Finlands Allmänna Tidning 1878-03-08

N:o 57. Fredagen den 8 Mars 1878

[ 1 ]

N:o 57.	FINLANDS	1878.
ALLMÄNNA TIDNING

Utdelas i Helsingfors hvarje helgfri dag kl. 4 e. m. i de officiela tidningarnas kontor, Kyrkogatan 14; i landsorten u, resp. postkontor. — Pris för hel årgång 12 mark, för half årgång 6 mark, för tre månader 3 mark finskt mynt, postarvodet oberäknadt. Lösnummer à 15 penni säljas i tidningskontoret.

Fredagen den 8 Mars.

Kungörelser och annonser emottagas i de officiela tidningarnas kontor från kl. 11 f. m. till 2 e. m. och från 4 till 6 e. m. Annonspriset är 10 penni per rad af vidpass 40 bokstäfver. Tidningens byrå: Kyrkogatan 14.

Officiela Afdelningen.

Jernvägsstyrelsen i Finland har den 4 mars till stationsinspektor å Udelnaja station utnämnt t. f. stationsinspektorn Adolf Andreæ samt den 5 i samma månad till baningeniör i första bandistriktet af Helsingfors—Tavastehus—S:t Petersburg jernväg transporterat baningeniören i fjerde distriktet Alexei Tschepurnoff.

Postdirektören har den 6 mars uppfört å förslag till återbesättande af en ledig äldre expeditörstjenst vid postkontoret i Helsingfors, i första rummet: yngre resepostexpeditören Anders Johan Holmström, med rekommendation; i andra rummet: postexpeditören Jakob Wäinö Stenbäck; och i tredje rummet: postbokhållaren Abraham Bernhard Matenius.

Från Civilexpeditionen i Kejserliga Senaten.

Postföringen vintertid mellan Eckerö och Grislehamn. På derom gjord underdånig framställning har Hans Kejserliga Majestät den 16 (4) innevarande februari täckts i nåder förordna:

1:o att de till postens och resandes fortskaffande öfver Ålands haf till Grislehamn i konungariket Sverige indelta sju postrotor eller inalles femtiosex hemman inom Storby, Torp, Kyrkoby, Öfverby, Björnhufvud och Finnbo byar i Eckerö socken på Åland skola, tillsvidare och intilldess annorlunda kan derom blifva bestämdt, bibehållas vid af dem nu åtnjutande befrielse från båtsmansrotering och vakansafgifts erläggande jemte andra dem, i egenskap af posthemman tillerkända friheter, emot skyldighet för hemmanens innehafvare att, på grund af sin indelning i postverkets tjenst, under vintern å sådana tider, då det för postföringens ombesörjande emellan Eckerö och Grislehamn begagnade svenska postångfartygets turer äro inställda, i förut öflig ordning med isbåt, ej mindre på tillsägelse af vederbörande postkontor verkställa postföringen emellan sagde orter högst två gånger i veckan fram och tillbaka, än äfven på nämnda linie frambefordra resande;

2:o att den i punkten 1 omnämnda anordning skall vidtaga från den tid Senaten äger bestämma samt att postförarene, i stället för den årsaflöning och andra penningebidrag, som dem härförinnan varit tillerkände, skola i godtgörelse för hvarje resa med posten i en isbåt fram och tillbaka af postmedlen erhålla i ett för allt etthundra mark;

3:o att legan för resandes framforslande fastställes till trettio mark för hvarje resande, som fortskaffades i isbåt på en gång med posten, samt till etthundra mark i ett för allt då skjutsning af resande sker i extra isbåt på särskild reqvisition, jemte det postförarene ej heller framdeles, mera än förut, skola vara pligtige att tillsammans med posten framföra flere än en och i extra isbåt flere än två resande med deras reseeffekter;

4:o att då Ålands haf är körbart och skjutsning från Eckerö till Grislehamn verkställes med häst, legan för en häst skall erläggas med femton mark; samt

5:o att den af Eckerö postförare härförinnan med statsbidrag uppförda brygga vid Eckerö posthamn, hvars underhåll ålegat postförarene, framdeles skall, med deras befrielse från denna skyldighet, underhållas af post- och tullverken sålunda att halfva kostnaden bestrides af hvardera.

Anslag. På derom gjord framställning har Kejserliga Senaten den 26 sistlidne februari af allmänna medel beviljat ett anslag af 300 mark för ordningens upprätthållande bland stockflottningsmanskapet vid Kemi elf under nästinstundande sommar.

Från Finansexpeditionen i Kejserliga Senaten.

Bolag. Den 22 förlidne februari har Kejserliga Senaten fastställt ett till Kejserliga Senaten för handelskontoristen G. H. Björnström samt handlanderne J. Lindström och A. Sopetoff ingifvit förslag till stagar för ”Trångsunds bogserångbåts aktiebolag”. Bolagets ändamål är hufvudsakligast att med ångbåtar verkställa bogsering af farkoster samt bergning och undsättning af fartyg, som drabbats af haveri eller råkat i sjönöd, men äfven att underhålla kommunikation emellan Wiborgs stad och dess omgifningar.

