Finlands Allmänna Tidning 1878-03-07
| ← N:o 55. Onsdagen den 6 Mars 1878 |
|
N:o 57. Fredagen den 8 Mars 1878 → |
| Index. |
| N:o 56. | FINLANDS | 1878. |
| ALLMÄNNA TIDNING | ||
|
Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten å resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret. |
Thorsdagen den 7 Mars. |
Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annonspriset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14. |
Officiela Afdelningen
Kejserliga Senaten har 5 innnevarande mars till häradsskrifvare i Salo härad utnämnt kronolänsmannen Carl Jahan Markanen.
Kejserlige Wiborgs Hofrätt har den 22 sistlidne februari beviljat häradshöfdingen i Pielisjärvi domsaga Oskar Kyrklund för sjuklighet tjenstledighet på tre månader, räknadt från den 21 innevarande mars, samt tillika förordnat vice häradshöfdingen Magnus von Essen att under tiden förestå domareembetet i nämnde domsaga.
Den 2 innevarande månad har guvernören i Nylands län befriat häradsskrifvaren i Helsinge härad Karl Gabriel Edvard Wegelius, för hans med läkarebevis styrkta sjuklighet, från bivistandet af innevarande års bohlräkningar i berörde härad samt förordnat vice häradshöfdingen Alfred Brander att i hans ställe desamma öfvervara.
Från Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten.
Resestipendier till Pariser utsällningen. På det några kunniga och i sitt fack framstående handtverksarbetare må komma i tillfälle att besöka verldsutställningen i Paris under innevarande år, har Kejserliga Senaten den 20 sistlidne februari för detta ändamål anslagit tio resestipendier, hvarje om sjuhundra mark, att af Manufakturdirektionen efter pröfning tilldelas sådana personer, företrädesvis bland idkare af guld- och silfverarbetare, snickare eller trädsvarfvare, tapetserare, trädsnidare eller ornamentsbildhuggare, målare, sadelmakare, bokbindare eller foderalmakare, korgmakare samt krukmakare eller fajansarbetare yrkena, hvilka härvid kunna komma i fråga och äro villiga att af stipendierna sig begagna; hvarhos Kejserliga senaten såsom ett vilkor för stipendiernas åtnjutande bland annat funnit godt föreskrifva det ega stipendiaterne genast vid framkomsten till Paris ställa sig till den Finska kommissionens vid utställningen förfogande i och för biträde vid uppställningen af expositionsartiklarne emot en särskild ersättning af fem francs om dagen för dem en hvar.
Stater för sjömätningsexpeditionerna i Saimen och Pielisjärvi vattendrag. Den 20 sistlidne februari har Kejserliga Senaten gillat och godkänt ett af direktören för lots- och fyrinrättningen insändt förslag till utgiftsstater för sjömätningsexpeditionerna i Saimen och Pielisjäri vattendrag under innevarande år, deri kostnaderna för hvardera förslagsvis beräknats till 11,000 mark. Hvardera Expeditionen utgöres af 1 officer, 1 styrman och 10 man förhyrdt manskap.
Utskänkningsaktiebolag. Den 21 förlidne fedruari har Kejserliga Senaten fastställt ett till Kejserliga Senaten ingifvet förslag till stadgar för Uleåborgs stads utskänkningsaktiebolag.
Icke-Officiela Afdelningen.
Helsingfors.
Finska litteratursällskapets möte den 6 mars. — Upplästes ett utlåtande af skönlitterära utskottet rörande tvänne insända poetiska arbeten, hvilka dock ingendera af utskottet ansågos förtjenta af tryckning. — I anledning af den utlysta pristäflan i finsk dramatik hade tvänne arbeten: „Rakkaus ja velvollisuus” (Kärlek och pligt) samt „Kieletty naiminen” (Förbjudet giftermål) inkommit; de hänskjötos till granskning af skönlitterära utskottet. — Af den nya upplagan af Flomans franska lärobok beslöt skpt låta trycka 1,500 exemplar (ej 1,000 såsom förut var ärnadt). — Nya medlemmar föreslogos och några bokgåfvor anmäldes.
- (H. D.)
— Nya theatern. Å Nya theatern gifves i dag för sjette gången Henrik Ibsens herrliga dramatiska dikt ”Kämparne på Helgeland”, hvilken fortfarande fyller salongen med intresserade åskådare. I morgon fredag uppföres åter för första gången Verdis gripande opera ”Trubaduren”. Rolfördelningen är följande: ”Leonora”, fru Roeske-Lund, ”Azucena”, m:lle Wessler, ”Manrico”, herr Saloman, grefve ”Luna”, herr Bentzon.
— Finska operan. Efter en längre hvila återupptogs i går ”Lucia” med en delvis förändrad rollfördelning. Sålunda innehades titelrollen af m:lle Fohström, som med mycken förtjenst uppbar densamma. M:lle F:s sonora stämma, för hvilken en felaktig intonation tyckes vara en omöjlighet, kunde icke undgå att, i förening med en öfverhufvudtaget plastisk och sann aktion, vinna det bästa erkännande. Också måste man, om man sammanställer denna operas allt igenom italienska naturel med de studier m:lle F. senast bedrifvit, apriori kunnat vara öfvertygad om det förträffliga sätt, hvarpå Lucia såsom musikalisk tanke nu blifvit återgifven. En praktfull blombukett utom många bullersamma framropningar tolkade för m:lle F. den fullbesatta salongens erkänsla. Lord Ashtons roll innehades af herr Kiljander, som oaktadt någon indisposition, varmt och tilltalande framställde den onaturlige brodren. Herr Navratil sjöng „Edgardo” med vanlig bravur och spelade uti sextettscenen med en kraft, som bragte en att glömma den brist på mimik, som tyvärr är ett utmärkande drag i hans ansigte. Om herr Bergholms återgifvande af ”Raimond” finnes beklagligen icke något, hvarken godt eller ondt, att anföra. Han ansluter sig närmast till rollen, hvars sammanhang med händelsen icke kan undgå att synas indifferent. Äfven de mindre partierna utfördes klanderfrit, så att totalintrycket af representationen var godt, så till vida nemligen, som sjelfva musikens innehållslöshet medgaf det. Härtill äfvensom till detaljerna vid utförandet tillåta vi oss att en annan gång återkomma.
- th.
— M:lle Ida Basilier öfverraskar gladt publiken med tillkännagifvandet, att hon i morgon fredag ger konsert i Ekenäs.
— Fettisdags maskeraden å Nya teatern till förmån för den stående teaterns pensionskassa, var ganska talrikt besökt men törhända något mindre lifvad än de föregående. Svårigheten att uppfinna och sätta i scen nya och underhållande program är icke ringa och tvifvel är, huruvida dessa program i någon väsendtlig mån bidraga till dessa maskeraders större trefnad och popularitet. Åtminstone uppvägas säkerligen de dryga kostnader, som executionen af dessa program fordrar, icke af motsvarande valuta i nöje och inkomst. Vi anse derför mera praktiskt att anordna dessa maskerader i likhet med hvad som sker i utlandet t. ex. i Paris, der salongen jämte dess dekoration, beqvämligheter, förfriskningar m. m. anordnas så elegant och komfortabelt för publiken som möjligt men att åt de maskerade sjelfva fritt öfverlemnas att improvisera det gladet fastlagsprogrammet. Dock, teaterns medlemmar obetaget att genom glada maskeradupptåg lifva tillställningen. Vi tro, att hufvudändamålet med dessa maskerader, en god inkomst för pensionskassan, lättare sålunda skulle vinnas.
— Konsert af mer än vanligt intresse kommer att efter en vecka eller nästkommande thorsdag gifvas af den berömda Contralto-sångerskan från kejserliga italienska operan i S:t Petersburg, madame Scalchi — Lolli samt af den här redan förut bekanta solisten hos H. M. Kejsaren af Ryssland, herr Albert Zabel.
— Sjukdomsförhållandena i Helsingfors. Af 138 anmälda nya sjukdomsfall under senaste veckan voro: tarmtyfus 2, frossa 13, kikhosta 1, rheumatism 2, ros 3, halsröta 6, halsfluss 32, bröstkatarr 62, lunginflammation 1, katarrhalfeber 1 samt mag- och tarmkatarr 15 fall.
Från Rom.
(Forts. o. slut fr. n:o 55.)
