Finlands Allmänna Tidning 1878-03-06

N:o 55. Onsdagen den 6 Mars 1878

[ 1 ]

N:o 55.	FINLANDS	1878.
ALLMÄNNA TIDNING

Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten å resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret.

Onsdagen den 6 Mars.

Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annons priset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14.

Officiela Afdelningen

Hans Kejserliga Majestät har den 20 (8) februari 1878 i nåder utnämnt och transporterat kyrkoherden i Anjala Johan Gustaf Snellman till kyrkoherde i Hollola pastorat af Borgå stift.

Öfverstyrelsen för pressärenderne har den 4 innevarande månad till pressombudsman i Kristinestad utsett kollegan vid realskolan derstädes filosofiekandidaten Anders Leonard Sundholm.

Icke-Officiela Afdelningen.

Helsingfors.

Stiftsnyheter. (Kuopio.) Profpredikan för kapellanstjensten i Pielisjärvi hålles af sockneadj. i Bräkylä v. p. K. A. Weckman den 26 maj; af stadspredikanten i Joensuu v. p. J. Pöyhönen den 2 juni; samt af t. f. kyrkoh. K. A. Pfaler den 9 juni. Frågodag är den 16 och valet den 30 juni. Valet förrättas af sockneadj. i Kontiolahti, v. p. J. Rytkönen.

— Fornminnesföreningens möte den 5 mars. Åt föreningens stipendiat i Rautalampi härad, folkskoleläraren Laitinen beviljades ett anslag af 100 Fmk för fortsättande af hans påbegynta forskningar för föreningens räkning. Hr Laitinen hade insändt diverse redogörelser af etnografiskt och arkeologiskt innehåll, rörande folkseder, fasta fornlemningar m. m. från särskilda trakter. — Stud. A. O. Heikel, som med understöd af Vetenskaps-Societeten förtecknat Hauho härads fornlemningar, hade afslutat redaktionen af hednatiden och hoppades snart kunna framlägga äfven den del af sina forskningar, som berörde de historiska fornlemningarna. — Folkskolläraren Killinen i Kumo hade i bref meddelat några intressanta notiser om labyrintplanerna.

Åtskilliga föräringar anmältes.

(M.bl.)

— Resande. Konservatorn vid petersburgska vetenskapsakademins zoologiska museum Ivan Poljakov vistas för det närvarande i vår stad, hufvuksakligast för att taga notis om de ichtyologiska samlingarna i universitetets zoologiska museum. Hr Poljakov är äfven en känd forskare på det förhistoriskt-arkeologiska området.

— Assuranssprutan. Ett antal exemplar af en liten broskyr, med upplysande teckningar om denna lilla behändiga sprutas användbarhet, är inlemnad till Helsingfors Dagblads kontor för att gratis utdelas till dem, som önska taga notis af densamma.

Från Rom.

Till Finlands Allmänna Tidning.

Den 13 februari.

Våra pessimister vrida emellanåt händerne i det de låta oss förstå att menskligheten går tillbaka. Detta är dock bestämdt en osanning. Var god och jemför huru det gick till i fordna dagar då s. k. sede vacante egde rum, och ni skall finna att det är ett groft förtal att vilja påstå att vi äro sämre an våra fäder.

Lyckligtvis ha vi att tillgå en författare som lemnar oss en någorlunda trogen beskrifning på förhållandena i den ”eviga staden“ i sextonde seklet då ett påfveval var i göringen. Mannen heter Guilio Costantini, var sekreterare hos Kardinal Trani och har lemnat efterverlden ett bref, dateradt anno 1550, hvilket innehåller rätt vackra saker i detta ämne. Här utagerades då en slags karnaval af särdeles våldsamt slag, för hvilken Roms gator utgjorde skådeplats, allt under det de värdige Kardinalerne, instängde i Konklavens bur, lemnade den öfriga menskligheten åt sitt öde.

En bland Roms skönaste fester — yttrar den humoritiske författaren i det ifrågavarande brefvet — är onekligen när en påfve dött och man håller på att utse hans lycklige efterträdare. Så snart ryktet förkunnat att St. Petri jordiske ställföreträdare gått till sine fäder, öppnas genast portarne till stadens alla fängelser, sbirrerne taga till benen och all annan ordningsmakt följer exemplet. Ingen lemnar sin bostad utan att vara starkt beväpnad. — Dock, lugnen Er! fortfar författaren — ty det är icke så farligt som det låter. Det är blott de första dagarne, som man söker upp sina gamla bekanta der och hvar, en påhelsning, som likväl kan vara obehaglig nog, ty det är enskild hämnd, man nu går att utkräfva. Sedan denna lilla prolog väl är förbi tar man sakerne vida trefligare. Allt lugnar sig efter hand, och man kan slutligen tryggt företaga en liten promenad genom Roms gator hållande händerna i fickorna.

Detta hindrar likväl icke att den största frihet fortfarande gör sig gällande. Då Kisse är borta dansa råttorna på bordet. Så äfven här. Medan herrar Kardinaler sitter och svettas uppe i Konklaven äro deras tjenare och tjenarinnor oförhindrade att begå hvarjehanda galenskaper. Pigor styra ut sig till prinssessor eller ta på sig karlkläder och föra ett gladt lif hvart man kommer. Och det är icke blott Roms befolkning, som sålunda roar sig. Nej, mer än 40,000 personer komma vid dessa högtidliga tillfällen hit för att deltaga i dessa saturnalier. Det finnes ett gammalt ordspråk, som säger, att man har ingenting sett här i lifvet om man ej varit i Rom då man väljer påfve.

Men messer Costantini är icke den ende, som afhandlat detta ämne. Vi hafva ju äfven en annan brefskrifvare, som lefde hundra år senare, och denne tyckes icke ta saker och ting så gladt som den förre. Nämnde författare, hvars nanmn är Gigli, låter oss bland annat veta huru det gick till då påfven Gregorius XV hade lagt ihop sina ögon.

Ingen enda dag förflöt — säger han — utan slagsmål, rån och mord. Öfver allt på gatorna stötte man på lik, efter karlar och qvinnor och äfven på den ”gullgula“ flodens vågor vaggade sådane. Palatser plundrades, portar brötos upp för att bortröfva unga flickor, och då stadens polis visade sig helsades den med stenkastning. Större delen af dessa nidingsdåd utfördes af de soldatar, som utgjorde de till Rom anlände fremmande Kaidinalernes och furstarnes hedersvakt. Den lifvakt, kardinalen af Savoyen hade tagit med sig för sin personliga säkerhets skull, nedsablade grymt några polistjenstämän för det de underslått sig att arrestera en af desse banditers stallbröder.

(Forts.)

Landsorten.

Åbo. Fastlagsmarknaden, som, oaktadt längesedan officielt upphäfd, af gammal sedvänja allt ännu fortfar att besökas af kringliggande orters allmoge ofta lika talrikt som de egentliga marknaderna, har åtminstone i förgår måndag, haft att glädja sig åt en väderlek, så briljant, som en klarblå himmel och en varmt strålande vårsol förmå göra den. Vårt salutorg företedde äfven, isynnerhet tidigare på dagen, en rörlig och brokig tafla af handlande och vandlande allmoge och stadsbor. I dag torde, i följd af de senaste nätternas vinterlikare väderlek, ytterligare marknadsbesökande inkomma, isynnerhet från skärsocknarne. Flera foror från Nagu, Kimito och Korpo sades hafva vändt om på sin marknadsfärd i förgår, af fruktan för att den på f. m. rådande blidan skulle alltför mycket försvaga isarne till hemkomsten.

Bland varor, som från sjösidan i större mängd inhemtats, märktes strömming, salt och färsk, till priser af 22 mk tunnan för den förra och 45 à 50 p. kappen för den senare.

Från närmast liggande soknar åt landssidan hade varor inhemtats i ungefär samma mängd och af samma slag,som till en vanlig större torgdag. Mjöl, gryner, ärter, malt, ladugårdsprodukter, bröd m. m. sågos sålunda på sina öfliga platser ”i behofvet motsvarande qvantiteter,” Priserna å dessa varor voro i det närmaste desamma, som under nästföregående torgdagar. Upplandsbönder med tjära och lin samt hampa funnos äfven i tillräcklig mängd att tillgodose behofven af dessa artiklar. För tjära begärdes 22 mk per tunna, för lin från 6 till 9 mk lispundet och för hampa 5:50 à 7 mk. En vara, som äfven förefans i ganska riklig mängd, var palvadt nöt- och fårkött. Från trakten af Tammerfors hade per jernväg hit hemtats ett större parti sådant kött, förvaradt i stora pertkorgar. Det samma hade äfven en strykande åtgång till 7 mk lispundet för nöt- och 8 à 9 mk för fårköttet. — I god mängd funnos vidare hemslöjdsartiklar, hvaribland särskild träkärl af alla slag, simpla stolar skoflar, lokor, slädar tillbehör till katsor m. m. Bland öfriga slöjdartiklar voro utställda å Kakola straffängelse tillverkade vackra och solida målade och jernbeslagna dragkistor, såar, badkar och ämbare. Qvinnoslöjden representerades af vadmal och halfylle, ullgarn m. m. Priserna å dessa varor voro i allmänhet billiga. Så t. ex. funnos enkla, men ganska välarbetade stolar af björk och gran till 6 mk 50 p. per dussin. — Marknadslivet var i allmänhet ganska fredligt.