Af k. Senaten afgjorda mål.

(På Jordbruksexpeditionens föredragning.)

Den 17 januari: resolution i anledning af statslullmäktiges i Tammerfors stad anhållan om inlösen af särskilta jernvägsmaterialier; den 26 januari: resolution i anledning af landhandlanden Petter Kansanens, å Leppävirta ångsågsaktiebolags vägnar, anhållan om fastställelse af uppgjordt förslag till ändring af § 3 uti det för bolaget den 4 maj 1877 fastställda reglemente; den 31 januari: resolution i anledning af en utaf utsedde ombud för Pyhäjärvi socken ingifven ansökning om ändring af § 4 iden för nämnda socken fastställda fiskeriförening; d:o utslag i anledning af torparen David Johansson Savelas, från Ylivieska socken, ansökning om tillstånd att i Hannunkoski fors inom Kangas by af Ylivieska socken anlägga ett vattenverk.

Icke-Officiela Afdelningen.

Helsingfors.

Telegrafverket i Finland. Utnämnde: Telegrafdepartementet har den 20 (8) februari förordnat telegrafisten af 3:e kl. vid Wiborgs station Napoleon Krook, att vara t. f. chef för Sordavala station; d. 27 (15) i samma månad har chefen för telegrafstyrelsen utnämnt proftjenstgöranden vid Borgå station Anna Bæckman till telegrafist af 3:e kl. vid Helsingfors station.

— Helsingfors expressbyrå är namnet på en ny förmedlare för allmänheten, som skall här inrättas af hr H. F. Parlin och hvars ändamål skall vara: att anskaffa väl vitsordade tjenstemän och biträden för en-gros- och detaljaffärer, apotek, skogs- och brukshandtering, landtbruk, fabriker, bryggerier m. fl. affärsbrancher; vidare att anskaffa tjenstehjon; att bereda platser åt tjenstsökande; äfvensom att upphyra rum och lokaler åt såväl i staden bosatte personer som resande, samt att i öfrigt uträtta alla till ett kommissionskontor hänförliga sysslanden och uppdrag.

— Revision af Hypoteksföreningens räkenskaper har i dessa dagar påbegynts. Revisorer äro hrr öfverste K. A. Antell från denna stad och rådman A. W. Helsingius från Tavastehus.

— Det andra litterära föredraget hålles nästkommande onsdag kl. 1/2 6 e. m. i Universitetets solennitetssal af med. lic. friherre M. W. af Schultén och behandlar ämnet: ”Om läkarekonstens kamp mot smärtan.” Inkomsten tillfaller fonden för Runebergs minnestod.

— Hangötrafiken. Ångfartyget ”Express II” anlände i går kl. 4 e. m. till Hangö med 21 passagerare och full last. Fartyget hade nödgats för mist och snö ligga för ankar utanför båken. Passagerarene skola afresa med det i dag kl. 5,15 f. m. från Hangö afgående morgontåget.

(H. D.)

— M:lle Ida Basilier, hvilken i dag ger konsert i Ekenäs, är enligt norska blad, från medlet af april engagerad vid finska operan. I maj kommer hon att uppträda i S:t Petersburg och återvänder i juni till Kristiania.

— Fröken Mathilda Lagermarck, hvilken studerar sångkonsten i Milano, kommer, enligt en derstädes utkommande tidning, ”Rivisla Teatrale Melodrammatica”, att under slutet af Carnevalen uppträda på ”Teater Comunale” i Forli såsom Azucena i ”Trubaduren”. Matilde Lagrini (det teaternamn fröken Lagermarck antagit), förenar, säger nämnda blad, de bästa egenskaper såväl af röst som utseende för att gå en lysande framtid till mötes.

— M:lle Evelina Särkelä, hvilken i Köpenhamn studerar skulptur under ledning af professor A. W. Saaby, har å dervarande exposition utstält en liten staty af halfannan alns höjd, hvilken framställer en liten bondtös hållande en rifva bär i sin venstra hand. Arbetet anses såsom en liten vacker prydnad för vår unga finska konst. Åbo Posten, från hvilken vi lånat denna notis, meddelar, att den unga artisten nyligen fullbordat flere porträttbyster af privata personer.

— Sångaren Filip Forstén, som nyligen återvändt på ett kort besök till hemorten, skall enligt Ö. F. den 1 april i Genua inskeppa sig till Montevideo i södra Amerika, engagerad jemte en mängd italienska sångare och sångerskor af en impressario, som i den Uraguariska staden ämnar föranstalta operarepresentationer.

— Från och med i dag utkommer tidningen i ett något förstoradt format. Genom det sålunda vunna utrymmet hoppas Red. kunna framdeles bereda tidningens läsare större omvexling i oftare förekommande korrespondenser från Europas större hufvudstäder. Likaledes har Red. lyckats erhålla en korrespondent från den blifvande verldsexpositionen i Paris, som, i besittning af nödig sakkännedom, skall egna särskild uppmärksamhet åt de från Finland samt öfriga nordiska länder utstälda föremål.