Lyckligtvis förmildrades dock dessa barbariska seder efter hand. Dock är det kändt att en Kardinal vid påfven Benedictus XIII:s död höll på att bli hängd af det uppretade folket. Visserligen är det sannt att denne kardinal var ingen annan än den illa beryktade Coscia, ett missfoster, som en lång följd af år hade drifvit stora affärer med kyrkans egendom och kardinals hattar, något som förklarar saken. — Samma qväll, som den nyssnämnde påfven gaf upp sin sista suck, egde en stor föreställning rum på operan. Så snart dödsfallet blifvit kändt afbröts spektaklet och ridån gick ned för ett ögonblick. Då den åter upphissades förkunnades nyheten från scenen. — Godt! — jublade härvid en del af parterren — låt oss då aflägsna oss för att gå och hänga Coscia. Det skall inte stå länge på. Massorna störtade härpå dit; hans palats stormades, och sjelf lyckades han med nöd att förklädd komma undan till ett slott i grannskapet. Emellertid hölls han sedan insperrad på detta ställe under den ny valde påfvens hela regerings tid, något, hvarmed han dock temligen lätt tröstade sig, ty, som han sade, hade han ju fritt husrum och kunde glädja sig öfver att hans förmögenhet under tiden förökades. Vid Clemens XII:s död släpptes han slutligen ut och var oförskämd nog att deltaga i den konklav, som tillsatte Benedictus XIV (Lambertini). Vackra Kardinaler på den tiden!
Men låtom oss efter denna, till försvar för vår generation gjorda återblick vända tillbaka till våra dagar och dessas händelser!
Hur föga vördnadsfullt det än kan låta, så kan jag försäkra er att det är en sak, som långt mera än Pio Nonos bortgång upprört Roms invånare. Till följd af ett kungligt bref af den 2 i denna månad har nemligen priset på tobak, cigarrer och cigaretter stigit ofantligt. Beslutet om denna förhöjning skall väl — såsom det heter — komma att underställas kamrarne, men emellertid trädde detsamma i kraft redan påföljande dag till alla rökares stora förtviflan. Mer eller mindre högljudda och stormiga reklamationer ha i anledning häraf gjort sig gällande, och detta icke minst på de ställen, der dessa varor tillhandahållas allmänheten, men minutörerne rå naturligtvis icke för hvad som skett utan måste endast tillämpa det nya lagbudet. Pressen har icke heller underlåtit att uttala sitt ogillande öfver åtgärden samt till och med satt i fråga huruvida det vore fullt konstitutionelt af regeringen att fatta ett så vigtigt beslut aderton dagar före kamrarnes sammanträde. Man finner äfven detta steg vågadt af en ministèr, som ännu är föga känd och som, efter hvad man dagligen har tillfälle att höra, icke torde komma att helsas med jubel-rop. Detta kabinett, som, efter hvad man vet, ger sig ut för att vara särdeles stämdt för reformer, har sannerligen hittills icke gjort sig kändt för andre sådana än som bestått i att höja skatter. Så stegrade man ju nyss priset äfven på kaffe och socker, ett åtgörande, hvarmed den arbetande befolknigen visat sig särdeles missbelåten.
I allmänhet anser man att Crispi — den nya inrikes-ministern — ännu allt för litet visat prof på förmåga att bekläda denna post. Hans beundrare påstå att han hittills saknat tillfälle härtill. Må så vara! Man torde i sådant fall snart nog bli upplyst huru härmed förhåller sig. Som ni vet har han för upphöjelsen till denna vigtiga plats i första rummet att tacka sin politiska odyssé förlidet år, hvilken han sjelf tillmätte en särdeles stor vigt; men, att döma åtminstone efter en i München helt nyligen utkommen liten broschyr synes hans uppträdande på denna rundresa icke just vittna om särdeles stor politisk takt vid vissa tillfällen eller i allmänhet ha gjort det intryck, som han beräknat.
Äfven en annan medlem af ministèren saknar sympatier. Denne är Mancini. I allmänhet är man missnöjd med den alltför liberala amnesti, som denne ministèr öfvertalade den unge konungen att bevilja och hvaraf följderna nu visa sig i en oroande grad. Brotten ha nemligen på den sista tiden mångdubblats, och på Sicilien i synnerhet står det särdeles illa till med säkerheten till lif och egendom. Auktoriteterna på stället ha nyss måst reqvirera förstärkning af karabinierer. Af allt detta finner ni att interpellations-ämnen visst icke komma att fattas vid kamrarnes öppnande.
Landsorten.
Kölden uppgick i Joensuu den 28 februari vid soluppgången till 30 grader Celsius. Sedermera har väderleken åter förmildrats och öfvergått till blida och töväder.
- (Karj.)
— Från Kontiolaks kyrkoby förljudes en sorglig händelse. En fastbunden hund hade om lördag en vecka tillbaka slitit sig lös och bitit förre landthandlaren Puhakkas lilla gosse i armen två djupa sår.
Barnet infördes under läkarevård till Joensuu.
- (Karjal.)
S:t Petersburg.
Finnar i rysk tjenst. Afskedad för sjuklighet: stabskaptenen vid 86:e Willmanstrandska H. K. H. Erkehertig Albrechts af Österrike infanteriregimente Rydman med kaptens rang, rättighet att bära uniform samt pension.
— Enligt telegram från Konstantinopel har furst Tscherkasky, rysk kommissarie i Bulgarien, aflidit i San Stefano.
— Uti Times för den 27 nyssvikne februari finnes intaget följande bref från Konstantinopel, dateradt den 17 i samma månad:
“På jernväg genomreste jag i går de begge arméernas linier och anlände hit från Adrianopel på 24 timmar, i stället för på 12, som man behöfver för att i fredstid tillryggalägga denna sträcka. Såsom jag hade väntat mig fann jag att Konstantinopels besättande af ryssarne och engelska flottans rörelser utgjorde de hufvudsakligaste samtalsämnena. Emedan jag åtföljt de ryska arméerna under hela fälttåget och helt nyligen anländt från deras hufvudqvarter i Adrianopel, vågar jag påstå det jag har mig hvarjehanda bekant om åsigterna, vidkommande truppernas intåg uti Turkiets hufvudstad. Det finnes förvisso skicklige ryske diplomater, som söka ernå bestämda mål likaså väl, som många af de andra stormakternes representanter göra det; men jag är öfvertygad derom att deras skicklighet ingalunda gör sig gällande för en beständig ockupation af Konstantinopel eller sunden vid Bosforen och Dardanellerna. En hotelse derom har kunnat framkastas i ändamål att dermed vinna vissa eftergifter, men de män, som stå i spetsen för de ryska negociationerne äro alltför skicklige och kloka för att begå det stora felet af en fortfarande eller ens en längre ockupation af den ottomaniska hufvudstaden och angränsande sund, så framt icke en intervention af en eller flere andra makter kommer att ega rum, hvilket åter skulle gifva anledning till försvars åtgärder, i motsatt fall onödiga under de orientaliska angelägenheternas närvarande läge.
Önskan att, såsom ett värdigt slut på fälttåget, få intåga i Konstantintinopel, är mycket liflig bland officerarene och soldaterne vid de ryska trupper, som för närvarande äro förlagda emellan Konstantinopel och Balkan. Denna önskan, som icke har något gemensamt med en önskan om ytterligare seger eller nya krigsoperationer, kan likaså väl tillfredställas genom en vänskaplig inbjudning af Porten att genomtåga staden före återvändandet till Ryssland, som genom en beständig ockupation. Ryska armeen har fått nog af strider och besvärligheter, men önskar att, om ock endast för några timmar, få vistas i Konttantinopel, likasom turisten önskar bese vissa orter endast för att sedan kunna berätta att han varit der. I hvarje ögonblick hör jag sägas: Tyskarna intågade i Paris, hvarföre skulle vi ej intåga i Konstantinopel? Ryssarne yttra äfven: “Vi hafva öfvervunnit oerhörda svårigheter då vi öfvergått Balkan, vi hafva utgjutit strömmar af blod för att besegra musulmännernes arméer; med hvad rätt vill då England, som hvarken uträttat eller lidit något, hindra oss att vid fälttågets slut genomtåga hufvudstaden?... Vid alla sina beräkningar, beträffande ett intåg i Konstantinopel, taga ryssarne alldeles icke i betraktande ett möjligt motstånd från ottomaniska regeringens sida och, efter hvad jag inhemtat, är jag äfven fullt och fast öfvertygad derom, att de närvarande relationerna emellan turkarne och ryssarne ingalunda medgifva möjligheten af ett dylikt motstånd.
