Berättelser ur svenska historien/Gustaf II Adolf/7
| ← Om hertig Karl Filip |
|
Prinsessan Katrina → |
SJUNDE KAPITLET.
OM ENKEDROTTNING KRISTINA.
Enkedrottning Kristina hade temligen vackert utseende och välbildad, fast hög växt. Hon var skarpsinnig, driftig, manlig till stil som väsende, sjelfrådig, på ålderdomen allt mer och mer böjd för girighet.
Hon älskade sina båda söner med moderlig ömhet, och nedlade utan betänkande förmyndareregeringen till förmån för Gustaf Adolf. Under dennes första regeringsår upphörde hon aldrig att med den ömmaste uppmärksamhet följa hans steg, än med understöd, än med råd så för helsan, som regeringen. Dock kunde hon aldrig motstå egennyttans frestelse. Genom sin sparsamhet var hon ofta i tillfälle att kunna hjelpa honom med penningelån,
men aldrig utan mot vederbörlig säkerhet och 6 eller 12 procents ränta. Vid arfskiftena efter hertig Johan och Maria Elisabet sökte hon skrapa åt sig så mycket, som möjligtvis kunde åtkommas[1], och det var ogörligt att förmå henne afstå från den olofliga utrikes handel, hvarmed hon och hennes underhafvande riktade sig.
Konungens kärlek till Ebba Brahe tyckes hafva varit det, som först förorsakade modrens köld. Ju mera dessutom den förre tilltog i ålder, lycka och förmåga att hjelpa sig sjelf, desto mera uteslutande vände sig Kristina till den yngre sonen. Hon sökte väl i början visa oväld, och vid några tvister om konungens och hertigens ömsesidiga skyldigheter förklarade hon, att det skulle smärta henne lika, hvilketdera fingret hon sårade. Men hon fästade sig allt mer och mer vid den yngre. Såsom förmyndare förfäktade hon hans rättigheter i furstendömet, ofta ända till orimlighet, och var nog svag att för ynglingen omtala de ogillande uttryck angående hertigdömena, som hennes spejare uppfångat efter äldre brodren. Det fordrades tvenne så vältänkande herrar, som Gustaf Adolf och Karl Filip, för att genom ett sådant handlingssätt icke mot hvarandra lockas i harnesk.
Hennes ovilja mot Gustaf Adolf ökades deraf, att Kristina i sin tjenst upptagit de af Karl använda, men af Gustaf Adolf entledigade Nils Chesnecopherus och Erik Elofsson. Dessa fortforo att hos Kristina och Karl Filip spela mot Gustaf Adolf samma knep, som de fordom med Karl den nionde förehaft mot Sigismund. Chesnecopherus uppsatte i hemlighet en lång afhandling, hvari han på allt sätt bemödade sig att upphöja hertigarnas rättigheter och nedsätta kronans. Genom ett misstag råkade han att sjelf lemna skriften i konungens händer; man kan föreställa sig med hvad verkan. Inga förböner hjelpte, utan Chesnecopherus måste uti ödmjuka, af Axel Oxenstierna uppsatta, ordalag göra konungen afbön och det i sjelfva hertigarnas närvaro.[2]
Mot sin mor iakttog Gustaf Adolf för öfrigt den mest sonliga vördnad och undergifvenhet. Då det gällde angelägna, för sjelfva riket vigtiga ärender, förblef han obeveklig; men eljest gaf han vanligtvis efter för hennes infall, ehuru närgångna de ofta voro både för hans anseende och bästa. Så t. ex. föll det henne in att låta kalla sig de lappars och kajaners drottning, ehuruväl sonen vid sista fredsslutet afsagt sig denna titel. Konungen i Danmark klagade och Gustaf Adolf bad; men förgäfves. Hon fortfor ända till sin död att kalla sig de lappars och kajaners drottning. Ingen af konungarne brydde sig slutligen derom.
Efter Karl Filips frånfälle förlorade hon lynne och krafter och drog sig nästan helt och hållet från verlden. De sista åren tillbragte hon i tysthet på Nyköpings slott, tillsammans med systern, prinsessan Agnes, samt sondottern, den lilla Elisabet Gyllenhielm, hvars barndomslekar utgjorde farmodrens ålderdomsglädje. Hon afled slutligen 1626, blef begrafven i Strengnäs domkyrka emellan Karl den nionde och hertig Karl Filip, samt lemnade alla sina hopsparda rikedomar åt Gustaf Adolf.
- ↑ D'Albed. Miscellanea Historica Gustavi Adolphi 4:o. Några punkter deri H. M. Drottningen begär att H. Majestät sig uppå förklara vill. Nyköping d. 19 Mars 1619.
- ↑ Riksark. Rikskansleren grefve Axel Oxenstiernas egenhändiga concepter af rådslag, Breff och allehanda slags skrifter uti publique ärender. Nils Chesnecopheri böneskrift, uti concept af Axel Oxenstiernas egen hand.