Den fattige Joseph

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den fattige Joseph
av Okänd

Den fattige Joseph


[ 1 ]
N:o 7.F.R.S.

Den fattige Joseph.

Öfwersättning från Engelskan.

En enfaldig fattig man, wid namn Joseph, hwars göromål war, att gå ärender och bära paketer, gick en dag genom Londons gator och hörde sjungas uti en Kyrka, hwarest Doctor Calamy predikade. Han gick dit in, bärande en stor knippa garn på ryggen. En mängd wälklädde åhörare woro der samlade, och Doctorn talade öfwer Texten: 1 Tim. 1: 15. Det är ett fast ord, och i alla måtto wäl wärdt, att man det anammar, att Christus Jesus är kommen i werldena, till att frälsa syndare, ibland hwilka jag är den förnämligaste.

I anledning af denna Text förkunnade Doctorn, på det tydligaste och enklaste sätt, det gamla Apostoliska Evangelium, såsom innehållet af det fasta Ordet, att nemligen en ewig salighet är förwärfwad för den störste och wederstyggligaste syndare, endast och allenast genom Jesu Christi förtjenst, Han som är sann Gud och all tings Skapare; att, enligt Apostelens utsago, 1 Cor. 1: 26, icke månge wise efter köttet, icke månge mägtige eller ädlingar äro genom denna läran wunne, utan det som dåraktigt är för werlden, och det som swagt är, det har Gud utwalt, på det att Han skulle göra de wise, och det som starkt är, till skam, o. s. w.

Medan den förnäma församlingen med ringa uppmärksamhet afhörde denna gamla Lära, samt endast då och då gaf akt på några mera lysande ord och wäl träffade uttryck, som undföllo Herr Doctorn; så stod den fattige Joseph med förundran stilla, stirrade på Doctorn, och likasom slukade hwart ord med största begär.

[ 2 ]På wägen från Kyrkan hörde man honom beständigt för sig sjelf sakta upprepa de orden: "det har Joseph förr aldrig hört: Jesus Christus, den Guden, som all ting gjort hafwer, är kommen i werlden för att frälsa syndare, sådana som Joseph är, och det är sant, och det är ett fast ord."

Icke långt derefter föll Joseph i en swår feber, och blef dödligen sjuk. Under det han låg och wåndades, war detta hans beständiga tal: "Joseph är den förnämste bland syndare; men Jesus Christus är kommen i werlden för att frälsa syndare, och derföre älskar Joseph Honom."

Hans grannar, som kommo att besöka honom, förundrade sig, då de hörde, att han endast blef wid ett och detsamma. En och annan from och wälmenande wille leda honom widare, och sade till honom: "men käre Joseph, hwad säger du då om ditt eget hjerta? Hwad har du gjort att få det förändradt? Huru werksamt har du bidragit att genom bättring och tro blifwa en ny menniska, den för Gud i helighet och renhet lefwer?" Joseph swarade: "ack! Joseph kan ingen ting göra eller werka: Joseph wet ingen ting att säga om sig sjelf, blott detta, att han är den förnämsta bland syndare; men efter det är ett fast ord, att Jesus Christus, som skapat all ting, är kommen i werlden, för att frälsa syndare och göra dem saliga, hwarföre skulle då ock Joseph icke blifwa salig?"

Omsider fick någon weta, hwar Joseph hade hört denna lära, som så oföränderligen och till hans innerliga glädje sysselsatt honom. Denne gick då straxt och bad Doctor Calamy besöka den fattiga Joseph. Doctorn kom, men Joseph war mycket swag, och hade på någon tid icke talt något ord; och ehuru det sades honom, att Doctorn war kommen för att besöka honom, gaf han icke akt derpå. Men när Doctorn började tala till honom, hade han knappt hört ljudet af Doctorns uttrycksfulla röst, förrän han i ögonblicket reste sig upp i sängen, och tog honom i handen, och ropade så högt han förmådde med sin swaga och darrande röst: "Ack! käre herre! Ni är ju densamme Herrans Jesu wän, af hwars mun jag hörde så skönt talas om Jesum, den jag älskar för det som Ni talt om Honom. Joseph är den förnämligaste ibland syndare; men det är ju wisserligen sant, att Jesus Christus, som är Gud och har gjort all ting, är kommen för att göra syndare saliga, och hwarföre då icke Joseph med? Ack! bed, bed dock Jesum för mig, att Han [ 3 ]ock wille göra mig salig. Säg Honom, att Joseph tror, det han älskar Honom, för det att Han är kommen i werlden till att göra sådana syndare saliga, som Joseph är." Doctorn bad, och sedan han slutat, tackade Joseph honom på det ömmaste. Joseph stack derpå sin hand under hufwuddynan och tog fram en gammal trasa, hwaruti 5 Guineer (öfwer 60 R:dr B:co) woro inswepte, och sedan han tryckt dem i Doctorns hand, den han hela tiden hade hållit innesluten i sin hand, sade han till honom: "Joseph har i sina dårskapsdagar samlat detta till en tårepenning på sin ålderdom; men nu lärer Joseph ej upplefwa någon hög ålder: tag då emot detta, och dela det ut bland fattiga Jesu wänner; säg dem tillika, att Joseph gifwer dem det för Hans skull, som kommit i werlden till att göra syndare saliga, ibland hwilka han är den förnämligaste;" och wid det han ännu talade, böjde han ned sitt hufwud, och, sedan han genom det myckna talandet hade starkt angripit sina krafter, afsomnade straxt. Doctor Calamy gick hem, icke utan öm rörelse, och med tårar i ögonen, öfwer den frälste och salige Joseph. Han plägade ofta med liflig känsla berätta denna händelse, såsom den mest rörande i hans lefnad.