De befullmäktigade fortsätta allt ännu sina underhandlingar, men kriget är visserligen slut, så vidt det rörer musulmänner och ryssar. De af ryssarne vid sjelfva portarne till Konstantinopel intagna positioner äro sådana att de inom några timmar kunna med betydande styrkor öfversvämma staden, utan att turkarne kunna ens tänka på ett motstånd. Tager man dessa omständigheter i betraktande kan man bilda sig en fast öfvertygelse om det fullständigt onyttiga i engelska flottans senaste rörelser, hvilka endast tjenat till att lika mycket förarga turkarne som ryssane; ty såväl den ena som den andra parten inse fullkomligt väl att ögonblicket gått förbi då denna flotta kunnat vara nyttig för den ena och hotande för den andra, och det kunde möjligen hända att Porten medgåfve ryska truppernas intåg i Konstantinopel, såsom enda medlet att hämnas på en stat, som, enligt dess uppfattning, ovärdigt bedragit densamma. I fall engelska flottan öfverskrider en viss gräns, intåga ryssarne alldeles säkert i Konstantinopel. Men om också denna olyckliga händelse icke inträffar, är det i alla fall mycket möjligt att ryssarne komma att tåga genom Konstantinopel, till följd af en emellan dem och Porten träffad vänskaplig överenskommelse.
De engelske pansarfartygen kunna bränna och bombardera staden; men då något sådant icke kunnat vara på allvar påtänkt, återstår endast att landsätta betydliga truppstyrkor, för att hindra detta intåg. Under sådana förhållanden frågar man sig om det ej vore bättre att återkalla flottan intilldess sakerna blefve utredde emellan turkarne och ryssarne, eller intilldess man kan sända tillräckliga styrkor, i stället för att underhålla ett ganska farligt tillstånd utan alla chanser att uppnå ett praktiskt resultat. Den, som vill frånrycka ryssarne det segerrika fälttågets frukter, bör bereda sig på att handla med ganska betydliga massor landttrupper, och några i Marmora sjön förankrade pansarfartyg kunna rakt af ingenting uträtta emot den ofantliga armeé af krigiska veteraner, som i denna stund är uppstäld emellan Konstantinopel och Adrianopel.
Ryssarne kunna förse sig med lifsmedel på deras gamla komunikations vägar förmedelst hamnarne vid Svarta hafvet, och Rumenien har i detta hänseende förlorat all betydelse. Ryssland har vunnit en ofantlig seger, det kan då icke nekas, och ingen demonstration skrämmer detsamma ifall de fredliga underhandlingarna icke uppnå målet. Förberedelserna till en aktiv intervention böra öfvergifvas eller ock omedelbart erhålla en utsträckning, som står i förhållande till den uppgift man förelagt sig. Ifall nya förvecklingar tillstöta skall man vidtaga åtgärder för att hindra en fiendtlig flotta att inlöpa i Svarta hafvet. Det är onödigt att uti sådana ögonblick, som de närvarande, förringa förhållandenas betydelse; och det är derföre jag äfven sökt att så mycket som möjligt framställa dem i deras rätta dager.
De ryske generalerne hafva genomgått en hård skola, erhållit lärdomar, hvaraf de dragit nytta. Trupperne anföras af snillrike porsoner, sådane som Gurko, Skobeleff, Radetskij, Imeretinsky och denna armée, med hvilken Europa ett ögonblick dref gäck (?!) har utbildats till ett kraftigt krigsverktyg i händer, som förstå att använda detsamma.
Adrianopel är fullkomligt lungt. Handeln går såsom förr, alla magasiner, alla handelsbodar äro öppna. Selim II:s namnkunniga moské är omsorgsfullt bevarad och alla andra offentliga byggnader skyddade”.
UTRIKES.
S:t Pet. Herold beledsagar notisen om fredsslutet med följande reflexioner: ”Ett ärofullt krig har på ett ärofullt sätt slutats och ändamålet med detsamma: de slaviska kristnes befrielse, har fullständigt uppnåtts. En lösning af hela den orientaliska frågan är detta visserligen icke, utan blott af den del deraf, som specielt angick Ryssland. Häraf kommer det sig, att vi här kunna hängifva oss åt en odelad glädje, och det oaktadt nödgas erkänna, att ännu många frön till förvecklingar återstå; de ligga å ena sidan deri, att det allt ännu förefinnes en möjlighet att en eller annan makt kunde vilja protestera mot detta fredsslut, hvarvid naturligtvis Ryssland och Porten gemensamt måste möta angreppet, och vidare deri, att sedan den ena sidan af den orientaliska frågan blifvit löst, de öfriga sidorna af densamma, nemligen de grekiska och romerskkatolska kristnes befrielse, äfvensom det definitiva bestämmandet af hvad som skall ske med sunden och de vid dem belägna fästena, nödvändigt erfordra en lösning, som ännu någon tid kan hålla verlden i
Guld och blod.
Social roman[1] af Gregor Samarow.
Derjemte förstod han äfven, att genom inkastade anmärkningar och afsigtslösa förefallande frågor lifva henne till allt öppnare meddelanden. Snart hade han, utan att förråda någon nyfikenhet, hört den i sig sjelf så enkla historien om hennes förflutna lif och hans meniskokännedom sade honom, att allt hvad hon berättade honom, var sant. Nästan ville det gripa honom liksom en maning af hans samvete, då han sade sig, att ett fortsättande af förhållandet till denna flicka pålade honom ett ansvar, som han ej var i tillfälle att öfvertaga. — men denna väckelse försvann lika hastigt som den kom. — Hennes allt eldigare strålande ögon uppvärmde honom allt mer och mer. — Hvarföre skulle han låta en så tjusande blomma orörd stå vid sin väg, så älskligt doftande mot honom. En annan skulle dock plocka henne, om han gick förbi. Lifvet är så kort och sällsynta äro lyckans varma ljusblickar.
Prinsen steg upp och tog iskylaren från sidobordet och löste med någon möda den mörka flaskan ur den fast sammanpackande ismassan.
Han fyllde de höga glasen med det knappt perlande vinet, i hvilket några frusna flingor simmade, och sade, höjande sitt glas:
— Nu min lilla Fanny, måste vi besegla vår vänskap efter gammal, god sed, och så som våra hjertan och själar funnit hvarandra, så måste äfven det fremmande ordet försvinna mellan oss — vi dricka duskål!
Hon tvekade ej mera, den fugtiga blicken i hennes glänsande ögon hängde vid hans mot henne böjda ansigte, hastigt steg hon upp, trädde sin arm genom hans och tömde i ett långt drag glaset med den iskalla vätskan, som i sig inneslöt så mycken förborgad glöd.
— Nu är du min! utropade han sedan, i det han tryckte henne intill sig och betäckte hennes mun med heta kyssar. Min Fanny — min väninna, min älskade! — säg mig nu det lilla ljufva ordet, som på älskligaste sätt uttrycker vara hjertans förbund — säg mig nu: Jag älskar dig!
Han frigjorde henne för ett ögonblick ur sina armar och såg in i hennes af längtansfull glöd skimrande ögon; — hon log mot honom och sade, sagta visserligen,men djupt och innerligt:
— Jag älskar dig!
Och åter tryckte han henne intill sig, — åter betäckte han hennes mun och kinder med brännande kyssar, — åter och åter fyllde han hennes glas och begärligt insög hon den kylande drycken, som ständigt tände nya flammor inom henne.
Derute drogo molnen öfver den nattliga himlen och inhöljde stjernorna i sin dunkla slöja; — hon tänkte ej mera på stjernornas aflägsna kalla ljus, — hon tänkte endast på honom, som uppväckt henne till kärlek, glädje och lycka och i hvars armar hon sällhetsdrucken glömde det förflutna, framtiden och hela verlden. — — —
Då prinsen sedan i sin vagn fört henne hem och med löftet att i morgon besöka henne, skiljts från henne, — då hon i sin boning, i dessa små rum, hvilka hittills så trångt begränsat hela hennes lif, återfann allt så som hon om aftonen lemnat det med Karl, — då rörde sig väl i djupet af hennes själ en känsla af vemod, när hon tänkte på den förgångna tiden och den allvarlige vän, som så troget sörjt, för henne; — men snart försvann denna känsla under det heta rus, som höll hennes blod i svallning. — Trotsigt brusade det upp hos henne, — hennes natur törstade efter lycka och njutning. — Hvarför ville han förneka henne det, hvarefter hon längtade, hvartill hon var skapad? — Ack! hon gladde sig nästan öfver den olycka, som befriade henne från honom och nu äfven böjde honom, som för henne velat vara en så sträng förmanare till inskränkning och försakelse, under en sträng och obeveklig makts hand.
Hon skakade på hufvudet för att bortkasta alla tankar på det förflutna — hon ville njuta lifvets lycka och fröjd, — och då allt en gång var förbi, så ville hon åtminstone ega minnet af att i fulla drag ha tömt njutningens bägare.