— Med dagens n:r följer såsom bilaga: Föreningsbankens i Finland årsberättelse för sextonde redogörelseåret 1877.

Bref från Paris.

(Till Finlands Allmänna Tidning.)

Den 25 februari.

Det är synd att Molière icke lefver i våra dagar. Eljest skulle hans snillrika penna säkert icke ha underlåtit att tillgodogöra sig åtskilliga af de scenerier, som vi för ögonblicket ha framför oss. Om jag icke alltför mycket irrar mig har han bland sina odödliga mästerverk lemnat åt efterverlden äfven ett, som med en eller annan liten förändring, någorlunda återger den föga afvundavärda ställning, som det stolta Albion i närvarande stund intager. Eller är det ej en komik af renaste art, att, då England efter långa öfverläggningar omsider kommer för att erbjuda sin vän (sin affärsvän, kanske rättare sagdt) sina ”bona officia” och dervid söker uppträda på ett sätt, hvarigenom det tror sig komma att förvåna verlden, så undanber sig denne vän helt öppet den erbjudna hjelpen och spärrar helt enkelt vägen för den ankommande, hvars vänskaps-yttringar han numera förstår att uppskatta till deras rätta värde; och äfven om den nyssnämnda spärrningen icke blir full verklighet, eller, om den skett, men varder upphäfd, så är väl en dylik förödmjukelse ändå nära nog den värsta, som kan hända en stormakt. Ett förloradt fältslag, der krigslyckan vändt en nation ryggen, kan väl kännas påkostande, men hvad är detta emot harmen att anses löjlig i hela den öfriga verldens ögon? Och under allt detta braskar man der hemma med stora fraser för att blanda bort korten och talar om allierade m. m. Ord, ord, ord! säger Hamlet, och det samma kan sägas här. Ingen undrar heller på om hvarje engelsman, som har sinne och hjerta för något högre än de turkiske eller egyptiska papper, hvaraf han är en lycklig eller olycklig innehafvare, måste känna sin national stolthet sårad ända in i hjertroten öfver hvad som skett. Vår granne på andra sidan kanalen underlåter minsann icke att litet emellan ge oss snärtar för vår vacklande politik — något som vi väl emellanåt förtjena och man må derför förlåta oss, om vi å vår sida icke heller låta tillfället gå oss ur händerna, för att nu betala med samma mynt. Korteligen, här skrattar man rätt godt åt Englands beteende och alla dess rustningar, alldeles som man skrattar åt en rolig fars på palais-royal teatern.

Inom kamrarne har ingenting egentligen tilldragit sig de sista dagarne, hvilket är egnadt att ådraga sig ett större intresse. Alla omröstnings åtgärder, rörande våra lagstiftares behörighet, hvilka en längre tid pågått, börja att anses såsom mindre roliga ämnen, och en viss domning tycks ha fått makt med sinnena efter de kraftyttringar Gambetta och Rouher till allmän förlustelse senast serverade hvarandra.

En liten episod från senatens sammanträde i tisdags kan dock måhända förtjena att antecknas, emedan den är pikant nog. Frågan gälde visserligen ett i och för sig ganska allvarsamt ämne, det nemligen, om åtgärders vidtagande för att utrota skadliga insekter, en framställning, som blifvit gjord af en viss M:r de la Sicotière, men debatten kom att få en viss komisk vändning, som för ett ögonblick försatte de vördade fäderne i en särdeles glad stämning. Motionären hade nemligen i sammanhang med sitt nyssnämnda förslag äfven framstält ett annat, som afsåg att bereda skydd åt medlemmar af det nyttiga fogelslägtet. En viss M:r Testelin, hvars humor emellanåt bidrager att utplåna de djupa vecken i en och annan senators panna, begärde i anledning häraf ordet samt yrkade att den i fråga varande motionen måtte slopas, enär den uppenbart motsade sitt ändamål. Om vi utrota maskarne — sade han — hvaraf skola de små foglarne då lefva? Det är ju deras dödsdom vi underskrifva genom att bifalla en dylik framställning! — I viss mon kan detta inkast, som i den ton det framställdes, framkallade ett homeriskt skratt, visserligen ha skäl för sig; men å andra sidan är det dock en bedröflig sanning att en mängd insekter öfversvämma [ 2 ]våra fält och der förorsaka stor skada. Den ifrågavarande motionären uppskattade dessa förluster till många millioner årligen; och han hade slutligen äfven den tillfredsställelsen att få sin motion remitterad till närmare ompröfning.

Pio Nonos död var så länge väntad, att man här i allmänhet tagit den temligen lugnt. På begrafningsdagen voro åtskilliga embetslokaler stängda lika som ock de mera ifriga katolikerne bland Paris’ köpmän och handtverkare hade slagit igen sina butiker och verkstäder, för att icke hindras att bivista messan i Nôtre Dame öfver den aflidne.

