Alleh. låtit sig berättas, har från
respektive regementen infordrats
uppgift å de underofficerare, som i minst
16 år tjenat vid regementet
oförvitligen, deraf i minst 6 år som
underofficerare. Man sätter denna sak i
förbindelse med det bebådade regnet
af utmärkelser under
jubileumsdagarna och håller före, att meningen
är att hugna ett stort antal af arméns
erkändt pligttrogna och dugliga
underofficerare med särskilda
minnestecken.
Judars fattigvård.
Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till att
utfattiga mosaiska trosbekännare
hädanefter skola underhållas på sätt
andra trosbekännares fattige genom
den kommun inom hvilken de äro
skrifna, och icke såsom nu af de
mosaiska församlingarna.
Ett eldsvådetillbud
inträffade i fredags afton vid half 10-tiden
å Malmen. En uppasserska råkade
vid påfyllning af en lampa spilla ut
fotogen i ett diskrum i
officerspaviljongen och tände på den med en
tändsticka för att så medels få bort den.
Elden flammade emellertid ut till
oberäknadt omfång, men blef snart qväfd
genom att en tillskyndande officer
kastade sin kappa öfver den.
Emellertid hade brandsignal gifvits och det
vardt allmän uppståndelse och oro
bland det yrvakna manskapet, hvars
hjelp dock ej behöfde anlitas.
Östergötlands Dagblads
försäljning, som en tid varit på
tal i pressen, bekräftas nu af
tidningen sjelf, som omtalar, att redaktör
K. Hammarberg (hittills medarbetare
i Dagens Nyheter} samt hans broder
redaktionssekreteraren i Göt.
Handels-Tidn. M. Hammarberg "genom
nyss afslutadt köp blifvit egare af
flertalet aktier" i tidningsbolaget,
hvadan de å stämman i lördags invaldes
i bolagets styrelse, som jemte dem
består af bolagets ekonomichef,
direktör K. Nisbeth. Den förutvarande
styrelsen har afgått. Likaså skall
nuvarande redaktören, lektor J.
Bergman, afgå med denna månads utgång.
Att han skall efterträdas såsom
ledande redaktör af Y. Svartengren i
Upsala har varit på tal, men är ej
ännu afgjordt, efter hvad Ö. D. sjelf
upplyser.
Ö. D:s nuvarande redaktion bifogar till sin notis om affären följande:
”Vi uppskjuta tillsvidare de reflexioner, till hvilka tidningsköpet och dermed sammanhängande omständigheter kunna föranleda. Blott det vilja vi för dagen tillägga, att vi känna de nya egarne som pålitligt frisinnade personer.”
Efter allt att döma är det meningen att tidningen skall redigeras i samma s. k. ”frisinnade” anda som hittills, hvadan härvidlag ej kan bli tal om något systemskifte — såsom fallet var vid Svenska Dagbladets försäljning — och då lär väl ej heller tredje mans rätt på något sätt genom köpet ha trädts för nära.
Störste aktieegaren i tidningsbolaget har förut varit grosshandlaren Pehr Swartz i Norrköping, som innehaft omkring 3⁄4 af alla aktierna. Han har hela tiden varit företagets pålitliga ekonomiska stöd, och om han äfven såsom tidningsmecenat icke behöft offra sådana summor som De Laval fick offra på sin tidning, så har han dook ådagalagt ett uppoffrande intresse för pressen, som förtjenar verkligt erkännande.
Kalmar regemente på
fältmanöver. Till Ö. C.
skrifves: Sistlidna söndag, den 5 Sept.,
strax efter middagen, afmarscherade
Kalmar regemente, med stam och
beväring, omkring 1,500 man, från
Hultsfred ut på en tre dagars fältmanöver,
som pågår öfver Hvena socken, öfver
Storebro och Falla i Vimmerby
socken fram till Vimmerby stad,
hvaromkring ”sjelfva” slaget står på
måndagen och tisdagen. Regementet, som
är deladt på två emot hvarandra
opererande kårer, åtföljes af Södra Vedbo
sqvadron utaf Smålands
husarregemente. Första natten gick ena
styrkan i bivack vid Lådingsfall emot
Hvenakanten och den andra styrkan
vid Skillingarum, vester om
Vimmerby. På ömse sidor om Stångån stodo
således trupperna. Den anfallande
(större) styrkan var den som kom
öster ifrån, för att från höjderna
ofvanför Vimmerby intaga staden och
öfvergå ån samt sedan få fri passage
uppåt Östergötland, medan den
andra (mindre) styrkan höll stånd
ofvanför Åbro och försökte jaga undan
”fienden”. Omkring Vimmerby, der dessa
stridsöfningar pågingo, fick man
således under ett par dagar se och
höra militärerna, med de smattrande
gevärssalvorna och den goda
regementsmusiken.
Ett större, vackert
fackeltåg hade i lördags afton
anordnats på Kalmar regementes lägerplats
Hultsfred, hvarest då hållits
generalmönstring. Utom musik och sång,
hade af beväringen uttagits ett antal
fackelbärare, som efter mörkrets
inbrott i ordnade led marscherade
öfver slätten fram till
officerspaviljongen, der facklorna nedlades i en hög
och gaf en vacker, färgrik tafla öfver
hela lägret, skrifves till Ö. C.
Till stipendiat inom andra
arméfördelningen — der, såsom
bekant, de densamma tillhörande
regementen turvis inom sig välja en
sådan och der för året andra
lifgrenadierregementet har
bestämmanderätten — har öfverstelöjtnanten friherre
Victor Rehbinder blifvit utsedd med
ett anslag 1,000 kronor. Det lär vara
Ryssland, som friherre Rehbinder för
en tid af tre månader valt till fält
för sina militära studier och
iakttagelser.
[ sida ] Kreatursmötet i Linköping d. 8 d:s hade stor tillförsel af kreatur. Omsättningen var medelmåttig. Prisen stälde sig sålunda: dragoxar 350-450 kr. paret, kor 75-150 kr., tjurar 150-225, mindre d:o 40-65 kr. st.
Från jernvägsstationen afgingo 27 vagnar med 309 kreatur, deraf 141 till Norrköping och 107 till Stockholm.
Dessutom afsändes pr jernväg 25 st. hästar åt skilda håll.
Linköpings skolhuslån. Kongl. Maj:t har medgifvit att Linköpings domkyrkoförsamling må för uppförande af nytt folkskolehus m. m. upptaga ett lån å 138,000 kr. att amorteras under loppet af 40 år.
Hyllningsbrefkort till konungen, komponerade af artisten V. Andrén, ha utsändts i marknaden.
Kortet, som har en bladslinga i grön färg med vidfästade kronor i guld och öfverst ett fält af eklöfsblad i grönt samt konungens namnchiffer och årtalen 1872—1897 i guld, upptager följande adress: “Eders Majestät! En underdånig hyllning med anledning af Eders Majestäts 25 åriga regeringsjubileum frambäres af en bland Eders Majestäts trognaste undersåtar.” Ort och datum. Namn.
Det gäller endast att skrifva sitt namn och skicka kortet på posten. St. Dbd antager att i denna hyllning komma säkerligen hundratusen svenska medborgare att deltaga, och, genom den allmänna karaktär hyllningen får, komma säkert dessa kort att genom konungens försorg bevaras åt efterverlden, hvarigenom de få en långt större betydelse, än vi kunna ana, tillägger tidningen.
Ett beqvämt sätt att bringa sitt namn till “efterverlden”.
Till en månads fängelse för vårdslöshet mot borgenärer dömdes af Bobergs häradsrätt handl. A. Jarl i Katrinedal. Domen har faststälts af hofrätten.
Elgjagten. Den 7 dennes sköts i Finspongs aktiebolags skogar i norra delen af Risinge socken en större elgtjur af skogsvaktaren C. A. Frej.
Medaljutdelning. En högtidlig akt försiggick i Horns kyrka sistlidne söndag omedelbart efter gudstjenstens slut, då af församlingens komminister, pastor J. Alin, till befallningsmannen Per Karlsson på Flytthems gods öfverlemnades Patriotiska sällskapets medalj för 22-årig trogen tjenst hos herrskapet Sundstedt. Talet hölls nästan uteslutande på vers.
Efter aktens slut inbjödos såväl medaljören med familj som några vänner till fru Sundstedt på middag å Flytthem.
“För sedlighetssårande handling”. Hammarkinds och Skärkinds häradsrätt har d. 8 d:s dömt folkskolläraren Gustaf Widlund i Ringarum till 3 månaders fängelse för sedlighetssårande handling.
Fastighetsaffärer. Vid auktion den 8 d:s i Söderköping å O. V. Gombriis konkursmassa tillhöriga fastigheter såldes 43⁄1000-delar af kronoutjorden Gädderstad och Ätterstads egor till hr A. P. Jansson i Dal för 6,100 kr. och Litt. K och halfva lotten Lit. L. af Kulefalladals allmänning till hr J. F. Johansson i Varby för 800 kr. Å hufvudgården Evertsholm samt öfriga utbjudna egolotter afgafs intet antagligt anbud.
—Egarne af 1⁄3 mtl Husby n:r 1 i Styrestads socken ha sålt detta till grosshandl. A. G. Petterson i Norrköping för 11,000 kr.
—Landtbrukaren Anders Peter Pettersson i Damhult, Risinge, har af hemmansegaren J. P. Carlsson för 13,000 kr. köpt 7⁄15-dels mantal Tornby i Styrestads socken.
—Vaktmästaren Oskar Engström, målaren F. H. Hellström och polisöfverkonstapeln C. Christofer Zetterling hafva för en summa af 53,250 kr. försålt gården och tomten n:r 7 i qvadraten Granen (hörnet af Östra Kyrkogatan och Södra Nygatan) i Norrköping till tryckeriförmannen vid Litografiska aktiebolagets stentryckeri Carl Jansson.
— Genom J. F. Ericsson i Motala har hr J. Apell för 10,650 kr. sålt sin egendom Sjökumla Norrgård i Vestra Stenby socken till målaren D. F. Danielsson från Norrköping, att tillträdas d. 14 nästa Mars.
—Delegarne i Hanskinds allmänning ha beslutat inköpa det inom Persbo häradsallmänning belägna ett fjerdedels mantal kronoskatte Karlsbo för ett pris af 8,500 kr. På Karlsbo lämpliga mark är meningen att plantera skog för allmänningens räkning.
—Vid auktion å Motala tingshus i lördags försåldes ett halft mantal Asks skattegård i Asks socken af C. F. Larssons arfvingar till landtbrukaren Oskar Grill i Ask för 15,000 kr. att tillträdas den 14 nästa Mars.
—Vid af kronolänsman O. E. Erickson i Bossgård förrättad auktion å 2 1⁄8 mtl Ekeby i Ö. Stenby socken, tillhörigt aflidne Anders Jonssons arfvingar, inropades egendomen af godsegaren Claës Egnell å Rafnäs för 35,500 kr. Tillträde nästa 14 Mars.
—Vice häradshöfding N. Stråhle har för en summa af 8,000 kr. försålt sin gård och tomt adressnummer 24 Slottsgatan å Saltängen i Norrköping till arbetskarlen Forsberg.
—Den vid Gamlebyviken naturskönt belägna egendomen Sandeho i Lofta socken har af possessionaten O. Trulsson försålts till handlanden Frans Lindgren i Vestervik att tillträdas den 1 nästk. Mars. Priset har ej uppgifvits.
Landsstaten. Länsstyrelsen har beviljat kronolänsman L. Boman i Kinda härads södra distrikt tjenstledighet under 14 dagar, från och med den 6 dennes samt förordnat e. o. landskanslisten K. Ljungblom att under tiden uppehålla tjensten.
—K. befhde har förordnat e. o. landskanslisten Seth Bäckström att fr. o. m. den 12 d:s t. o. m. den 2 nästa Oktober, under hvilken tid kronolänsmannen J. V. hlström beviljats tjenstledighet, uppehålla länsmanstjensten i Bobergs härad.
Konkurs. Bryggaren N. Sjöstedt i Åby har den 8 d:s af Lösings, Bråbo och Memmings häradsrätt försatts i konkurs.
— I konkurs har i måndags på borgenärs begäran af Linköpings rådhusrätt försatts kakelugnsmakaren C. A. Darin.
— Staten i handlanden Frans Petterssons i Torp, Ringarum, konkurs utvisar tillgångar kr. 19,363 och skulder kr. 22,603:91. Till gode män ha förordnats rådmannen Gust. Grefberg och handlanden G. Nylund i Söderköping. Rättens ombudsman är kronofogden A. G. Hallin.
Eldsvådor. Från Lönneberga skrifves till Ö. C.: Ett ganska starkt åskväder med skyfall gick öfver vår ort den 4 d:s. På flera ställen ute i skog och mark slog åskan ned. I byn Ofvestorp antände blixten en större ladugård, der årets inbergade gröda och ett större parti trävirke blef lågornas rof. Egaren, Carl Carlsson, hade husen, men ej grödan lågt försäkrade. Alla djuren voro ute på bete.
— Kyrkovärden J. G. Johanssons i Måla, Norra Vi socken, nybyggda log- och ladugårdsbyggnad antändes sistl. lördag af blixten och nedbrann till grunden med inbergad gröda, tröskverk samt åker- och körredskap. Byggnaden och det öfriga var lågt försäkradt, hvadan egaren gör ganska känbar förlust.
Dödsfall. I lördags morse afled i Grenna postmästaren derstädes Harald Julin. Han träffades i fredags afton på gatan af ett slaganfall, men hade dock krafter nog att släpa sig in i närmaste förstuga. Omhändertagen af tilskyndande personer forslades han till sitt hem. Lifvet stod dock ej att rädda. Han afled som sagdt i lördags morse, och dödsorsaken uppgifves vara hjertförlamning påverkad af lunginflammation.
Julin var född år 1845 och utnämndes, efter att ha ingått postverkets tjenst, till postmästare 1881 med placering sedan 1893 i Grenna. på senare åren har han till följd af sjuklighet så godt som ständigt varit tjenstledig. Han har emellertid under sistlidne Augusti månad sjelf upprätthållit postmästaretjensten i Grenna. I dagarne förflyttad som postmästare till Ragunda skulle han som i går ha afflyttat dit, men döden kom emellan, och J. fick göra en annan flyttningsresa, den sista.
I sin krafts dagar egde Julin af förmän det vitsordet att vara en af vårt lands skickligaste posttjenstemän. Sjukdom och sorg öfver en älskad makas för tidiga frånfälle bröt emellertid hans kraft och stängde hans framtid. Närmaste sörjes den aflidne af syskon och en sjuttonårig son.
Olycksfall. I lördags e. m. vid 5-tiden blef å handl. Holmstens gård vid Drottninggatan i Norrköping stalldrängen C. F. Ohlin, i tjenst hos nämndemannen Johansson i Östermem i Ö. Ny s:n svårt sparkad af en hingst, tillhörig arrendatorn Österberg, Vagnstad, Häradshammar. Blödning från hjertat uppstod och flere refben blefvo skadade. På tillstyrkan af eftersänd läkare blef den skadade förd till stadens sjukhus för erhållande af vård.
— En 1-årig gosse, son till kreatursskötaren A. F. Johansson i Hindestorp, Skepsås socken, omkom i fredags genom olyckshändelse. Modern var ute på skördearbete och hade lemnat ett par 7-9-åriga syskon att se till den lille. När dessa syskon efter en stunds bortovaro återkommo funno de gossen emellertid liflös, med hufvudet i ett till hälften fyldt vattenämbar.
Riksdagens flitigaste talare. Af registret öfver riksdagens protokoll framgår bland annat följande:
Den flitigaste talaren under gångna riksdagen inom Första kammaren var biskop Billing, som höll 36 anföranden, medan den eljes mångtalige friherre Klinckowström ej hann längre än till 22. Men i fråga om anförandenas längd tar dock frih. K. priset. Den som i Andra kammaren mest “legat i” arbetet är hr Hedin, som icke mindre än 88 gånger ingrep i debatten. Närmast Hedin kommer A. P. Danielsson med 71 anföranden och efter honom grefve Hamilton med 42, Sixten von Friesen med 40, ingeniör Fredholm och fabriksidkaren Collander med hvardera 39, Ivar Månsson i Trää med 35 och Ljungman med 32. Den flitigaste talaren inom ministèren var under gångna riksdagen justitieministern Annerstedt, som hade 31 anföranden i båda kamrarna. Statsminister Boström yttrade sig under hela riksdagen blott 7 gånger, deraf en enda i Andra kammaren.
