Blå oktober/Ännu en gång

[ 46 ]

Ännu en gång.

nnu en gång då skulle himlen blåna,
fast rymden re'n var grå och höstekall,
och solen skulle sommarskimret låna
åt sista grönskan midt bland löfvens fall...

Ännu en gång fick sista rosen lyfta
sitt hufvud, nyss i sviken längtan sänkt,
och fattig ormbunk ner i kylig klyfta
blef än en gång i ljumma flöden dränkt.

De gamla sommardrömmar åter sprungo
ur askan fram och flögo unga opp,
som när i fjärran gökens toner klungo
och trasten sjöng sin sång i tallens topp.

Det blef så godt i vankelmodigt sinne
att finna himmelen så innerst god.
Ack, det blir aldrig riktig höst där inne,
hur mycket än som där förhärjadt stod!

[ 47 ]

Ännu en gång... när ångern hjärtat naggar
och det har mistat sina blomsterfång
och skendygd pekar på dess tomma taggar
och vanrykt skakar det med nordangång,

då sändes plötsligt, som en glimt från ofvan,
ett ord, en vän från lyckans sommardar,
och det får åter hela himlagåfvan,
och sol och sommar än en gång det har.

Ännu en gång... när hvarje Sarons lilja
har blommat ut med hvarje själens tröst,
då flammar plötsligt, som på Skaparvilja,
en liljesommar upp ur Sarons höst.

"Ännu en gång” som lifvets lösen klingar
från ungdomsyran intill gubbero
och hvarje hjärtas höstedag betvingar,
ja, tvingar hösten bort från dödens bo...