Denna enkla men dock lärorika Historia ger oss anledning:

1. Att begrunda den gudomliga Nådens kraft. Hela församlingen, så rika som fattiga, woro syndare, i den heliga Gudens ögon, och i lika behof af den frälsning, som dem igenom Evangelii ord förkunnades. Men under det mången ibland dem hörde det utan uppmärksamhet, kom det i andans och kraftens bewisning till Josephs hjerta, och fäste hans uppmärksamhet på dess oändeliga wigt. Gud will, att alla menniskor skola frälste warda och till sanningens kunskap komma: för alla menniskor utan åtskilnad står Nådens dörr öppen. Ingen är så ringa, så fattig, så oupplyst, så föraktad, att han ej på sitt hjerta kan röna Evangelii wälgörande kraft, då han betraktar det med uppmärksamhet. Den fattige Joseph blef djupt rörd, och gick tröstad och tillfredsstäld tillbaka till sin koja. Han kände hos sig en förändring, som gjorde honom lycklig, han hämtade all sin uppbyggelse och tröst från det gudomliga Ordet, som han hade hört.

2. Evangelium upptänder kärleken till Gud och Hans folk. Joseph anammade Ordet icke såsom menniskors ord, [ 4 ]utan som det sannerligen är, som Guds Ord, och det werkade kraftigt i honom, som trodde. Han erfor sanningen af Apostelens försäkran: "wi älske Honom derföre, att Han först älskat oss." Man må säga hwad man will om en kärlek, som älskar Gud för det Han i sig sjelf är; här war det Jesu kärlek, den Han ådagalagt igenom syndares frälsning, som allraförst ådrog sig Josephs uppmärksamhet och uppwäckte hans ömmaste kärleksböjelser. Just så förhåller det sig med hwar enda syndare, som af nåd warder frälst. En känsla af Christi kärlek, utgjuten i hjertat genom den Helige Anda, frambringar kärleken ofelbart; och denna kärleken bewisar sig genom en oinskränkt lydaktighet. Joseph kunde nu icke mer gifwa många prof på sin kärlek till Gud; men han ådagalade den genom kärleksbewis emot Hans folk, och det emedan de älskade Jesum. Han skänkte åt de fattige Jesu wänner allt hwad han ägde i denna werlden.

3. Evangelium är tillräckligt att uppehålla själens frimodighet, då man ser döden på nära håll. Joseph gjorde sig wid dödens annalkande ingen falsk tröst af den tankan, att han icke war wärre än andra, och att Gud wore för nådig att kunna förkasta honom. Christi Försoning allena war den enda grunden för hans hopp och förtröstan. Rättfärdigad genom tron, hade han frid med Gud genom Herren Jesum Christum, och war glad i hoppet om Guds härlighet.

Döden är ett ämne af yttersta wigt. Det är menniskan förelagdt en gång dö, men sedan domen. Tänker häruppå, I som förgäten Gud och inbillen er, att eder dödsdag är långt borta. Kommer ihåg, att det i ett enda andedrag kan wara bestäldt med edert lif. Huradan blefwe då eder belägenhet? Wigtiga och oförgätliga ware derföre eder dessa råd: Betrakter eder wäg! Tager eder tillflykt till Evangelii förhoppning, som är eder tillbuden! Erkänner, att I ären förtappade och fördömde! Ty det är ännu ett fast ord, att Jesus, all tings Skapare, är kommen i werlden att frälsa syndare, äfwen den förnämligaste. Och det är intet annat namn under himmelen menniskorna gifwit, i hwilket wi kunne salige warda.


Stockholm, tryckt hos Samuel Rumstedt, 1840.

Exemplaret kostar 4 rst. Banco.