Ny tidning i Motala. Det är ej nog med att Motala söker beröfva det riveliserande Vadstena dess företräde af stapelstadsrätt; nu vill Motala också lägga sig till med en tidning till för att grannen ej skall kunna skryta af större utveckling i det hänseendet heller. Det meddelas oss nämligen från Motala, att en tredje tidning derstädes är i görningen för att dela “vinsten” med de två andra eller kanske snarare för att “fylla ett kändt behof”. Det skulle särskildt föra nykteristernas och de frireligiösas talan, och till redaktör lär vara utsedd redaktionssekreteraren “Småland” hr Törnberg, förut en tid medarbetare i “Östgöten”. Tidningen, för hvars startande ett bolag (med enligt uppgift 25,000 kr. aktiekapital) bildats, skulle börja utgifvas från och med nästk. December månad och utkomma 3 gånger i veckan samt tryckas å ett redan existernade accidenstryckeri i staden.
Den qvinliga folkhögskolan i Nässjö. Riksdagsmannen Carl Johansson i Aflösa, med hvilken sex landstingsledamöter förenat sig, äskar i motion till Jönköpings läns landsting för den planerade qvinliga folkhögskolan i Nässjö ett årligt anslag af 500 kr.
Skolan får, om den kommer till stånd, samma lokal som den manliga folkhögskolan i Nässjö, och kommer att pågå från den 1 Maj till slutet af Juli hvarje år. Motionärerna hemställa att folkhögskolestyrelsen lemnas uppdrag att antaga lärare, bestämma deras löner samt draga försorg om hvad i öfrigt erfordras för skolans igångsättande och fortfång.
Årliga kostnaden för den qvinliga folkhögskolan beräknas till 1,600 kr., deraf kr. 1,400 åtgå till aflöning åt två manliga och två qvinliga lärare. Inkomsterna ha beräknats sålunda: elevafgifter 300 (hvarje bemedlad elev erlägger 15 kr. i terminsafgift), anslag af landstinget 500 kr. samt af staten 300 kr.
Från Stiftstyrelsen.
Fullmakt
är under den 28 sistl. Augusti utfärdad för komministern E. R. Peterson å första komministertjensten i Vadstena med Sct Pers och Strå församlingar.
Ansökningstiden
utgår till komministerstjensten i skärkind den 9 näsk. Nov.
Utnämnd
till lärarinna i teckning vid allmänna läroverket i Vestervik är den 8 dennes teckningslärarinnan vid allmänna läroverket i Eskilstuna Hedvig Charlotta Salenius.
Hufvudstaden.
“Utställningssjukan”. Det ser ut, som om en stor mängd af utställningsbesökarne rent af bländats af alla de lysande föremålen och de ståtliga montrerna på utställningen. Ty annorlunda torde det ej vara möjligt att förklara de många tillgreppen af saker som för tjufven knappt äro af något värde. Visst händer det väl, att tillgreppen göras af snikenhet eller dumhet, men i många fall torde de få skrifvas på hvad polisen kallar “utställningssjukans” konto.
Som förut omtalte, har ju t. ex. en ansedd musiker på utställningen och äfven annorstädes tillgripit en mängd musikinstrument. Till historien hör att han numrerade de stulna föremålen och hängde upp dem på väggarne i sitt hem, som derigenom kom att se ut som ett stort museum eller en instrumentutställning. Det är ju alldeles tydligt utställningsgalenskap.
Och många andra exempel peka på samma företeelse. En dam köpte häromdagen i en butik en del varor för tillsammans nära 19 kr. Då hon gick, stal hon i 4 personers närvaro en näsduk, värd — 35 öre. En bondgumma, som antagligen hela sin tid vandrat redligen fram, föll i afdelningen för qvinlig slöjd i en sådan förtjusning, att hon ville taga ett par lintyg med sig som minne hem till Östergötland. En arbetarefamilj på Kungsholmen har på utställningen litet här och hvar snattat prydnadsföremål, hvilkas sammanlagda värde icke uppgår till hälften af hvad utställningsbiljetten kostat. I söndags tillegnade sig en förmögen bonde en flaska luktvatten o. s. v.
Alla dessa småsnatterier och tusen andra torde väl mera få tillskrifvas ett sjukligt begär efter hvad som lyser och glänser än brottslig afsigt. En person, som i hela sitt lif lefvat i en undangömd landsort och så ett, tu, tre nu kommer upp till utställningen på några dagar, under hvilka det gäller att hinna se så mycket som möjligt, blir snart hvad man kallar “yr i mössan”, tröttheten gör att han icke kan besegra begräet att på ena eller andra viset förskaffa sig, hvad honom lyster, och så blir han, som kanske aldrig förr i sitt lif haft en tanke på att begå en brottslig handling, tjuf.
Det har för detektiva polisen varit en rätt kinkig tid, denna sommar. Ty frågan om när man borde näpsa eller släppa har ju ofta nog icke varit så lätt att afgöra. I allmänhet har man dock låtit nåd gå före rätt, och många hundra för snatterier anmälda personer ha undsluppit med en varning. Och många flere tillgrepp ha icke ens kommit till polisens kännedom, utan nedtystats.
Såsom temligen löjlig torde historien om den senaste utställningsstölden här få berättas. En hurtig bonddräng från Ångermanland hade vandrat omkring på utställningen både länge och väl. Så kom han till den stora punschmontern i industrihallen. Ack, hvad buteljerna sågo förföriska ut! Och oförvarandes stoppade han en butelj i fickan och lyckades äfven komma ut ur hallen utan att upptäckas. Så slog han sig ned på en soffa, drog ur korken och tog sig en försvarlig klunk.
Men buteljens innehåll utgjordes tyvärr endast af färgadt vatten, och hans hiskeliga grimaser vid denna obehagliga upptäckt gjorde att han anhöls.
Andréedufva. Den första af Andrees dufvor, som återsett Skandinavien, har inlemnats för vetenskaplig preparering och uppstoppning i konservator John Sundbergs anstalt i Stockholm. Dufvan, afstämplad Andrée m. m. är den dufva, som hemsändes från hr Strindberg med depesch till hans fästmö. Fågeln är ett charmant vackert exemplar, ljust askblå med vindrödt bröst och rödbruna band öfver vingarne. Den visade sig mindre kry strax före ballongfärden och undantogs derför såsom försöksdufva i och för stämplingen. Denna är något ofullständig och ej öfver allt läsbar. Den blå stämpelfärgen har också spridt sig rätt betydligt. Nu är dufvan emellertid redan förevigad i flygande ställning.
De utländska pengarne. Hos fem banker och tre större vexelkontor i Stockholm ha under Aug. tillvexlats och å resekreditiv lyfts sammanlagt närmare 3,150,000 kr. i svenskt mynt. Detsamma utgörges till största delen af engelska, tyska, amerikanska och finska pengar.
Uppseendeväckande sjelfmord. En uppskakande händelse tilldrog sig i torsdags middag f. v. Man upptäckte då, att v. häradshöfdingen, tjenstemannen i Skandia Knut Abenius begått sjelfmord genom att hänga sig. På en vind två trappor upp i hans hus å Kungsholmen i Stockholm fann man den döde hängande i en af ett klädstreck gjord snara.
På kontoret anträffades fyra bref, ett till hans hustru, ett till modern, ett till annan person och slutligen ett utan adress. Detta, som bröts af polismännen, innehöll endast orden: “Jag går och hänger mig på torkvinden.”
Den öfverraskande händelsen väckte inom Kungsholms församling, der den döde varit en mycket betrodd man och bl. a. varit kyrkvärd, den största uppmärksamhet. Ingen antaglig orsak till det skedda har kunnat uttänkas. Den bortgångne hade en hvad man kan tycka utmärkt ekonomi. Han var egare till N:r 23 C Handtverkaregatan och var vicevärd för huset 24 vid samma gata, hade dessutom att glädja sig åt ett synnerligen lyckligt familjelif, egde flere barn, af hvilka det äldsta ej är öfver 12 år, samt var slutligen ärad och aktad af alla inom församlingen.
Det hemska sjelfmordet torde möjligen få tillskrifvas sekelslutets fruktansvärda mara: nervositet. Den lefnadströtte, som var 49 år gammal, hade med outtröttligt nit egnat sig åt såväl kommunala som privata uppdrag, och någon gång kunde han tala om hur öfveransträngd han kände sig — “men jag måste uträtta hvad jag har åtagit mig”, brukade han säga. Han kände sig svigta, men arbetade likväl oförtrutet, till dess ansträngningarna troligen blefvo honom öfvermäktiga och han i ett ögonblick af kroppslig svaghet tog steget öfver tröskeln till en annan verld.
Donation. Enkefru A. V. C. Kjellberg i Stockholm har som gåfva öfverlemnat 5,000 kr. till den s. k. Meijerbergska fonden, som är afsedd till understöd åt extra ordinarie skollärarinnor i Stockholm i händelse af sjukdom.
Inbrottsstöld i Strömparterren. Inbrott har häromnatten efter kl. 1 föröfvats i schweizerilokalen till Strömparterren, hvarvid omkring 2,000 kr. tillgrepos. Någon spaning på tjufven har man ännu icke.
Utställningens sista dag. Enligt hvad som definitivt beslöts vid förvaltningsutskottets sammanträde i fredags stänges utställningen söndagen den 3 Oktober, som sålunda blir sista expositionsdagen.
Öfriga landsdelar.
Donationer. I den för kort tid sedan i Karlstad aflidne f. bruksförvaltaren D. W. Göhles testamente ha donerats: 2,000 kr. till en hushållskola i Gustaf Adolfs kapellförsmaling. 100 kr. till Vermlands läns förening för sinnesslöa barn, 3 000 kr. till Klockrike och Brunneby sockar och 1 000 kr. till Lönsås församling i Östergötland (af båda donationerna, som förvaltas af skolråden, skall årliga räntan användas till fattiga skolbarns understöd), 2,000 kr. till döfstummeinstitutet i Vermland, 500 kr. till Karlstads jultomtar och 1,000 kr. till Karlstads fattigvårdsstyrelse. Återstående medel, sedan dessa och till enskilda personer gjorda donationer utgått, skola tillfalla Nya elementarskolan för flickor i Karlstad såsom en fond, hvaraf räntan användes till premier för studieskicklighet.
Bortsopade af en timmerbråte. En sorglig olyckshändelse inträffade i torsdags i Krängedeforsen i Ragunda, meddelas J. T. I nämnda fors utföras närvarande för Indalselfvens flottförningskompanis räkning åtskilliga sprängningsarbeten. Arbetarne Nils Petter Berglund samt Karl och Jon Svensson voro ofvannämnda dag sysselsatta med att ute i forsen bortspränga ett klippstycke. Då lossnade plötsligt en högre upp i forsen liggande timmerbråte och for med svindlande fart utför. Innan arbetarne hade hunnit vidtaga åtgärder för räddning, hade timret fört dem ut i vattnet och begraft dem. Händelsen åsågs af en broder till Berglund, hvilken, då han såg den fara hvari hans arbetskamrater sväfvade, sprang ut i vattnet och med största fara för eget lif lyckades rädda Jon Svensson. De tvenne andra drunknade deremot. De så sorgligt omkomne voro helt unge män, Berglund 27 år och Karl Svensson 22 år gammal.
En ödesdiger banresa. En svår olyckshändelse inträffade härom dagen på banlinjen mellan Vetlanda och Upphärad. Några arbetare vid jernvägen hade, för att komma fort fram, fastgjort tre stycken s. k. “trallar” vid ett nedgående tåg och satte sig sjelfva på trallarna för att åka. Färden gick, omtalar “Bohuslänningen”, lyckligt tills tåget passerade Nyckelby bro, då sista trallan kastades af spåret och en på densamma åkande person. Salomon Höög slungades mot broräcket så våldsamt, att hufvudskålen spräcktes och hjernan helt och hållet utpressades. Från bron föll kroppen ner i ån, hvarifrån den uppdrogs af tillstädeskommande personer.
Skogens förödelse. Efterfrågan på större och mindre skogsparker är — skrifves till “Karlshamn” — oroväckande stor och prisen ha stigit till en höjd, som påminner om början af 1870-talet. Trakterna längs Karlshamns—Vislanda jernväg genomströfvas nästan dagligen af virkeshandlare och deras ombud, som täfla om att snappa bort allt hvad som hålles {falt i den vägen. Då värdet af de sista 5 årens skogsafverkningar i bygden uppgår till flera hundra tusen kronor och hungern efter både mogen och undermålig skog växer med hvarje dag, ser det illa ut med våra skogars bestånd, i all synnerhet som äfven förmögne hemmansegare, utan att besinna den skada de göra sina efterkommande, sälja rubb och stubb.
Herr Bexell och Tufvahistorien. I målet mellan landtbrukarne S. A. Johansson i Dahl och N. J. Johansson i Bol, kärande, samt godsegaren Alfred Bexell å Torstorp, svarande, angående ärekränkande beskyllningar, har Danderyds skeppslags tingsrätt, enligt Falk. Tidn. afkunnat följande utslag:
Som svaranden, godsegaren Alfred Bexell, brustit åt den honom i målet förelagda eden och sålunda anses hafva erkänt, att han den 27 Januari 1893 å Tufvan fällt yttranden af innehåll, att A. P. Johanssons från Längsås slägtingar af egennyttiga beräkningar låtit å anstalten insätta A. P. Johansson, fastän denne ej vore sinnessjuk, pröfvar tingsrätten rättvist jemlikt 16 kap. 7 § strafflagen, jemförd med 15 kap. 9 § samma lag, döma honom att för ärekränkning böta 150 kr. samt att erlägga kostnad till tryckning i ortens tidning af detta utslag, hvarjemte svaranden förpligtas ersätta kärandena deras kostnader å rättegången med skäliga ansedda 415 kr.
Konsul Hasselqvists förskingringar. Hypoteksföreningen mellan fastighetsegare i Kalmar och Borgholm har beslutat vägra att betala till hypotekskassan för Sveriges städer begärda 50 procent af den i föreningen uppkomna kassabristen, utan bjöd i stället på grosshandlaren Jean Jeanssons yrkande ungefär 25 procent af förskingrade beloppet kr. 93,142:42. Hypotekskassans ombud, häradshöfding G. Berg, förklarade att saken skulle bli föremål för rättegång.
Sjelfmord för att följa mannen i döden. Snickaren Lars Persson i Torp af Hasslö socken (Halland) afled sistlidne söndags afton, 72 år gammal. Hans efterlemnade åldriga hustru Christina Persson, född Hasselqvist, hade följande morgon till sin svåger, förre nämndemannen Johan Persson i Torp, som närvarit vid dödsfallet, yttrat sin djupa sorg. Då Johan Persson och hans hustru en stund derefter begåfvo sig till enkan Christina Perssons bostad för att trösta henne, funno de henne hafva hängt sig i en repsnara, som fastgjorts i en jernkrok i taket. Hon var då redan död.
Dödad af blixten. Under åskvädret i tisdags f. v. nedslog blixten och dödade hemmansegaren Ernst Gottfrid Gustafsson från Hjelmstad i Föra socken, Öland.
— Den af Smål. P:n meddelade notisen om att en qvinnan i Härlöf ihjälslagits af blixten är deremot oriktig.
Sjelfmord af skolyngling. En djupt sorglig tilldragelse har inträffat i Upsala, i det att en adertonårig skolyngling förkortat sitt lif. Ynglingen aflägsnade sig i torsdags f. v. från hemmet och företog en velocipedtur till Flottsund, der han insatte velocipeden. Då han sedermera icke afhördes anade föräldrarna oråd och anstälde efterforskningar som ledt derhän, att ynglingen i lördags middag, enligt tidn. Upsala, anträffades liggande död i skogen vid Flottsund med ett skottsår i tinningen. Bredvid honom låg en med fem skott laddad revolver. Ett var aflossadt. I sin anteckningsbok hade han skrifvit följande ord: “Förläten mig allt hvad jag brutit mot er, far, mor och syskon!”
Den nu aflidne var en ovanligt begåfvad, flitig och i alla afseenden exemplarisk yngling. Han skulle i vår aflägga mogenhetsexamen. Anledningen till den förtviflade gerningen är okänd.