S:t Petri f. d. ståthållare här på jorden efterlemnar inga syskon. De sista medlemmarne af hans familj, hvilka före honom gått bort, vore hans bror grefve Gabriel Mastai och dennes brorsson Ludvig Mastai. Deremot lefver denne senares bror, grefve Ercolo och är bosatt i Milano samt har två söner, af hvilka den ene vistas i Senegaglia och den andre är elev här vid militärskolan i S:t Cyr.

Dessutom ha desse senare två systrar, hvar af den ena tagit doket i klostret Tordi Specchi och den andra är gift med kommendören Marco Fabri i Fano. Den nyssnämnde unge Mastai, som vistas här, lemnade för några dagar sedan krigsskolan för att begifva sig till Rom.

Åter hafva vi att inregissrera ett drama af skandalös art, i hvilken en notarie — en af detta genomhederliga slägte, hvars ärlighet nära nog blifvit till ett ordspråk — spelar hufvudrollen. Mannen heter Felix Blondeau, har varit notarie i Voulx, (Seine och Marne) samt medlem af arrondissementsrådet och har tillika innehaft befattning af „conseiller general” i distriktet. Omgifvande sig med en viss lyx, hvaraf man förleddes tro, det han var en särdeles förmögen man, har han, efter hvad som nu visar sig, användt andras penningar för detta lefnadssätt, och de, som uppdragit åt honom att sköta deras affärer, göra nu betydliga förluster. Det egna i saken är, att han under en lång följd af år förstått att dölja sitt obestånd. Emellertid har hvad som skett framkallat en rättmätig harm, icke blott hos hans fordringsegare utan äfven hos det aktningsvärda stånd, mannen tillhör. Skall man i Frankrike icke mera tro en notarie, hvem skall man då tro? Se der hvad man ängsligt frågar!

(Forts.)

Landsorten.

Åbo. Väderleken var i början af veckan, eller rättast sagdt i måndags — ty mer än en dag i sender hafva vi denna vinter icke sett alldeles samma väderlek herrska — så vacker och vårlik, att man deraf lofvade sig godt åtminstone för de begge qvasimarknbdsdagarne, att icke tala om hela veckan. Men i går gjorde den åter en bedröflig omkastning. Luften var tjock och disig, regnet nedströmmade utan uppehåll och väckte i förening med de forsande rännstenarne och de nästan bara vordna, smutsiga gatorna föreställningen om en veritabel mörk höstdag i slutet af oktober. Hjuldonen kommo äfven åter i gång på stadens gator, men värre hade det sig för marknadsbesökarne från landssidan och deras arma hästar, hvilka nu gerna behöft göra ombyte från släde till hjuldon. Allra värst var det ändock för skärgårdsboerna, af hvilka många tvekat att alls komma in till marknaden för de dåliga isarnes skull. Nu blefvo de krokvägar, de under hemvägen fingo tillryggalägga, säkert både många och långa. — Ja, nog måste man medgifva, att väderläken denna vinter varit lekande. Låt se om vi från den nu ingångna vårmånadens midt få fröjda oss åt stadigt vackert väder, såsom vår väderleksprofet förutsagt.

(Å. U.)

— Wiborg, den 5 mars (Korrespondens.) Idag råder här en glad och lifvad sinnesstämning, ty underrättelsen att freden mellan Ryssland och Turkiet nu är definitivt undertecknad gör sin rund kring staden. Militären paraderar som bäst; gudstjenst pågår äfven i grekisk-ryska kyrkan. Denna sinnestämning, ehuru i allo lätt förklarlig, blir det än mer, om man besinnar, att Wiborg genom sitt läge specielt fått vidkännas olägenheterna af krigstillståndet. Numera aflägset endast fyra timmars väg från Petersburg, betraktas en resa till sistnämnde stad endast som en vanlig söndagsutflykt. Då härtill kommit den ryska kreditrubelns sjunkna värde, som genom kursskilnaden gjorde uppköp på nämnde ort så mycket fördelaktigare, kan man lätt sluta till, hvilken väg handeln skulle taga. Till och med de obetydligaste varor hemtades derföre från Petersburg. En följd häraf är att stadens egne handlande ligga med stora qvantiteter varor, som förblifvit oföryttrade. Isynnerhet i manufakturhandeln, der artiklar, som den ena dagen äro på modet, den andre äro föråldrade, har detta sakförhållande inverkat högst menligt. För att bli af med en del lager, som eljes måhända aldrig funnit afnämare, har man anordnat realiseringar eller ”utförsäljningar”, som de kallas, af dylika varor till ytterst nedsatt pris. En par sådana realiseringar pågå som bäst. Massor af köpare belägra de butiker, der dessa försäljningar pågå. Det hela erbjuder en anblick, som erinrar om gamla goda tider. Måtte freden förmå skänka någon ersättning åt våra handlande, som så länge fått kämpa med ogynsamma konjunkturer.

