En lycklig hustru/Postskriptum
| ← Åttonde kapitlet |
|
Postskriptum.
G. Fitz-Boodle, Esq., till O. Yorke, Esq.
Zum Tiereischen Hof, Coblenz, den 10 juli 1843.
Min bäste Yorke, — Ravenswings historia skrefs af mig för flera år tillbaka och jag ber nu att få göra följande tillägg:
Häromdagen, då jag satt och spisade min middag på ett förträffligt hotell, observerade jag en skallig herre klädd i blå rock med blanka knappar, som såg ut som en öfverste på half sold, och vid hans sida en dam och en liten tolf års gosse, hvilken den omnämde gentlemannen just höll på att traktera med ett helt fat bakelse med sylt. Ett stort äldre fruntimmer i en besynnerlig mössa med fladdrande band satt vid den yngre damens sida, och det var lätt att se att de voro engelskor, och jag tyckte mig redan förut ha gett deras ansigten.
Den yngre af damerna gjorde en lätt helsning, i det hon rodnade rätt vackert.
— Misstager jag mig, eller har jag den äran att tala vid mrs Ravenswing?
— Mrs Woolsey, sir, — sade herrn; — min hustru har för länge sedan lemnat teatern; — och härvid trampade mig den äldre damen i den besynnerliga mössan temligen hårdt på foten och nickade med hufvudet och de fladdrande banden på ett högst mystiskt sätt. Strax derefter stego de båda damerna upp från bordet, i det den äldre förklarade, att hon tyckte att hon hörde »lillan» gråta.
— Woolsey, min gosse, gå du med mamma, — sade mr Woolsey, klappande gossen på hufvudet. Den unge herrn lydde tillsägelsen, men tog med sig ett fat med maccaroni.
— Er son är en vacker gosse, sir, — sade jag.
— Det är min styfson, sir, — svarade mr Woolsey, och tillade derpå: — jag kände genast igen er, mr Fitz-Boodle, men ville inte nämna ert namn, af fruktan att uppröra min hustru. Hon tycker inte om att bli påmind om gamla tider, sir; hennes förra man, kapten Walker, gjorde henne mycket olycklig, som ni måhända hört talas om. Han dog i Amerika, sir, af det här fruktar jag (härvid pekade han på buteljen) och mrs W. lemnade teatern, innan jag drog mig från affärerna. Ämnar ni resa till Wiesbaden?
Samma afton såg jag deras ekipage rulla bort, under det gossen på kuskbocken ansträngde sig af alla krafter för att frambringa några toner ur postiljonens horn.
Det gläder mig att Morgiana slutligen blifvit lycklig, och jag skyndar mig att underrätta dig derom. Jag är nu stadd på resa till mitt gamla ungdomshem i Pumpernickel. Farväl!
Din tillgifne
G. Fitz-Boodle.