Realisation
Ett parti stufbitar af herr- och damtyger, jemte en del något skadade gardiner slutsäljes till halfva priset hos
(266)
| Kron-Kaffe 25 öre pr. paket Skandinaviska KaffeförädlingsAktiebolaget STOCKHOLM |
Tre koppar kaffe för ett öre. För sparsamma husmödrar är “Kronkaffe” och “Utställningskaffe” en uppfinning af allra största betydelse. Det gör den kära kaffetåren fyllig i smak, aromrik, sund, närande och billig.. Tillverkningen sker i enlighet med patenterad metod, hvarvid den vid vanlig rostning af kaffe bortgående aromen tillvaratages. Det är af kaffets bästa innehåll som går bort vid vanlig rostning och att det icke är obetydligt som försvinner visa de berömde analytikerna König (tysk) och Payen (fransman) som ange att 20 å 30 % aff kaffets verkliga värde går i luften. Sveriges kaffeimport har uppgått till den respektabla summan af 25 millioner kronor per år. Det är således inte småsmulor som går i luften. Att vår pat. metod att tillvarataga kaffets arom är effektiv har intygats af den stora allmänheten, som redan från början omfattat våra “surrogat” med största välvilja. |
| Konservkaffe i balar, burkar och påsar. | |
| Utom de vanliga kaffesorterna föra vi i lager den finaste blandningar af Arabiskt Mocca, Preranger-Java, Ceylon m. fl. extra qvalitéer. Konserveringen är gjord i öfverensstämmelse med Professor Liebigs ursprungliga, men förbättrade metod, hvarigenom kaffet håller sig lika friskt som nyrostadt kaffe i 8 à 10 månader och derigenom kan göras till en beqväm handelsvara. | |
| Skandinaviska Kaffeförädlings-Aktiebolaget, Stockholm. | |
| Rikstelefon 2781. Allm. Telefon 7093 | |
| Telegrafadress Halfmånen | |
| (265) | |
Grufupptäckter. Enligt Jemtlands Tidningar har i fjelltoppen Drommen i Oviksfjellen upptäckts ej mindre än sex grufvor med blandad silfver- och kopparmalm och i Hängberget å den ej långt derifrån belägne kronoparken Fjällhaken en grufva med rent silfver. Samtliga grufvorna komma att med det snaraste inmutas, och då upptäckaren, en skollärare Åsell, bakom sig har intresseradt kapital, är det att hoppas att det skall bli grufdrift der uppe inom en ej alltför långt aflägsen framtid.
Rånad midt på landsvägen blef i onsdags qväll ett mjölkbud från Läxe, omtalar Gefle Dagblad. Just i skilnaden mellan vägen till Tolffors och stora landsvägen hade trenne yngre karlar dolt sig och när mjölkbudet, en gammal gubbe, vid ½8-tiden på qvällen skulle vika upp åt Tolfforsvägen, sprungo de tre lymlarna upp på vagnen, togo tömmarna från körsvennen och hotade denne med döden om han gåfve något ljud ifrån sig eller sökte göra motstånd.
Derpå ransakade de lasten, som dock ej befans vara användbar, utom en vinbutelj, hvilken emellertid nu innehöll terpentin. Derpå lemnade de skjutsen. På torsdags qväll då en pojke körde upprepades samma manöfver. Men pojken var ej ledsen af sig, utan med piskan skiftade han duktiga slag mellan hästen och angriparne som denna gång blefvo efter.
Ett sorgligt familjeuppträde, som är att skrifva på rusdryckernas konto, meddelas af Gefle Dagblad. Tvenne söner till åkaren P. J. Holmqvist, boende vid Södra Kopparslagaregatan i Gefle, hade i söndags middag i hemmet kommit i gräl med hvarandra, och berusade som de voro fortsatt med slagsmål hvarvid de illa skurit hvarandra med knifvar. Då föräldrarne sökte skilja dem åt erhöllo äfven de svåra hugg. P. J. Holmqvist hade ett stort sår å ena handleden helt nära pulsådern och på hustruns högra underarm var en stor f flik uppskuren. Alla tre sönerna hade också hugg. Johan hade tilldelats ett sticksår i armen och hugg i hufvudet. Per Wilhelms ena hand var illa tilltygad och Axel hade på sin lott fått tvenne knifhugg i hufvudet. Alla fem liksom ock en flicka, som varit med i tumultet, buro dessutom i ansigtet märken efter naglar och slag.
Polis måste eftersändas för att få lugn, och fältskär fick ta hand om de sårade. Rummen, hvari striden stått, voro nedblodade och här och hvar syntes blodbesudlade trasor som användts för att hämma blodflödet.
Makarne Holmqvist äro hederliga personer och hafva under träget arbete lyckats förvärfva sig en bergad ställning. Ett par af sönerna deremot äro, när de blifva berusade, mycket vildsinta och hafva förut utmärkt sig såsom slagskämpar.
Utställningslotteriet.
Stockholm den 2 Sept. Högsta vinsten å utställningslotteriet, 100,000 kronor, utföll å nummer 55354.
Dessutom hafva finster å 50,000 kr. utfallit på n:r 14593 och 10,000 kr. å n:ris 12740 och 62209.
5,000 kr å numren 14409, 39106, 64388.
Vinster å 1,000 kr. å n:ris 45658, 75406, 91239, 31276, 74745, 36334, 71383, 73496, 41333, 96020, 79903, 7152, 76583, 39962, 4082, 8204, 77577, 41011, 77015, 39634, 74255, 75208, 70537, 5796, 34121, 28601, 63250, 37211, 13060, 35319, 6919, 6261, 1548, 95814, 24807, 40129, 32032, 11962, 99999, 13221, 76598, 65647, 7913, 70236, 67040, 922, 61066, 54780, 74935, 23911, 69674, 47512, 51815, 86303, 40314, 16706, 93270, 32512, 5699, 36802, 84289, 53959, 29110, 89820, 67055, 97936, 5689, 74790, 61089, 68158, 21938, 27489, 92880, 51490.
Vinster å 100 kr. hafva vid torsdagens och fredagens dragningar utfallit å följande nummer:
| 35,178 | 54,471 | 65,997 | 89,930 | 64,957 |
| 11,693 | 20,070 | 16,470 | 78,608 | 54,932 |
| 15,895 | 34,181 | 83,276 | 65,113 | 39,323 |
| 78,931 | 4,999 | 26,824 | 30,502 | 49,579 |
| 49,684 | 12,930 | 73,448 | 12,113 | 89,673 |
| 93,742 | 15,082 | 217 | 93,778 | 41,852 |
| 58,500 | 97,621 | 77,411 | 46,422 | 38,750 |
| 47,287 | 54,586 | 68,458 | 21,009 | 74,912 |
| 77,001 | 8,280 | 29,131 | 6,682 | 27,494 |
| 92,362 | 47,728 | 84,141 | 62,285 | 22,194 |
| 48,469 | 74,632 | 81,146 | 68,326 | 54,473 |
| 20,323 | 44,817 | 71,689 | 50,927 | 44,757 |
| 16,551 | 76,479 | 98,556 | 29,131 | 96,178 |
| 80,660 | 59,802 | 81,974 | 77,001 | 59,134 |
| 70,118 | 35,076 | 25,637 | 13,465 | 46,348 |
| 81,709 | 23,650 | 95,870 | 14,074 | 63,954 |
| 85,604 | 34,217 | 97,123 | 85,114 | 72,151 |
| 55,863 | 54,814 | 67,246 | 33,926 | 30,021 |
| 25,519 | 78,842 | 81,066 | 85,155 | 4,424 |
| 30,676 | 80,066 | 80,235 | 77,847 | 90,381 |
| 60,652 | 79,190 | 62,628 | 21,458 | 8,134 |
| 49,429 | 78,429 | 1,886 | 12,792 | 54,583 |
| 94,965 | 98,721 | 88,304 | 60,684 | 42,849 |
| 29,245 | 4,152 | 82,797 | 30,025 | 9,146 |
| 54,200 | 10,817 | 23,227 | 44,133 | 79,755 |
| 98,529 | 71,962 | 90,257 | 88,056 | 79,763 |
| 37,638 | 69,469 | 40,022 | 38,523 | 47,627 |
| 23,624 | 13,544 | 29,251 | 93,930 | 93,493 |
| 3 | 60,389 | 91,973 | 42,158 | 62,899 |
| 87,287 | 71,422 | 58,466 | 25,475 | 33,829 |
| 56,557 | 10,807 | 43,362 | 26,136 | 11,699 |
| 73,035 | 93,127 | 3,595 | 1,519 | 12,930 |
| 39,080 | 37,060 | 19,608 | 15,806 | 10,320 |
| 33,843 | 53,063 | 27,084 | 28,128 | 2,235 |
| 27,302 | 60,959 | 31,704 | 48,907 | 97,204 |
| 28,738 | 37,863 | 18,134 | 48,818 | 34,987 |
| 49,788 | 476 | 74,307 | 74,276 | 30,949 |
| 36,977 | 19,093 | 39,186 | 76,861 | 64,756 |
| 6,729 | 20,356 | 28,269 | 86,646 | 77,412 |
| 12,888 | 50,676 | 62,190 | 80,490 | 60,980 |
| 74,912 | 28,230 | 41,936 | 41,276 | 35,387 |
| 50,988 | 73,739 | 64,132 | 26,949 | 95 |
| 20,509 | 92,939 | 15,784 | 99,562 | 62,642 |
| 57,801 | 32,272 | 34,757 | 58,811 | 84,524 |
| 84,138 | 59,078 | 15,909 | 85,007 | 32,293 |
| 94,703 | 74,091 | 76,633 | 77,480 | 7,262 |
| 55,178 | 22,244 | 27,123 | 65,696 | 95,136 |
| 16,067 | 54,580 | 65,637 | 52,958 | 99,079 |
| 68,186 | 7,146 | 74,276 | 5,970 | 13,155 |
| 14,589 | 99,331 | 65,988 | 37,632 | 14,654 |
| 46,759 | 66,403 | 96,372 | 52,388 | 41,538 |
| 12,228 | 24,153 | 16,623 | 16,785 | 15,157 |
| 96,184 | 44,406 | 45,979 | 94,060 | 15,468 |
| 75,000 | 88,625 | 72,656 | 67,305 | 19,556 |
| 88,863 | 93,481 | 43,258 | 37,967 | 74,091 |
| 35,851 | 78,096 | 74,664 | 56,504 | 94,614 |
| 74,638 | 38,125 | 79,574 | 61,293 | 30,954 |
| 7,836 | 81,617 | 45,683 | 29,697 | 5,528 |
| 80,279 | 10,494 | 66,788 | 7,390 | 39,923 |
| 922 | 22,661 | 96,303 | 98,820 | 4,459 |
| 85,068 | 57,654 | 97,347 | 50,927 | 61,586 |
| 24,214 | 75,801 | 88,742 | 52,808 | 29,495 |
| 60,827 | 68,455 | 30,270 | 67,263 | 38,749 |
| 48,778 | 33,215 | 42,571 | 25,955 | 85,489 |
| 12,323 | 2,163 | 60,484 | 51,080 | 38,874 |
| 15,970 | 11,266 | 71,013 | 31,514 | 92,599 |
| 14,793 | 98,074 | 30,403 | 18,127 | 30,167 |
| 19,091 | 31,138 | 59,663 | 29,797 | 70,999 |
| 93,875 | 84,368 | 52,107 | 4,365 | 9,438 |
| 9,396 | 97,680 | 57,091 | 66,085 | 80,779 |
| 91,883 | 19,555 | 51,216 | 15,024 | 10,484 |
| 21,695 | 66,519 | 6,467 | 15,038 | 36,582 |
| 93,716 | 6,383 | 84,587 | 7,828 | 79,423 |
| 9,396 | 97,680 | 57,091 | 66,085 | 80,779 |
| 91,883 | 19,555 | 51,216 | 15,024 | 10,484 |
| 21,695 | 66,519 | 6,467 | 15,038 | 36,582 |
| 93,716 | 6,383 | 84,587 | 7,828 | 79,423 |
| 41,497 | 83,527 | 66,444 | 42,266 | 27,328 |
| 1,586 | 35,869 | 84,259 | 30,108 | 85,968 |
| 29,508 | 13,217 | 76,277 | 59,007 | 10,944 |
| 54,113 | 45,501 | 10,753 | 62,788 | 15,048 |
| 54 989 | 41,473 | 36 500 | 11 052 | 12 858 |
| 59 842 | 92 869 | 29 898 | 63 167 | 11 987 |
| 1 391 | 59 876 | 28 919 | 81 046 | 93 370 |
| 83 535 | 96,770 | 13,008 | 14 252 | 32,725 |
| 56 307 | 65 023 | 99 623 | 49,305 | 19 568 |
| 40 720 | 5 327 | 35,158 | 55 994 | 89,183 |
| 30 753 | 76 579 | 84 637 | 90 553 | 11,051 |
| 40,693 | 15 459 | 97,120 | 7,737 | 92 533 |
| 31,317 | 10 856 | 61,862 | 32 718 | 17,379 |
| 250 | 30,960 | 12 361 | 56 392 | 60 757 |
| 11,558 | 49,349 | 18,184 | 35 186 | 60 308 |
| 42,218 | 10,802 | 78,912 | 75 016 | 97 416 |
| 33,388 | 43 043 | 36 888 | 67 040 | 61,104 |
| 72 294 | 85 597 | 82,051 | 54 395 | 20,402 |
| 17,449 | 32 841 | 80 258 | 53 882 | 8,899 |
| 83 280 | 20 486 | 70 385 | 17 681 | 12,165 |
| 54,867 | 47,761 | 82,770 | 55 293 | 28,722 |
| 72 189 | 94 456 | 22 174 | 23 101 | 79 976 |
| 85,630 | 383 | 95 029 | 18 108 | 64 383 |
| 37 039 | 64 100 | 93 186 | 83 251 | 33,208 |
| 39 929 | 55,967 | 44 990 | 53 556 | 37 986 |
| 40,487 | 34 894 | 82 344 | 12 905 | 80,295 |
| 90,766 | 62 165 | 72 351 | 58 180 | 80,295 |
| 93,292 | 52,395 |
Sillfisket på Vestkusten.
Lysekil den 3 Sept. Skarpsillfisket här omkring är godt. Större fångster hafva gjorts de senaste dagarne, oaktadt väderleken, sydlig och vestlig blåst, är hinderlig för allt fiske. Större sillstim än på lång tid förekommit äro synliga på fjordarna. Detta fiske har de senaste åren bedrifvits i de inre fjordarne, nu deremot tages sillen i skärgården. Den är mycket vacker och passande stor för ansjovisberedning. Den betalades i dag med kr. 5:75 pr fjerding.
[ sida ] Stadsingeniörssysslan i Oscarshamn.
Oscarshamn den 7 Sept. Stadsfullmäktige ha i dag med alla afgifna röster, utom en, till stadsingeniör valt ingeniör John Aspegrén från Motala.
Ministerskifte i Norge.
Kristiania den 7 Sept. Det uppgifves, skrifver Aftenposten, att arbetsministern Nilsen skall utträda ur regeringen under den närmaste framtiden och utnämnas till Overbestyrer för Hovedjernbanen.
Något nytt statsråd skulle ej komma att utnämnas förr än efter stortingsvalen.
Gripen tjuf.
Helsingborg den 3 September. En dansk plåtslagare P. P. Pedersen från Aalborg, hvilken rymt med den till 300 à 400 kr. uppgående kassan i en socialdemokratisk förening, som han tillhör, greps här i dag och återfördes af en dansk polisman till Danmark.
Ur konung Oscar II:s familjkrönika.
I dagarna har utkommit en både elegant utstyrsel och till innehållet synnerligen värdefull festskrift med titel: ”Konung Oscar II, biografisk skildring af d:r Josef Linck[1].”
Detta arbete innehåller en mängd intresanta detaljer ur konungens lif, hemtade ur källor, som hittills ej varit tillgängliga, men som i och för det ifrågavarande arbetet välvilligt ställts till förf:s förfogande. Derigenom har skildlingen af konungens enskilda och offentliga lif, från och med ungdomsåren, öfver hans verksamhetsfält som hertig af Östergötland och till hans senaste värf som unionskonung vunnit i allmänt intresse, i klarhet och öfverskådlighet. Bland de många intresseväckande blad, som derigenom kommit den i öfrigt lättlästa och fängslande skildringen till del, taga vi oss friheten här meddela några profstycken, hvilka förvisso torde intressera en större allmänhet.
Konungen memoirförfattare.
Konungen har sedan länge ganska regelbundet nedskrifvit Memoirer, af enskildt och politiskt innehåll, åtföljda af aktstycken och fakta; ett nytt bevis på hans ovanliga flit och lätthet att föra pennan. Samlingen växer alltmer och torde nu kunna fylla flere stora lådor med papper eller ett helt fack af en bokhylla med volymer. Äfven familjekorrespondenser m. m. lära der vara meddelade. Det är nästan gripande att finna, huru konungen sålunda förbereder sig att träda inför historiens domstol, fullt medveten om, att han kommer att ställas till ansvar, och liksom försedd med nödiga handlingar till försvar. Och på samma gång han härigenom lika klokt som samvetsgrannt ingriper i sin egen blifvande historia, gör han en stor tjenst åt forskningen, hvilken lätt kan råka in i misstag, då den på afstånd har att redogöra för personens bevekelsegrunder eller partiers sinnesstämningar, med ett ord upprätta den inre historien bredvid den yttre af åtgärder och tilldragelser.
Den k. familjens privatförmögenhet.
