Hoppa till innehållet

Betänkande om vattuminskningen/Kapitel 034

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  §33. Ytterligare Reflexioner angående Skålstenar.
Betänkande om vattuminskningen, hvaruti denna läran efter den heliga skrift, naturens lagar och förfarenheten pröfvas, samt oriktig befinnes.
av Johan Browallius

§34. Blottade klippor i segelleder.
§35. Strand-ryggar.  →


[ 76 ]

§. 34. Blottade klippor i segelleder.

II:o Blottade klippor i Hafvet och vid dess stränder synas äga mera vigt, än lösa Skälstenar &c. i anseende dertil, at de tyckas hafva fastare läge; men så torde man ock i det falllet kunna sätta svarta hunden (§.102) i Gullcrona-fiärden vid Pargas emot svarta hällen vid Gefle: fråsägen emot fråsägen och Lotsar emot Lotsar: och det icke allenast i Oceanen, utan ock i sjelfva Östersjön, så at, om man skulle anse slika berättelser för påliteliga; så måste klippornas blottande flyta sna[ 77 ]rare af någon particuliere orsak, än af en allmän Vattuminskning.

Eljest torde härvid förtjena någon eftertanka, at man märker huru allmän, i synnerhet ibland Allmogen, den inbillningen, eller kanske rättare sagt, böjelsen är, at göra sin lefnads art, arbete och närings-medel svårare än Förfädernas. Man beropar sig på en ungdoms förfarenhet, då lefnaden varit lättare, reflexionen och attentionen mindre, samt all ting lustigare; tilägnande altså tiden och orten det, som dependerar af kroppens constitution och årens skilnad. I Lotsens ungdom var det kanske nog af, at Fadren eller Husbonden kände och väjde klippan: sedan har han sjelf småningom fått lära känna den ena efter den andra. Kanske ock någon af händelse kommit, at aldeles lemnas åt hans egen attention och förfarenheter, som i mycket klippoga farvatten ofta kan ske; efter en liten skilnad i kosan frisäger från en nödvändighet, at känna den ena eller den andra klippan. Sådana nysskända hållas sedan ofta för nyss tilkomna eller blottade klippor; så mycket mera, om någon okunnoghet, eller vårdslöshet gifvit anledning, at Fartyg deremot förolyckats; ty då kommer ännu nödvändigheten af Styrmannens ursäkt dertil; hvaraf händer, at slike nya klippor ofta blifva ryktbare, såsom Bulichs vid Vasa och månge andre.

[ 78 ]Dessutan äger den Anmärkningen rum, at Vattubrynets högd ej allenast varierar den ena dagen eller tiden om året, utan ock jämväl åren emellan; så at det ena har högre eller ständigare högt, det andra lägre eller ständigare lågt vatten. Vi hafve år 1754 haft prof på tämeligen ständigt högt vatten, som gemenligen i våta år infaller, i torra åter tvärtom. Sådane följas stundom åt flere i rad. Falla nu Lotsens läro-år in på sådana våta år, så får han myket, at tala om blottade klippor sedan i sin lifstid; och tvärtom, om han begynt segla i tork-år, eller då lågt vatten varit; så vet han ej deraf, fastän honom ändock torde lysta at göra et med sina Camrater efter ofvan förmälte maxime; utom det, at andras flere gånger åhörde berättelser ofta ikläda sig et sken af egen förfarenhet.

Svarthällan, i hvilken Prof. Celsius låtit rista märke, lemnar jag för öfrigt i sit goda värde; men det tyckes mig vara oförnekeligt at dess intygande efter 15 års förlopp, utom alla behöriga omständigheters anmärkning, icke kan i hufvudmålet äga vitsord.