(Å. U.)

S:t Petersburg.

Telegram från H. K. H. Storfursten Öfverbefälhafvaren.

San Stefano, söndagen d. 3 mars kl. 10,45 på aftonen.

Med anledning af årsdagen af E. K. M:ts uppstigande på tronen var en parad med trupperna utsatt till kl. 2 e. m. Dessa trupper utgjordes af: H. M:ts. konvoj, gardets hederseskort, 1:a brigaden af 1:a gardes division, de trenne första regimenterna af 2:a gardes divisionen, gardes skarpskytte brigaden^[1], gardes sapörbataljonen, Storfursten öfverbefälhafvarens eskort-bataljon, 4:e skarpskytte brigaden, gardes ulan- och kosackregimenten, 1:a och 2:a gardes artilleribrigaderne och gardes Donska kosack batteri.

Men emedan öfverläggningarne med de turkiske befullmäktigade samtidigt närmade sig slutet, uppskjöts med paraden tills freden blifvit undertecknad.

Närmare kl. 5 e. m. meddelade mig generaladjutanten grefve Ignatieff att freden var undertecknad. Jag begaf mig genast till trupperna, lyckönskade dem till den ärofulla freden samt tackade dem i E. K. M:ts namn för deras lysande bedrifter. Efter att hafva samlat officerarene tackade jag dem särskildt. Ett entusiastiskt hurra, som aldrig ville taga slut, följde på mina ord.

Omedelbart derefter hölls ett högtidligt Te Deum i åsynen af Konstantinopel och den hel. Sofia kyrkan. Denna högtidlighet gjorde ett djupt intryck. Sedermera vid skymningens inbrott, defilerade trupperna på ett utmärkt sätt i ceremoni marsch.

Dagen slutade med en middag hvarunder skålar utbragtes för den dyrkade Monarkens väl samt för vårt kära fäderneslands ära och framgång.

UTRIKES.

Journal de S:t Pbourg för i går yttrar med anledning af fredslutet: ”Vi känna ännu icke detaljerna af fredsvilkoren, men i hvarje ryskt hjerta bor den öfvertygelsen, att det program, som uppdrogs i det minnesvärda talet i Kreml och i manifestet af den 12 april 1877, blifvit så fullständigt utfördt, som omständigheterna tillåta och värdigt motsvara nationens uppoffringar. I afvaktan på det officiela tillkännagifvandet at dessa vilkor skola våra läsare göra väl uti att misstro de stympade eller vanställda versioner, som utländska [ 2 ]pressen utan tvifvel skall offentliggöra. Vi äro öfvertygade om att detta officiela tillkännagifvande skall skingra många farhågor och förmodanden, som fått näring af okunnigheten såväl som af beräkningar, hvilkas grund försvunnit i och med fredens undertecknande. Det skall icke dröja länge innan Europa inser, att man i många afseenden missbrukat dess lättrogenhet och att flera af de vilkor, som nyligen blifvit “afslöjade” för att bevisa Rysslands ”omättlighet,” voro uteslutande ett verk af förtviflade spekulanter eller af folk, som räknade på att den skräck de framkallade skulle förvirra affärerna och föranleda någon ny förveckling.

Med fredens undertecknande är Rysslands värf dock ingalunda slutadt. Som det tillerkänt Europa rättigheten att granska och bedöma de bestämningar i fredstraktaten, som äro af en allmän karakter, skall det söka åvägabringa denna granskning för att dymedelst erhålla den internationela sanktion, som är egnad att befästa och till dess konseqvenser utveckla det företag, för hvilket det, efter att hafva egnat det tjugu års diplomatiska mödor, slutligen nödgats göra materiela uppoffringar, som visserligen varit högst betydliga, men icke oproportionerliga i förhållande till det ernådda målet.

Det skall vidare åligga det att vaka öfver att de beslägtade folk, hvilka hafva det att tacka för sin befrielse, med klokhet och hofsamhet finna sig i sitt nya öde, att de undvika de excesser, som leda till anarkin, att de blifva skyddade för de inre tvistigheter, som alltför ofta pläga uppstå hos folk, som länge varit i saknad af hvarje politiskt lif, att illusioner och äfventyrligheter besparas dem, och att en anda af endrägt och ömsesidig billighet qväfver all rivalitet och afund i sjelfva fröet.

Ryssland skall veta att begagna sitt inflytande för att Europa utan misstro må åse denna pånyttfödelse af folk, mot hvilka några visat en öppen antipathi och andra en bedröflig likgiltighet. Ryssland skall veta så begå, att det beskydd det skänker dessa folk, icke skall begagnas till att störa de hjertliga relationer, som det städse vinnlagt sig om att underhålla med sina grannar. Och det skall sålunda visa Europa och slutligen öfvertyga de mest klentrogne, att om Ryssland företagit ett stort och kostsamt krig, var det för göra ett slut på ett tillstånd, som hade blifvit odrägligt såväl för det som för det öfriga Europa, och för att skaffa sig sjelf och Europa en fast och varaktig fred, i skydd hvaraf såväl den ena som andra kunde återtaga sin alltför länge störda, ekonomiska verksamhet och gifva affärerna ny lyftning.

Utan tvifvel skall detta program omfattas af alla regeringar, som äro uppriktigt måna om sina folks intressen och verldens fred”.

Den kroniska konflikten mellan riksinstitutionerna i Tyskland och preussiska ministèren, som ånyo framträdt på tyska riksdagen i gestalten af en djuptgående tvedrägt mellan rikskanslern och förbundsrådet samt finansministern Camphausen i fråga om tobaksmonopolet, har lemnat efter sig stor misstämning hos riksdagen, hvars liberala partier hafva beslutit att afvakta ett bättre och förnuftigare ordnande af förhållandet mellan riket och Preussen, innan de gå in på några organisatoriska förslag med afseende på riksfinanserna. Det missnöje och den förvirring, som det nuvarande obehagliga tillståndet väckt hos riksdagen, skola otvifvelaktigt sprida sig äfven preussiska landtdagen, när skattreformförslagen atervända till densamma, utan att riksdagen gjort något för dem. Nat. Ztg anmärker dessutom, att den nuvarande preussiska ministèren blir allt svagare och svagare; både Camphausen och Leonhardt hafva upprepade gånger önskat draga sig tillbaka. ”Vi måste afvakta, säger det nationalliberala bladet, till hvilken grad splittringen och upplösningen i våra förhållanden tilltaga, för att preussiska staten omsider genom ett kraftigt initiativ kan åter lyftas till den höjd, som tillkommer den”. Föröfrigt tyckes Bismarck under nuvarande förhållanden mera beredd på att personligen deltaga i riksdagens förhandlingar, än man förut antagit. Vid sammanträdet den 25 februari tog han upprepade gånger till ordet under diskussionen om lönetillskotten åt Tysklands sändebud utomlands, och han fällde ett yttrande, som väckt någon uppmärksamhet och som åter vittnat om huru stort värde rikskanslern sätter på ett godt förhållande till Ryssland. Han blef interpellerad om de svårigheter och olägenheter, som på senaste tid hade uppstått med afseende å tullstadgandena och handelsförbindelsen på rysk-preussiska gränsen. Rikskanslern förklarade i sitt svar, att man icke borde tro att dessa stridigheter om tullstadgandena och gränstrafiken berodde af det vänskapliga förhållandet och den politiska samstämmigheten mellan grannstaterna. ”De politiska förhållandena, yttrade han, utöfva intet inflytande härpå och kunna icke heller göra det; möjligtvis är mången för ögonblicket i den tron, att Ryssland mera behöfver vår vänskap, än vi Rysslands, men denna tro anser jag oriktig; huru dermed än må förhålla sig, förändras dylika momenter i historien alltför hastigt, att de kunna göra någon verkan på tullförhållandena”. Bismarck menade slutligen, att Tyskland borde lägga en motsvarande tull på alla ryska produkter, som passerade gränsen, och att detta argument möjligen skulle hafva något inflytande på Rysslands beslut; i hvarje fall trodde han icke, att Ryssland skulle låta öfvertyga sig medelst ”vetenskapliga argumentationer”.

Telegrafunderrättelser.

