Fasans dal/Kapitel 15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
←  Hur snaran lägges för Birdy Edwards.
Fasans dal
av Arthur Conan Doyle
Översättare: Hanny Flygare

Epilog.


[ 136 ]

Epilog.

Det återstår ej mycket att berätta. Scanlan hade fått ett förseglat brev att överlämna till miss Ettie Shafter, ett uppdrag som han åtagit sig med en blinkning och ett knipslugt leende. Tidigt på morgonen stego en vacker kvinna och en man med uppslagen rockkrage på ett extratåg, som blivit sänt till Vermissa av järnvägsbolaget, och anträdde en snabb och ostörd resa från farans land. Det var sista gången Ettie och hennes trolovade satte sin fot i Fasans dal. Tio dagar därefter gifte de sig i Chicago med den gamle Jacob Shafter som vittne.

Rannsakningen med Strövarna hölls långt från den ort där deras anhängare satt skräck i rättvisans vaktare, Fåfängt spjärnade de emot. Fåfängt öste logen ut pengar — genom utpressning åtkomna pengar — under sina försök att rädda dem, Den kalla, klara passionsfria framställningen av en som i var detalj kände deras liv, deras organisation och deras brott kunde icke rubbas av försvarsadvokaternas ränker. Till sist, efter så många [ 137 ]år, sprängdes och skingrades förbundet, och molnet lyfte sig för alltid från dalen.

Mc Ginty mötte sitt öde på schavotten, gnällande och fegt, då hans sista stund kom. Åtta av hans förnämsta anhängare delade hans öde. Några och femtio dömdes till längre eller kortare fängelse. Birdy Edwards hade fullbordat sitt värv.

Och ändå var spelet — som han ganska riktigt gissat — icke slut än. Det upptogs ånyo gång på gång. Ted Baldwin var en av dem som undgått schavotten. Detsamma var fallet med bröderna Willaby jämte åtskilliga andra av bandets fräckaste medlemmar. I tio år försvunno de ur världen, men så kom en dag då de frigåvos — en dag som Edwards, vilken kände sina män, ansåg beteckna slutet på hans frid här i världen. De hade, vid allt vad de höllo heligt, svurit att utkräva hans blod som hämnd på kamraternas. Och de försökte hålla sin ed!

Från Chicago blev han förjagad efter två försök, som varit så nära att lyckas att ett tredje måst krönas med framgång. Från Chicago begav han sig under annat namn till Kalifornien, och där var det som ljuset i hans liv till en tid slocknade, då Ettie Edwards dog. Återigen höll han på att bli dödad, återigen arbetade han under namn av Douglas i ett smalt pass, där han i kompaniskap med [ 138 ]en engelsman vid namn Barker samlade förmögenhet. Till sist blev han här varnad för att blodhundarna voro honom på spåren, och med knapp nöd lyckades han fly undan dem till England.


SLUT