Då hon slutligen nedsjönk på sitt läger och trötthetens djupa sömn omslöt henne, — då hade det förflutna ingen plats i hennes drömmar, — på rosiga moln hvilade hon i prinsens armar och sväfvade med honom längre och längre in i det bländande, ljusuppfyllda fjerran.
Försjunken i dyster tystnad hade Karl Berg blifvit bortförd mellan de båda polisbetjenterna, — han hade ej mera gjort något försök till motstånd, endast genom några dofva suckar hade han gifvit tillkänna sitt djupa lidande. Lugnt steg han ur vagnen, då hon stannade framför stadsfängelsets väl tillslutna ingång, och utan motsträfvighet gick han mellan sina båda följeslagare genom den fästningsartadt skyddade porten, hvilken öppnades på den ene polisens starka ringning.
Trots den djupa apati, som följt på den fruktansvärda sinnesrörelsen, — trots den likgiltighet, med hvilken han i detta spänning. Hvad den förra punkten beträffar, så vore det ju möjligt att England, men knappast mera Österrike, skulle protestera mot fredsslutet; den som gjorde det, finge bära ansvaret för en konflikt, och detta ansvar skulle blifva så stort, att det knappt är troligt att någon makt, icke ens England, skulle hafva mod att inför hela verlden, som längtar efter fred, åtaga sig ansvaret för framkallandet af ett nytt krig. Man skall på den sidan sannolikt åtnöja sig med några demonstrationer och slutligen vända sig till vigtigare frågor. Och dessa föreligga redan, ty på samma gång den slavisk-kristna verldens öde blifvit på ett så lysande sätt afgjordt, träda som sagdt numera äfven de öfriga punkterna i den orientaliska frågan så mycket skarpare i förgrunden och fordra enträget ett allvarsamt afgörande; ty det torde vara svårt att säga, hvarför bosnierns eller grekens lott icke skall vara jemngod med bulgarernes. I fredsfördraget hafva visserligen allmänt hållna löften gifvits Bosnien och äfven de andra provinserna hafva fått löften om reformer; men sedan man nödgats tillgripa sådana medel som det nu slutade svåra kriget, emedan Porten icke ville och kunde hålla sina löften, så hafva dessa nu icke vunnit i värde, och bättre garantier måste också väljas för de nämnda provinserna. Att finna sådana skall blifva den härnäst sammanträdande konferensens svåra uppgift...”
De österrikisk-ungerska delegationerna skulle sammanträda i dag den 7:de mars, och det anses som ett faktum, att det gemensamma ministeriet genast skall förelägga en utomordentlig kreditfordran till rustningar. Det stora såkallade ”kronrådet”, hvari detta beslut fattades, hölls den 24 sistlidne februari i Wien under kejsarens eget presidium, räckte från kl. 1 om middagen till kl. 6 om aftonen och öfvervarades af de tre gemensamma ministrarne (Andrassy, Bylandt-Rheydt och Hofmann), de ungerska ministrarne, Tisza, Szell och Wenckheim jemte hela det cisleithanska kabinettet. Enligt Wientidningen Presse öppnade grefve Andrassy förhandlingarna med att gifva en skildring af den utländska ställningen, hvarvid han framhöll att Österrike-Ungern måste betrakta flere punkter i de rysk-turkiska fredspreliminärerna som till den grad stridande mot dess intressen, att det under inga omständigheter kunde gilla dem och måste fordra deras upphäfvande. Såsom sådana puukter betecknade ministern isynnerhet de stipulationer, som angingo Bulgariens framtida organisation och dess besättande med ryska trupper, hvilket i sjelfva verket skulle göra Bulgarien till en rysk provins. Den föreslagna konferensen åsyftade, hvad Österrike angick, hufvudsakligast att få dessa punkter förändrade, medan Dardanellerfrågan och frågan om Bessarabiens afstående till Ryssland först kommo i andra rummet, isynnerhet den sista, då Donaus frihet också måste uppfattas såsom ett tyskt intresse och derföre nu kunde anses tryggad. Men för att Österrike med behörigt eftertryck skulle kunna uppträda på konferensen, ansåg ministern det vara nödvändigt att förelägga delegationerna en kreditfordran, uti hvilken det till militära förberedelser, hvilka ej kunde nogare specificeras, begärdes en penningesumma af 60 millioner gulden. Grefve Andrassy bevisade utförligt att han ingalunda framkom med denna fordran för att straxt verkställa en mobilisering, utan fördenskull att han var i behof af penningarne till ett ryggstöd, en assurance, med hvars tillhjelp han kunde med nödigt allvar uppbära Österrikes intressen gentemot Ryssland. Det var alls icke säkert att krediten skulle blifva begagnad, snarare trodde han sig kunna garantera för fortsättningen af sin fredspolitik ifall penningarne blefve honom beviljade. Uttryckligen påpekades vid detta tillfälle att krediten icke var en fordran från krigsministern utan från diplomatin, och att den först och främst skulle möjliggöra en diplomatisk, icke en militär mobilisering. På grund af denna framställning bemyndigades grefve Andrassy till att förelägga nämnde kreditfordran och det blef derjemte från alla sidor starkt betonadt, att detta beslut ingalunda var liktydigt med att penningarne skulle behöfva användas. Riksfinansministern Hofmann förklarade, att meningen med denna fordran var, att grefve Andrassy kunde inställa sig på konferensen med kronans, regeringarnes och representationernas tillit, för att han med eftertryck skulle kunna förklara att det bland Rysslands fordringar funnes några, hvilka, om de ej blefve aflägsnade, skulle tvinga Österrike-Ungern att gripa till vapen. Man ville hellre upptaga kampen nu, än senare låta densamma sig påtvingas. Ehuru “kronrådet“ var ense om att på antydt sätt påminna Ryssland om dess löften att taga hänsyn till Österrikes fordringar — det fälldes yttranden om att ”man måste frelsa Ryssland från sig sjelf” då de nationella partierna i detta land taga mer och mer öfhand — blef regeringens fredliga tendens dock starkt betonad från alla sidor, och man hänvisade till det analoga fallet i fjor somras, då intet bruk blef gjordt af tre månaders bevillningen. Grefve Andrassy uttalade det hopp, att ej blott den ungerska, utan också den österrikiska delegationen skulle understödja honom; af den bekanta delegationskonferensen hade han fått det intryck, att det öfvervägande flertalet af de delegerade godkände hans politik och åsigter. För öfrigt var hans uppfattning den, att Österrikes ställning på konferensen skulle vara gynsam; Tyskland skulle blifva sin mäklareroll troget, aldrig verka emot, men i många fall för Österrike, och på England kunde man obetingadt lita. Ja, om det kom derhän att de beviljade penningarne skulle användas, hade han all anledning att tro att de med lätthet skulle knnna anskaffas från England.”
Telegrafunderrättelser.
Berlin d. 4 mars. I dag hafva från Widdin och London inträffat mera lugnande underrättelser om det politiska läget. I Berlin gläder man sig öfver fredsslutet. De ryska fonderna stiga på börsen.
Österrikarnes inmarsch i Bosnien nära förestående. Grefve Andrassy har riktat en anhållan till Berlin om hjelp för åvägabringandet af fredligt förstånd med Ryssland. Bismarck har förklarat, att ett försvagande af Ryssland lika litet ligger i Tysklands intresse som ett dylikt af Österrike. I följd häraf har krigspartiets inflytande i Wien sjunkit.
Wien d. 4 mars. Uppgiften att man redan i Österrike skridit till mobiliseringen af några armékorpser, hvilka under befäl af erkehertig Albrecht skulle besätta Bosnien och Herzegowina, är förtidig. Oaktadt regeringen är besluten härtill, har dock ingenting i saken företagits, emedan den allmänna meningen starkt uttalar sig häremot. Om regeringen skrider till plötsliga, hårda åtgärder, vore allvarliga oroligheter att befara. Hon skall sannolikt närmast bemöda sig om att få ockupationsfrågan reglerad med delegationerna.
Insurgentkorpserna i Herzegowina växa, enl. Polit. Korr.; de träffa anstalter, för att öfverskrida Narenta och angripa Mostar. Samtidigt skulle en hufvudkorps intränga i landet, för att afskära turkarne från Serajewo. Insurgenterne förklara sig vilja nedlägga vapen, om de erhålla en kristen regering.
Rom d. 4 mars. I väl underrättade kretsar försäkras, att Leo XIII har för afsigt att inom kort lemna Rom.
London d. 4 mars. I öfverhuset förklarade lord Derby: ”Fredsvilkoren innehålla icke turkiska flottans afträdelse. (Bifall). Krigsskadeståndet är nedsatt från 40 till 12 millioner pund sterl. De egyptiska inkomsterna icke berörda.”