På nöjen har den sednaste tiden haft ingen brist. Maskerader, baler och slädpartier hafva omvexlat med hvarandra. Umgängestonen är fin och angenäm, hvarföre äfven fremlingar finna sig särdeles väl här. Utom dessa, som man kunde kalla officiella nöjen, har här gifvits äfven andra sådana af mindre storartad natur. Skridskoåkningen bedrifves med all ifver, dels vid illumination, dels utan sådan. Gymnastik betraktas äfven af en del herrar som ett nöje, sedan en ung, framstående gymnastiklärare anländt till orten. För damernas räkning åter har han upplifvat ett gammalt nordiskt nöje, en naturlig gymnastik, som så ofta glömmes bort i städerna, nemligen kälkåkning. Nedför de gamla fästningsvallarne ila nu herrar och damer med flygande fart, och der kanonerna fordom talade sitt hemska språk hör man glada skratt omvexla med muntert glam.

På tal om nöjen påminnes en viborgsbo ständigt om theaterhusfrågan härstädes. Alla äro ense derom, att saknaden af dramatisk konst denna vinter gjort sig ganska känbar. Vårt theaterhus räknar gamla anor, men det är nu så bristfälligt, att ingen trupp vågar spela der. Frågan om detta hus’ reparering eller dess ersättande med ett nytt har länge stått på dagordningen. Numera har kommerserådet Jakovleff härstädes inkommit till stadsfullmäktige med förslag att för en omkostnad af 150,000 mark bygga ett nytt theaterhus på samma ställe der det gamla stått. Stadsfullmäktige hafva hänskjutit denna angelägenhet till ett utskott, bestående af ingeniör Törnudd, konsul W. Rothe, handlanden O. Clouberg, assessor L. Clouberg samt bankokommissarien Lilius.

Igår beslöto stadsfullmäktige att rådhussalongen skulle få kostnadsfritt begagnas för den soiré, som i afton anställes för finska theaterns studiefond. Mera härnäst.

— En ursinnig hund hade enl. Karjalatar i början af förliden vecka i Joensuu rusat på en skolgosse och bitit honom i käken.

Hundar struka här — anmärker bladet — skocktals kring gatorna såsom i andra städer.

Det är att hoppas att den nya hundskatten kommer att betydligt minska antalet af dessa, till större delen onyttiga djur i synnerhet i städerna der de blott åstadkomma otaliga förargelser.

— En korsräf fångades för några veckor sedan i sax i norra Idensalmi.

(Tapio)

— Kuopio ångbåts-aktiebolags farkoster ha under fjolåret inbragt 10 procents vinst.

(Tapio)

S:t Petersburg.

— Finnar i rysk tjenst. Transporterad: kaptenen vid 120:e Serpuhoffska infenteri regimentet Alopeus till Bobrujska fästnings regimentet. — Utnämnd till riddare: för utmärkelse i striderna emot turkarne den 6 och 13 Augusti 1877, öfverstelöjtnanten vid 75:e Sevastopolska infanteri regimentet Enkell af S:t Stanislai ordens 2:a kl. med svärd.

Bland stupade i generalmajor Komareffs afdelning den 22 januari vid Tolgoma nämnes en finne, underlöjtnanten vid 75:e Sevastopolska infanteri regimentet Nassokin. (Den aflidne, 22 år gammal, var ende sonen till jemväl aflidne öfversten Ferdinand Nassokin och dess efterlefvande enka A. Skoropatskij.)

— Odessa Budbäraren meddelar att ångbåten Odessa, som den 9 febr. afgick från hamnen med samma namn till Burgas, innehade en last af 30,000 pud linnekläder samt diverse effekter, afsedda för våra soldater. En annan ångare, som afgick till Baltschick, hade en likadan last af 26,000 pud. Dessutom skulle ännu tvenne ångfartyg afresa den 18 med en last till sydarméens hufvudqvarter.

Efter det blokaden blifvit upphäfd går det ej en dag förbi utan att en mängd fartyg inkomma i Odessas hamn. — Alla fartyg, som afgå med transporter till våra trupper, skola återhemta till Ryssland sjuke vid sydarméen.

— Times för den 28 sistl. februari innehåller följande telegrafiska meddelanden från sin korrespondent i Konstantinopel:

Pera, 26 febr. — Jag anlände från San Stefano i dag midt igenom de båda arméernas linier samt passerade Stambul. Den lilla Kara-Su floden skiljer de båda linierna åt. Bron, som öfvergår detta vatten, är omkr. 100 fot lång. Tvenne ryska skildtvakter stå vid den ena och tvenne turkiska vid den andra ändan af bron. Man frågar icke efter något tillståndsbevis af civile. Jag såg hundradetals personer gå och återkomma öfver bron, utan att postkarlarne gjorde dem den minsta fråga.