Midt emot den officiella ”konungens hofförvaltning” i det k. slottet i Stockholm åt Logården till ligger på andra sidan gången kontoret för konungens enskilda fond, tre rum i den yttersta delen af sydöstra flygeln med utsigt åt slottsbacken. Förmodligen har det afskilda och oåtkomliga läget, der nämda slottsflygel ligger öppen åt alla håll med en särskild brant grundmur högt öfver den sluttande marken, bidragit att på vissa håll bevara den tron, att Carl Johan skulle hafva reserverat en stor familjeskatt i förnämligast en mängd juveler. Sanningen häraf inskränker sig till, att han muntligen för grefve Magnus Brahe uttalat, att en del upptecknade juveler, till ett värde af något öfver en half million, skulle utgöra ett fideikomiss för chefen för hans dynasti, de s. k. fideikomissjuvelerna, hvilken anordning, ehuru alltid respekterad, först långt efteråt erhöll legal form. Konung Carl Johan medförde till Sverige en ansenlig förmögenhet och var mycket intresserad af att göra affärer, liksom han trodde sig ega god finansiell blick. Men mesta delen af denna förmögenhet gick icke desto mindre här i landet sin kos, dels genom misslyckade spekulationer i jordegendomar, dels genom hans stora hjälpsamhet mot Sveriges då för tiden allt utom burgna ridderskap och adel, dels slutligen genom gäldandet af kabinettskassans skuld, som 1840 års oppositionella riksdag nekat att betala. En fast grundplåt i reda peningar har han dock lemnat efterträdare af sin ätt på tronen. Bekant är, huru bland riksgäldskontorets annuiteter och räntor årligen till konungen utgår en post å 300,000 kr. Det sker enligt den uppgörelse, som redan 1815 träffades mellan svenska staten och kronprinsen Carl Johan, i det att denne med sin privatförmögenhet öfvertog och gäldade Sveriges utländska statsskuld, mot ett ständigt årligt bidrag i ofvan nämda belopp. Behållningen af konung Oskar I:s bo 1859 uppgick till inemot 2 millioner och fördelades efter gällande arfsrätt mellan enkan och de fyra barnen. Den andel, som således tillföll hertigen af Östergötland, torde hafva helt och hållet åtgått till utgifterna för hans bosättning och inköp af Sofiero, hvadan hans, affärer till en början icke kunde kallas lysande. Enkedrottning Desideria efterlemnade 1861 närmare 3 millioner. Sedan afdrag skett för en mycket dryg pensionslista, öfverenskoms mellan arfvingarne, att enkedrottning Josefina skulle erhålla lika lott med hvart och ett af de fyra barnbarnen, det vill säga omkring ½ million. Carl XV:s bo ärfdes af hans dotter.
Enkedrottningen Josefinas förmögenhet var mycket stor, nära 10 millioner. Den ledde hufvudsakligen sitt ursprung från systern, kejsarinnan af Brasilien, och bestod af en mängd olika utländska värdepapper, af juveler och ett oerhördt rikt lösörebo. Bouppteckningen och arfskiftet förrättades 1876—1877 af frih. Louis De Geer, och konungens ombud dervid var frih. Knut Åkerhielm. Arfvingarne voro tre: konungen, kronprinsessan Lovisa af Danmark och prinsessan Eugenie, men en mängd donationer å ansenliga summor voro gjorda under hand, icke minst till katolska inrättningar, utanför testamentet. Genom arfvingarnes generositet blefvo de fastställda, ehuru de kunnat öfverklagas och upphäfvas. Sedan hospitiet i Madeira fått nära 1 million francs, pensionsfonden för hoffolket här i Sverige fått 1 million, penningar afsatts för donationer i Portugal, Brasilien m. fl. länder, stiftelserna konung Oscar 1:s minne och Josefinahemmet fått öfver 600,000 kr., och prinsarne Ocar, Carl och Eugen ½ million hvar m. m., återstodo för de tre ursprungliga arfslotterna nära 1 ½ million hvar. Derutötver fick konungen Galliera-fideikommisset, 600,000 kr., eller det kapital, som uppstått genom det italienska slottets försäljning, samt juveler, uppskattade till 300,000 kr. Prinsessan Eugenie, som var gifmild till öfvermått, elterlemnade dock vid sitt frånfälle 1889 ungefär 1 ½ million. En half million var donerad till välgörenhetsinrättningar, Fridhem till prins Oscar Bernadotte; resten eller ej fullt 1 million skulle enligt testamentet fördelas mellan prinsarne Oscar och Eugen, till hvilka prinsessan stått fadder, dock icke förrän af räntan många pensioner utgått till den aflidnas hof, tjenare och skyddslingar. Genom en privat öfverenskommelse mellan bröderna, en om ädelhet och enighet vittnande åtgärd, som mer än en gång förekommit inom den Bernadotteska familjen, har dock summan delats lika mellan alla fyra bröderna, ehuru ingen af dem, så länge pensionsräntorna ännu utgå, uppburit något af kapitalet. Tilläggas bör, att konungen i lifförsäkringsbolaget Nordstjernan tagit en lifförsäkring å 600,000 kr., antagligen den största police, som finnes här i Sverige, och som är afsedd för de tre yngre sönerna.
Bernadotteska ättens privatförmögenhet har genom klok omtänksamhet och förträfflig placering under årens lopp förkofrats, men å andra sidan har man att räkna de täta resorna, de dyra vistelserna i utlandet och den ständiga, ofta med ansenliga belopp utgående välgörenheten. Om man anslår den rentabla delen af konungens förmögenhet till 4 millioner, förutom dyrbarheter och lösören, uppgående till 3 millioner, samt prinsarnes eventuella kapital till lika mycket, skulle ättens hela privatförmögenhet icke särdeles öfverstiga 10 millioner kr. Vårt konungahus har således icke på krämarevis samlat rikedomar, jemförliga med många andra regerande ätters, men det nuvarande svenska hofvet torde icke förty i ädel glans kunna mäta sig med hvilket som helst i Europa.
Handelsunderrättelser.
Torgpris i Linköping.
Den 8 September.
Hvete 16 à 17; Råg 11 kr. à 11: 50; Ärter 13 à 14 kr.; Korn kr. 12: 50; Blandsäd 10:50 à 11 kr.; Hafre 10 kr. à 10:25 pr 100 kg.; Potatis 2:75 à 3kr.pr hktr: Kött 60 öre. Fårkött, färskt, 70 à 75 öre, d:o saltadt 75öre; Fläsk,färskt, 75 à 78 öre, d:o saltadt 90 öre; Talg 50 öre; Ister 65 öre; Ost, sötmjölks-, kr. 1:10, d:o skummjölks-, 25 à 30 öre; Smör 1: 70 à 1:75, allt pr kg.; Ägg 85 à 90 öre pr tjog.
Torgpris i Norrköping.
Den 4 September.
Torg- och hamnpriserna i dag hafva varit: Hvete 16 à 17kr.; Råg 11: 75 à 12 kr.; Korn 11 à 12 kr.; Hafre 8: 50 kr. à 9; Ärter 12 à 13 kr. pr 100 kg.; Ägg 90 öre à 1: 10 pr tjog; Smör 1: 70 à 1: 88; Ost, tryck-och sötmjölks- 1: 10; dito skummjölks- 35 öre; Fläsk, färskt, 70 à 75 öre; Kött, färskt, 40 à 60 öre; Fårkött, färskt, 60 à 70 öre, allt pr kg.; Kycklingar 50 à 60 öre pr st. Potatis 25 öre pr 5 liter. Trädgårdsalster: Rabarber 5 öre, Skärbönor 12 à 15 öre pr kg., Gurkor 30 à 40 öre pr 5 liter. Brunkörsbär 15 öre, Blåbär 18 öre. Lingon 10 öre, allt pr liter. Syltlök 50 à 80 öre, Rödlök 20 à 30 öre pr kg. Syltpäron 30 à 50 öre pr 5 liter, Plommon 10 à 12 öre pr liter, Hvitkål 10 à 12 öre pr hufvud. Fisk: Gäddor 50 à 70 öre, Aborrar 40 à 50 öre, Id 50 öre, Vimmor 40 öre. Ål 1: 25 à 1: 40, Mört 15 à 25 öre, Braxen 40 à 60 öre, Strömming 50 öre, allt pr kg. Kräftor 40 à 50 öre pr tjog. Hö: 40 à 50 öre pr 8 ½ kg. Ved: Barrved 9 à 12 kr. pr famn.
Bygdekrönika.
(Eftertryck förbjudes).
Brokiga ord.
Det är obegripligt, hvad de der utländska orden, som stjäla sig in i vårt språk, kunna ställa till mycket elände ibland. Ty det är inte allom gifvet att förstå sig på dem, utan mången gång passar man in dem på ställen, der de inte passa och stundom förvränger man dem, så att det backar rakt åt häcklefjäll.
I fjol t. ex. kom det en berömd och fin sångerska hit ner till gästgifvargården en dag och ville hålla konsert i socknen, en gudelig och allvarsam konsert för resten, sa' hon, och så skref hon ett bref till gamle prosten och begärde att få sjunga i kyrkan samt skickade skrifvelsen med kyrkväktaren till prestagår'n.
Men prosten ville inte öppna kyrkan för sådant, utan sa' till stöten, att han skulle helsa den stora sångerskan och säga, att det passade henne bättre att konsertera i skolsalen.
— Säj henne, att den är lämpligare, att der är lika bra och till och med bättre "akustik" än i kyrkan' slöt prosten.
Stöten gick tillbaka med de buden. Men det der elemänskade ordet "akustik", det surrade för honom och krängde sig i halsen på'n, så att han kom att säja så här.
— Prosten vill inte släppa till kyrkan, utan sa', att fröken lika gerna kunde ta' till skolhuset, för i det är det bättre och lämpligare att "a-kuchera" för fröken än i kyrkan!
Sångerskan for upp och blef ilsk som ett bi, och så underligt var just inte det.
— Sa' han verkligen så? stammade hon.
— Ja' det, min själ, gjorde han, och jag kan gerna hålla med honom, för så möcke begriper jag också, lät stöten.
— Ut — ut — ut! skrek sångerskan i det värsta krescendo hennes galepenne kunde åstadkomma. Och stötastackarn måste hufvudstupa, hättelös och förskrämd ut ur rummet, der hon bodde på gästgifvargården.
Men om det bref, som prosten fick den aftonen från den stockholmske näktergalen, sa' han ofta, att han aldrig läst något värre i hela sin tid.
Och di kan man veta, att det måtte varit djädrigt, ty prosten har läst ofanligt mycke bå' teologi och filosofi i sin dag, sägs det.
— — —
Jojo, de utländska orden äro inte goda att reda, och det borde egentligen vara förbjudet att nyttja dem, åtminstone inför oss bönder, som aldrig fått "stodera".
Ett sådant der främmande och krokigt ord har i dagarne ställt till ett så förskräckligt elände hos Masse i Kåragård, att dess like väl aldrig förut sports här i riket.
Det var nämligen som så, att vårt hushållningsgille hade reqvirerat en af de största landtbruksprofeter i kristenheten till att hålla föredrag vid senaste årsmötet.
Och en baddare var han, bå' i kunskaper och trut.
Han talade om en slags klöfverbacill, som två stycken professorer i Tyskland numera kunde odla, och den store profeten bedyrade, att om man köpte sig ett par flaskor af den bacillen och blandade upp honom med 30 grader varmt vatten och spritade ut den vätskan nattetid, — ty bacillen tålte intet ljus, — så skulle det se'n växa klöfver på fältet, utan bå' kalk och gödsel.
— Och detta bacillpreparat heter "nitragin" och fås i Göteborg — slöt profeten.
Så gingo vi dädan, medan gillesherrarne förfogade sig till den sedvanliga middagen, vid hvilken hvarje agrar blir slagen, slankig och knäckt och söndersupen, om han än eljes är aldrig så styf i ryggen.
Men Masse i Kåragård svor under hela hemvägen på, att han bums skulle köpa sig ett par flaskor baciller för sin nyodling borta i skogen.
Och vi styrkte honom i den föresatsen, ty det var inte utan, att vi funderade på't lite till mans, och då vore det ju roligt om Masse ville börja, så finge man ju se, hur det lönade sig, innan man sjelf gjorde sig besvär och kostnad.
— Men hva i hundingen var det för ett konstigt namn på't? undrade Karl Andersson.
— Jo, — sa' Masse — det hette Nitra, — hm, förbanska mej, har ja' inte glömt et, tror ja' hm — jo nu har ja' dä — nitroglycerin — var det.
— Jaha, så hette dä! inföll vi andra.
— Åhja, ja' ä' inte så dum eller glömsk, stoltserade Masse. —
Inte många dar efteråt förklarade Masse, att det inte var någon lätt sak att få köpa den der nitroglycerinen, och att det var förbundet med fasligt många omständigheter att få honom. Men landthandlaren hade hjelpt honom, och i veckan efteråt skulle han få varan.
— Bacillen ä' så etter befängder, att de få lof att transportera honom på särskilda tåg, som inte gå mer än en gång i veckan, log Masse.
Hur han emellertid vände sig med det, fick han omsider hem den der materien, förmedels hvilken han skalle bereda sig en dråplig klöfverskörd.
Och en natt drog han ut med ingredienserna och sin jernharf till odlingen i skogen och redde sig att gå till väga som landtbruksingeniören sagt.
Stutarna spände han för harfven och ställde dem vid renen, och så masade han ut midt på åkern lör att blanda ihop bacillen och vattnet och stänka ut det öfver fältet
Der gick han och stampade och ordnade och skulle just till att häfva det så svåråtkomliga, men dråpliga medlet i vattenbaljan då han i sologången fick höra ett dref i skogsbrynet.
— Dä', min själ, baronen, våran gillesordförar'n, som ä' ute efter harar! lät Masse, satte ifrån sig bacillkruka och lommade af bort till stutarne, hvilka började konstras och bli oroliga, när de fingo höra hundarna.
Men drefvet gick besattandes fort och innan Masse hann dit, voro hare och hundar tätt inpå stutarna, hvilka rusade iväg med jernharfven efter sig, midt öfver den lilla odlingen. Och det dröjde inte många sekunder förrän hela nejden skakades af en skräll så hisklig, att hela marken gungade dervid, och Masse sjelf damp.
Stutarne hade kantänka sprungit med jernharfven öfver nitroglycerinen, så att den exploderat.
När Masse omsider reste sig, fick han se jagtherren komma springande emot sig i halfdagern, ilsk som en tupp
— Ligger du på lur och skjuter mina harar, så ska' då skam dig evinnerligen anamma! skrek baronen.
— Skjuter ja', som aldrig haft en bössa i händer se'n ja' exerade! Nä tack! lät Masse.
— Men hva' var det som small då?
— Antingen var det väl domen eller bacillen, som ja' har derute på åkern! mente Maese, och gaf sig i väg utåt åkern och baronen efter.
Men derute mötte dem en underlig syn. Af Masses doningar syntes inte ett spår, endast en djup grop i jorden, så stor som en potatisgraf, och vid den stod nu gubbastackarn och ref sig i hufvudet.
— Det var då sjelfva attan till bacill! sa' han slutligen.
— Hva' pratar du för dumheter om baciller nu igen? sporde baronen.
— Åh, dä mins han väl, den der, som en skulle odla klöfver med, nitroglycerinen, som landtbruksingeniören höll talet om!
— Nitroglycerin! Har du köpt sådan!
— Vesst attan, och han var inte lätt att få heller! Men ha' slutarna blett förderfvade utå bacillen, så ska' gillet få betala dem.
Baronen begrep snart, hur det hängde ihop
— Har du verkligen köpt nitroglycerin? sa' han.
— Visst har ja' dä? Hette det inte så kanske.
— Nitragin hette det, du arma anka. Du har köpt ett sprängämne i stället för klöfverbaciller! skrek baronen och visste inte antingen han skulle gråta eller grina.
Men den, som grät, det var Masse det, när han sedan hittade slarfvor af stutarna, här och der i buskarne.
Baronen har visserligen elterit ställt om en insamling, så att Masse-skråen fått ett par andra igen.
Men de der utländska och krokiga orden borde väl ändå afhysas, för de ställa då många gånger inte till annat än spektakel.
Thure S.
Skörden i Ryssland.
En korrespondent till ”Dannebrog” skrifver från Odessa:
Utsigterna till en blott någorlunda skaplig medelskörd bli mindre och mindre. Berättelserna från flera distrikt lyda mycket nedslående. Dertill kommer, att Österrike-Ungerns skörd har lidit så mycket af häftiga störtregn och öfversvämningar, att exporten från Odessa till Ungern är högst betydlig. Några af de största spanmålshandlarne i Budapest och andra ungerska städer vistas för närvarande i södra Ryssland och köpa upp korn massvis. Den ena ångaren efter den andra afgår till Galatz och Braila, som eljes ha en afsevärd utförsel.
Prisen ha i följd af haussen i Amerika stigit onaturligt i höjden. Hvete, som tidigare kostade 86 kopek pr chelverts, betalas nu med 1 rubel 10 kopek, bättre sorter till och med med 1 rubel 20 kopek, ja, enstaka partier ha betingat 1 rubel 28 kopek, ett pris, som ej erhållits i mannaminne. Om denna stegring kan hålla sig, är visserligen osäkert, men de ogynsamma underrättelserna från det inre Ryssland tyda ej på någon omedelbar återgång.