London d. 5 mars. Enligt en depesch till Daily News från San Stefano stadgar fredsfördraget Dobrudschas utbytande emot Bessarabien, ifall Rumänien samtycker.
Krigsministern Hardy yttrade om krigsbudgeten, att densamma väsentligen är en fredsbudget. Arméns helsotillstånd förträffligt. Reservens tillstånd mindre tillfredsställande. Den sistnämnda räknade omkr. 110,000 man och skulle i nödfall understödjas af 400,000 man militäriskt utbildade hjelpkrafter. Försvaret af de britiska handelshamnarne var under öfverläggning, men man kunde nu ej armera forterna vid Humberfloden med tunga kanoner.
Petersburg d. 6 mars. Agence russe yttrar: Vi hafva skäl att tro, att makterna återkomma till sin första idé d. v. s. sammanträdandet af en kongress af ledande ministrar, den mest praktiska vägen att komma till en allmän uppgörelse.
Konstantinopel d. 4 mars. De ryska och turkiske fullmäktige, som undertecknat freden, skola qvarstanna i San Stefano för att reglera detaljerna. Utrymmandet af Konstantinopels omgifningar skall begynna efter ratifikationen af den definitiva freden, som torde ega rum inom 14 dagar i Petersburg. I fredsvilkoren, hvilkas offentliggörande betecknas såsom omedelbart förestående, fordras äfven reformer i Armenien. Bulgariens ockupation af ryska trupper skall vara nedsatt till 6 månader, hvilket dock torde behöfva bekräftelse.
Wien d. 5 mars. Flere blad betona, att Ryssland har skäl att glädja sig öfver fredsslutet. Det öfriga Europa väntar tålmodigt på den autentiska texten i känsla af att de svåraste kriser ännu äro att öfvervinna. — Fremdenblatt menar att det saknas hvarje förevändning att vidare uppskjuta konferensen; nu måste det visa sig om Rysslands ord äro allvar då det velat inrymma åt garantimakterna det sista ordet. Att rubba det stora resultatet af kriget, de kristnes befrielse, derpå tänkte ingen. Österrike fordrar intet, som strider emot öfriga makters verkliga intressen. — Neue freie Presse menar, att Ryssland låtit alla fordringar falla, som inneburo en konflikt med England, men finner intet tecken på en dylik hänsyn emot Österrike.
Officiela och legala kungörelser.
För att winna laga fastställelse uti halfwa Karjala eller Kesti skattehemman 5/24:dels mantal n:o 16 i Mieslahti by af Paltamo socken, Kajana härad och Uleåborgs län, enligt Häradsrättens utslag af den 21 sistlidne September fattade beslut. Får jag härigenom tillkännagifwa för dem, som tro sig hafwa bättre rätt till sagde hemman, göra sin lagliga anmälan för Häradsrätten i Paltamo socken inom natt och år sedan denna kungörelse blifwit tredje gången införd på Finlands Allmänna Tidning och Suomen Wirallinen Lehti. Paltamo den 29 December 1877
- Anti Karhu.
- 606(3—3),
Klander af min frejd och hinderlöshet till äktenskap anmäles inom natt och år efter det denna annons warit tredje gången i landets officiela tidningar införd hos Pastorsembetet i Ruskeala.
- Kristina Paulsdotter Sorjonen,
- tjenstefticka.
- 519(3—1)
Undertecknad kallar sig hädanefter Oskar Magnus Nurmi. Helsingfors, den 4 Mars 1878.
- Oskar Magnus Johansson.
- 629(3—2)
Lediga tjenster.
Som öfweruppsyningsmanstjensten wid tullwerkets under byggnad warande nya ångbåt kommer att under innewarande år skötas af wikarie, alltså warda
ögonblick betraktade verlden och sitt öde, ryste
han dock, då den tunga dörren med ett lätt
gnisslande tillslöts, då han hörde riglarna
skjutas för och dörrvakten två gånger
krinvrida nyckeln i låset. Denna dörr utgjorde
den ogenomträngliga muren mellan den
stora, rena och fria verld, i hvilken han
lefvat, och den fångenskapens verld, som nu
öppnade sig för honom och hvilken i sina
dystra, obekanta djup inneslöt så mycken
dold fasa, så mycken förbrytelse, fruktlös
förtviflan.
Hade frihetens verld äfven gifvit honom endast kamp, möda och arbete, så älskade han den dock och älskade henne kanske ännu mera för arbetets, ansträngningarnas och förhoppningarnas skull — han fruktade denna mörka fänglseverld så mycket mera ju mindre han kände den, då från dess regioner endast då och då i vanställda och öfverdrifna, men alltid fasaväckande berättelser, enskilda meddelanden trängt till honom. Om han äfven kände sig fri från skuld och hoppades snart bli frigifven, så måste dock skuggan från denna dystra verld den han nu måste genomgå, ständigt häfta vid hans lif, som hittills flutit så lugnt enformigt och stilla och hvars behag och förhoppningar voro för honom förlorade, efter det hon, åt hvilken han egnat all sin sträfvan, vändt sig från honom och förnekat honom.
Med sänkt hufvud skred han förbi posterna, hvilka stodo på den inre sidan af ingången och med medlidsamma blickar betraktade den inhemtade fången. Han infördes i den vakthafvande konstapelns rum, och här uppgaf den ene af hans ledsagare i korthet anledningen till arresteringen. Karl Berg lyssnade tigande, och endast då på konstapelns uppgift ett våldsamt angrepp på fredliga personer lades honom till last, motsade han det fast och bestämdt, men utan vrede eller häftighet.
— Det är föga plats öfrig, sade vakthafvande konstapeln, — endast i cellen hos den sköne Edvard, hvilken ännu hårdnackadt kallar sig baron Steinheim, är ännu rum, — låten föra honom dit, — denne kan ju ej stå i förbindelse med den andre och det är ej att bofara att de tillsammans skola göra några öfverenskommelser.
— Hvad heter ni och hvad bor ni? frågade han sedan strängt och kort, i det han genomträngande och forskande betraktade Karl, som ville han i sitt minne söka, om han redan förut sett detta ansigte.
Karl Berg uppgaf lugn och säkert sitt namn och sin boning.
— Det är bra, sade konstapeln, man skall försäkra sig om, att edra uppgifter äro riktiga.
En plötslig förskräckelse fattade den unge arbetarn, han tänkte på att polisen skulle synas i hans boning, och en rodnad af blygsel och ovilja uppsteg i hans ansigte. Sedan tänkte han äfven derpå, att man der skulle träffa den gamle Rehfeld, denne så djupt förbittrade fiende till stat och samhälle, och att deraf måhända en för hans gamle vän, hans barndoms vårdare, obehaglig, ja farlig, strid kunde uppstå.
Dessa tankar, hvilka ett ögonblick uppfyllde honom med oro och nästan lät honom ångra, att han nämnt sin boning, om han äfven hastigt fattade omöjligheten, att länge kunna förhemliga den, visade sig i den oroliga rörelsen i hans anletsdrag, och denna rörelse undgick ej konstapelns skarpa blick. Han gjorde likväl ingen anmärkning deröfver, antecknade uppgifterna och sade sedan:
— Enligt befallning måste ni visiteras och edra penningar och alla hvassa föremål borttagas. — Jag råder er att ej försöka motstånd och nödga mig till tvångsmedel.
— Jag skall ej motsätta mig utförandet af lagliga påbud, svarade Karl Berg, hvars fullkomligt åter lugna besinning lät honom inse, att hvarje motstånd från hans sida endast kunde försämra hans sak och försvåra hans befrielse. Han följde polistjenstemannen i ett sidorum, der denne, då han nu visade sig så villig och foglig, med största möjliga skonsamhet undersökte honom och borttog hans ur, en fick-knif och hans börs.
De borttagna sakerna och penningarna blefvo upptecknade i protokollet och derpå sade den vakthafvande fängelsetjenstemannen till den bredvid stående dörrvakten för de inre fängelserummen:
— För fången till rummet numero 12 till föregående undersökningsfängelse!
Karl Berg följde dörrvakten genom en matt upplyst lång gång, i hvilken stegen i den djupa nattliga stillheten hemskt återljödo, till en nästan vid slutet af densamma belägen dörr, hvilken i stora svarta siffror var betecknad med nummern 12.
— Jag råder er, unge man, sade dörrvakten, en gammal mager man med trumpet ansigte, hvilket ett stort, grått skägg till hälften betäckte, — jag råder er, att med den person ni skall finna i er cell, ej söka någon närmare bekantskap, — det är en farlig menniska, som endast skulle bringa er obehag om ni inlåter er med honom.