Turkiska trupper, som lemna deras sista positioner vid Hademkioi, vandra i sällskap med ryska dagdrifvare på vägarne, hvilka leda till Konstantinopel. Såväl de ena som de andra äro beväpnade ända till tänderna men fraternisera icke dess mindre med hvarandra på ett verkeligen anmärkningsvärdt sätt. Jag har i förhållandet emellan officerare och soldater vid begge arméerna, sådant jag observerat detsamma vid flerfalldiga tillfällen, funnit det mest egendomliga fall under det närvarande kriget och i allmänhet under alla krig intill våra dagar. På Stambuls gator mötte jag flere hopar af rekruterade araber, som just erhållit sina uniformer. Allt var fullkomligt lugnt uti hufvudstadens turkiska qvarter.

Det nyss beskrifna förhållandet vid Kara-Su existerar endast sedan 24 timmar. Derförinnan fanns det emellan bevaknings piketterne ett betydligt mellanrum. Detta förhållande i förening med fullständig frånvaro af allt, som kan påminna om fiendskap, kommer en att antaga att det slutliga ordnandet snart skall vara utfördt. Det står änu turkiska trupper vid Hademkioi och vid andra statiotioner emellan Pera och San-Stefano. Tvenne sålunda hopblandade arméer utgör i sanning en militärisk anomali. Ryssarne hafva framryckt ända till Zeitin-Burnu, på ett afstånd af endast 300 yards från de turkiska krutkällarene. Postkarlar från de begge olika nationerna vakta kanonerna och trupperna fraternisera ogeneradt.

Krigsministern har tackat Storfursten för de af H. K. H. vidtagna utmärkta anordningar. Det är vid dödsstraff förbjudet för ryske officerare och soldater att öfvergå demarkationslinien, men alla, som icke bära uniform, få fritt passera. Uti det ryska lägret ser man en mängd besökare och minuthandlande från Konstantinopel.

— Den 10 sistl. februari nedbrann uti förstaden till Pernau ett lasarett; man lyckades rädda alla de sjuka. Elden skall ha anlagts af en dåre, som, oaktadt den sorgfälliga bevakning han var underkastad, lyckades sätta i verket sitt hemska dåd. Olyckan är så mycket större, som man hvarje dag väntar till Pernau en transport af 400 turkar, af hvilka de sjuke svårligen nu kunna herbergeras.

— Tidningen Yacht vet berätta, att sonen till en borgare i Odessa, vid namn Ralli, som tjenar i egenskap af underofficer vid gardets husarregimente, blifvit, till följd af sin fullständiga kännedom af grekiska språket och vana vid handelsaffärer, förordnad till hamnkapten i Rodosto.

UTRIKES.

De första detaljerade underrättelser om de rysk-turkiska fredsvilkoren, som hafva något sken af sannolikhet, föreligga nu i ett telegram från San Stefano till Daily News; detta blads korrespondent på

Guld och blod.

Social roman^[1]

af

Gregor Samarow.

Detta lilla, svaga bevis på deltagande gjorde Karl Berg godt och berörde honom som en sista, ljus afskedsblick från frihetens kännande, varma verld. — Han böjde stum hufvudet, som till tack och försäkran, att han ville följa det välmenande rådet.

Sedan öppnade dörrvakten dörren och det dämpade ljuset från korridoren inföll i ett mörkt, fyrkantigt rum med hvitmenade väggar. Midtemot dörren var ett fenster; bredvid detsamma två sängartade ställningar hvardera med en madrass, en dyna och ett täcke; — på sidoväggen ett enkelt trädbord och två stolar. Två trädställningar, på hvilka stodo ett vattenkrus, ett glas och ett tvättfat. — En jernkakelugn fullbordade den torftiga och föga inbjudande anordningen af detta rum, ur hvilket denna egendomliga fugtiga och qvalmiga luft utträngde, som plägar utveckla sig i länge slutna och illa vädrade rum.

Suckande inträdde Karl i cellen, hvilken så fullkomligt afstack från den enkla renligheten och behaget i det lilla sofrummet i hans boning, medan dörrvakten fattade ett af de båda vattenkrusen, för att från den i koridoren befintliga ledningen påfylla det.

Från den ena sängställningen reste sig, som det tycktes väck af bullret från dörren och det infallande ljuset, en man i benkläder och tofflor med en smutsig och skrynklig skjorta af fint tyg och elegant snitt. — Hans ansigte var blekt, hans svarta hår hängde okammadt ned i pannan och hans mörka skägg omgaf stelt och yfvigt hans kinder.

— Hvad betyder detta? ropade han, sättande sig på sängen och med sina djupt liggande, blixtrande ögon betraktande ömsom dörrvakten ömsom Karl Berg, — hvad betyder detta? Skall man ej mera ens förunna mig nattro och lägga denna nya plåga till den ovärdiga behandling, som man här låter mig uthärda! — Jag skall besvära mig och ständigt åter besvära mig. — En man af mitt stånd måste under förhöret blifva behandlad på ett sätt mot svarande hans lefnadsställning!

— Sluta med denna komedi, sade dörrvakten, som under fångens tal fyllt vattenkruset och åter ställt det på ställningen, — vi veta mycket väl, hvem ni är, och alla edra manövrer kunna ej hjelpa er!

