Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 005
§. 5. HIERNES och SWEDENBORGS meningar.
Dock är denna mening icke eller uti vårt Fädernesland särdeles gammal. Genom de anstalter vår mycket berömvärde Doct. Hierne i sin tid gjorde til främjande af Fäderneslandets Natural historie, hafva då redan en stor del af de Rön blifvit honom bekante, hvarpå man sedermera bygt vattu-minskningen; men han går dermed dock icke längre än Varenius, utan håller före, at hvad landet vinner å ena sidan, så tappar det åter å den andra[1]. Det enda som hos honom kan anses för besynnerligt, är, at han tror Östersjön fordom ägt trängre utlopp, och jämväl högre vatten, hvilket han dock icke sjelf gifver ut för annat, än en gissning[2], som ej hindrar honom at anföra prof af vatnets inkräktningar på fasta landet, så väl i Östersjön och på Svensk botten, som annorstädes[3]. Efter hans mening skulle altså Vatnet icke mer i Östersjön minskas, sedan dess bryn genom vunnit friare utlopp, kommit til lika högd med Västerhafvet[4]. Och ty ser jag icke med hvad fog denne margkunnige och store mannens bifall kan til vattuminskningssatsens bestyrkande åberopas; hvilken, efter det begrepp jag derom fattat, nödvändigt involverar vatnets ständiga aftagande. Herr Swedenborg har ock, så väl uti en liten Svensk Tractat om Vatnets forna högd och förra Verldens Ebb och Flod, utkommen 1719[5] som uti Miscellaneis Observatis, tryckte år 1722[6] sökt bevisa Hafvens minskning i Norden, genom forna sjöstäders aflägsenhet från Östersjön, någre stränders blottande och uplandning, öglor och krokar i Bärg, ankare och vrak samt Hafsdjurs kvarlefvor. Han angifver dertil tväggehanda orsaker; den ena är, at han på andras trovärdighet, som icke nämnas, antager, at hafvet, emot æquatorn antingen litet höjes, eller åtminstone ej minskas, och sluter, om det är sant, til en större tryckning vid polerna och succesiv ändring af jordens figur. Den andre, at han vil af Strömfallen räkna ut, det Östersjön ännu är högre belägen än Västerhafvet. Imedlertid fast någon ändring på jord-skorpan, strata och petrefacta af denna forna Vattu-högden hänledes; tilägnas dock det mästa, och i synnerhet bärgens ursprung åt synda-flodens strandlösa Haf[7]. Men at Her Swedenborg håller denna vatnets flyttning från Norden til æquatorn för ständig, det kan af hans skrifter nogsamt skönjas.
- ↑ Besv. anledning p. 290.
- ↑ l. c. p. 100 & 285.
- ↑ l. c. p. 291.
- ↑ l. c. p. 285.
- ↑ Som hvad i denna tractat finnes, egenteligen går ut på minnes-märken efter Syndafloden; så behöfver jag icke eller röra vid dess innehåll. Den, året derpå, utkomne, som egenteligare angår vårt ämne, är nu icke för handen; altså måste man låta sig nöja med hvad i observatis miscellaneis förekommer.
- ↑ p. 45. sq.
- ↑ l. c. p. 8. sq.