Den gamle såg dervid på den unge mannen, hvars kraftiga, smärta gestalt och de öppna anletsdragen tycktes ingifva honom deltagande, med ett uttryck på välvilja medan han stack nyckeln i låset.
- (Forts.)
fjorton dagar efter det denna kungörelse warit första gången i Finlands Allmänna Tidning införd, samma dag oräknad, till Generaltulldirektionen inkomma med sina ansökningar om berörde wilariat, åtföljda af författningsenligt intyg öfwer sökandens behörighet att föra befäl å finskt ångfartyg. Helsingfors af Generaltulldirektionen den 1 Mars 1878.
| Enligt befallning: | |
| 634(3—2) | O. F. Gylling. |
Årsproklama-, konkurs- och fordringsmål.
Till Guvernören öfwer Wasa län.
Såsom bilagda afskrifter af twå utaf förre
Bonden Samuel Henriksson Ranta den 31 Mars 1865
och den 8 Januari 1866 utfärdade skuldsedlar samt ett
Kejserlige Wasa Hofrätts den 4 April 1868 gifna
utslag utwisa, har jag på grund af min å skuldsedlarne
tecknade borgesförbindelse, nödgats inlösa desammas
hela innehåll, den förra med sjuhundra tjugu mark
och skuldsedeln af den 8 Januari 1866 med
åttahundra mark jemte å dessa från skuldebrefwens
data upplupen sex procents årlig ränta, samt dessutom
utbetala i ersättning för rättegångskostnad m. m,
fjorton mark 30 penni. Då emellertid, på sätt
Kronolänsmannen Jernbergs närslutna bewis utreder,
Samuel Ranta öfwergifwit hemorten och det icke är
kändt hwar han för närwarande uppehåller sig,
föranlåtes hos Herr Guvernören jag, i det afseende 1
§ uti kejserliga förordningen om preskription af den 9
November 1868 föreskrifwer, härigenom ödmjukast
anmäla mitt i fråga warande fordringsanspråk hos
Samuel Ranta med anhållan att bewis derom måtte
åt mig utfärdas, för att i stadgad ordning uti
allmänna tidningarne kungöras. Wasa den 21 Januari
1878.
Henrik Henriksson Luoma d. ä.
Sytningsman i Ilmola sockens Lahti by.
gen. (bom.)
Knut Åkesson.
Fullmakt in blanco för innehafwaren häraf. Ismola den 10 Januari 1878.
Henrik Henrikss. Luoma d. ä.
Sytningsman i Lahti by af Ismola s:n.
Bewittna: Frans Lindberg. C. J. Hesselius. af densamme.
Afskrift:
"Till Bonden Isak Andersson Hannuksela betalar undertecknad wid anfordran sjuhundra tjugu (720) mark med derå löpande sex procents ränta. Valuta bekommen som härmed reverseras. Ismola den 31 Mars 1865.
Säger 720 mark.
Samuel Henriksson Randa. Bonde i Lahti by
(bom.)
För ofwanreverserade summa med utfäst ränta går undertecknad i full proprieborgen. Dag som ofwan.
Henrik Henriksson Luoma.
Bonde i Lahti by (bomärke.)
Bewittna:
| C. H. Hagman, af d:o |
Hedda Hagman. |
År 1869 den 15 Mars wid laga wintertinget har Häradsrätten i Ismola tingslag intecknat borgesmannens egande Luoma 2396:dels mantals skattehemman, n:o 6 i Lahti by till säkerhet för ofwanstående summa jemte ränta, intygar:
På Häradsrättens wägnar:
Paul Roschier.
Yllä seisowan summan ja kaswon päällen on maan wiljeljä Herra R. S. Noosilta ylös fautanu, luomallen tulewia palorahoja sata yksitoista 111 markkaa ja 21 penniä, jota täten kuitataan sinä 18 päiwänä maaliskuuta 1867. J. Hannuksela.
Omstånede skuldsedels innehåll är till fullo betaldt genom i dag afslutad hemmanshandel om Luoma hemman. Ismola den 1 Februari 1873. J. Hannuksela.
Bewittna:
C. H. Hagman. Jakob Ladwonikkola (bomärke.)!
Afskrift.
"Keiserlige Wasa Hofrätts, i Storfurstendömet Finland, utslag på de beswär Bönderne Samuel Henriksson Ranta och Henrik Henriksson Luomo, från Ismola socken, anfört öfwer Guvernörens i Wasa län den 8 November sistförlidna år meddelade utslag, hwarmedelst Samuel Ranta och Henrik Luoma blifwit ålagde att, på grund af en utaf den förre den 31 Mars 1864 utfärdad och af Henrik Luoma, såsom proprielöftesman, undertecknad skuldsedel, till Bonden Isak Hannuksela, från ofwannämnde socken; utbetala sjuhundra tjugu mark jemte sex procents årlig ränta derå från skuldebrefwets datum tills full betalning följde, äswensom att med tjugu mark godtgöra Isak Hannukselas lagsökningskostnader i målet; deruti Samuel Ranta och Henrik Luoma ändring sökt: gifwet i Nikolaistad, den 4 April 1868.
Kejserlige Hofrätten har låtit beswären med dertill hörande handlingar sig föredragas och som Samuel Ranta och Henrik Luoma härstädes endast anhållit om anstånd med gäldens betalning, kunna beswären, jemlikt kongl. förordningen den 28 Juni 1798, icke af Kejserlige Hofrätten till pröfning upptagas, utan kommer Guvernörens öfwerklagade utslag att lända till efterrättelse, hwarjemte Samuel Ranta och Henrik Luoma kännas skyldige att till Isak Hannuksela gälda lösen samt stemplade pappers och sigill afgifterne för hans exemplar af detta Kejserlige Hofrättens utslag med fem mark trettio penni. År och dag som förut skrifwet står.
På Kejserlige Wasa Hofrätts wägnar:
| S. Ekblom. | |
| (Sigill.) | J. W. Sabelli. |
Yllä seisowan päätöksen päällen olen tänään kruunnun Nimismies G. Jernbäriltä ylös kantanu neljä sataa yhdeksän 409 markkaa ja 75 penniä, jota täten kuitataan. Ilmajoella sinä 14 päivänä syyskuuta w. 1869. J. Hannuksela.
Bewittnar G. Turdin.
Order:
Werkställes af H:r Kronolänsmannen Jernberg. Kastö, den 31 Juli 1868.
C. J. Söderström."
(Afskrift.)
"Till Bonden Anders Johansson Seppelin eller Kuhna betalar undertednad wid anfordran en summa stor åttahundra (800) mark finskt silfwer med derå löpande sex procents årlig ränta. Valuta bekommen som härmed reverseras. Ismola den 8 Januari 1866. Säger 800 mark.
Samuel Henriksson Randa. Bonde (bomärke)
För ofwanstående summa jemte ränta går jag undertecknad i full proprieborgen såsom för egen skuld Dag som ofwan.
Henrik Henriksson Luoma. Bonde (bomärke)
Bewittna: Er, Alf. Malmberg, skrifwen af dito.
J. J. Österberg.
Omstående förskrifnings innehåll har borgesmannen Henrik Henriksson Luoma genom utmätningstwång till fordringsegaren betalt, detta honom till qvitto meddelas. Ismola den 5 Februari 1868.
{{högertext|G. Jernberg.
Exekutor."
Afskrifternas riktighet samt att skuldsedlarna blifwit belagda med stämpladt papper, den förre till ett belopp af sextio och den sednare med åttatio penni, bestyrka:
Frans Lindberg. C. J. Hesselius.
Härmed intygas att förre Bonden, Samuel
Henriksson Ranta, från denna sockens Lahti by i flere års
tid warit hemorten afwiken utan att kändt är hwarest
han för närwarande uppehåller sig. Ismola den 18
Januari 1878.
G. Jernberg,
Kronolänsman.
Resolution
Resolution: Guvernörsembetet har förehaft denna skrift, deri Sytningsmannen från Lahti by af Ismola socken Henrik Henriksson Luoma den äldre, hwilken på grund af ingången borgen nödgats inlösa twenne af förre Bonden i sagde by Samuel Henriksson Ranta den 31 Mars 1865 och den 8 Januari 1866 utfärdade skuldsedlar, den förra med sjuhundra tjugu mark och den sednare med åttahundra mark jemte sex procents årlig ränta från förskrifningsdagarne och fjorton mark trettio penni i ersättning för lagsöknings- och utmätningskostnader, anhåller att, emedan bemälde Samuel Henriksson Ranta, enligt bifogadt bewis af wederbörande Kronolänsman, öfwergifwit hemorten, utan att kändt wore hwar han sig uppehåller, få anmäla sitt ofwanberörda fordringsanspråk hos Samuel Ranta i det afseende 1 § uti kejserliga förordningen om preskription af den 9 November 1868 föreskrifwer; och jemte det denna resolution warder Henrik Luoma till bewis öfwer berörda anmälan meddelad, åligger det honom att beträffande resolutionens införande i landets officiela tidningar iakttaga föreskriften i ofwannämnda nådiga förordning.