Privat berättas det från pålitligaste källa, att regeringen uppköper enorma qvantiteter säd. Hvad anledningen kan vara, det är svårt att, få säkert besked om. Det hviskas om att förvecklingarna i Afghanistan spela sin stora roll.
Alla köpmän, som sålt på leverans, göra stora förluster och få betala vackra penningar för att uppfylla sina åtagna förbindelser. Många stå redan på undergångens rand, och alla, som på något sätt kunna köpa sig fria, föredraga att betala differensen strax framför att låta ruinera sig så småningom.
När "Göta" sjönk.
En olyckshändelse i Göteborgs hamn skildras af G. H. T. närmare sålunda:
I tisdags e. m. började kanalångaren "Göta" att inlasta kol från Hullångaren "Ariosto". Lastningen tillgår som bekant på det sätt, att kolen i rännor störtas från den större ångaren ned genom luckan i lastrummet på den mindre. Är, såsom fallet nu var, skilnaden i höjd mellan fartygen betydlig, så komma de stora kolstyckena med väldig fart och kraft ned i den lägre ångaren. Kanske har man häri att söka en orsak till olyckan.
Emellertid pågick lastningen, och alla ombord å "Göta" varande personer hade gått till kojs, utom en på däcket varande arbetskarl R. Andersson, som skulle hålla s. k. däcksvakt, hvilken har att öfvervaka lastningen, under det den öfriga delen af besättningen hvilar för natten.
Man får nämligen ej tro, att en så stor ångare som "Ariosto" har tid att lossa sin last utan nattarbete; sådant måste alltid tillgripas, hvarför lossning sker i andra fartyg, ångare, pråmar o. s. v. Härvid behöfs vid kollastning i vanliga fall blott en à två personer på däcket af exempelvis en lastande kanalångare; dessa ha endast att tillse, hur lasten faller i fartyget, så att ej för mycket tages för- eller akter-ut, i styrbord eller babord. Sådan vaktgönng gjorde nu Rob. Andersson.
Vid half två-tiden på natten märkte han till sin förskräckelse, att "Göta" sjunkit alltför djupt ned i vattnet med aktern. När han kom akterut till öfverbyggnaden, stod vattnet redan upp på däck. Han ropade nu inåt gången till salongen och hytterna: "Båten sjunker!".
Inne i öfverbyggnaden varande personer, kaptenen, restaurationspersonal m. fl, rusade nu i blotta nattkläderna ut genom vattnet.
Kaptenen, hvars namn är Emanuel Pettersson, och som förut fört kanalångaren "Bona", sprang uppför trappan till kommandobron, dit han genast följdes af restauratrisen, fru Kristina Bock.
Ångaren sjönk nämligen så hastigt — allt tog på sin höjd 4 minuter — att man måste rådda sig första bästa väg.
Maskinisten Joh. Pettersson var i land, men i hans hytt låg en bekant till honom, som der ville invänta hans ombordkomst. När denne vaknade, stod vattnet högt på britsen i hytten, hvarför han rusade ur hytten ut i gången. Der träffade han kokerskan ombord, Ellen Sörenson, som sprungit dit från köket, der hon legat. Han grep henne i armen och tillsade henne följa med upp på kommandobron.
[ sida ] Men vägen dit var nu spärrad af ett flytande fat, hvarför han måste släppa sitt tag i hennes arm för att få bort fatet. Härvid gled Ellen undan och syntes ej mer.
Att ej något vidare kunde åtgöras, är lätt förklarligt, då man betänker den korta tid, allt tog. Blott några sekunder härefter stod vattnet öfver kommandobryggan.
Rorgängaren O. Johansson, som strax förut varit uppe på "Ariostos" däck, hade just hunnit ned på "Göta" och in i sin hytt, då olyckan timade. Han rusade ut och ned på en bredvid liggande pråm.
Af de i skansen befintliga personerna: eldaren Joh. Pettersson, besättningskarlarne August Pettersson, Henning Berntsson och Gustaf Pettersson, lyckades August Pettersson och eldaren hastigt nog att komma på däck, sedan de väckts af vattnets sqvalp vid deras kojer. När de kommit upp på däck, stod "Göta" redan med aktern i botten. Fören hölls ännu uppe något, och detta gjorde, att en bergningsbåt från den strax utanför liggande Wilsonångaren "Domino" kunde hinna fram och upptaga dem. Henning Berntsson och Gustaf Pettersson kunde ej räddas. Antagligen ha de drunknat i sina kojer.
Emellertid var de å kommandobryggan stående personernas belägenhet icke just så behaglig; vattnet räckte dem högt upp till lifvet, och kölden kändes bitande i den rätt starka blåsten. Deras klädsel var ock, som sagts, bristfällig. Kaptenen ropade derför upp till "Aristo", derifrån för öfrigt genast allt vidtagits till de nödställdes bergning, om nedfirande af en stege. Restauratrisen grep emellertid helt resolut en från "Aristo" nedhängande tågända och klättrade med dennas tillhjelp upp på den höge ångarens däck, dit snart derefter kapten Pettersson och de andra räddade samlades.
Kläder hemtades nu åt de genomvåta och frusna menniskorna, hvarefter de på bästa sätt omvårdades.
Om orsakerna till olyckan har man yttrat sig på alla möjliga sätt, af hvilka här må återgifvas de mera antagliga: båten, som är byggd af trä på jernspant, är rätt gammal, öfver 20 år, hvadan den kunde ha häftigt sprungit läck af en eller annan orsak — vare sig den "gifvit sig" eller bordläggningen bräckts af nedstörtande kol — man talar ock om att någon ventil till maskinrummet kunde ha stått öppen, och fartyget lastats för djupt akter, hvarvid vattnet skulle ha strömmat in och fyllt det; men detta förnekas på det bestämdaste af maskinisten, liksom ock att bottenkranen kunde lemnats öppen.
Visshet om hvad som vållat den sorgliga händelsen får man väl först när ångaren hemtats upp igen från bottnen.
Om en eldsvåda i Norrköping den 2 September, dervid en menniska innebrändes,
meddelar vår ref. närmare: Boningshuset, i hvilket elden härjade, är ett s. k. 2 1⁄2 våningshus, d. v. s. med 3 våningar åt gatan och 2 åt gårdssidan, med en fasad af 11 fönster åt Ö. Kyrkogatan samt 4 åt S:t Persgatan. Huset är uppfördt af tegel, men all inredning, såsom golf och trappor, voro af trä, med papptak i rummen.
Vid ref:s besök d. 3 Sept. företedde det härjade huset en sorglig syn. Ytterväggarna qvarstodo visserligen, men svärtade af rök samt med stora stycken af rappningen affallna och med gapande stora gluggar i stället för fönster. Takets plåtbetäckning var bibehållen, men plåtarne hade bugtats af värmen. Inuti huset voro 2:a och 3:dje våningarna åt Södra S:t Persgatan totalt förstörda af elden, så att nära nog endast tegelväggarna emellan rummen qvarstodo. Nedre våningen samt den del af de öfriga våningarna, som låg längst bort från eldhärden, voro jemförelsevis oberörda af elden, men mycket svårt skadade af det insprutade vattnet, som stod högt upp på golfvet. På gården voro de husvilla menniskorna sysselsatta med att taga reda på sina bergade tillhörigheter.
Sorgligt nog har olyckan redan kräft ett menniskolif, och fråga är om en svårt bränd tjensteflicka kan räddas från döden.
I en lägenhet på tredje våningen bodde en skräddare J. Wessberg med hustru, 4 barn och 2 arbetare. Alla kommo lyckligt ur det brinnande huset, men hr w. återvände dit in för att söka rädda ett och annat. Han kom ut en gång och begaf sig åter in för att berga, enligt uppgift, en del silfver samt kontanta penningar, men syntes sedan ej vidare till. På natten funno brandkarlarne hans förkolnade lik, hvilket tills vidare fördes till brandstationen.
Hr W. stod just i begrepp att taga en lifförsäkring på 3,000 kr.
Om eldens uppkomst, som började i andra våningen, har den skadade tjensteflickan hos kassör Nilsson, för sin matmoder berättat följande. Hon hade med fotogen begjutit en i köksspisen uppgjord eld för att få den att brinna hastigare samt antagligen stält fotogenkärlet, hvilket innehöll 3 à 4 liter, så nära elden, att detta uppvärmdes och exploderade, hvarvid brinnande fotogen stänkte omkring öfver allt i rummet samt antände flickans kläder. Hon rusade då ut i förstugan lemnande dörren öppen efter sig.
Elden kastade sig med så rasande häftighet uppför trappan till 3:dje våningen att lågorna efter omkr. 5 minuters förlopp slogo ut i det åt gårdssidan från eldhärden längst belägna fönstret.
Brandmanskapet hade ett styft och farligt arbete att utföra men undslapp dess bättre i allmänhet helskinnadt. Ett fult olyckstillbud inträffade dock. Ett stycke af takgesimsen störtade ned och afslog i fallet en stege, på hvilken 3 eller 4 man stodo. Under den nedramlande stegen befann sig en brandsoldat, som blef ganska hårdt klämd, men för öfrigt aflopp äfventyret utan svårare följder. En murare fick händerna svårt brända samt brandskador i ansigtet. Å Litografiska aktiebolaget anstälde bokbindaren G. W. Tolén nedföll från taket å den inom egendomen befintliga uthuslängan, hvarvid han, utom det att han erhöll några mindre kontusioner, af bröt sitt ena ben.
En egendomlig dröm berättades af ett i gården boende fruntimmer. På olycksdagens morgon hade hon i sömnen tyckt sig höra buller och larm utanför bostaden, maskiner föras fram och tyckt sig vara i fara för en mängd nedrinnande vatten. På ett förfärligt sätt besannades hennes dröm.
I det brunna huset voro följande hushåll bosatta: värden, handl. F. A. Jonson, med hustru och 1 barn, handl. F. A. Larsson, hustru och 5 barn, bokhåll. A. M. Dahlström, 4 personer, arbetaren C. A. Carlsson, hustru och 3 vuxna döttrar, muraren G. Lindgren, 3 personer, snickaren Ad. Johansson med hustru, folkskolläraren Joh. Hylander med 3 vuxna personer och 3 barn, kassören C. L. Nilsson (i hvars kök elden uppkom) hustru, 4 barn och 1 tjensteflicka, skräddaren C. L. Löf med hustru, muraren G. H Lindgren, hustru och 3 barn, fröken Anna Nilsson 2 personers hushåll samt skräddaren C. J. Wessberg med hustru, 4 barn och 2 arbetare.
Af dessa lära alla utom arb. Johansson, som dock fick största delen af sitt bohag räddadt, ha sin lösegendom försäkrad.
Boningshuset var försäkradt i städernas allm. brandstodsbolag för kr. 40,000. En svårare förlust torde handl. Larsson göra. Denne hade näml. all sin egendom såväl handelslager som bohag försäkrad för 5.500 kr. Vid eldens utbrott voro genast en mängd hjelpsamma personer till hands för att "rädda" allehanda saker af hans lager.
Brandstodsbolaget Skandia är intresseradt för blott 4,500 kr. i 2 försäkringar.
Den skadade tjensteflickan Emma Brattlunds tillstånd var ännu i onsdags nästan oförändradt, och sväfvade hon då fortfarande mellan lif och död.
I söndags begrofs den vid olyckan omkomne skräddaren Wessberg under tillslutning af en så stor menniskomassa, att dess like aldrig torde varit samlad å Norrköpings kyrkogård. I processionen deltogo Norrköpings brödraförening och goodtemplarorden talrikt representerad. Pastorsadjunkten Krantz förrättade jordfästningen. Qvartetten Stjernan sjöng vid grafven.
Protektionismen triumferar.
Hela vårt land har i sommar gladt sig åt den obestridliga framgång, som Stockholmsutställningen gjort och åt den seger, som våra näringar dervid firat. Med stolthet ha tidningar af alla färger återgifvit utländingarnes berömmande omdömen om vår industris oväntadt höga ståndpunkt. En särskild fägnad har det varit att erfara, hurusom till och med representanter för den mot oss mest afvogt sinnade norska pressen måst skänka vår uppvisning sitt erkännande och huru de måst tillstå, att Sveriges industri på de senare åren ryckt upp och tagit betydligt försprång framför Norges, och att norrmännen behöfva taga exempel från Sverige.
Huru har då vårt land, som blott för några få år sedan stod bland de allra lägsta i fråga om det industriella lifvets utveckling, nu kunnat åstadkomma denna vackra uppvisning, som öfverraskat ej blott besökare från utlandet utan äfven oss sjelfva?
Svaret ligger ej långt borta, och vi tveka icke att uttala det, fastän vi väl veta, att vårt påstående skall väcka mycken ond blod — svaret är: att vår utställning kunnat bli så god som den är, derför hafva vi att tacka tullarne — de så förkättrade tullarne!
Tack vare den hjelp i konkurrensen med bättre utrustade och längre komne producenter i utlandet, hvilken skyddstullarne lemnat, har på blott några få år vår industri tagit ett uppsving, som ej ens den argaste frihandelsdoktrinär skall våga förneka. Ej nog med att våra gamla industrier utvecklats och tagit ökad fart utan många nya fabrikationer ha uppstått, hvarom vi förut knappt vågat drömma, men om hvilkas lifskraftighet årets utställning lemnar det bästa bevis.
Om derför vårt land i gemen kan med glädje fira den fredliga utvecklingens mönstringsfest, som heter "Konst- och Industriutställningen i Stockholm", så bör denna tillfredsställelse vara så mycket större och lifligare hos dem, hvilka på ett eller annat sätt bidragit till att skapa de förutsättningar, hvarur utställningens goda resultat framgått eller med andra ord, hos dem som medverkat till att genomföra det nya system, hvilket i vår industriutställning gifvit ett prof på hvad det kan och vill åstadkomma.
Det har också erfarits, att mycket utpräglade frihandelsvänner, som besökt utställningen och hvilka vilja taga reson, förklarat att de efter tagen kännedom om vår industris framåtgående känt sig öfverbevisade om att tullarne dock gjort och göra vårt land nytta.
Genom att en sådan öfvertygelse sprides skall i väsentlig mån den förut på sina håll rådande animositeten mot tullskyddssystemet bortarbetas — till fromma för vårt industriella lifs lugna utveckling.
Deri ligger utställningens icke minsta nytta!
Den kommunala beskattningen.
Behofvet af en ändring i våra beskattningsförhållanden har länge gjort sig känbart och behofvet af reformer i hithörande afseenden återkommer vid hvarje riksdag.
Det är ej svårt att påpeka oegentligheter och orättvisor i vårt nuvarande skattesystem; men svårare är att framlägga ett förslag, som i alla punkter skipar rättvisa. Försök ha gjorts flera gånger om — senast vid årets riksdag — men de ha måst öfvergifvas såsom otillfredsställande än i en punkt, än i en annan.
Det är med tillfredsställelse man erfar, att den nye finansministern grefve H. Wachtmeister såsom en af sina första mera offentliga embetsåtgärder upptagit just den maktpåliggande beskattningsfrågan. Hans kända insigter och speciella fackkunskaper i hithörande ärende gifver också den bästa anledning förmoda, att han är rätte mannen att föra frågan in på den väg, som kan leda till ett godt och lyckligt slut. Och den nye finansministern har haft den rätta synen på saken och börjat just i rätt ända, i det han i enlighet med riksdagens anvisning beslutit att tills vidare lemna öfriga punkter i beskattningsväsendet åsido och först taga itu med den vigtigaste af dem alla, nämligen den som rör grunderna för vår kommunalbeskattning. Som bekant är denna på det närmaste sammankopplad med den allmänna bevillningen, i det till beräkningsgrund för fyrktalssättningen m. m. skall tjena den bevillning enligt art. II i bevillningsstadgan, som de skattskyldige erlägga till staten. Ingen förordning torde hafva mera bidragit att fylla högsta domstolens diarium med skattetvistefrågor och ingen förorsakat kommunalordförandena mera hufvudbry än denna sammankoppling, avita och oegentlig redan till sin princip. Också lär det vara finansministerns afsigt att först och främst åstadkomma en reform i antydda afseende genom kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen till staten och i sammanhang dermed få till stånd en särskild kommunalskattelag.
Det är emellertid icke något lätt problem att lösa, det hithörande, och finansministern har begärt en särskild komité att utreda ärendet Att denna utredning måste vara både grundlig och fotad på sakförstånd är lätt att inse äfven om man helt flyktigt tager i betraktande de många kombinerade förhållanden, som här skola särskiljas och ersättas af något verkligt praktiskt nytt, som motsvarar och tillfredsställer det allmänna behofvet och icke blott utgöres af mer eller mindre spetsfundiga, teoretiska funderingar, som endast tjena till att fylla pappersluntor. Också är det att hoppas, att valet af medlemmar i den blifvande komitén, hvars tillsättande lär vara nära förestående, må falla på personer, hvilka förstå sin sak och genom samlad erfarenhet samt praktisk inblick i våra skatteförhållanden förmå framlägga förslag till en reform, som verkligen duger till någonting.