— Här, unge man! fortfor han vänd till Karl Berg, — detta är er bädd, — här har ni friskt vatten, och om ni annars önskar något, så har ni att i morgon framställa edra fordringar, hvilka skola erhålla ett billigt tillmötesgående.

— Man lemnar mig ej ens allena i mitt rum, ropade den andre; — det är oerhördt — jag skall. —

Han betraktade pröfvande Karl Berg, — den unge mannens utseende tycktes ej misshaga honom; måhända föredrog han hans sällskap framför ensamheten, — hans ord bortdogo i ett otydligt mummel; — äfven hade vidare anmärkningar varit fruktlösa, ty redan hade dörrvakten åter aflägsnat sig — nyckeln knarrade i låset och rummet blef fullkomligt mörkt.

Ett ögonblick herrskade der djup tystnad. Karl Berg hade en känsla, som vore han lefvande begrafven, och han måste samla allt sitt mod och all sin viljekraft, för att ej dock under för denna smärtsamt bedöfvande känsla.

Han aftog sin rock och sökte med händerna efter sängen, för att försöka om kroppens hvila äfven kunde gifva honom själens lugn.

— Hvem är ni och hvarföre kommer ni hit? frågade i högdragen, befallande ton, hans fängelsekamrat.

Karl Berg kände sig oangenämt berörd genom tonen i denna fråga, och redan sväfvade ett skarpt, afvisande svar på hans läppar, då han tänkte uppå, att han genom ett dåligt förhållande till den person, hvilken ödet gifvit honom till kamrat i denna ensamhet, endast kunde förskaffa sig pinsamma obehagligheter, och att det vore bättre, att stå på så vänlig fot som möjligt till honom.

— Jag heter Karl Berg, svarade han, och är tapetserare.

— Oerhördt, ropade rösten med uttrycket af pathelisk tillkonslad vrede, — oerhördt, att man så lemnar all hänsyn ur ögonsigte! — Jag är baron Steinheim och begär fortfarande förgäfves ett anständigt och mitt stånd motsvarande rum.

Karl Berg teg och jemnkade om den hårda dynan.

— Och hvarföre är ni här? frågade rössten vidare.

Karl Berg öfvervann den motvilja, som den andres sårade vrede öfver hans närvaro uppväckt hos honom, och berättade i korta ord tilldragelsen vid sin arrestering.

— Och er allena har man arresterat? — de andre icke? frågade den föregifne baron Steinheim.

— De hafva legitimerat sig, svarade Karl med bitterhet, — och spelat rolen af anfallne och anklagare.

— Det är illa för er, sade Steinheim med ett visst hånande deltagande, — då skall ni väl pligta för det, — åt förnäme [ 3 ]står, att hans meddelande härrör från general Ignatieff, och om det också i mänga afseenden behöfver kompletteras, äro de flesta vilkoren särdeles förmånliga för Ryssland. Bland annat uppgifves att alla fästningarna i Bulgarien skola slopas och att inga turkiska trupper, således inga baschibozuker, tscherkesser eller andra dylika band, hädanefter få finnas i Bulgarien. Beträffande det blifvande furstendömet Bulgariens gränser erfar man att de skola sträcka sig ända till Egeiska hafvet, och att hamnen Kavala, midtemot ön Thasos, skall höra dit. Derigenom förlora Dardanellerna och Bosforen mycket i deras hittillsvarande betydelse för Turkiets nya vasallstat och medelbart äfven för Ryssland. Något närmare om Bulgariens gränser erfar man väl denna gång icke, men så mycket framgår dock af telegrammet, att de områdesdelar, som sultanen för behålla, icke mera bilda något sammanhängande helt. Dobrudscha skall icke utgöra en del af Bulgarien; det har afträdts direkte åt Ryssland med den bestämning, att det kan utbytas mot det hittills rumänska Bessarabien, ifall Rumänien ingår på detta byte. — Agence générale russe meddelar i sin i onsdags på aftonen utgifna bulletin, att grefve Ignatieff jemte ett turkiskt sändebud efter en vecka torde anlända till S:t Petersburg för ratificering af fredstraktaten. Det ångfartyg, som skall afhemta dem, har redan anländt till Konstantinopel. — Enligt ryska blad blifva fredsvilkoren offentliggjorda först efter ratificeringen, således tidigast om nio dagar. Agence russe meddelar äfven att en kongress (icke konferens) skall sammanträda i Berlin och bestå af förste ministrarne i de europeiska kabinetten. Enligt en extra depesch från Berlin skulle förslaget om kongressens sammanträde i Berlin under furst Bismarcks presidium vara väckt af furst Gortschakoff. Från London och Wien hafva erhållits underrättelser om en fredlig stämning i kabinetten, till följd af Rysslands medgörlighet. Tyskland påstås föreslå att England må se sig tillgodo i Egypten och Österrike i Bosnien.