Wasa läns Landskanslii den 22 Januari 1878
Under Herr Guvernörens i länet frånwaro,
På Guvernörsembetets wägnar:
Jemlikt Häradsrättens i Eno sockens tingslag wid lagtima wintertinget denna dag fattade beslut, warda Landthandlanden Johan Ryhänens, från Resterinsaari by i berörde socken samtelige så weterlige som okände borgenärer härmedelst kallade och stemde till andra rättegångsdagen af innewarande års lagtima höstting i sagde tingslag, för att då innan klockan sju eftermiddagen sina uti Johan Ryhänens till konkurs afträdda bo egande fordringar anmäla och beediga i den ordning och wid det äfwentyr, kejserliga konkursstadgan af den 9 November 1868 föreskrifwer.
Eno sockens tingsställe, den 13 Februari 1878.
På Häradsrättens wägnar:
I anledning af Landthandlaren Adolf Magnus Durchmans, från Rantasalmi sockens kyrkoby, den 30 nysswikne November gjorda ansökning att få till sina borgenärers förnöjande på en gång afstå all sin egendom, har Häradsrätten i sagde sockens och Kangaslampi kapells tingslag, medelst denne dag utfärdadt offentligt anslag, kallat Landthandlaren Durchmans samtlige så weterlige som okände fordringsegare att Måndagens den 15 April nästinstundande år 1878 före klockan sju om aftonen inför Häradsrätten sig infinna för att sina fordringar i boet anmäla och bewaka samt med hwarandra twista om bättre rätt till betalning ur de afträdda tillgångarne, allt i den ordning och wid den påföljd kejserliga konkursstadgan af den 9 November 1868 föreskrifwer; hwilket härigenom kungöres.
Rantasalmi sockens tingsställe den 15 December 1877.
På Häradsrättens wägnar:
Med anledning af wederbörande sterbhusdelegares efter aflidne förre Bonden Jakob Markus gjord anhållan att få, med åtnjutande af afträdes- och urarfwaförmon, till den aflidnes borgenärer afstå all dennes efterlemnade egendom och jemlikt Häradsrättens i Uleå och Karlö socknars tingslag denne dag fattade beslut, kallas härmed bemälde aflidnes så kände som okände borgenärer att å andra rättegångsdagen af först i nämnda tingslag infallande hösteting före kl. 7 e. m. inför Häradsrätten sig infinna för att sina fordringar i den aflidnes bo bewaka, beediga och styrka på sätt och wid påföljd, nådiga förordningen, den 9 November 1868 härom stadgar. Laanila, den 3 Januari 1878.
På Häradsrättens wägnar:
F. O. Möller. F:d. 622(3―2)
På begäran af Enkefru Sofia Litzell och jemlikt Häradsrättens i Alawo, Kuortane och Alajärwi socknars tingslag i dag widtagna beslut warda aflidne kommissionslandtmätaren Josef Lissells samtlige fordringsegare härigenom kallade att å femte rättegångsdagen af det lagtima ting, som näst efter natt och år härefter i berörda tingslag infaller, före kl. 7 eft. m. sina fordringar i bemälde aflidnes bo inför Häradsrätten anmäla på sätt och wid den påföljd, kejserliga förordningen om preskription i fordringsmål och om årsstemning, gifwen den 9 November 1868, innehåller. Tingsstället å Salmi hemman i Alawo by, den 29 Oktober 1877.
På Häradsrättens wägnar:
Theod. Nyman. 626(3―2)
I anledning af wederbörande sterbhusdelegares derom gjorda begäran och jemlikt Häradsrättens i Alawo, Kuortane och Alajärwi socknars tingslag i dag widtagna beslut warda aflidne Sytningsmannen Gustaf Gustafsson Höykinpuras samtlige fordringsegare härigenom kallade att å fjerde rättegångsdagen af det lagtima ting, som näst efter natt och år härefter i berörda tingslag infaller, före kl. 7 eft. m. sina fordringar i bemälde aflidnes bo inför Häradsrätten anmäla på sätt och wid den påföljd, kejserliga förordningen om preskription i fordringsmål och om årsstemning, gifwen den 9 November 1868, innehåller. Tingsstället, å Salmi hemman i Alawo by, den 26 Oftober 1877.
På Häradsrättens wägnar:
I anledning af Handlanden Johan Tallroths uti en den 9 dennes ingifwen skrift härstädes gjorda ansökning att få till sina borgenärers förnöjande afstå all sin egendom, har Rådstufwurätten genom i dag utfärdad offentlig stämning kallat Handlanden Tallroths samtlige, så weterligt som okände borgenärer, att på upprop måndagen den femtonde (15) nästkommande April, före klockan tolf på dagen, antingen sjelfwe eller genom laglige ombud infinna sig inför Rådstufwurättens första afdelning för att öfwer beröda ansökning sig yttra, sina fordringar uppgifwa och styrka samt med hwarandra twista om bättre rätt till betalning för desamma, på sätt och wid det äfwentyr kejserliga konkursstadgan den 9 November 1868 påbjuder; hwilket tredje gången kungöres. Åbo Rådhus, den 14 Januari 1878
| Ex officio: | |
| 287(3―3) | Carl Arw. Tollet. |
I anledning af Handlanden Fredrik August Mattssons uti en den 14 i denna månad ingifwen skrift härstädes gjorda ansökning om afträdes- och undantagsförmon, har Rådstufwurätten genom i dag utfärdad offentlig stämning kallat Handlanden Mattssons samtlige, så weterlige som okände borgenärer, att på upprop thorsdagen den tjugutredje (23) nästinstundande Mai, före klockan tolf på dagen, antingen sjelfwe eller genom laglige ombud, infinna sig inför Rådstufwurättens andra afdelning, för att öfwer berörda ansökning sig yttra, sina fordringar uppgifwa och styrka samt med hwarandra twista om bättre rätt till betalning för desamma, på sätt och wid det äfwentyr kejserliga konkursstadgan den 9 November 1868 påbjuder; hwilket andra gången kungöres. Åbo Rådhus, den 21 Februari 1878.
| Ex officio: | |
| 640(3―2) | Carl Arw. Tollet. |
I anledning af Handlanden Fredrik Forsströms såsom innehafware af firman F. Forsström et komp. uti en den 6 i denna månad ingifwen skrift härstädes gjorda ansökning att med tillgodonjutande af laga förmoner få på en gång till borgenärernes förnöjande afstå all sin och firman F. Forsström et komps egendom, har Rådstufwurätten genom i dag utfärdad offentlig stämning kallat Handlanden Forsströms och nämnde firmas samtlige så weterlige som okände borgenärer, att på upprop lördagen den femtonde (15) nästkommande juni, före klockan tolf på dagen, antingen sielfwe eller genom laglige ombud infinna sig inför Rådstufwurättens första afdelning, för att öfwer berörda ansökning sig yttra, sina fordringar uppgifwa och styrka samt med hwarandra twista om bättre rätt till betalning för desamma, på sätt och wid det äfwentyr kejferliga konkursstadgan den 9 November 1868 påbjuder; hwilket första gången kungöres. Åbo Rådhus, den 16 Februari 1878.
| 639(3―1) | Ex officio: |
| Carl Arw. Tollet. |
I anledning af Rådmannen Carl Johan Thodéns ansökan att få afstå all sin egendom, med undantag af särskildt förtecknade egodelar, som han anhållit att få behålla, till sina borgenärers förnöjande och derefter wara för deras widare kraf fri, warda, jemlikt Rådstufwurättens härstädes denna dag derom fattade beslut, Rådmannen Thodéns så meterlige som okände borgenärer härmedelst kallade och stemde att måndagen den 15 förstkommande April, klockan elfwa och före tolf på dagen, sina uti Rådmannen Thodéns till konkurs upplåtna bo egande fordringar inför Rådstufwurätten anmäla och bewafa, på sätt och i den ordning kejs. konkursstadgan af den 9 November 1868 föreskrifwer wid förlust af all rätt till betalning ur de afträdda tillgångarne. Jakobstads Rådhus, den 21 Januari 1878.
| På Rådstufwurättens wägnar: | |
| 267(3―3) | J. L. Pentzin. |
Medelst denne dag utfärdad offentlig stämning har Rådstufwurätten i anledning af Handelsbokhållaren Isak Emanuel Malanders den 28 förlidne Januari af Rådstufwurätten upptagna ansökning att få till sina borgenärers förnöjande på en gång afstå all sin egendom, kallat bemälde Malanders samtlige så weterlige, som okände fordringsegare att måndagen den 15 nästkommande April sist före klockan tolf på dagen sig hos Rådstufwurätten inställa samt sina fordringar så anmäla och bewaka som uti kejserliga konkursstadgan den 9 November 1868 säges wid förlust af all rätt till betalning ur de afträdda tillgångarne, hwarom wederbörande härmedelst andra gången underrättas. Tammerfors Rådhus, den 11 Februari 1878.