Berlin d. 3 mars. Här föreligger en positiv försäkran om att Österrike hvarken afslutit eller ärnat afsluta ett förbund med England. Det är högst sannolikt att Österrike rörande Bosniens och Herzegovinas besättande skall öfverenskomma med Ryssland; möjligen skall Österrike äfven besätta Serbien, der man enligt hvad det uppgifves har att vänta en inre omhvälfning och furst Milans detronisering. Serbiens eventuela besättande skall rättfärdigas genom förevändningen, att Österrike för sin egen säkerhets skull ej kunde tillåta att rörelsen i Serbien meddelade sig äfven till Ungerns serbiska provinser. I sjelfva verket är befolkningen i Serbien i jäsning och missnöjd med den nuvarande diktaturen, men detta missnöje har ej ännu antagit något farligt omfång och skall utan tvifvel lägga sig, så snart freden är afslutad.

Berlin d. 3 mars. Tyska regeringen har från Rom erhållit ganska tillfredsställande och lugnande underrättelser om påfven Leo XIII:s framtida politik. Påfven skall vara fullkomligt tillfredsställd med sin nuvarande ställning i Vatikanen och alldeles icke önska att de katolska nationerna skola anse honom för en fånge. I sina enskilda samtal, liksom i dem med särskilda deputationer undviker påfven hvarje fientligt uttalande mot de verldsliga regeringarne.

Wien d. 3 mars. Montagsrevue dementerar afgjordt alla oroande rykten om ett föregifvet vidtagande af militäriska åtgärder. Krediten om 60 millioner skall icke ens på engång realiseras, hvilket till fullo skulle bevisa att det ej var fråga om en genast skeende utbetalning. Öfverhufvud tror Montagsrevue på en fredlig lösning af den orientaliska frågan.

Pera d. 1 mars. Fredsfördraget är antaget och skall i morgon undertecknas. De turkiska bladen säga att de ryska vilkoren äro utomordentligt hårda, men att händelserna under den senaste krigsperioden ålade Turkiet pligten att fullständigt underkasta sig dessa vilkor. De grekiska bladen ifra mot att i furstendömet Bulgarien skulle upptagas rent grekiska element. I Konstantinopel finnas öfver 100,000 flyktingar, hvilka bokstafligen dö af hunger. Mera än 100,000 menniskor ligga sjuka i koppor och tyfus. Lifsmedel hafva stigit ofantligt i pris. Likväl herskar i staden fullkomligt lugn. Några till döden dömde bulgarer hafva benådats; deras straff förvandlades till lifstidsfängelse. Alla ryska fångar hafva försatts i frihet. I går besökte general Skobeleff i sällskap med tyska sändebudet furst Reuss Sofiamoskén.

London d. 4 mars. Underrättelsen om fredens afslutande är af dagens tidningar mycket kallt upplagen. Times menar att det vore en villfarelse att antaga, att hvarje fara är öfverstånden. Ryssland måste nu göra upp räkningen med Europa. Att hoppas är att det icke vill genomdrifva vilkor, som England icke kunde godkänna.

Morning Post, Standard och Daily Telegraph betrakta fulla af bekymmer den närvarande fasen i den orientaliska frågan och spörja hvad nu till skyddande af de brittiska intressena kommer att företagas. Standard föreslår en blokering af Dardanellerna och Egyptens ockupation. Daily Telegraph uppmanar den verkställande makten att energiskt rusta sig för kriget.

Wien d. 3 mars. Bosniens ockupation af österrikiska trupper anses i Wiener- och Berlinerhofvens sferer för en afgjord sak. Detta har framkallat missnöje hos magyarerne och förstämning i tyska centralisternes sferer. Sannolikt sker dock icke ockupationen brådstörtadt, utan först efter det man uppgjort saken med rikshälfternes delegationer. Ogrundadt är ryktet om mobilisering af några armékorpser.

Orten för konferensen och dess karaktär äro ännu icke bekanta.

Rom d. 3 mars. I dag middagstiden försiggick påfvens kröning i Sixtinska kapellet i närvaro af prelaterne och diplomatiska korpsen.

Den penitentiära fångvården. II.

(Forts. o. slut fr. n:o 48.)

I nu utkomna arbete förekomma jemväl åtskilliga iakttagelser och meddelanden rörande den i samband med den penitentiära fångvården stående frågan om det progressiva fängelsesystemet och vilkorlig frigifning. Detta system afser fångens gradvisa framåtskridande (progression) genom stadier och klasser, allt närmare friheten. Generaldirektör Almqvist har i sin afgifna underdåniga rapport angående olika sätt för verkställighet af frihetsstraff samt penitentiära förhållanden i Sverige egnat ofvan berörda fråga en belysning om tillståndet härutinnan i Sverige och utlandet, som eger icke litet intresse.

I England och Irland hade systemet först blifvit tillämpadt. Vilkorlig frigifning af straffångar före strafftidens slut hade sedan lång tid tillbaka varit i England använd i sammanhang med deportation och medgafs utsträckt tillämpning af

Guld och blod.

Social roman^[2]
af
Gregor Samarow.

Han tryckte smekande hennes hand och drog henne sakta intill sig.

— Min fästman, sade hon sakta, utan att uppslå ögonen, och hon ångrade nästan det ord som undfallit hennes läppar.

— Er fästman? ropade prinsen till hälften förvånad, till hälften hånande. — All denna tjuskraft, all denna skönhet och behag skulle förslösas på en ovärdig, som ej förstår att umgås dermed, utan skulle låta det allt förstelna och gå under genom arbete och försakelser? Jag trodde, tillade han med ett leende, som skulle nedrifvit Fannys illusioner, om hon sett det, att det var en bror, en beskyddare, som ej var väl dresserad — men en fästman — det är någonting annat, — då måste jag ju vara dubbelt lycklig, att jag kunnat befria er från honom, — ty, icke sant? — ni skall ej mera tillåta honom, att närma sig er, ni skall nu anförtro er åt mitt beskydd?

Han slog sin arm kring henne och tryckte henne till sig.

— Jag ber er — min prins! — stammade hon i darrande förvirring.

— Lemna ni prinsen! sade han skrattande; — det är bra för andra, — för fremmande, — men icke för min väninna, min Fanny! — Jag heter Viktorin, — kalla ni mig Viktorin! Inför skönhetens drottning, som alla äro underdåniga, gifves inga prinsar.

Han upplyftade hennes hufvud och berörde lätt hennes mun med sina läppar.

— Viktorin! hviskade hon sagta under det en varm glöd spred sig öfver hennes ansigte.

Några ögonblick hvilade hon så i hans annar medan han strök hennes glänsande hår.

Vagnen hade farit Unter den Linden framåt och vek in på Behrenstrasse, hon hade ej bemärkt det, hästarna stodo stilla. Hastigt flög hon upp — prinsen hade redan öppnat dörren, stödd på hans hand steg hon ned.

Vagnen höll framför sidoporten till det bakom operaplatsen belägna Hôtel des Princes, hvars restaurationsrum då för tiden voro af de fashionablaste, de af verld och halfverld mest besökta.

— Min Gud! utropade Fanny förskräckt, — hvar äro vi? — Detta är ej mitt hem!

— Jag skall sedan föra er hem, sade prinsen, i det han lade hennes arm i sin, — men nu måste vi något hemta oss efter allt bråk och all sinnesrörelse samt prata litet för att bättre lära känna hvarandra.

Hon stod ännu ett ögonblick i obeslutsam tvekan; — genom de tunga molnen som drogo fram öfver den nattliga himlen, vinkade här och der en klar stjerna; — från källarens djup lyste de strålande gasflammorna ur de stora glaskuporna. — Hon stod en sekund der på trappsteget — liksom en bild af sitt lif hade hon öfver sig himlen, under sin fot det obekanta djupet, men himlen var kall, grå och tung, — klart, skimrande ljus och behaglig värme strömmade från djupet henne till mötes — prinsen tryckte hennes arm fastare till sig och steg upp för trappan; — ännu en blick kastade hon upp mot molnen, som ströko fram under stjernorna, och med lätt fot bestigande trappstegen, följde hon honom.

De gingo öfver den med tjocka mattar belagda förstugan och inträdde i buffetrummet, höga röster och gladt skratt ljödo emot dem från sidohvalfven. Fannys ögon voro fästade på golfvet, — hon såg ingenting omkring sig och hörde endast huru prinsen befallande tillropade den med en ödmjuk bugning framskyndande kyparn: ”ett kabinett“! Sedan gick hon, hastigt bortdragen vid sin ledsagares arm öfver den mjuka matta, som betäckte golfvet i en smal, genom kupor af matt glas upplyst korridor, och hastigt öppnade den förut skyndande kyparn en af de på korridorens långsida befintliga tapetdörrarna.

— Hvad får jag servera? frågade han efter det han tändt en från taket nedhängande tvåarmig krona, med den egendomliga tonen hos en vid diskretion van kypare, då han blott kan ana, att de måhända ej skulle vilja bli kända eller nämnda.

