Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/667

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  666
Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné

667
668  →
Utgiven 1910


[ 81 ]
667.
HögEdle Hr Assessor
Högtärade Broder.

At Strandberg blifwer stadsphysicus och Bæck får intet.

at Wallerius blifwer Adjunctus och en Bæck ej wärd at komma på förslaget,

Kostar wähl på, ogräs må gro.

Men at en Bæck, som i 10 åhr med heder warit Doctor och excellent Doctor, skall kiöpa sig till en hofMedici beställning för 14,000 dr,[1] det kostar på för mycket; det grämer mig och hela ärbara werlden. å accordera med Rosen straxt, och lägg några plåtar till, så har Min Wän något lägligare.

Binnike matsken är nu tryckt, jag bad Dubois[2] skicka honom öfwer till min Bror.

i dag fick jag från italien ett nytt genus Plantar. kallad Aldrowanda och Parum nidum suspendentem;[3] helt prächtigt ritat. jag wille gifwa academien en ritning, men kan i hela staden ej få henne ritad.

Gud wet hur dett står till med Gronovius, som ej låter höra af sig det minsta; jag räds han dödt af harm, sedan han blifwit afsatt.[4]

Prof. Gmelin håller på at gifta sig, och Prof. Sauvages i Montpellier är nyl. gift; här näst bör det Hr Assessor Bæck.

Intet står felet hos mig; så snart Salvius kan trycka, så har han materia; registret af materia medica är nu under pressen. Det skulle wara mig kiärt, om severiores practici approberade mitt lilla wärk, fast det endast är ämnat mine studenter.

anmäla min ouphörliga wördnad hos Öfwerintendenten. tack for richtigt bestält om det jag skref sist. lägg nu till att den canalen, som är under jorden, icke kommer på några famnar når någon mur, mycket mindre skadar; ty walvet synes, och sedan man kommer in, behöfwes icke röra det minsta, utan går canalen antingen åht biskops huset, äller kyrkian, äller slottet, äller åt alla desse delar, på alla sidor hel och walf.

förbl. Min Brors
Upsala 1748 uprichtige dräng
    d. 13 Decemb. C. Linnæus.

[ 82 ]sist fick jag andra dödsslaget, då Cancellie collegium resolverat at ingen må låta ut något exemplar at tryckas utom lands; denna förordning rörer allenast mig, ty jag wet ingen annor, som där i tager dehl.[5]

jag ärhindrade mig straxt Baron Hollbergs profetie om wåre swänske wettenskaper, som begynna med sådan ifwer at florera...

Utanskrift:

 Assessoren
HögEdle och Höglärde
Hr Doctor Bæck
 Stockholm.

Sigill IV, rödt lack.

  1. Bäck blef 1749 utnämnd till Kungl. Lifmedicus. Det vill synas, som om han — såsom den tiden ej var ovanligt — »accorderat» med platsens förre innehafvare (Carl Anstrin), d. v. s. öfverenskommit med honom om en ganska betydlig summa, för att han skulle taga afsked. Förslaget, att Bäck skulle söka tillhandla sig Roséns plats såsom de kungligas arkiater, var säkerligen icke allvarligt menadt.
  2. Gottfrid Dubois, se bref. 21 not. 2; respondens för disputationen De Tænia.
  3. Parus pendulinus L.
  4. Johan Fredrik Grononius, se bref. 288 not. 5. Hvad som menas med hans »afsättning», är ej fullt klart; han valdes nämligen i Leyden för åren 1729, 1730 och 1742 till medlem af de fyratios råd samt för 1725, 1727 och 1747 till »schepen» (ungefär motsvarande rådman), men att han ej omvaldes följande år, kan näppeligen betraktas som en afsättning. Tio år därefter (1757) valdes han till borgmästare.
  5. ​ Kungl. Cancellie-Collegiet utfärdade den 6 September 1748 en kungörelse, hvari det bland annat heter: »Althenstund man kommit i erfarenhet, thet en och annan tagit sig före, at på främmande orter endels uplägga, endels omtrycka sådana Manuscripter och Böcker, som förut blifwit här i landet antingen utarbetade eller uplagde, och thesse sedan til försäljande hit införa, Boktryckerierna i Riket til ej ringa förfång och afsaknad», så förbjudes »eho han wara må, wid Ett tusende Daler Silfwermynts wite och alla exemplarens confiscation», att härtill framdeles göra sig skyldig. Linné ansåg detta vara uteslutande riktadt mot sig och sin verksamhet, »emedan ingen annor gaf ut något utomlands, och således blefwo händren och lusten på honom bundne. Häraf hade Linnæus ärnat att förswära det han aldrig mer skulle utgifwa någon tractat. om icke några disputationer.» Denna sin plan öfvergaf han dock snart; antagligen fann han ock, att den nya förordningen ej kunde vara afsedd att drabba endast eller förnämligast honom, ty den var undertecknad af C. G. Tessin, Cl. Ekeblad och andra hans förnämsta gynnare och beundrare.