Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné/709
← 708 |
|
710 → |
Utgiven 1910 |
- Min Herre och Broder.
Nu hwad nytt hos Gudarne i Himmelrike, huru bärgar i Eder hos dem; wij procul a jove procul a fulmine vivimus.
Mitt gräl denna tiden, då jag is något, går ut på at skapa nya örter; jag finner plantas hybridas allmännare än Animalia hybrida; och rätt många till antalet.[1] jag tror mig få öpna dörren till en widlöftig natursens kammar, fast hon öpnas icke utan gny. Intet går jag just sielfwer in, doch tror jag at andra lära få fri tillgång, sedan jag öpnat bommen.
Konan, som jag skulle curera för Luem veneream, for hem på landet, då hon tyckte sig wara frisk; och äfter jag förböd henne resa på 14 dagar, så reste hon non salutato Medico.
Älliest har här gådt en allmän hosta, doch utan märkelig feber, som warat 4 a flere weckor, och sällan spart någon i husen, då allenast en först blefwit smittad; det kom och i mitt hus, ingen slapp utom jag, privilegio flebili podagrico stipatus; jag prowade allahanda, äfwen Extract. Nicotianæ som halp i Stockholm 1740, då alt annat slog felt, men giorde intet. änteligen lät jag både mina och utomhus dricka infusum folior. Ledi,[2] då alla inom 3 dagar blifwit totalt curerade. Min jungfru drack en dag, men som hon tyckte at det ej smakade, lämnade hon at mera dricka; blef doch tämmeligen braf, men begynte recidivera och hosta dageligen mer och mer. då änteligen alla logo åt henne, blef hon förtörnad, drack på en dag, så mycket wähl som andra druckit på 3 dagar, men slapp och totalt dagen där äfter all hosta, profwa detta i stockholm, om denna Hosta där går.
Sysselmannen här wid Domkyrkian dog i förgårs.[3]
En förskräckelig mycken snö, yrwäder och winter.
jag förbl.
Min K. Broders | ||
Upsala 1751 | lydige tienare | |
d. 19 febr. | C. Linnæus. |
Utanskrift:
Kongl. LifMedicus | ||
Wälborne Herren | ||
Hr Doctor Bæck | ||
frijbr. | Stockholm. |
Sigill IV. svart lack.
- ↑ Disputationen Plantæ hybridæ, hvars respondens var J. J:son Haartman, ventilerades den 23 November 1751.
- ↑ Linné, hvilken högeligen ifrade för användande af inhemska växter såsom läkemedel, ansåg sig i Ledum palustre hafva funnit ett synnerligen kraftigt sådant, i synnerhet mot kikhosta, angina och skabb. Närmare redogör han härför i disputationen Ledum palustre, utgifven 1775.
- ↑ Olof Zelling, student 1720, prestvigd och syssloman 1735.