På samma gång kastade han en hastig, skarp sidoblick på den i den plötsliga, klara belysningen darrande och glödande Fanny, och ett flyktigt leende på hans läppar tycktes antyda, att han ville göra prinsen en kompliment öfver hans smak och eröfring.

— Ostron, sade prinsen, ställande sin hatt på marmorkonsolen under en tung bred spegel i massiv guldram, — Scherry — en Strassburgen pastej, en kall poularde och väl frapperad Oeil de perdrix.

Kyparen försvann, ohörbart glidande öfver mattan, och dörren slöt sig bakom honom.

— Nu äro vi i hamn, sade prinsen, i det han med ogenerad förtrolighet, men dock med en viss artig återhållsamhet, löste Fannys hattband och lade hatten på ett sidobord. — Och det är en behaglig, förtrolig liten hamn, i hvilken min sköna väninna inlupit, icke sant?

Fanny kastade skygg och blyg en blick omkring sig. Det lilla rummet var i [ 3 ]sådan frigifning på 1840-talet för dem, som deporterades till Australien, och detta i ändamål att för kolonierna förminska olägenheterna af tillväxten i straffångarnes antal.

Med anledning deraf tillkom — yttrar förf. — probationssystemet, enligt hvilket fången, efter att hafva genomgått tre stadier af fångenskap orh arbetstvång, i det fjerde erhöll en vilkorlig frihet innan straffåterstoden fullständigt eftergafs. Systemet har erhållit sin fulländning i Irland. Tillämpadt sedan år 1853 omfattar det Irländska systemet fyra stadier, af hvilka tre genomgås vid särskilda från hvarandra aflägset belägna straffanstalter.

Det Irländska systemet anses vara det bästa hittills kända. Det första stadiet består af isolering i cell, normalt 9 månader; det, andra under gemensamt arbete med ensamhet för natten, omfattande omkring halfva strafftiden; det tredje, det intermediära stadiet, består i arbete minst 6 månader vid en jordbrukskoloni, der fångarne qvarhållas endast genom moraliska band, och slutligen det fjerde i vilkorlig frihet (från 1/6 till 1/3 af strafftiden) hvars fortfarande åtnjutande beror af den frigifnes uppförande och bemödande att hörsamma gifna förhållningsregler. Framåtskridandet till dessa stadier och ett längre eller kortare förblifvande inom ett hvart af dem bero af fångens mer eller mindre goda uppförande och bemödande. Fångens förhållanden blifva dagligen uppskattade i mark och points. På en tafla i cellen finnes strafftiden antecknad, uträknad i mark. Derifrån afräknas hvarje vecka eller månad de mark, fången under tiden förvärfvat. Såmedelst blifver det åskådligt, huruledes af hans allvarliga sträfvanden beror att förkorta strafftiden. Systemet sporrar fången att beherrska sig sjelf och nyttigt använda sina förmögenheter. Förf. meddelar bland annat att, sedan detta system infördes, hade, enligt offentliga uppgifter, antalet gröfre brott år efter år minskats, särdeles inom Irland, och förtjensten deraf hade mera allmänt tillräknats det progressiva straffsystemet, hvilket dock i sitt ursprungliga skick icke vunnit tillämpning någonstädes å kontinenten; och hvad särskildt Sverige beträffade, anser hr Almqvist dem, hvilka inom Sverige förordat införande af det progressiva straffsystemet, icke hafva aktgifvit på de flera vilkor, hvilka i moderlandet för detsamma förutsattes, men hvilka i Sverige ej förefunnos.

En annan synnerligen vigtig fråga i afseende å fångvården är den, hvad inverkan fängelse i enrum medför. Vid den förut nämnda straffanstalten i Zwickau hade åtskilliga iakttagelser gjorts beträffande den olika inverkan, som fängelse i enrum utöfvade å fångarne allt efter deras temperament, karaktör, själstillstånd, bildningsgrad, föregående lefnadssätt och ålder. Af dessa iakttagelser meddela vi några, hvilka måhända kunna vara lärorika här i landet ur psychologisk synpunkt.

För ynglingar hade ensamhetsfängelset i allmänhet visat sig mycket afskräckande redan under de första veckorna; de föllo ofta i gråt, läste mekaniskt, voro förtviflade och erkände gerna förr begångna förseelser. En längre tids vistelse i cell föranledde hos dem ofta obotlig sjuklighet. Ganska välsignelserikt hade cellen verkat på lättsinniga personer, då de blifvit der disciplinärt insatta på obestämd tid. Personer med bildning funne sig under första veckorna och någon gång månaderna tillfreds i cellen, men desto plågsammare blefve dem ensamheten efter någon tid. De började grubbla öfver sitt brott, öfver sin familj och öfver den tid som förestode. Säkert skulle de, i händelse af fortsatt isolering, taga skada till kropp och själ. På mer eller mindre illasinnade eller passionerade personer hade cellen utöfvat den mest välgörande inverkan. Längre tids förvar i enrum hade visat sig skadligt för sådana individer, hvilkas själsverksamhet låg i dvala eller slummer äfvensom för dem, som vore förslappade och utan viljekraft.

Resultaten af de härutinnan gjorda iakttagelserna hade varit, att för unga, ännu icke fullt utbildade individer, ensamhetsfängelse befunnits skadligare än för äldre; menligare för kraftfulla personer än för svaga; de vid arbete i fria luften vande ledo i början mer deraf än de, som vore vanda vid arbete i rum; de som någon längre tid haft någon sysselsättning, som betingade hela kroppens utveckling medtoges förr än de, hvilka förut haft stillasittande arbete.

I generaldirektör Almqvists rapport förekommer äfvenledes redogörelse för straffanstalter för qvinnor i Tyskland, Belgien, England och Irland, och vidare anställes en jemförelse i afseende å företrädet de olika straffsystemen emellan. Uti sistnämnda hänseende uttalar förf. den åsigt, att hvartdera af de ofvan omnämnda olika systemen, med insigt och lefvande intresse tillämpadt, hade lemnat tillfredsställande resultat. Det ville deraf synas honom, som mindre vigt låge på val af system än på behandlingssättet, på värden, undervisningen och handledningen, som egnades brottslingen, samt på den större eller mindre insigt, hvarmed det hela leddes.

I Sverige skulle enligt hr A:s åsigt, under nuvarande förhållanden tillämpning af vilkorlig frigifning utan olägenhet i form af benådning kunna införas i afseende å två klasser fångar, nemligen de för icke vanfrejdande brott dömda, vid straffängelset å Nya hvarfvet förvarade manlige, samt de för barnamord dömda qvinliga. De bland dessa fångar, hvilkas straff omfattade längre tid, exempelvis 4 år, och hvilka uppfört sig icke blott klanderfritt utan, såsom i afseende på dessa stundom vore händelsen, iakttagit ett berömvärdt förhållande och således ådagalagt den grad af förbättring, som under straffbehandlingen kunde förväntas, skulle i så fall, efter pröfning af omständigheterna, af fångvårdsstyrelsen få hos K. M:t föreslås till vilkorlig frigifning.

Införandet af denna institution skulle — yttrar förf. vidare — innebära en kraftig uppmuntran för fångarne till goda bemödanden, och utan tvist om val af system närmade vi oss ett modifieradt progressivt sådant. Sedan fängelserna å Långholmen och i Malmö, efter deras fullbordande, några år varit i verksamhet, skulle institutionen möjligen kunna utsträckas till dem bland dervarande personal, som hade att undergå längre tidsstraff och förvärfvat vitsord om välförhållande och ådagalagd förbättring. Först efter en sådan förberedelse kunde tiden anses vara inne att genom lagstiftningen fasthålla något nytt straffsystem.

Innan vi afsluta vår redogörelse för generaldirektören Almqvists nu omhandlade rapport angående frihetsstraff och penitentiära förhållanden torde vi få i korthet lemna några meddelanden om de penitentiära åtgärder, som här i landet vidtagits. Sverige stode framför de flesta andra länder deri, att vi hade celler för ransakningsfångar, och för alla straffångar, som icke hade att undergå längre tidsstraff än två år. Antalet af straffanstalter lemnade oss tillfälle att, efter olika förhållanden, fördela straffångarna på olika straffanstalter, något som vore af stor betydelse, der ensamhetsfängelse ej uteslutande användes. Vid samtliga fängelserna voro själasörjare anstälde, och vid de större straffanstalterna vore tillfälle beredt fångarna till erhållande af undervisning. På vissa anstalter hölles efter personalens fattningsgåfva afpassade föredrag, omvexlande med samtal och frågor. Välkända böcker tillhandahölles dem. Genom lärare vid straffängelserna hade åt bevakningspersonalen på lediga stunder lemnats undervisning i rättskrifning, räkning, historia och geografi, m. m.