En svensk sårad på Cuba.
Från Pinar del Rio å Cuba har till Aftonbladet ingått ett bref, skrifvet af en amerikan, anstäld såsom sergeant i den cubanska frihetsarmén. Datum står icke utsatt, men brefvet har troligen varit mycket länge på vägen och fått företaga många irrfärder, innan det nått sin destinationsort; brefskrifvaren uppger sjelf, att han skulle få det befordradt genom någon amerikansk-cubansk fribytare.
Orsaken till att brefskrifvaren vändt sig till Aftonbladet är den, att en ung svensk August Victor Berglund, löjtnant i den cubanska armén, blifvit mycket illa sårad i en strid den 17 Jan. d. å., hvarest hästen sköts under honom.
Då hr B. icke kände sina slägtingars adress i Sverige, beslöt brefskrifvaren att vända sig till Aftonbladet för att genom tidningens försorg få hans slägtingar underrättade. Hr B. är född i Sverige 1866.
I den cubanska armén bär han ett annat namn. Brefskrifvaren synes vara mycket fästad vid hr B., som är hans förman, och skrifver om honom i de mest entusiastiska ordalag bl. a. följande:
"Hr Berglund har varit en af de tappraste i den cubanska armén. Han kom till Cuba såsom simpel soldat och kämpade i många strider under general Maceo, hvilken gjorde honom till löjtnant och gaf honom befäl öfver en afdelning af femhundra amerikaner. B. är en af våra mest framstående officerare och var god vän med general Maceo och den unge Gomez".
"Hr B." fortsatte brefskrifvaren, "sänder nu sina slägtingar och vänner sitt förmodligen sista farväl, men kom ihåg, han är en man, hvars namn för alltid står inristadt i hvarje cubanskt hjerta, ty för deras folk och land har han vågat sitt lif för att befria dem från tyranniet och slafveriets helvete".
Brefskrifvaren, som fått i uppdrag att vaka vid den sjukes bädd, säger, att deras lif sväfva i fara, enär de när som helst kunna bli angripna af spanjorerna. Dessa beskrifvas såsom synnerligt grymma och blodtörstiga. "De hafva" skrifver han, "stormat flere af våra lasarett och huggit i stycken de sjuka och sårade på det grymmaste och förhatligaste sätt; de hafva icke ens skonat qvinnor och barn. Vi ha påträffat unga qvinnor liggande i skogarna dit de blifvit släpade af spanska officerare och soldater, som skändat och derefter på det grymmaste dödat sina offer."
Hr B. är gift och har sin hustru i Amerika.
Minneslista.
Lördagen den 11 September.
Skeninge, gården N:r 21 Follingsqvarteret, kl. 10 f. m. lösöreauktion.
Vadstena, å gården vid postkontoret, kl. 10 f. m. lösöreauktion.
Måndagen den 13 September.
Skeda s:n. Sytorp. kl. 1 e. m. ved- och virkesauktion.
Tisdagen den 14 September.
Vadstena, rådhuset, börjas höstetinget med Dals härad.
Onsdagen den 15 September.
Linköping, hushållningssällskapets kreatursutställningslokal, kl. 4 e. m. aukt. å. 20 st. från Ost-Preussen importerade ädla sto-föl.
Eksjö s:n. Högaskog, kl. 1 e. m. lösöreauktion.
Skönberga s:n, Fullerstad. kl. 1 e. m. aukt. å en logbyggnad.
Torsdagen den 16 September.
Qvillinge s:n, Lida. aukt. å 1 mantal Lida säteri med underlydande i Qvillinge s:n. 1 1⁄2 mant. Hillerstad Östra Mellangården i Östra Eneby s:n samt gården och tomten N:r 1 qvadraten Vinpipan i Norrköpings stad.
Linköping. Ådala. kl. 1⁄2 10 f. m. stor lösöreauktion.
Kisa s:n. Sundsnäs. kl. 2 e. m. skogsauktion.
Norrköping, rådhuset, kl. 12 p. d. entreprenadauktion å leverans af proviantartiklar och ved för sjukhusets behof.
Norrköping, arbetsinrättningen, kl. 11 f. m. entreprenadauktion å leverans under ett halft år af proviantartiklar m. m.
Fredagen den 17 September.
Qvillinge s:n, Lida. kl. 10 f. m. stor lösöreauktion.
Vreta Klosters s:n, Hornstäfve. kl. 1 e. m. fastighetsauktion.
Tjärstads s:n, Högabacken på Täfvelstads egor nära Rimforsa, kreatursmöte.
Lördagen den 18 September.
Qvillinge s:n, Lida, kl. 10 f. m. fortsatt lösöreauktion.
Flisby s:n. Förås Mellangård. kl. 3 e. m. fastighetsauktion.
Asby s:n, Sillefall, kl. 2 e. m. fastighetsauktion.
Röks s:n, Knifstorp, kl. 4 e. m. fastighetsauktion.
Linköping, gården N:r 39 Kungsgatan, kl. 3 e. m. auktion å en värdefull boksamling och bättre möbler.
Auktioner.
Lösöre-Auktion.
Genom auktion, som förrättas vid Eriksberg under Källarholmen i Ekeby socken Måndagen den 20 dennes kl. 1 e. m. låta sterbhusdelegarne efter aflidne Johan Israelsson försälja såväl den efterlemnade inre lösegendomen, bestående af möbler och husgeråd, linne, sängkläder, den aflidnes gångkläder m. m, som äfven åbyggnaderna vid lägenheten Eriksberg, hvilka utgöres af stugubyggnad, inredd till stuga, kök och kammare på nedra samt en kammare och två vindar på öfra botten, ladugårdsbyggnad, vedbod, svinhus och hemlighus.
3 mån. betalningsanstånd.
Götvik, Strålsnäs den 2 Sept. 1897.
(8857,262) K. A. Almgren.
Till Salu.
Katrineholms Ringvältar, tillverkas i 8 storlekar med 41, 35 och 29 ringar. Hvarje ring rörlig för sig; svarfvade lager, försedda med täckta smörjkoppar.
Ringvältarne levereras fraktfritt och äro derför billigare än andra.
Katrineholms Rullharf, helt och hållet af stål och jern. Patenterad. Pinnar och knifvar lossas for hvässning och fastsättas åter på några minuter. Tillverkas i flera storlekar.
Katrineholms Tröskverk, äro i förhållande till konstruktion och afverkningsförmåga de billigaste som finnas. Senare årens alla förbättringar tillämpade. Körvandringar med universalaxelled en värdefall nyhet. Patenterad.
Försäljas af Kull berg & C:o, Katrineholm och de flesta jernhandlare. (7473,230.)
Vid Kumla Spirituosahandel säljes äkta Drufcognac,
importerad från staden Cognac, till 2 kr. pr liter. Vid parti rabatt. Af den omtyckta Örnmärkets Cognac säljes 11 1/1-buteljer för 10 kr, 11 literbuteljer 15 kr. o. s. v. Glas och låda fritt. Alla Bränvinssorter billigast.
Reqvisitioner, åtföljda af liqvid, expedieras genast och ställes till
A. A. Jansson, Gistad.
(8258,254)
Osläckt KALK
vid Knifvinge i Vreta Kloster
(6689,43)
Kalkstensmjöl,
utomordentligt fint pulvriseradt och af
bästa beskaffenhet.
Prof och analys på begäran.
(6690,28) Ivar Kraft, Berg.
Tidaholms Kalkspridningsmaskin
sprider kalk och torra gödningsämnen alldeles jemnt, äfven i blåst och utan minsta obehag för körsven eller dragare.
Oumbärlig i ett rationelt jordbruk. Pris endast 100 kr. Försäljes af Kullberg & C:o, Katrineholm. (7074,219)
För Höstbruket
rekommenderas såsom de förnämsta och tillika billigaste jordbruksreskapen:
- Katrineholms Ringvältar, 3 storlekar;
- Katrineholms Rullharfvar, 4 storlekar;
- Katrineholms Tallriksharfvar, 4 storlekar;
- Arboga Fjederharfvar med trä eller järnställning;
- Tidaholms Kalkspridningsmaskiner;
- Tisellska utsädessållen.
Alla dessa redskap levereras fraktfritt till låga men bestämda priser vid alla svenska järnvägs- och ångbåtsstationer.
Valla Sädesharpor (Kastmaskiner) och Fläktvannor från fabrik i Valla.
Illustrerade priskuranter. Profver att bese å Stockholms-Utställningens afdelning för jordbruksmaskiner.
Kullberg & Co., Katrineholm. (7067,218)
Önskas köpa.
Aspvirke uppköpes till högsta pris vid alla jernvägs-, kanal- och hamnstationer af Kullberg & C:o, Katrineholm. (7472,229}
Diverse.
Gamla Frimärken köpes, säljes. Inköpslista à 10 öre.
Gusta Bohman, Linköping. (9015,264)
Vägarbete,
utgående från Ulrika kyrka, Östergötland, bortlemnas under september månad på ackord i mindre stycken, omfattande såväl berg- som jordschakter. Jordkorpar, plank och kärror tillhandahållas. Uppgörelse med Schaktmästare A Andersson, adress Ulrika.
(263) Direktionen.
Värfning
utföres genom Brefbäraren G. Hultgren, Linköping, och Poliskonstapel A. Smitt, Skeninge. (202)
CUNARD-LINIEN
(innehafvare af Atlanterrecordet 5 ⅛ dygn) Göteborg—New York på c:a 9 dagar med ETRURIA, UMBRIA eller Atlantens jättar CAMPANIA, LUCANIA 636 fot, 12,950 reg:ton 30 000 hästar. (verldens största och snabbaste oceanångare). Pris och turlista gratis hos
J. Oscar Reis, 28 Postgatan, Göteborg.
(198) (Nord. A.-B.) 1611)
Drabanten
av C. F. Ridderstad
Sida 557 — 580
[ sida ]
— Ni vänder er om, lätta steg nalkas, och jag …
— Ni …?
— Och jag faller till edra fötter.
Hertigen gjorde dervid en framåtlutande, nästan knäböjande rörelse för fröken Rudensköld, som tog ett steg tillbaka och utsträckte sin hand emot honom.
— Nalkas mig icke, ers höghet.
Hertigen såg nu i sin ordning förvånad upp.
— Ni har gifvit mig ett pensionsbref?
— Visserligen …
— Ni vill fördubbla summan?
— Alldeles det.
— Mångdubbla den?
— Ja, ja!
— Ni vill skaffa mig en landtegendom?
— Jag håller mitt löfte.
— Förvandla den till ett paradis?
— Befall, och er vilja skall i allt efterkommas.
— Ah, ers höghet, jag vill icke befalla öfver er.
Hertigen närmade sig henne. Hans ansigte klarnade allt mer och mer.
— Jag vill ej hafva någon landtegendom af er.
— Verkligen?
— Icke heller någon mångdubblad pension?
Hertigen blef synbart allt mer och mer betagen. Han trodde ett ögonblick, att hon endast af kärlek ville öfverlemna sig.
— Jag vill icke en gång hafva någon pension af er. Se här, ers höghet, får jag återlemna ert pensionsbref, jemte de tusen riksdalerna.
— Ni vill ej hafva dem?
— Icke af er, nådige herre.
Hertigen tycktes ej förstå henne.
— Jag värderar högt er goda vilja, hertig, att tänka på mitt bästa, men jag vill icke blifva er gäldenär.
[ sida ]
— Ni vill icke?
— Var god, ers höghet och tag tillbaka ert pensionsbref. Mitt hjerta tillhör en annan.
Hertigen förmådde knappast återkomma från sin öfverraskning. Häpnad och vrede målade sig i hans ansigte. Förtrytelse och ovilja intogo allt mer och mer hans sinne. Hans underläpp darrade, och hans panna lade sig i ett hotande och mörkt moln.
— Och detta är ert sista ord, min fröken?
— Mitt sista.
Det var i denna stund någonting i hertigens blick, som förfärade henne och genomborrade henne med en isstråles hela köld.
— Utan all barmhertighet afslår ni således mitt anbud, återtog hertigen omsider; hvartill gagnar det då, att jag är barmhertig emot er?
— Ers höghet …
Fröken Rudensköld såg, att en storm hotade, men förblef orubblig och lugn.
— Ni vill icke, upprepade han åter och fattade hennes hand, som han hårdt kramade i sin, jag deremot säger, att ni skall.
— Förglöm er ej, ers höghet. Kom ihåg, att ni talar till en qvinna.
— Det är det, jag ej förglömmer.
Under det hertigen talade, tilltog hans förtrytelse. Måhända retades han äfven af det lugn, som fröken Rudensköld iakttog; men hans förtrytelse var iskall.
— Medgif mig en sak, min fröken.
Fröken Rudensköld svarade intet, men skilde ej heller sin blick ifrån honom.
— Medgif, att jag utan alla vilkor erbjöd er pensionen.
— Det är sant.
— Medgif, att jag behandlat er så uppmärksamt, som ni någonsin kunnat fordra.
[ sida ]
— Äfven det medgifver jag.
— Medgif, att jag icke med några hotelser eller tvång sökt vinna ert bifall till de önskningar, som så varmt uppfylt hela min själ.
— Ni har rätt, ers höghet, jag kan ej anklaga er för något sådant.
— Det är bra, min fröken, och jag öfvergär nu till skälet, hvarför jag så behandlat er.
— Skälet?
— Skälet var det, att jag upprigtigt älskade er och hoppades att med godo förvärfva mig er aktning, än mera, äfven er genkärlek; nu deremot, nu är det helt annorlunda; er hårdhet berättigar arven mig att vara hård.
— Ni talar obegripliga saker, ers höghet.
— Haf blott tålamod, och ni skall snart förstå mig. Hertigen drog efter andan, liksom för att vinna ny styrka att fortsätta.
— Jag har sagt, att ni skall antaga mitt anbud; hör mig också, min fröken. Då jag begaf mig hit, kom jag för att afvända en stor fara, som hotar er, en fara, som endast jag förmår afböja.
Vid dessa ord intogs fröken Rudensköld af en oemotståndlig fruktan. Hon trodde sig nämligen genom dem erhålla visshet om, att det gustavianska partiets planer voro upptäckta, hvarom Franc visserligen underrättat henne, men hvilket hon ännu hoppades icke ega någon grund.
För att ej förråda sig, stödde hon. sin hand mot det lilla sybordet, på samma gång som hennes läppar smålogo.
— Ni har förrådt fäderneslandet, min fröken, fortfor hertigen. Jag känner hela intrigens väfnad. Ni är upptäckt.
Hon hade alltså ej misstagit sig; hon var verkligen upptäckt.
[ sida ]
— Jag skulle kunna visa er edra egna bref. Ni
har lånat er till handlingar, som äro ovärdiga en
undersåte; men, icke nog dermed, ni talar i dessa bref
om mig och min regering på ett sätt, som visar, att
ni vida lättare kan förglömma er pligt, ert samvete,
er ära, ert fädernesland, än edra fantasier, än ert
lynnes flyktiga bojelser. Jag har redan emottagit
Armfelts revolutionsplan; ah, min fröken, ert öde
ligger i min hand, kom i håg, i min.
Fröken Rudensköld kände sig helt och hållet tillintetgjord. Hon var nära att sjunka till hertigens fötter.
— I denna stund, fortsatte hertigen …
Fröken Rudensköld spratt till vid detta ord.
— I denna stund, upprepade hon.
— Äro ordres redan utfärdade att fängsla edra vänner och — er.
Hertigen dröjde något på det sista ordet.
Ännu stod fröken Rudensköld, men hon var blek som ett lik. Elden hade flytt från hennes ögon och styrkan från hennes lemmar. Hon skälfde, men hon stod ändock.
Det gifves stunder, då hjertat, likt ett stannadt ur, ej slår mera, och tanken, lik en orörlig visare, endast pekar på en enda punkt.
Fröken Rudensköld befann sig i ett sådant tillstånd.
— Ni har spelat ett djerft spel, min förken, återtog hertigen, ett förmätet spel. Under en intagande mask har ni dolt den intrigerande upprorsmakerskan. Ni antog marionettens roll, i hopp att ingen skulle se trådarne, som ledde edra rörelser. Ni har bedragit er. Hemfallen åt en häftig passion, har ni blindt öfverlåtit er åt dess sväfvande utflygter, färdig nu att falla ett offer derför. Brotter kräfver straff.
[ sida ]
Fröken Rudensköld var i denna stund qvinna.
Förkrossad sjönk hon till hertigens fötter.
— Nåd, ers höghet, nåd!
— Ochså jag har legat för era fötter och bedt er om nåd.
— Nåd, nåd!
Hertigen log.