På Rådstufwurättens wägnar:
Att Rådstufwurätten uppå anhållan af Fröken Alexandra Danielsson medelst denne dag utfärdad offentlig stämning kallat aflidne Fabriksbokhållaren Karl Fredrik Danielssons samtlige så weterlige som okände fordringsegare att måndagen den 3 Mars nästkommande år 1879 sist före klockan tolf på dagen skriftligen eller muntligen sina fordringar härstädes anmäla wid den påföljd, som uti kejserliga förordningen den 9 November 1868 om preskription i fordringsmål och om årsstämning säges, warder härmedelst andra gången allmänneligen tillkännagiswet. Tammerfors Rådhus, den 18 Februari 1878.
På Rådstufwurättens wägnar:
Enligt fordringsegarenes i Handlanden L. Wissings konkurs wid sammanträde den 20 innewarande Februari derom fattade beslut, kallas bemälde fordringsegare härigenom att ånyo sammanträda måndagen den 18 instundande Mars kl. 6 e. m. i gården n:o 4 wid Mariegatan i denna stad för att bringa till slutligt afgörande de wid senaste sammanträde jörewordna ärenden om konkursboets förwaltning och realisering, gode männens arwode m. m.; och erinras att frånwarande bergenärer så nöjas med de närwarandes beslut. Helsingfors den 28 Februari 1878.
{{huvud||Gode männen.|599(3―3)
Fordringsegarene uti Herrar Otto Spranger & C:os till konkurs upplåtna bo behagade sammanträda hos undertecknad onsdagen den 20 Mars kl. 4 e. m. för att öfwerlägga och besluta:
- Om gäldenärens underhåll tills inställelsedagen;
- Om realisering af boet m. m.,
och få de frånwarande nöja sig med de närwarandes beslut.
Wiborg den 5 Mars 1878.
| Robert Lydecken, | |
| 661(3―1) | God man. |
Testaments- och arfsangelägenheter.
Utdrag ur protokollet, fördt wid lagtima härads wintertinget med Puumala sockens tingslag, å Miettula såg i Miettula by och berörde socken, den 31 Januari 1878.
§ 31.
I egenskap af tillsatt ombud för Torparen Wilhelm Manninen, från denna Miettula by, inlemnade förre Sågbokhållaren Johan Jakob Mechlin, i afseende å bewakning ett sålydande, Manninen till förmon upprättadt teftamente:
"Minä allekirjoitettu lupaan ja annan minun lankolleni Wilhelm Manniselle Perintö oikeuden minun Perintö oikeuteni kuolemani jälleen ilman kennenkään estämättä, joka totistetaan Puumalan Kirkonkylässä se 25 Päiwä Toukokuuta 1873.
Eskil Rita.
(Bom.)
| Totistaa: | Johan Miettinen Torpanmies. | |||||
| (Bom.) | ||||||
| Kirkonkylästä | ||||||
| Otto Walkonen loismies | ||||||
| Miettulasta. | ||||||
| Kirjoittaja Kaarl Welander." | ||||||
som i Rätten upplästes. Och jemte det sökandens ombud medelst prestbewis styrkte att testator aflidit den 26 siftlidne November anhöll han om underrättelse hwad hans hufwudman i affeende å testamentets tillgodonjutande hade att iakttaga; derå i Rätten
Resolwerades:
Jemlikt 3 § 18 kap. Ä. B., åligger det sökanden att genom bewittnade afskrifter af detta protokoll lemna aflidne Ritas öfriga närmaste arfwingar del af ifrågawarande testamente, hwilket de inom natt och år derefter äga i laga ordning klandra, om de sig dertill befogade finna wid förlust af slik rättighet sedermera och bör sökanden förse sagde afhandling med stempladt papper af fem marks wärde. Som afsades, då sökandens ombud anmälte, att den aflidne efterlemnat arfwingar, hwilkas wistelse nu wore okänd, anhöll att få genom testamentets införande i Finlands allmänna tidningar lemna dem del deraf, hwartill Häradsrätten genom särskildt afsagdt utslag samtyckte jemte det sökanden tillsades att teftamentet tre skilda gånger borde införas i landets officiela såwäl swenska som finska tidningar. Ort och tid förutskrifne.
På Häradsrättens wägnar:
Auktioner.
Måndagen den 18 Mars försäljes å auktionskammaren i Åbo för betäckande af frakt, tull etc. ett från Bordeaux inkommet kärl Cognac.
Widare underrättelser jemte prof erhålles hos Herr L. Schröder i Åbo, hos hwilken nämnde kärl finnes.
Helsingfors den 2 Mars 1878.
Enskilda notifikationer.
Diverse.
Delegarene i Helsingfors Utskänkningsaktiebolag behagade sammanträda till ordinarie bolagsstämma i det afseende som § 21 i bolagets stadgar föreskrifwer måndagen den 8 April fl. 7 e. m. uti stadens Rådhus. Helsingfors, den 5 Mars 1878.
Bolagsstämma.
Aktie Bolaget Hotel Phoenix Aktionärer kallas till extra bolagsstemma lördagen den 16 Mars kl. 4 eft. m. i hotellet för att taga del af resultatet af stemmo beslutet 28 Januari, samt att besluta om den åtgärd hwartill det gifwer anledning. Åbo den 5 Mars 1878.
Meteorologiska observationer.
| Mars 6. | kl. 7 f.m. | kl. 2 e.m. | kl. 9 e.m. |
| Barom., Millimeter | 743,7 | 740,7 | 736,5 |
| Therm, C. skala | + 0,5 | + 1,6 | + 0,8 |
| Vindens rigtning | VSV | V | OSO |
| " styrka. | 2 | 3 | 2 |
| Himlahvalfv. uts. | 4 | 4 | 4 |
| Temperaturens lägsta stånd | 0,0. | ||
| " högsta " | + 2,3 | ||
| Nederbörd. Millimeter | 0,36. | ||
Kursnoteringar.
Finlands Bank, den 6 Mars 1878.
| Fmk. | Fmk. | ||
|---|---|---|---|
| Wexelkurs. | Diskontkurs. | ||
| S:t Petersburg | 7 dd. | 281:50 | 271:50 pr 100 rub. |
| London | 90 dd. | 25:55 | 25:40 pr Liv. Sterl. |
| Paris | 90 dd. | 101:70 | 100:80 |
| Hamburg | 90 dd. Rm: | 125:20 | 124:20 pr 100 |
| Amsterdam | 90 dd. | 210:60 | 208:90 pr 100 |
| Stockholm | 3 dd. | 141:50 | 140:70 pr 100 |
S:t Petersburg, den 21 Febr. g. st. 1878.
London 2614, 18. — Hamburg 222, 32312, 222 12. — Paris 274, 27312. — Halfimperial 7:52. — Diskonto 4 — 5.
Anmälde resande.
Den 6 Mars. General:adj. Jankowskij, hr Holm fr. P:burg, entrepr. Reijman m. syster fr. T:fors, i Kleinehs hotel; baron Standertskjöld, v:h:höfd. Helsingius fr. T:hus, fabrik. Leidesdorff fr. Stockholm, musik. Erikson fr. Lahtis, handl. och possess. Pösö fr. Hiitola, i hotel Wilhelmsbad; ing. Forsström fr. Wichtis, å Källaren Suomi; hr Östergren m. fru fr. T:hus, landtmät. Hannelius fr. Lojo, kr:länsm. Långström fr. Wichtis, Glogtn 8; friherrinnan Mellin fr. Karkku, Regeringsgtn 13; mamsell Forsman fr. Bjerno, Mariegtn 24; fruarna Borgström fr. Forssa, Mariegtn 5 & 7 samt Blom fr. Åbo, Kronohagsgtn 1.
Helsingfors,
tryckt hos J. Simelii arfwingar, 1878.
- ↑ Se n:o 55.