I preventivt hänseende hade åtgärder äfven blifvit vidtagna. Inom åtskilliga län hade de senaste åren bildats fångvårds- eller patronageföreningar. År 1873 bildades Oscar—Josefina-föreningen, vid hvars kolonier redan nu vore till vård och upptuktelse intagna mer än 80 med laster och brott beträdda gossar i en ålder af 10 till 15 år. För uppfostringsanstalter för föräldralösa barn och andra, som äfventyrade att förfalla i osedlighet funnes en donation af mer än 600,000 kr. Förberedande åtgärder hade vidtagits för åstadkommande af särskild straffanstalt för ynglingar äfveusom arbetskolonier för ynglingar, hvilka utgått ur fängelse eller icke egde laga försvar.

Den penitentiära fångvården har inom Europas alla civiliserade länder under loppet af många år utgjort föremål för uppmärksamhet. En omfattande och på erfarenheten grundad utredning af de penitentiära frågorna har varit ett mål, till hvilket filantropien länge sträfvat. Den af generaldirektör Almqvist nu utgifna rapport i detta ämne, skall utan tvifvel i sin mån bidraga något till frågans utredande och vi hafva ur denna synpunkt velat lemna ofvanstående ur denna officiela rapport hemtade meddelanden, hvilka tyvärr måst göras alltför knapphändiga och i många fall osammanhängande. Dem, hvilka vilja taga en närmare kännedom om hithörande ämnen, hänvisa vi till merberörda, på K. M:ts befallning till trycket befordrade rapport.

Frågan om den penitentiära fångvården och hit hörande ärenden, hafva blifvit, som man säger, en fråga för dagen jemväl hos oss; ty, såsom bekant är, kommer en internationel fångvårdskongress att inom kort sammanträda här i hufvudstaden. En Kongl. proposition har nyligen aflåtits till riksdagen att i och för bestridande af utgifter för kongressens sammanträde anvisa 15,000 kr. Öfverläggningsämnena för denna kongress skola blifva vissa på förhand uppstälda frågor angående brottsmålslagstiftning, fängelse- och förbättringsväsendet samt åtgärder till förekommande af brott och återfall deri. Syftemålet med kongressen är att genom uppsamlande, pröfning och spridande af de penitentiära åsigter och förfaringssätt, hvilka af vetenskap och erfarenhet inom olika länder blifvit godkända, underlätta och befordra ändamålsenliga reformer uti i fråga varande hänseende.”

sanning en behaglig asyl för förtroligt prat och hemlig kärleksfröjd. — Taket på det spetsigt sammanlöpande låga hvalfvet var måladt med blomsterguirlander och brokiga foglar. Stora blomsterbuketter i lysande färger, omgifna af rika guldarabesker, höjde sig på den mörkgrå tapeten; — framför det runda bordet stod en bred divan öfverdragen med purpurröd sammet, — dylika, djupa länstolar stodo bredvid, — tunga förhängen dolde det lilla under taket befintliga fenstret, — allt andades yppig och tillika smakfull elegans. Den unga flickan insög vällustigt den glödande lefnadsnjutning, som här strömade henne till mötes, och efter hvilken hon så länge känt en drömande längtan; likväl vågade hon ej hängifva sig åt denna känsla. — Ännu var det, liksom om det rena, stilla förflutna manande omslutit henne, och i denna strid mellan hennes inre känslor stod hon der stum och förvirrad.

Prinsens skarpa blick tycktes läsa hennes tankar, — han var förtjust öfver hennes friska skönhet, hvilken ökades af förvirringen i hennes drag, och med glad tillfredsställelse erkände han, att han ej här hade att göra med en af dessa lätta och för alla tillgängliga eröfringar.

Han aftog, ständigt med samma förtroliga galanteri, hennes kappa, förde henne till divanen och började sedan, sättande sig i en af de bredvid stående stora länstolarna, att afdraga hennes handskar.

— Huru skön är icke denna hand! sade han betraktande de fina fingrarna, — just skapad att genom sin vink herrska och lyckliggöra! — Men huru kall, — fortfor han sedan; dessa rosenfingrar äro ju nästan stela!

Han tog hennes händer i sina och sökte genom sin andedrägt värma dem.

— Jag ber er, durchlaucht! sade hon, långsamt bortdragande sina händer, vällustigt rysande, då hon kände den varma flägten från den sköne unge mannens läppar som böjt sig emot henne och låtit dem glida öfver hennes händer.

— Durchlaucht? ropade han hotande med fingret, — det är emot aftal. — Huru skall min lilla väninna kalla mig? frågade han smekande. — Eller är det, er så svårt att minnas och uttala mitt namn? —

Nå? — För mig flyter min sköna Fannys namn så lätt och gerna öfver läpparna.

Hon såg, långsamt uppslående ögonen på honom, — men denna blick, halft skygg och oroligt bedjande, halft beundrande och hängifven, med det skalkaktiga leendet, som en flygtig sekund syntes kring hennes mun, var en hel bekännelse, som redan bordt göra honom lycklig, äfven om hon ej, något litet böjande sig emot honom och så sagta, att han mera af rörelsen på läpparna, än af klangen i hennes röst förstod ordet: “Viktorin!“

Förtjust öppnade han armarna för att draga henne till sig, då ett starkt slag hördes från dörren.

Prinsen lutade sig långt tillbaka i sin länstol och sedan knackningen efter ett temligen långt uppehåll upprepats, inträdde kyparn.

Med ljudlös beställsamhet hade han snart ordnat bordet, ett stort fat med Nordsjöns förträffliga små skaldjur stod i midten, der bredvid en slipad karafin med guldgul Scherry, äfvensom den doftande pastejen och en färdig skuren poularde omgifven af tryffel och champignoner. Sedan ställde han på ett sidobord en ända till halsen i is och snö begrafven flaska med silfver handtag, flera tallrickar och två höga glas samt försvan likaså tyst som han han kommit.

— Så, min ljufva Fanny, ropade prinsen i det han räckte den unga flickan en med säker skicklighet preparerad ostra och fyllde hennes glas med det eldiga vinet från Xeres, som likt en flytande solstråle tränger i blodet, — så — nu skall ingenting mera störa oss, — nu glömma vi hela den tråkiga, eländiga verlden derute, — vi dröma oss på ett skepp som ensamt drager öfver det vida hafvet; — alla det friska lifvets och den glada ungdomens goda och vänliga Gudar, äro våra gäster!

Han berörde hennes glas med sitt och hon smuttade långsamt på det guldgula vinet, som låter all söderns glöd, hvilken det döljer inom sig, åter upplefva i hjertat.

Fanny kände sig hastigt lifvad och genomträngd af en underbart värmande eld, — hennes skygghet och tillbakadragenhet försvann mer och mer, hon började gladt prata och hängaf sig med hela den friska emottagligheten i sin natur åt njutningen af alla dessa förträffliga saker, som hon så mycket älskade och dem hon förut endast sällan och alltid under ogillande blickar och ord af Karl Berg, kunnat förskaffa sig.

Prinsen öfverlemnade henne helt och hållet åt njutningen af sin frihet och hennes allt mer och mer sig frigörande naturliga liflighet. Med stor säkerhet och skicklighet förstod han gifva sitt samtal ett den unga flickan tilltalande behag, i det han vid tillfälle berättade små anekdoter från den förnäma verlden, hvilkas pikanta vändningar och innehåll ofta lockade henne till ett klingande, muntert, skratt och lät det förflutnas verld synas allt sorgligare och ödsligare, hvilken i ett så tråkigt enformigt enahanda rört sig från den ena dagen till den andra.

(Forts.)

[ 4 ]

Officiela och legala kungörelser.

Ehuru behofwet af de bewis öfwer skepparens och besättningens namn, hemwist, frejd och hinderlöshet, hwilka befälhafware å landtmannafartyg, jemlikt 78 § jemförd med senare mom. i 72 § af nådiga seglationsordningen den 28 Maj 1839 är skyldig att wid anmälan om tullpass till tullkammare för hwarje gång aflemna, numera på grund af §§ 6 och 57 i nådiga sjölagen af den 9 Juni 1873 i de flesta fall upphört, i det att i deras ställe sjömansrulla öfwer werkställd påmönstring äfwen för landtmannafartygs utklarering erfordras, har Kejserliga Senaten jemlikt Finansexpeditionens skrifwelse af den 8 innewarande Februari, på derom af Generaltulldirektionen gjord underdånig framställmng likwäl för de fall, då ifrågawarande hinderlöshetsbewis ännu erfordras, nemligen för besättningen å landtmannafartyg under tio lästers drägtighet, funnit godt tillåta, det må för framtiden och intill dess anorlunda förordnas förenämnde bewis, såframt de äro utfärdade af wederbörande polismyndighet, wid samma tullkammare eller tullbewakningsplats, der bewisen för förpassningens erhållande första gången inlemnas, under återstoden af året läggas till grund för deri upptagna fartygsbefäls och manskaps förpassande wid följande resor till både ryska hamnar och utrikes orter i allmänhet, derest icke sagde myndighet gifwit tullkammare eller uppsyningsman wid tullbewakningsplatsen tillkänna, att hinder emot widare afresa för en eller annan af de i bewisen upptagna personer emellertid inträffat, utan äfwen förordnat, att wederbörande tullanstalter inom landet äfwen utom den ort, der hinderlöshetsbewisen inlemnats, äga, antingen dessa bewis warit ställda på wiss deri uppgifwen tullanstalt eller icke under samma år till widare resa utom landet utklarera landtmannafartyg med den besättning som enligt åtföljande tullförpassning å fartyget tjenstgjorde, dock att gällande föreskrifter om passagerares förseende med pass och ordningen derwid komma att oförändrade lända till efterrättelse; hwilket härmedelst tillkännagifwes. Helsingfors, af Generaltulldirektionen, den 22 Februari 1878.

