50 småhistorier/Hälften var
| ← Diamanter och paddor |
|
Nyckeln och dörrlåset → |
| (Från engelskan) |
16. Hälften var.
En adelsman, som bodde på ett slott långt in i landet, skulle just fira bröllop. Allt var i ordning till den ståtliga middagen; endast fisk hade man omöjligen kunnat erhålla, ty det hade stormat i flera dagar.
Men på själva bröllopsmorgonen kom en fattig fiskare upp till slottet med en stor flundra. Slottsherren stod just på trappan, omgiven av sina gäster, och blev mycket glad, då han fick se mannen. »En sådan vacker fisk», sade han, »bestäm själv priset, så skall ni få pengar strax, hur mycket vill ni ha?» – » Inte ett öre, nådig baron, hundra rapp på min bara rygg, det är vad jag skall ha för min fisk, och inte ett enda prutar jag av.»
Det blev icke liten förvåning bland de församlade. »Karlen är ju tokig», sade de, »han låter väl tala med sig.» Men den, som stod fast vid sitt ord, var fiskargubben. »Ja», sade slutligen baronen, »låt honom få sin vilja fram, vi äro tvungna att ha fisken. Hör hit, Mats! Giv gubben där hundra rapp, men slå lätt och gör det här på stället!» Gubben tog lugnt emot femtio slag, men knappt var det femtionde givet, förrän han ropade: »Stopp, stopp! Jag har en kompanjon i den här affären,och det är icke mer än billigt, att han får sin del.» – »Vad för slag? Kan det finnas två sådana tokar i världen? Var har du din kamrat? Säg hans namn, så få vi genast skicka efter honom.» – »Han är inte långt borta», svarade fiskaren. Det är nådig barons egen portvakt. Den skälmen ville inte släppa in mig, förrän jag lovade, att han skulle få hälften av vad jag fick för flundran.» – »Åhå, är det på det viset», sade baronen, »gå genast efter honom, han skall få sin del med den strängaste rättvisa.»
Portvakten fick därefter komma och mottaga sin andel av betalningen. Sedan blev han avskedad, men fiskaren erhöll en frikostig gåva.