Bahus-Läns Beskrifning/Del I/Kapitel 12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Om Luften och Nordljusningar
Chorographia Bahusiensis Thet är: Bahus-Läns Beskrifning
av Johan Oedman

Om Ätte-backar, Jätte-Grafwar och Stenrösior
Om the Gamla Nordskas Gille och Gästabod, samt föröfwade widskeppelser therwid och eljest  →


[ 67 ]

Thet 12:te Capitlet.
Om Ätte-Backar/ Jätte-Grafwar ock Sten-Rössior.

I Hedendomen, tå inga Kyrckor eller Kyrckiogårdar woro, ha the här boende gamla utsedt stora Jordhögar ock Kullar til Griffter åt the dödas Kroppar, them the kallat Ätte-backar emedan hwar ock en Ätt eller Släckt hade sin Backe, then [ 68 ]the gemenligen besatt med stora ock små upreste Stenar, alt som Ätten war hög eller liten, ock som hwar ock en i Krig wist sig tapper.

Thessa Ättebackar eller Högars Ålder, Haugs olld: ætas Collium synes ha sitt ursprung af Freyr then II. Kong i Swerige, ty tå han efter Odin wille inbilla the Swänska, at han städse skulle lefwa, befalte han sina Wänner, at the skulle förwara hans Lekamen efter döden i en högd, hwar om Snorre talar således: Da hans dödstimme var förhanden, lode hans wenner ingen komma til ham, imedlertid uprettede de en stor hög, hwarpå de giorde en dörr og tree håll, och då han havde vpgiwet sin Aande, bragte de hans Legeme hemmeligen ind udi samme hög, og bildte de Swenske ind, at han endnu levde, sam förwarade hannem der udi tre aar. Ther efter fölgde hans wänner ock sina döda i högder begrrofwo, som ses i förtalet af hans Chrönicka.

Men af Arildz Tid hafwa the låtit sina döda bränna ock theras aska i Urner eller Lerkrukor förwara ock nedgrafwa, hwilcken tid, the thet brukte, blef kallad Bruna Olld: Ætas combustionis, hwilcket Snorre Sturlesson bewitnar med thessa ord: Then första ålder (säger han) blef kallad Bruna Olld eller brände ålder, da blewe alle döde förbrändte til aske. Ther efter kom Haugs-Olld med högarna, som förbemält är.

Wid sådana Begrafningar, blefwo ock uprättade stora Stenar, som kallades Baute-Steine eller Lik-Stenar, dels til de dödas åminnelse af stor Ätt ock Släckt, dels för theras skuld, som sig tappert hållit emot fienderna.

[ 69 ]Then Engelske Scribent Sheringham skrifwer therom således: Thet Nordiska folcket uprättade fordom åtskillige Monumenter af Marmor ock annor Sten, hwarpå blefwo skrefne theras Bedrifter.

Sådana Ättebackar med höga stora upreste Stenar finnas ganska många i hwart Pastorat, särdeles i Norrwiken. Ibland finnes wid thessa en stor diup hola med bred stor Sten öfwer, dock så, at man kan gå ther in ock stå raker: En sådan kallas här Dyr-Hus, antingen ther af, at wildiuren i ondt wäder sig ther skylte, emedan folcket kallar här på orten diur, Dyr, eller (som troligast är) efter the offrade diur i Hedendommen åt sina afgudar på sådana Hallar, som ther til woro helgade, icke annorlunda än Israels Barn, efter GUDs befalning, offrade Påskalambet etc. som the igenom Traditioner hördt ock altså til öfwerflöd ofta offrade sina egna Barn, måtte thet wäl heta Dyrhus, pretiosa domus.

Under sådana stora Hällar, wil man ock säga, at Jättar, Kämpar ock Resar haft sina Grafwar til Äreminne, dels för theras stora wäxt skuld, dels för theras Tapperhet ock dråpeliga gärningar, hwilcka förthenskuld kallas af gemene man Jätte-Grafwar.

Märckelige äro ock the otalige, store ock wide Sten-Rössior ock Högar alt med Kultersten mäst på höga Bärg wid Siökanten ja ock up i Landet wid Pass, som man skal fara igenom, hwilcka ej i Syndafloden, utan med flit af mennisko-händer synes wara så ihophämtade; ty tå the i gamla dagar hade hwarcken krut eller kulor, brukte the dels med sådana Stenhögar stena lefwandes en hop Missgärningsmän, som tå torde wara många ihop, dels betiente [ 70 ]sig här af at förswara sig emot sina fiender til Lands och Watn, särdeles then tid Näse-Kongarna här några 100de år regerade, brukte Afguderi, Wälde, Wåld, Rof, Brand, Orätt ock Lösaktighet på alt sätt, tå hwar ock en på sitt Näs, såsom ett litet Rike, e. g. Stångenäs, Sotenäs, Bokenäs, hade sina Jätter ock Resar, hwilcka tillika med Missgärningsmännen, som woro dömde af med lifwet, förmenes hafwa blifwit pålagde at frambära i en hög så många Stenar til många 1000de i hwar hög, mäst alla runda, hwilcket alt styrcker min mening.

Utom thessa Sten-Rössior finnas ock på många ställen i hårda Bärgen uthugna Circkel-runda Gropar eller Holar, som folcket här i Landet kalla Bärg-kiälar eller kiätlar 3/4 aln mäst i Diametern eller breda och 1 aln ock ibland mer ibland mindre diupa: Någre, dock få, äro fundne så store, at the äro 2 alnar twärt öfwer ock 4 alnar diupe, en sådan fins i Strömstad ock i Qwille på Gården Kalfskin. Utom många flera större ock mindre på Wäröjerna i Tanum, item på Smörkullen i Skredswik och Gården Röd: Men wid Siö-Stranden äro otaliga små Holar altid ned under the höga Bärgen. Hwar til thessa utan twifwel med flit utarbetade Bärg-gryter warit brukade, wet ingen at ge mig besked om.

At the af Hafsens Böljor genom runda Stenar under Synda-floden ock ther efter kunnat blifwit så formerade artificialiter rotunda figura efter rättaste Circkel, thet går öfwer min horizont, dels i anseende til theras diuphet, dels höga situation från Hafwet. Jag tror, at ingen utan i Krigs-tid betient sig af them, ock thet antingen för Torst skuld at samla watn i them, eller at koka i them, ty intet watn ge the af sig sielfwa, utan hwad från Himmelen [ 71 ]ock Bärgen, som ligga öfwer them, kan i starckt regnwäder falla theruti: Hwilket är min oförgripeliga mening, then jag dock med mera gärna hänskiuter til them, som i Physicis & arte hydraulica äro mer hemma än jag.

Sen jag thetta mer än för 5 år sen skrifwit, finner jag här om wara något anfördt af Dom. Studioso P. Kalm, hwilken thetta uti Kongl. Wetenskaps Academiens Handlingar, 1743 års 2dra Quartal p. 122 låtit införa.