Enligt befallning:

O. F Gylling.

601(3—1)

Anspråk på den säck, jemte deri inlagda tre och en half toppar ostämpladt ryskt socker, som föreståndaren för tullbewakningen i Rajajoki, Tullförwaltaren

N. W. &b,lgrén, med biträde af SiJaftinäflarene 3. I'eeftnen och I. (S. Wäärtinen, den 29 sistlidnc Ja» »luari å allmänna landswägen i närheten af Sintu» la gärd inom Kiwinebb socken under beslagSansprät fråntagit en oläno och pä flylten lommen mansperson, böra göras hos Rädstufwurälten senast den 8 jörftin» stundande April klockan tio föremiddage», »vid förlust af rättighet bertifl sedermera. Wiborgs Radhus, ben 11 Februari 1878.

%h Rädstufwurättens wägnar:

Carl Sliahllnan.

St Aschan, Hlnspräl pä det tärl. innehållande tolf och en fjer. s t>ebel« farmor sjutton graders ulländst sprit, hwil532

let UppsyningSmannen w>d rörliga tuftberoatiunger. inom delta län M, Grah», med bilrädc af waltn'.äftarene G. A. Pehrman. (i, A. Swartström, St. Hell» sten och K. Gyllström, btn 23 sisilldn? Januari, un» der patruttering å en oppe» gärd i Sciwisto by af Äuolemajäirot socken öfroertommit och i beslag tagit böra göras hos Rädstufwurätten senast tia 8 förstin» stundande April flocfan tio föremibbagen, »vid förluft af rättighet dertill sedermera. Wlborgs Radhus, ben 11 Februari 1878. Pä Rädstufwurättens roägnar: Carl Strihlman. 533 Th. Afchan. rysta tobaksblad sWnfpråf pä troå mattor oförtullade vi jemte häst och forflingsredflap, iom uppfynings» mannen roib rörliga fuftbcroafninQcu inom betta län M. Grad», med biträde af 2i>aftmäftarcne G. A. Pehrman, H. A. Swartström,K. Hellste» och St. Oyll» 11 inneroaranbe manad å hafs» ström natten emot ben Kuslemajärwl socken under by i Seiwistö af lusten beslagSllnsprät fräntagit en oländ och på flyltcn lom» men mansperson, böra göras HoS RäostuiwuräUen fe; nast ben 13 förfUnftuubanbe April tlockan tio före» middagen, roib förlust af rättighet dertill sedermera, WiborgS Radhus, ben J6Februari 1878.

Pä Rädsluiwurätttns (Sari

563

mognar:

Strählman.

Th, Midjan.

medan ett a' ginlänbffa iWilitärbiftrifts Inlc»/ bente styrelsen för Strifwaren wid Helsingfors proroiant »nagasin Sewcrin Bryloff ulfärdadl affteds» bref pä oländt sätt förtommit, Ijroarom redan tittfäu» nagifroits i"£>uiroubftab6blabet" den 4 Oltober 1877, sä antjåHes härmedelst alt den som möjligtroici upp» hittat eller mnehaswer sagde ajjfebSbref, matte inlemna detsamma lill Polislanimaren t Helsingfors.

654

Lediga tjenstcr. om biträdande läneagronomStjenslen här l länet, i följd af förra mnehafwarens sleoda utnämning annan befattning, bliiwit ledig, fa roarba hugade tia tempetente sölande härigenom uppmanade att inom tlvä månaber härefter, denna bag lilwäl oräknad, hil inlemna deras till HanS Kejserliga Majestät ställde unberbåninga ansölningar om berörde syhla, fom åt. följes af 1,600 mart i ärligt arroobe, trattamente under tjenfterefor beri inberälnadl, samt ffiuts för l>vä hästar, och hwars innehafwareS licnslc.weitfamhet är affebD för den larelsta andelen af länet; börande anfötningarne ätfoljae af behörlga intyg om sölander» neS skicklighet odi lämplighet samt kännedom af finffa fpråfet. ituopio, å Sanbstanfltet, ben 23 Februari

1878.

Carl von ärterna.

646(3—1) hugade kompetente

«^»/

Onsdagen den 6 Mar» 1878.

FINLANDS ALLMANNA TIDNING

l?:o 55.

A. Rönnholm,

sölande till en Wagnmäfiareljenst

wib stlltsltrnwägarneo station i Helsingfors upp» manas härmldelst att inom fjorton dagar härefter, denna dag dock oralnad, före llocka» lolf pä bagen, till 3ernn>dfl«fl»)relfcii ingifwu fina af behöriga intyg om älföljda an» fin lompeltns, lamt itejb och lälarlbelyg jöfniiiflarom tjensleu. HclsingfolS, oj lernwägsslylclse» Enligt befcUninfl. den 27 Februari 1878. 602(3—3) IS. B. Fedcrley.

sölande lill b.ärjörinnan|lebig an> lärarctjenfien i religion »vid realskolan t &s Tammerfors sig tcfe anmält, futigöreS härigenom sagde tjenft, som åtföljes af ett årligt arroobe a 800 någon

fla^ue

mark, ytterligare ledig att hos öfwcrsiyrelscn för fiol* roäfenbet anföfas inom femtiosex (56) dagar härefter, denna dag litwäl oidtnab. Helsingfors af Ofro;rftq» relfen för stolwäscndet, den 7 Februari 1878. 435(3-3»

Enligt befallning: 2arl Swibergson. någon lompetent sölande till tjänarinnan (Cmeban >^ ledig anslllgn<> lärarctjenfien i engelsta sprälet »vid realskola» t Uleäborg sig icke anmält, lungöres härigenom sagde tjcnst, som åtföljes af ett ärligt arwode a 400 marl, berifrån dock under första året stadgad lönebesparing bör till ccklcsiastil» och ftolstatcns ente-och pupilllassa utgöras, ytterligare ledig att hos &'u werstyrellen för stolwäsendet anföfas inom femtiosez,' (56) dagar härefter, denna dag lilwäl oräknad. Hel» äsendet, den 18 ges singforS, as Hfwerstyrclsen för Enligt befallning: bruari 1878. (Sarl Swibergson. 54613— 3) /Emedan någon fompetent sötande titt därförinnan V- ledig anflagne lollegatjenNc» i bistorie, geografi och religion med slyldighet att utbyta sistnämnda ämne mot fwensta fpråfet, wid realffolan iHelsingfors sig icke anmält, fungöies härigenom sagde tjenft, som får tillträdas ben 1 nnftfommanbe ©epteinbcr, ytter» ligare ledig att b.oS Ofwerslyrelie» för stolwäsendct aniöfas inom semtioser (56 dagar härefter, denna dag

berrätta«. 1878.

Wiborgs LandSlansli, den 26 Februari

(shr. Oter.Bloin. 648(3—1) A. von Weissenbcrg. offentlig aultio» som tisdagen ben 2 nästinstundande April klockan sex eftermiddagen här» slädes anställes,kommer att för cnle» och pupilllaSsanS räfuing å arrende utbjudas lyrlohlideinlomsterne i Helsingfors stads swensta och finffa pastorat, Äorpi»

@euom

lals pastorat samt PihtipudaS nybildade pastorat för ett ars tid räknad frän den 1 påföljanbe Maj, äf< roeniom kyrkoherde,nkomsterne uti lorois pastorat för tiden frän ftftfaqbe dag inull befj nu lediga lyrloher» beembetet ipastoratet blifwer återbesatt; börande Gu» gade spelulanler ruiö auktionen wara förscddc med till riktighet och »vederhäftighet bchörigcn styrkte proprie» borgeSsörbindclser, beri löftesmännen, en för bcgge och negge för en, borga för arrenbcroilforenö fullgörande.

&bo, Direktionen för finfta ecklesiastik» och stolstatens enle» och pupillkassa ben 19 Februari 1878. G. W. Räbergh.