— Hvar är nu ert mod, min fröken? Då straffet träder fram i all sin nakna sanning inför er, böjes ert eljest så stolta hufvud i stoftet. Nu beder ni mig, ehuru ni kunnat befalla öfver mig. Brottet har sitt samvete, straffet sin fasa. Dem fattar ni, men icke min kärlek. Hvarför skall brottet vara mägtigare än kärleken? Samvetet spökar, min fröken.
— Barmhertighet, ers höghet!
— Vill ni återtaga pensionsbrefvet?
— Min gud!
— Ger ni mig rättighet att fördubbla pensionssumman?
— Hertig!
— Bifaller ni min önskan att inköpa en landtegendom åt er?
Fröken Rudensköld gömde sitt ansigte i sin a händer.
— Tillter ni mig att få förvandla en fläck af jorden till ett paradis åt er?
— Allsmägtiga försyn!
— Endast er kärlek kan försona ert brott.
Utan att svara lade hon blott handen på sitt bröst.
— Ni ville icke, jag sade er att ni skulle.
Långsamt reste sig fröken Rudensköld upp. Alla det varma hjertats tjusande illusioner hade på en gång vikit ifrån henne. Måhända var det likväl mindre fasan för det brott, hvarför hertigen beskylde henne, än för det han föreslog, som i detta ögonblick inverkade på henne.
[ sida ]
Men de försvunna illusionernas ljufva välde efterträddes icke at stormande häftighet eller misströstande förtviflan. Hon förbi& icke blott lugn, hon blef kall.
— Svara mig, min fröken!
— Jag har redan svarat, ers höghet.
— Ni vägrar ännu?
— Lemna mig, ers höghet.
— Hvad vill ni dermed säga?
Hertigen blickade mer förvånad än någonsin på henne.
— Om jag begått något brott mot samhället och styrelsen, må lagen bestraffa det. Jag vädjar hellre till Sveriges lag än till er nåd.
— Ni hånar min magt. Vid himmelen, frukta likväl för den!
— Jag fruktar för ingenting, ers höghet, ty jag fruktar icke mera för min egen svaghet.
— Ni har erkänt ert brott, ni har bedt mig om nåd.
— Det var ett ögonblick svaghet, som jag nu ångrar.
— Edra handlingar anklaga er.
— Mina handlingar skola bevisa min oskuld.
Hertigen greps af ett raseri, som beröfvade honom förmåga att längre beherska sig.
— Pligtförgätna, utropade han, under det han vredgad sönderref pensionsbrefvet och trampade det under sina fötter. Då solen nästa gång går upp, skall ni endast sparsamt få se dess strålar genom fängelsefönstret.
Hertigen fattade det lilla sybordet och skakade det fram och tillbaka.
— Vanmägtiga, tillropade han henne, ni skall ångra er, jag svär det.
I förskräckelsen för den hotande rörelsen flög
[ sida ]
ett utrop af rädsla från fröken Rudenskölds läppar. Hertigen föreföll henne nära nog vansinnig.
Vid detta anskri instörtade Bengt och skyndade fram till henne. Då han såg hertigens hotande ställning, slog han sin ena arm omkring systerns lif och utsträckte den andra försvarande emot honom.
Sedan Bengt afslutat sin uppsats pä de till försäljning bestämda smyckena, hörde han väl, att hertigen ännu var qvar, utan att likväl kunna eller vilja lyssnande utleta, hvarom man talade. Slutligen, då han märkte den häftighet samtalet fick, började han blifva orolig; och hans oro tilltog med de samtalandes häftighet. Mer än en gång lade han handen på dörrnyckeln för att inträda, men hejdade sig. Då han omsider hörde sin systers anskri, förmådde han det likväl ej längre, utan inträdde.
Ehuru hertigens raseri tycktes lägga sig något vid Bengts åsyn, minskades dock icke hans vrede och förtrytelse.
— Ni här? stammade han.
— Jag är på min plats, ers höghet; jag är hos min syster.
— Bengt, Bengt! klagade fröken Rudensköld och lutade sitt hufvud emot hans axel.
— Sansa dig, syster, sansa dig! Frukta ingenting, jag är här!
— Jag fruktar icke för mig, endast för dig, Bengt. Lemna mig! Hvad vill du här?
— Dårar! utropade hertigen, I veten ej, huru långt en förolämpad furste kan gå i sin hämd. Frukten mig, min magt hinner er.
Och ännu darrande af vrede aflägsnade han sig.
[ sida ]
NITTONDE KAPITLET.
Forsters bröllop.
Ingemarshof är en af Stockholms stads prydligaste och största Malmgårdar. Bergsrådet Sandels lät redan under förra århundradet uppföra det envånings-stenhus med sina flyglar, som ännu finnes qvar. Kammar-rådet Gust. von Stockenström, som sedan var egare deraf, sålde egendomen 1797 tilI kammarherren Gr. Nils Gyldenstolpe. Utom åbygnaden och en vacker trädgård, lyda derunder tvänne rikt bärande ängar och andra fruktbara egor, allt gränsande intill Roslagstullgata och tullhus. På senare tider har man genom odlingar mycket förbättrat dessa egor.
Ingemarshof egdes i äldsta tider af Ingemar Fredbom, som förmodligen också gifvit stället sitt namn. Denne man var gift med en Hising. Det berättas, att han skänkt en liten del af egendomen, den delen deraf, som var belägen i hörnet af Roslagstullgatan och vägen till Ladugårdslandet, åt sin trotjenare Claes, hvilken der uppbygde och anlade ett värdshus, som efter honom kallades "Claes på hörnet", och ännu i dag bibehåller detta namn[2].
Värdshuset var under den tid, vi här beskrifva, särdeles på modet. Icke allenast la haute volée hade här ofta sina festliga tıllställningar, utan äfven medelklassen begagnade stället vid högtidligare tillfällen. Det var nämligen då, hvad Blåporten sedermera blef, kanske till och med nästan mer än det.
[ sida ]
Äfven Forster hade hyrt detta ställe för firandet
af sitt bröllop, till hvilket han inbjudit så väl flere
af stadens embetsmän, som äfven kunder och vänner.
Forster ville på ett ståtligt sätt fira sin lyckas skönaste stund. Det var redan mörkt. Kristallkronorna brunno i de vackra rummen, och bjellror klingade på den snöbetäckta gatorna. Gästerna började anlända.
Orolig vandrade Forster fram och tillbaka i ett litet rum, enkom för hans räkning, medan han väntade på bruden. I tankarne öfverläste han brudvigseln, under det han mer än en gång kände efter i västfickan, om han ej tappat vigselringen.
— Hvad är klockan? frågade han en af de utsedda marskalkarne.
— Något öfver nio, svarade denne.
— Hvad tiden går långsamt. Jag kan ej säga, huru mycket jag plågas. Det är ej roligt, märker jag, att gifta sig.
— Före bröllpet, ja, skämtade marskalken.
— Allt är väl i sin ordning? Fattas något, så säg blott till. Jag önskar, att gästerna skola bli nöjda på min hedersdag. Tänker aldrig fira om den mera. Ah, hvad Marie dröjer! Jag undrar, huru brudklänningen skall kläda henne. Du har ju sett henne i dag, du — var hon blek — rädd — hur såg hon ut — tror du, att hon skall taga sig bra ut i krans och krona?
Marskalkens mångahanda göromål tilläto honom ej att besvara frågorna, utan aflägsnade han sig skrattande.
— Bruden är nu här, tillkännagaf marskalken, då han slutligen återkom. Kom, min bror, kom!
— Hon är här, säger du, vänta litet.
Och den hederlige Forster gick ännu ett hvarf kring rummet, halfhögt mumlande brudvigseln, för att vara säker på att ej komma af sig i brudstolen.
[ sida ]
—Det är förskräckligt så varmt, menade han.
— Intet prat nu, kom! Herrarne vänta derute för att följa dig till bröllopssalen.
— “Jag tager dig” — mumlade Forster på brudvigseln.
— Kom!
— “Nu till min äkta hustru,” fortsatte Forster, under det han vandrade upp och ned.
— “Att älska dig i nöd och lust …”
— Så der, ja! Nu är du sadelfast i texten. Dröj för all del ej längre. Man blir otålig. Marie väntar dig. Kom!
— “Och till ett vårdtecken gifver jag dig denna ring,” fortsatte Forster.
— Jag öppnar dörren nu.
Forster kastade en blick i spegeln och lade kråset i ordning.
— Så, i guds namn!
Åtföljd af de bjudna gästerna, hvilka bildade ordentliga led bakom honom, anlände han framför dörren till den sal, der vigseln skulle förrättas.
Här måste han stanna ett ögonblick.
Då dörren öppnades, och han inträdde, såg han huru den midt emot honom belägna äfven öppnades, och att Marie inkom genom den.
Af häftig glädje klappade hans hjerta vid hennes åsyn.
Det var icke mer en bindmössa, sirad med guldpaljetter, som nu hvilade öfver de svarta lockarne, utan krona och krans; en prydnad, som ännu mer förhöjde den smärta flickans vackra gestalt.
En svart sidenklänning omslöt hennes former, smyckad med en enkel, vid denna årstid sällsynt blomsterbukett. Den hvita florslöjan nedföll på hennes axlar, som ett lätt och luftigt snöfall.
Redan stodo de framför kullerstolen, och vigselakten hade börjat. I denna stund, då de knäböjde
[ sida ]
på pallarne, och den blå, med guldfransar kantade pellen utspändes öfver deras hufvuden, inträdde Alm.
Alm hade varit för mycket sysselsatt, dels med sin klädsel, dels också med ombestyrandet af det uppdrag Reuterholm gifvit honom, för att kunna komma i rätt tid.
Hans ansigte förvreds af grämelse, när han fann att han ej mer kunde uppträda före vigseln.
— Ju längre på qvällen, desto vackrare folk, pratade han emellertid för sig sjelf. Kommer aldrig för sent, då man väntar på något godt. Den som spar, den har.
I all sin märkvärdiga elegans tog han sig med sin magra figur temligen löjlig ut. Klädd i kortbyxor med breda knäspännen af stål, visade sig hans smala ben, utstyrda i silkesstrumpor i all sin originella smalhet. Den svarta fraken var gammal, urväxt och luggsliten, men medelst bläck på de urblekta ställena hade han på ett klokt sätt förstått att någorlunda upphjelpa dess färg, så att den åtminstone vid ljussken skäligen försvarade sin pats. Ett stort krås och en hvit, med broderier rikt försedd väst, som han köpt i ett klädstånd, fulländade hans drägt.
Men sitt ansigte hade han ej kunnat hjelpa upp, och det var icke blott något af en spindel i hans magra ben, hela hans väsende kunde sägas vara beslägtadt med detta de små insekternas märkvärdiga, tyst lurande rofdjur, och förnämligast visade sig denna hans karaktär i de under pannan nästan begrafda, ständigt spejande, aldrig rigtigt hvilande, små ögonen, ej mindre än i det till formen så tunna och bleka ansigtet. Mer än någonsin framstälde sig också i denna stund hans verkliga natur.
Afunden hade helt och hållet bemägtigat sig honom. Hans ständigt misslyckade försök att hinna en oberoende lycka hade förbittrat hans själ och för-
[ sida ]
qväft allt godt der. Då han såg någonting, som
han tyckte om, grämde det honom, att det ej var
hans. Man kunde säga, att han i sina tankar
ständigt bestal sin nästa. Framför allt var hans gamle
vän, Forster, ett föremål för den giriga
afundsamhet, som oupphörligt tärde hans frid.
Han hade ej väntat sig ett på så lysande sätt anordnadt bröllop, som han nu fann, att Forster i öfvermåttet af sin sällhet tillstält.
Det ökade hans afund.
Bland bröllopsgästerna fann han till och med personer af de högsta samhällsklasser.
Afunden fick derigenom ny anldning till grämselse.
Men icke nog dermed. Han hade ej heler kunnat föreställa sig, att Marie skulle vara så verkligt vacker, som hon nu syntes honom. Hennes anblick bländade honom.
Men då han betraktade Forster och såg, huru han nära nog glänste af lycka och sällhet, då förmådde han ej längre sluta sina tankar inom sig.
— Han har stulit sin lycka ifrån mig, mumlade han mellan tänderna.
Vigseln var slutad, och man började gratulera brudparet.
Detta ögonblick ansåg Alm vara lämpligast att verkställa sitt uppdrag, men han hade tillsagt polistjenstemännen, som åtföljde honom, att vänta på gatan, till dess han gaf dem ett tecken från fönstret att uppkomma; han måste alltså dröja.
Alm blef emellertid den siste, som framträdde till Forster och Marie för att lyckönska dem.
På gatan utanför fönstret hade en folkmasssa samlats för att se brudparet. Forster och Marie voro kända. Både två hade, den ene såsom en omtyckt egare af operakällaren, den senare under den tid hon varit på Liljeholmen, förvärfvat sig många
[ sida ]
bekantskaper och vänner. Alla aktade i dem ett par, som förtjenade och som man unnade den lycka, de ömsesidigt gjorde.
— Bruden, bruden! ropade man också från gatan. Låt oss se bruden!
Dessa rop afbröto Alm just i det ögonblick han sökte att på det mest uttrycksfulla sätt lyckönska dem.
Men folkets högljudda fordringar tilltogo ännu mera, då man dröjde med att efterkoma den första uppmaningen.
Marskalkarne hade placerat stora armstakar i ett af fönstren för att belysa bruden under den stund hon skulle visa sig der.
— Fram med bruden! Låt oss se bruden! Bruden till fönstret! väsnades man från gatan.
Forster ledde Marie till det bestämda fönstret. Alm följde dem.
Ett skallande lefve och hurrarop ljd från folkmassan, då man fick se Marie.
Hon hade ej väntat denna bifallshelsning och kände sig rörd. Hon tryckte ock hjertligt Forsters hand och fäste en öm blick på honom. Forster saknade ord för att uttrycka sin hänförelse och sällhet; men troligtvis hade han slutit henne i sin famn, om icke Alm i detta ögonblick kommit att trampa honom på foten, hvilket i stället framtvingade ett smärtsamt uttrop öfver hans läppar.
— Om ursäkt, bäste Forster, om ursäkt, stammade han. Jag glömmer bort allting, bara för att beundra din lilla täcka — jag får ju säga — fru — icke sant — fru — eller får det bli Marie — gamla vänner emellan — fru Marie, kanske.
— Lika mycket, anmärkte Forster, du tänkte säga något annat, tyckte jag.
Forster kände sig rädd för Alms artighetsbety-
[ sida ]
gelser, men han ville ej tillrättavisa hans
påflugenhet; han hade ej hjerta dertill.
— Alldeles det, jag tänkta säga något, ja! så var det. Jag ville säga din lilla fru, att vi ej sett hvarandra allt sedan den der aftonen, då jag agerade kypare på Liljeholmen, och hon döpte mig till Calle; kommer ni i håg det? Åh, det var ett ganska roligt äfventyr, ehuru …
Det äfventyr, hvarom Alm erinrade, påminte Forster om det svek, hvarför han misstänkte honom.
— Ehuru? upprepade han likväl för att hafva något att säga.
— Ehuru det ej slutade, som jag hoppades.
— Icke?
— Jag trodde då så visst, att min lycka redan var gjord, men i stället skördade jag bara förtret.
— Du jagar efter lyckan för mycket, derför flyr hon dig.
— Det kan du säga, som är en lyckans guldgosse — jag återigen — det är annat med mig.
Alms ansigte förvreds, under det att en tung suck pressae sig fram ur hans bröst.
— Efter dina åsigter fikar ju hela världen efter lyckan?
— Visserligen, visserligen! Hvem lefver väl för något annat?
— Kan så vara; men emellertid brydde jag mig ej om den och har i alla fall skördat dess välgerningar i ganska hög grad.
— Tala ej derom. Lyckan har kommit öfver dig, medan du sof.
— Det är i det närmaste sant; allt, hvad jag eger, har jag nästan bekommit, utan att bråka och krångla — till och med lilla Marie — ack, hon föll sjelfmant i mina armar — icke sant, Marie?
Marie var icke pratsam.
[ sida ]
Träffadt, svarade hon emellertid, under det
hon nickade sitt bifall och småog.
— Lyckan kom till dig, återtog Alm, medan du satt och rökte din pipa.
— Och tänkte, medan jag rökte, vill du väl också säga, och handlade tyst och stilla, sedan jag tänkt väl för mig, vill jag för egen del tillägg. Gud har likväl varit med allting, som jag tagit mig till, och det är alltid hufvudsaken.
— Men besinna likväl, om nu — om nu …
Alm började stamma. Han kände sig nästan rädd, för hvad han ämnade säga.
— Hvad skall jag besinna, tala ur skägget.
Forster å sin sida fruktade Alms halfva talesätt: han erinrade sig allt för väl, att det var på sådant sätt, han lockat sig till underrättelsen om den hemliga postgången till Armfelt.
— Besinna, om du nu på en gång, det vill säga på ett enda ögonblick, blefve beröfvad allt, hvad du eger, alltsammans?