562(:j-2)

M/andagen ""*'

den 18 Mars

försäl°

jes a auktionskammaren i$tbo för betäckande af frakt, tull etc. ett frän Bordeaur inkommet kärl Eognac. jemtc prof Widare underrättelser Helsingfors, likwäl oräknad. af Ofwerstyrelsen sör erhalles hos Hc:r L. Schiödcr i Affoltuäfenbet, ben 18 Februari 1878. Enligt befattning : bo, hos hwilken nämnde kärl finnes. 547(3—3) Sarl Swibergson. Helsingfors den 2 Mars 1878. någon kompetent sölande titt tjärförtnuan /Emedan Etenius & C:o 633(3-d >»^ ledig anflagne foflegatjenftcn mcd unbcnuisningS'

styldighet i historie. geografi, religion famt finffa och swenfla sprätcn wid realffolan l Björneborg sig icke anmält, fnngöreshärigenom sagde tjenft ytterligare ledig att hos Öiwerstyrclsen för ftolwäsendet ansökas inom semtioser (56) dagar härefter, denna dag lilwäl oräl» »ad. Helsingfors, ai öfwcrstyrelsen för ffolroäfenbet, Enligt befallningden 18 Februari 1878. 548(3—3) Earl »Vwibcrgso».

iAyrtoherdcembetel i S:t AndreN, som genom förre «V innetjafiuarcns timade död blifwit ledigt, la» HoS Domlapitlct i stadgad ordning dagar från och med dc»na dag. den 23 Sanvan 1878.

ansölaö inom nittio Borga Domkapitel,

Ex officin: E. A. Forssell. ■■^Nomftjrfoftjfjlontanstienften i Borga, som genom -<*J förre in»ehafware»s wunna befocbren till annan tjenft blifroit ledig, la» hos 2)omfapittct i stadgad ordning ansölas inom nittio dagar från och mcd den. na bag. Borga Domkapitel, ben 23 Januari 1878. Ex oflicio: 579(3—1) E. A. Forssell. hugade kompetente sölande till en ledig Polit«eräd< S»' manstjenft roib Rädslufwurättens i denna stad andra afdelning eijn i»om fcmtioser bågar härester ingiilva fina till Mllgistratc» ställda a»söl»ingar om sagde tjenft åtföljda af behörige» styrlta merttförtecf» »ingår och eger den blifroanbe innehaswaren as tjen» sten unberfefta sig de» arbetsordning som »ramdelcS lan lomma att bestämmas. Björneborgs RädhliS den 16 Februari 1878. Ex officio: 612(3-1) 3. A. Violth.

Oaubtfjanblanben Anders Koi^tinenS eganbe ffatte» X^ hemman ij:bet af »:o 14, om iarwiorubclS statt, och J af n:o 22, om j arwiorubclS statt, begge l Maljasalmi by och Libelits socken, lomma att den 15 instundande April flocfan 11 s. m. pä offentlig aul» tion till den meftbiubanbc försäljas. Wid tillfälle försäljes äjwe» sagde massa tillhöriga tim» merstockar, säd, hö, halm, en to samt annan lösegenbom. Efter auttiooens slut förbehålla sig massans luratorer en timmes betänletid för att pröfwa huru»vida de gjorda anbuden å hemmanen och stockarne antagas eller icke. Pol.vijärwi b:n 18 Februari 1878.

samma

Johan

«wil,

Massans Kuratorer.

580(3-1)

konkurs- och fordringsmäl.

Ärsproklama»,

uti ajträbes urarfroa målet efter aflibne '^vom

^' Handlanden Olofoch

Härin ajfunnas onSbagen ben

24 näftfommaube April llocka» 12 m. Kuopio å Radhuset den 1 Mars 1878. Pä RädstuiwurältenS roägnar :

Alexander Ingman. F:d.

64?

instämda fonfursmålet emellan Haodlandcn Lars Uti Magnus Atuflberg, a ena och HanS famtitge for; driiiqöegare, pä andra ftbun, aifunnar och utgtfrocr

Rädstuiwurättc» April

bom manbagen de» 29 näftfomnianbc

klocka» elfwa löremiddaa/», hwarom lucbcrbö»

rande härmedelst underrättas. ben 25 Februari 1878.

Tammerfors Radhus,

9cäb|nifronröttens wägnar: ' 621 Fredrik Procope. ajfuunai i bag fattadt beslut Radslufwurätten i Nyslott de» 22 iiäfifoinmanbc MarS fl.

Pä

"hemlikt "».¥

11^ f. m. dom i Stadsfogden Adolf Alarit Backmans lonturs. Nyslolt den 23 Januari 1878. Pä 9cåbfiujrourättcns ipägnar: Wald. »yandcr. 618(3— 2)

F:d.

s)^orgenärerne Handlanden Adolf Taipalcö lon■v-' lursmasja behagade famitianträba hos undertecknad härslädes, dc» 23 lläsllommande Mars fl. 6 e. m. för att öjiuerlägga och besluta salval om lön åt gode» och ftjfjlcmänneti, som ock huruwida lagsölnings åt» gärdcrne emot masfans forbringor stola »ortsältas el.ler ej äjwcnsom augåeube förfäljntng af ofäfta for» brtugar m. m.; och erinras att de jråiuuaianbe fä ät. nöja sig med be tiUftäbesroaianbcS bcflut. Iywäslylä ben 26 Februari 1878. 653(3—1) And. Turdiainc». Syhloma», ■^lOrbringijegarene i PollStommisfarie» H. Munts 0 fonfuis fallas härmedelst ttjorsbagen ben 28 Ma.s fl. 12 pä bagen till sammanträd,,' i Jcätjrä bi/ inorra Ijo, föralt öituerläflga och bcflula om god» tännaube af be rörande Ääorä egendom gjorda töpe> anbub ; och erinras, all be fränwarande fa åtnöjas med be nänuaranbeo beflut. Csio ben 18 Februari uti

1878.

K,

) onten

Auktioner.

Johan Turunens och hans hustrus f :belar >-) ffatte, af tjemmanet n:o 1 och hela ffattefopta räntetorpet n'o 6 i 3)?atfafeltä by och Rusleala socken lomma alt hiirstädes lördagen den 18 Maj I^7B 1100 la» 12 ]. tu. till de» meftbjubanbe försäljas i ajfceii: be a Finlands Hypl,'lclöföreni»gs förnöjande för befj i sagde lägenljeter intednabe fordringar ; hwarom äfwenfom alt desja lägeoheter hwilla unberltjbcr 5 tunne» land öppen äler, samt roibpafj ättatio lågland äng. wid behörig faluioärbering ruärbnats titt 4,^)73 marl lueberböranbe jafägare och ipefulanter härmedelst un»

l Kotla Ångfartygs Aktiebolag beha» Hlttioiiäierne 3instundande Mars 11. 6e. gadc onsdagen den l

fammanträda till ordinarie bolagsstämma a Kotla Hotel iitotla. hwarwid, utom de i bolagsordningen föreftrifne ärenden, äsrren wtickt förstag om realisering af bolagets egendom lommer att till behandling före» m.

tagas. Kotla den 18 Februari 1878, 49?53-3) Direttionen.

.Tl«»t«M»roloiclMka

kl. 7 l. m. kl. 2 e. m. kl. 9 e. m. 739,5 748.3 Barom.,MHlinieter 756,2 1,8 +1,3 Tlienn., C. ?U:ila +0,6 N Vindens rigtning VNV VSV 6 styrka .4 4 3 4 Himlahvaltv. »I». 4 0,6. Teinporiitiiroiis lägsta el&iul

Mars. 5.

+

.

abrefj: Amanda Hane», 1 tnyle med sängkläder. Förutom ofwanstäeode sinnes en mängd uti statio»

ncrnas wäntsalar och ifrån luaggoneina tillwaratagna reseeffekter, hwilla ej sä noga funna specificeras. 3emte u»derrältclse härom meddelas till be ofänbe ägarencs fänuebom, att be funna göia sin rätt till sagde gods och efter gällande, om de i»om henne månader härefter anmäla sig å StatSjcrnlvägarncö trafiffontor. Dcrcftcr fomtrci' detsamma att å offent» lig auftion för Statsicrnwägarncs rälning förfallas. Helsingiors ben 14 Februari 1878, 586,3— ii) 3. W. ©tjernjdjant}. -^clcgareue uti Helsingfors Rcdcri.Attiebolag falla* »"w harmedels titt ordinarie bolagsstämma som hällcs thortzdagen ben 1 näfitnftunbanbe Mars 11. 6 e. ni. i härwarandc Socieletshus, tjruaruMG be »vanliga ars. ärcnderna tomma lill handläggning. Helsingfors, de» 11 Februari 1878. 641

Bolagsstämma. uti Ulrikaeliorgs Vad» och Brunns ""J iNrättnillgsbolag behagade fammanträba till orbinarie bolagostämma outöagen ben 10 inftunbanbe

April fl. 6 e. m. uti ©ocieteteb,ufet iHelsingfors i affeenbe § 19 af bolagets fiabgar närmare inne» haller, Helsingfors ben 6 Mars 1878. 652(^3—1) Direllionen. Sydfinfla ängfartygs bolaget uti delegare herrar behagade fammantiäba, till orbinarie bolagsstämV ma, som hälles i ®ocictctöt)uict härstädcö, ttjoiöbagen ben 21 instundande MarS, fl. 5 cjtermiboageu. Hel< finafocf. bcu 1 Februari 18/8. 301(.B—6) Direttionen. det

Ängjags Aktiebolags

Intressenter.

behagade sammanträda lill ordinarie bolagsstämma i Helsingfors, Manegegalan N^o 2, ;;ijnbagen den 18 innelvarandc MarS tlockan 5 eftermiddagen. Disponent».

Bolagsstämma. Sjltttouärerne i Wasa Bomulls Maxusaltur Altie vi Bolag lallas härmed till orbinarte bolagsstämma,

som

hålles o bolagets lottor i Brandö, tljorsbageu

förslinstundandc April, fl. 5 e. m, och hwarwid lomma att behandlas de i §§ 44, 46 och 4? Ai ftabgarue omnämnde ärcnbei'. Wasa de» 19 Februari 1878. 54513—2)

Sireftionen.

,

högsta

"Nederbörd. Millimeter

1.9.

2,54,

Kursnoteringar.

Finlands

Vant, den 6 Mars 1878. 3mf.

Znif Wexellurö. Diskontturs.

—

270: pr 100 rub. S.t Petersburg 7 dd, 280: London 90 dd. 25: 55 25: 40 pr Liv. Sterl.

90 dd. 101 70 100: 80 Paris Hamburg 90 dd. Rm: 125: M 124: 20) Amsterdam 90 bb. 210: 60 208: 90> pr 100. 3 bb. 141: 50 140: 7O> Stockholm 21 Febr. g. st. 1878. S:t Petersburg, den — 264, 1. $. — Hamburg 222, 323J, 222j. — London 274, Halfimperial 7: 52.— DisParis

273^.

konto 4-5.

llädning,

„ „ Frölen A. Tammelin l dyna. „ A. F. 1 lada fafel, rotgt 140 slälp. „ J. M. Ö. 2 torna linor, wigt 230 ffålp. „ Äumpulainen 1 palett, innehållande stöflar, „ A. 3. ?enning, 1 par smorläders flöflar, „ K, Salvio, 1 topp socker, 1 palett kaffe, 1 träbfluffa med sirap och lpalett swisto», „ I. VY., 1 låta tennfnappar, 60 jtälp „ CF. S-, 1 färl petroleum. „ I. H., 2 collis hampgarn, P., 1 collis lädcrwaror, „ F. A. A., 1 lada harmo»itor. 70 {fålp.

ben 25

....... +—

„

630(3—2)

obi*erv»lloner.

@ab,lftein

gJHtb StatSjernwägar.ie t Finland är under sjerde '<i5qwartalet af sistiörlldne är 1877 tifltoarataget nedllnupprälnade gods, nemligen : märkt, abrefj: Lönnbäck 1 palett, „ „ Student Alomqwist, 1 dito, „ „ Mattson, 1 dito, „ Lindroos, 1 dito, Johansson, 1 paraply, Ing. Fogelqwist, 1 palett, „ Frölc» Ingeborg Käppar, 1 dito ined „

Hakala

Bolagsstämma.

»

Diverse.

Direktionen,

Bestyrelsen.

421(3-3)

588(3—2)

Enskilda notifitatioucr.

686(3—1}

H. Mickli».

Fcllma».

Johan Karhu.

förenings VanlenS iFinland wid härwarande lom att samman» ?> tor röstberättigade altionärer lallas träda i banlens lokal harstädeS thorsdagen den 14 nästlommande Mars 11. 5 e. m. för att jemlitt stad» garne inwälja en lomiterad för tontoret iaflidne Radmannen Earl I. Els ställe samt twenne suppleanter. Björneborg den 11 Februari 1878.

Anmälde resande.

Den 5 Mars. Baron Wrede fr. Anjala, kapten Sahlstein fr. Borgå, komm.råd Wahren fr. Forssa, bokför. Dehtereff fr. P:burg, apotek. Molin, handl:ne Helsingius, Stellman fr. Berlin och Sengbusch fr. Riga i Societetshuset; konsul Borg fr. Uleåborg, landskont. Ekblom fr. Åbo, landthush. von Fieandt fr. Esbo. i hotel Wilhelmsbad; provis. Lång fr. Loppis, öfw.löjtnantskan Nordenswan fr. Hausjärwi, fru Bergroth fr. Lojo i hotel de Poste; handl. Ekholm fr. J:kylä, Annegtn 23; hr Erenius fr. Esbo, Högbergsgtn 4.

Statsjernwägarne i Finland.

Tidtabell för bantågen från och med den 1 December (19 November) 1877 tillswidare.

Wiborg—S:t P:burg. N:o 1.				S:t P:burg—Wiborg. N:o 2.
Wiborg	afg.	7	f. m.	S:t P:burg	afg.	6,15	e. m.
S:t P:burg	ank.	11,15	»	Wiborg	ank.	10,18	»
H:fors—S:t P:burg. N:o 3.				S:t P:burg—H:fors. N:o 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	S.t P:burg	afg.	9	f. m.
Riihimäki	»	11,7	»	Wiborg	»	1,9	e. m.
Lahtis	»	12,59	e. m.	Lahtis	»	6,23	»
Wiborg	»	7,8	»	Riihimäki	»	8,22	»
S:t P:burg	ank.	11,25	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
Helsingfors—T:hus. N:o 5.				T:hus—H:fors. N:o 6.
Helsingfors	afg.	5,45	e. m.	Tawastehus	afg.	8,50	f.m.
Tawastehus	ank.	9,35	»	Helsingfors	ank.	12,30	e. m.
Helsingfors—Åbo. N:o 3 och 51.				Åbo—Helsingfors. N:o 52 och 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Åbo	afg.	1	e. m.
Riihimäki	»	11,15	»	Toijala	»	5,19	»
Tawastehus	»	12,35	e. m.	Tawastehus	»	6,40	»
Toijala	»	2,9	»	Riihimäki	»	8,22	»
Åbo	ank.	6,5	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
H:fors—T:fors. N:o 3, 51 och 81.				T:fors—H:fors. N:o 82, 52 och 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Tammerfors	afg.	3,55	e. m.
Riihimäki	»	11,15	»	Toijala	»	5,19	»
Toijala	»	1,54	e. m.	Riihimäki	»	8,22	»
Tammerfors	ank.	3,10	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
H:fors—Hangö. N:o 3 och 92.				Hangö—H:fors. N:o 91 och 6.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Hangö	afg.	5,15	f. m.
Hywinge	»	11,	»	Ekenäs	»	6,18	»
Ekenäs	»	2,56	e. m.	Hywinge	»	10,39	»
Hangö	ank.	3,56	»	Helsingfors	ank.	12,30	e. m.
Åbo—T:fors. N:o 52 och 181.				T:fors—Åbo. N:o 182 och 51.
Åbo	afg.	1	e. m.	Tammerfors	afg.	10,30	f. m.
Toijala	»	5,30	»	Toijala	»	2,9	e. m.
Tammerfors	ank.	7,50	»	Åbo	ank.	6,5	»
T:hus—S:t P:burg. N:o 6 och 3.				S:t P:burg—T:hus. N:o 4 och 5.
Tawastehus	afg.	8,50	f. m.	S:t P:burg	afg.	8,30	f. m.
Riihimäki	»	11,7	»	Riihimäki	»	8,29	e. m.
S:t P:burg	ank.	11,25	e. m.	Tawastehus	ank.	9,35	»
Hangö—S:t P:burg. N:o 91 och 3.				T:hus—Hangö. N:o 6 och 92.
Hangö	afg.	5,15	f. m.	Tawastehus	afg.	8,50	f. m.
Hywinge	»	10,34	»	Hywinge	»	11	»
S:t P:burg	ank.	11,25	e. m.	Hangö	ank.	3,56	e. m.

Obs. Från Hangö med N:o 91, från Hywinge med N:o 3 och från Riihimäki med N:o 51 till Tawastehus, Tammerfors och Åbo.

Bantågens gång är wester om Kaipiais efter Helsingfors och öster om Kaipiais efter S:t Petersburgs tid.

Fullständiga tidtabeller för passageraretågen försäljas å alla jernwägsstationer.

G. Strömberg.

J. W. Stjernschantz.

Helsingfors,
tryckl hos J. Simelii arfwingar, 1878.

↑ Hvartill hör finska gardesbataljonen.
Red. anm.
↑ Se n:o 54.

[1] Hvartill hör finska gardesbataljonen.
Red. anm.

[2] Se n:o 54.

[1]

[2]