Forster kunde icke dölja en viss häpnad öfver det framställda hugskottet. Minnet af Francs och Ehrenströms samtal hos fröken Rudensköld flög som en dyster påminnelse genom hans tankar.
— Allt, hvad jag eger? upprepade Forster.
— Som jag säger; först och främst din egendom.
— Det vore en förfärlig olycka, men jag finge väl ta saken kallt och börja på nytt. Det värsta vore för Maries skull.
— Men föreställ dig, att du äfven förlorade henne.
— Förlorade Marie? Ah, prata inga dårskaper. Icke sant, Marie, det är ej blott din hand du gifvit mig, utan äfven ditt hjerta?
— Något, svarade hon.
— Hör du …
— Men tänk dig den möjligheten, att du förlorade din frihet.
[ sida ]
Forster besvarade ej Alms yttrande, utan vände
honom endast ryggen, emedan han kände sig
förtretad öfver att en af gästerna under ett för hans
hjerta så dyrbart ögonblick som det närvarande skulle
framkomma med möjligheter af sådan egenskap. I
sitt eljest fromma sinne hyste han dessutom
misstankar emot Alm, och han trodde sig nu få ännu
större skäl dertill. För öfrigt märkte Forster, att
Marie lyssnade till Alms prat, och att det smärtade
henne.
Alm deremot kände sig stött öfver det förakt Forster visade honom; men lemnade ej derför sin plats.
Han visste, att han hvilket ögonblick som helst kunde tillintetgöra Forster och den synbara glädje och sällhet, som nu omgaf honom. Känslan af denna magt smickrade och roade Alm.
— All lifvets härlighet är ett korthus, började han igen; för flägten af en vind är allt förbi.
— Så-å! yttrade Marie.
Hon var nu som alltid ganska fåordig.
Alm önskade väcka hos Forster en lefvande tillit till sin lyckas bestånd, ville hos honom framkalla ett slags framtidsförtjusning och just i det ögonblick, då allt log emot som vänligast och förhoppningsfullast, störta honom. Han märkte icke förr än nu, att han gått origtigt tillväga för att nå detta sitt mål.
— Lycklige Forster! började han på nytt.
Forster vände sig åter om.
— Lyckliga Marie! tillade han och fäste på henne en blick af beundran.
— Jag medgifver, fortsatte han, att det nästan är grymt att tänka sig, att allting är förgängligt, i en stund då man är så lycklig, som ni nu äro; men det är förlåtligt, att jag gör det, jag, som af verldens goda endast erfarit dess förgänglighet. Du är
[ sida ]
litet ond på mig, Forster. Man bör likväl icke allt för strängt bedöma vännen, om han pratar litet dumt ibland. Sant är, att din lycka står på säkrare fötter än andras. Du har i frid med ditt hjerta skapat den sjelf. Och nu — nu — nu återstår dig endast att njuta frukterna af din sällhet, ditt oberoende, din Maries kärlek. Forster, vi äro ju vänner, gamla vänner.
Alm yttrade sig med ett sådant sken af upprigtighet, att Forster åter började tro honom.
— Jag tänker mig så väl ditt lif hädanefter, tillade Alm.
— Gör du det?
Forster älskade Marie så innerligt, och den tanke, som Alm framkastade, tillade honom lifligt.
— Jag tänker dig bland skummande kaskader af sherry och roussillon, af bourgogne och frontignac.
Forster smålog.
— Men jag vet något ännu bättre: jag ser dig sitta bredvid din lilla hustru; då slår din arm omkring hennes lif — det är afton förstås — ljusen äro tända, och hon har tagit plats vid sitt sybord — nåväl, du slår armen kring hennes lif och blickar in i hennes vackra ögon. Ni tala icke högt med hvarandra, ni hviska. Hvarom hviska ni? … Skalkar!
En täck rodnad spred sig öfver Maries ansigte; Forster log ännu en gång och tryckte ömt hennes handl.
— Du stryker en af de svarta lockarne ur Maries panna, och Marie nickar mildt och tacksamt emot dig.
— Tack, min vän, tack! yttrade Forster.
Forster hade glömt all vrede, all misstanke. Det syntes hono omöjligt, att Alm kunde vara en falsk vän; ack, han tecknade ju så väl en bild ur deras
[ sida ]
framtid. Alm såg, att han nu börjat ett samtal, som väckte sådana känslor han önskade.
— Ett par år ha gått, fortsatte han.
— Ett par år, upprepade Forster.
— Jag föreställer mig samma tafla, som nyss; men nu leker vid edra fötter …
— Tyst, herr Alm! bad Marie.
— Tala, tala! yrkade deremot Forster.
— Vid edra fötter leker, fortsatte Alm, en liten lockig, skalkaktig …
— Intet ord mera!
— Tusende och ändå tusende ord till, bad Forster.
— En liten brunögd, frisk …
Ros efter ros slog ut på Maries kinder, på dessa blygsamhetens täcka blomster-rabatter; blixt efter blixt glänste fram i Forsters ögon, i dessa himlar, der hjertat så omedelbart urladdar sina sorger eller sina fröjder.
— Lycklige Forster!
— Ack, ja, du har rätt, hvem kan vara lyckligare än jag?
Alm hade nyss upptagit en hvit näsduk ur sin ficka. Då han såg verkan af sina ord, närmade han sig fönstret.
— Lyckliga Marie! tillade han.
Marie sänkte sina ögon mot golfvet.
Alm stod helt nära fönstret, och han lyfte upp duken, liksom för att torka sig i pannan.
— Och i sjelfva verket har jag ändå dig att tacka för min lycka, anmärkte Forster, ty det var du, jag förglömmer det ej, du, som gaf anledning till besöket på Liljeholmen den der aftonen, då jag ...
Han ville säga, då han träffade Armfelt; men bröt tvärt af sin mening, emedan detta namn innebar för Forster ett helt politiskt parti, och han ville
[ sida ]
ej gifva anledning till något samtal i Alms närvaro, som angick det.
Icke dess mindre berörde Forsters ord just den tanke, som allra innerst herskade i Alms sinne, och nästan krampaktigt förde han den hvita duken mot fönstret samt gaf dervid det öfverenskomna tecknet.
— Hvad brudkronan klär dig väl, Marie, hviskade Forster.
— Tycker du det?
— Du har aldrig varit så vacker som i afton, du öfverträffar dig sjelf.
— Du smickrar.
— Ack, om vi vore ensamma, då skulle jag sluta dig till mitt bröst.
— Du är således nöjd med mig?
— Du gör mig till den lyckligaste varelse i verlden.
Alm gjorde ett nytt tecken utåt gatan.
— Också din kärlek, Forster, gör mig lycklig.
— Verkligen?
— Kan du betvifla det?
— Ack nej, jag läser det i dina ögon.
— Skälm!
— Jag ser det i rodnaden på din kind.
— Skalk!
Alm gaf det tredje tecknet.
— Jag vill bedja dig om något.
— Hvarom?
— Om en kyss.
— Ah, nej! icke här, icke nu.
Marie och Forster hade tagit plats vid sidan om fönstret.
— Hvarför icke?
— Det är så mycket folk närvarande.
— Än sedan?
— Jag skulle rodna.
— Det förskönar dig blott.
[ sida ]
— Jag skulle skämmas.
— För hvem?
— För gästerna.
— Prat!
— Du är stygg.
— Du är elak.
— Jag?
— Gif mig en kyss.
— Nej.
— Icke?
— Vänta.
— Huru länge?
— Till — till …
Marie sprang i detsamma leende upp från hans sida och intog åter sin plats framför fönstret.
— Hvarför en sådan häftighet?
— Hörde du icke, folket ropade.
— Börjar du redan på att bli obeskedlig emot mig; jag förstår nog, hvarför du sprang din väg.
— Jag har ju sagt det, man ropade.
Marie hade verkligen rätt, emedan man hörde rop utanför, men de gälde en helt annan sak.
— Jag har lust att hämnas, anmärkte Forster, och i stället kyssa dig här inför hela folkmassan på gatan.
— Försök bara.
— Du tror icke.
— Jag tror icke, att du vill göra mig ledsen.
— Deri har du rätt, således, jag väntar till …
Forster hotade henne skälmaktigt med fingret.
I detta ögonblick blef en af marskalkarna utkallad i förstugan, och då han strax derpå återkom, syntes han blek och förskräckt.
De närvarande märkte ett derpå följande lifligt samtal emellan båda marskalkarna, och all den stund man tog för afgjordt, att något ledsamt inträffat, samlade man sig af nyfikenhet och deltagande
[ sida ]
kring dem. Ju flere som tillkommo, desto större blef också förvirringen. Snart syntes den ha intagit dem alla.
Bullret och sorlet på gatan tilltog nästan i jemnbredd med förskräckelsen bland gästerna.
Ännu stodo Forster och Marie och hviskade med hvarandra om sådana småsaker, som äro så ljufva för tvänne nygifta, men för alla andra af intet värde.
Den första stunden efter vigseln är äktenskapets skönaste morgondröm: hvad man då drömmer om lifvet är så intagande; det är ett litet paradis, som dyker upp med sin sällhet ur den darrande morgondimman. Sjelfva fattigdomen ser då något rosenrödt i sin framtid. Kärleken är en fé med trollspö, som till och med ur den naknaste bergsklippa manar fram något underbart och förtrolladt. Hvad skall denna stund icke vara för den rike, som redan förut eger allt, och nu äfven erhåller löftet om kärlekens glädje.
Alms blick hvilade orubbligt på dem. Han tycktes icke vilja förlora någon enda af de rörelser, som i deras ansigten så lifligt uttryckte, hvad de kände i sina hjertan.
Men oväsendet började slutligen formera sig i några bestämda ord, och Forster såväl som de öfriga hörde nu tydligt, huru man ropade:
— Bort med dem! Ned med dem! Hvad vilja de här? Bort, bort med dem!
Marie bleknade af rädsla under det Forster närmade sig fönstret för att se, om han kunde upptäcka orsaken till folkets missnöje, och emot hvilka eller hvilken det kunde vara rigtadt; men då man på gatan märkte honom, helsades han med ett lifligt och vänligt hurrarop.
— Hör du, Marie, oväsendet gäller ej oss. Lugna dig, min vän!
[ sida ]
En af marskalkarne nalkades likväl nu Forster
och bad att få tala vid honom. Men knappast hade
de vexlat ett par ord med hvarandra, förrän den
mest synbara smärta och fasa visade sig hos Forster.
Blek som en skugga, famlade han med handen efter en stolskarm, emedan hans ben vacklade under honom.
Hans läppar darrade, liksom för att tala, men intet ord kom ifrån dem.
— Hvad beslutar du? sporde marskalken slutligen.
— Hvad kan jag göra? Naturligtvis måste jag följa; men Marie — jag har ej mod att underrätta henne.
— Du måste sansa dig för hennes skull.
— Ja, ja!
— Säg henne, att en angelägen affär tvingar dig att genast begifva dig till staden. Vi skola sedan småningom underrätta henne.
— Barmhertige gud!
— Mod emellertid! Saken torde snart vara utredd och ...
Nödvändigheten gör ofta menniskan starkare än hon i sjelfva verket är. Nödvändigheten gjorde åtminstone Forster det i detta ögonblick.
Emellertid hann Forster icke att ens börja ett samtal med Marie, förrän dörren till salen uppstöttes och en mängd okända, grälande karlar störtade in, under det de oupphörligt knuffades om och mot hvarandra.
— Hvad vill det här säga?
— Ut med er!
— Ut! ropade bröllopsgästerna.
Med anledning af dessa ej tvetydiga befallningar, lugnade sig de grälande något, och man beredde sig att ingå i förklaringar.
Saken förhöll sig på följande sätt.
[ sida ]
Folket hade först märkt, att några
polistjenstemän funnos på stället, enär dessa, för att slippa
igenom mängden, som trängt sig fram, nödgades
uppdaga sina polismärken. Knuffningar, ovett, gräl,
knytnäfslag och oväsende blefvo deraf den
omedelbara följden. Polisbetjeningen anser sig i allmänhet
pligtskyldig att såsom tuktomästare inblanda sig i
folkets till och med oskyldigaste nöjen. Folket
deremot ser i polisbetjeningen ingenting annat än
gatornes kitsliga småtyranner. Öfver allt der folket
och polisen sammanstöta, blir vanligtivs följden också
oordningar och slagsmål. Hvem är den skyldige?
Polisprotokollen säga: folket. Folket dermot säger
ofta: polisen. Under krånglet på gatan hade någon
af polisbetjeningen yttrat, i afsigt att derigenom
ingifva respekt, att någon på stället skulle
arresteras; och då det ena ordet gaf anledning till det
andra, kände man också snart, hvem denne var.
Folkets allmänna omdöme ser gerna i hvarje polisbetjent en lefvande, legaliserad orättvisa. Polisen har sjelf i mångt och mycket framkallat denna ogynnsamma opinion emot sig. Så snart polisen också vill arrestera någon, tränga massans sympatier gemenligen på den arresterades sida. Det skedde äfven nu.
Polisbetjenterna lyckades icke dess mindre inkomma i bröllopsgården, men åtföljda af de mest beslutsamma af folket; och deribland utmärkte sig framför allt en stor och reslig karl, hvilken tycktes ega krafter för ett halft dussin andra.
Mannen var en ibland dem, som först upphöjt sin stämma till hurrarop för Marie och Forster, då de trädde fram till fönstret; han var också en ibland de förste, som börjat oväsendet, då han anade att någon fara var å färde; slutligen var han äfven en ibland dem, som, ifrån den stund folket fick sigte på
[ sida ]
polisbetjenterna, icke lemnade dem ett enda ögonblick, utan följde dem såsom deras skugga.
Bredaxlad och beslutsam, samt klädd i brunt förskinn och en luden vintermössa, med ett öppet och friskt utseende, tycktes han bland folket spela rollen af ett slags anförare.
Läsaren torde kanske knappast i denne man igenkänna en gammal bekant, nämligen Dörings trotjenare, den förr så beskedlige och enfaldige From. Mannen var emellertid ingen annan än han.
Då Döring lemnade Stockholm och From såg sig öfvergifven af honom, tänkte amiralen taga honom med sig till landet; men From ville på intet villkor öfvergifva hufvudstaden, utan förblef qvar der, i hopp att återfinna unge Döring, som han så trofast fäst sig vid.
From fick aldrig i sitt hufvud att Döring öfvergifvit Sverige, Stockholm och honom; han trodde, att en olycka händt honom, och From beslöt att ej lemna platsen förr, än han fått rigtigt reda på, huru dermed sig förhöll.
Under det han fortsatte sina efterspaningar, blef han emellertid bryggardräng. Han skulle försörja sig med något.
Styrkan har respekt med sig. Alla, med hvilka From kom i färd, skänkte honom den också. Och på hans tid fans väl ingen bryggardräng, som hade det namnet om sig som han.
Efter ett halft år hade han lagt bort sin bonddialekt, efter ett år sina bondfasoner, och efter halftannat år kunde man ej ens skilja honom ifrån någon i Stockholm infödd bryggardräng. Endast bondärligheten ville aldrig lemna honom, och han aktades också derför af sina husbönder såsom en tillgifven och bra tjenare.
De framgångar, han hade, gjorde honom allt mer och mer dristig, och hans bekanta medgåfvo
- ↑ Angående denna festskrift, som vi rekommendera hos våra läsare, må i detta sammanhang lemnas några upplysningar: Arbetet, som upptager 150 illustrationer och kostar 6 kr., utgör en ståtlig volym om mer än 400 sidor stor 8:o. Det omfattar de olika sidorna af konungens mångfaldiga verksamhet, alltifrån hans uppfostran och ungdom till hans senaste värf som unionskonung, och innesluter äfven en skildring af hans privatlif och hofhållning. Bland öfriga i texten befintliga citat och anföranden må särskildt nämnas de utdrag ur konungens som manuskript tryckta "Reseminnen", hvilka med den höge författarens särskilda tillåtelse meddelas. Arbetet är, som nämndt, försedt med talrika, fint utförda och upplysande illustrationer. Bland dem finnas af konungen från hans tidigare år flera porträtt, som numera knappast torde vara bekanta, facsimiler från hans skrifter och anteckningar, en mängd vyer från hans resor i utlandet, afbildningar af praktgemaken i hans slott, medaljer från minnesvärda tilldragelser i hans lif m. m. Vidare porträtt af hans närmaste omgifning och hof, statsmän, vetenskapsmän och andra, som hafva sin plats i hans lefnadshistoria. Nästan alla illustrationer äro återgifna direkt från originalfotografier, hvaribland icke få från h. m:ts enskilda samlingar. Då allmänhetens uppmärksamhet i dessa dagar af konungens tjugufemårsjubileum är fäst vid allt, som rör honom, torde denna sakrika och intressanta, populärt skrifna och samvetsgrant affattade biografiska skildring vara ur flere synpunkter välkommen.
- ↑ N. b. när detta skrefs.