I Österrike-Ungern har förslaget att begära en utomordentlig kredit af 60 millioner mött mycket motstånd inom pressen. Neue freie Presse menar, att då intet krig, ingen annexion och ingen ockupation kommer i fråga, så behöfves heller icke någon kredit. Tidningen bestrider tillochmed delegationerna rättigheten icke blott att votera en sådan kredit, utav äfven deras karakter af verklig representation för den dualistiska monarkin. Den ungerska delegationen, säger bladet, är väl, hvad de deputerade beträffar, representant för kammarens majoritet, men denna majoritet befinner sig i upplösningstillstånd. Den österrikiska delegationen är endast “en af slump hopkommen församling“, som turvis återspeglar alla partierna, allt efter nyckerna hos majoriteten för dagen. Följaktligen, menar N. fr. Presse, skulle kreditens voterande icke kunna betraktas såsom ett uttryck at nationens vilja, så framt det icke afgåfves direkte af monarkins båda parlamenter, men icke af delegationerna. — Morgenpost vill fortfarande icke höra talas om en ockupation af Bosnien och tror icke heller på en eveutuel annektering af denna provins.

Om upproret på ön Kreta innehåller Polit. Corr. följande på autentika fakta stödda skildring: ”Den upproriska rörelsen på Kreta har med otrolig hastighet utbredt sig öfver hela ön. Isynnerhet hafva de turkiska myndigheternas senaste våldsamma och godtyckliga handlingar, de af irreguliera turkiska trupper mot obeväpnadt landfolk föröfvade våldsbragder, äfvensom de under myndigheternas ögon föröfvade stölderna och plundringarna bidragit dertill. Sphakioterne uppfordrade den turkiska garnisonen derstädes, kaimakamen, äfvensom Portens öfriga militära och civila tjenstemän att aflägsna sig. De sistnämnde följde uppmaningen, gingo ombord på ett örlogsfartyg och afreste till Canea. I Serili, i distriktet Alikanos, dar den gamle Maurogenis i spetsen för 600 man höjt upprorsfanan och proklamerat Kretas förening med Grekland. Detsamma gjorde två dagar senare chefen i Kissamos, Skalides, hvilken i förening med Papadojannaki och Parthenion Perides i spetsen för 1,500 man, efter hållen gudstjenst, likaledes höjde den nationela fanan och intog starka positioner, för att tillbakavisa eventuela angrepp af turkiska trupper. I Lakos, i provinsen Kydonia, hafva insurgentcheferne Hadschi-Michalis, Krokides och andra samtidigt proklamerat föreningen med Grekland och firat denna tilldragelse med en högtidlig gudstjenst. I Selinos hafva anförarene Kriaris, Georgakakis o. a. följt insurgenternes i Lakos föredöme. De utnämnde en komité och dekreterade de turkiska myndigheternas afsättning. De skola om detta beslut underrätta såväl de utländske konsulerne som nationalförsamlingen. Vidare hafva alla byar i distriktet Apokorona höjt den grekiska fanan. En del af detta distrikts representanter begaf sig till Argyropolis, dit äfven deputerade, som uppehöllo sig i Fré, skola begifva sig, för att öfverenskomma om eparkiernas förvaltning. Efter senaste underrättelser har turkiska artilleriet i Canea satt sig i rörelse. Insurgenterne torde emellertid hafva intagit fasta positioner och angripit Vamos”.

I Tyskland har den inre krisen åter inträdt i en märklig ny fas; det tyckes som om finansministern Camphausen hade bestämdt beslutit att afgå från sin post, och som ämnade furst Bismarck åter vilja utse de nationalliberales ledare, Bennigsen, till vice-rikskansler. Åtminstone hafva underhandlingar mellan dem båda egt rum, och det öde, som å riksdagen drabbar propositionen om kanslerns vikarie torde väl blifva åtgörande; det är icke sannolikt att den blir förkastad, då ett lagligt ordnande af detta förhållande är vida att föredraga framför ett provisoriskt tillstånd. — Om tillgången vid riksdagens sammanträde i tisdags på aftonen telegraferas: “Riksdagen beslöt att icke såsom centern hade begärt, remittera propositionen om rikskanslerns ställföreträdare till om kommission. Bäjerns och Würtembergs ministrar uttalade sig på det bestämdaste mot bildandet af ansvariga riksministerier. Furst Bismarck tillbakavisade i ett längre tal beskyllningen att tillståndet i Tyskland vore outhärdligt och icke länge kunde förblifva så, och frågade hvad som nu vore sämre än för ett år sedan. Han sade, att i theoretiskt afseende kunde våra institutioner vara angripliga, men vi hafva dock kommit längre med dem än med alla föregående. Rikskanslern hänvisade sedan på det tilltagande omfånget af hans embetsåligganden, och då tvifvel hade uppstått om han vore befogad att med kejsarens samtycke antaga en ställföreträdare, hade han ansett det lämpligast att låta detta tvifvel lösas genom en lag. Furst Bismarck lägger hufvudsaklig vigt vid grundandet af egna riksfinanser och ett eget riksfinans-departement, samt förklarar sig likaledes vara emot inrättandet af egna riksministerier; han anser förbundsråds-institutionen för fördelaktigare och menar att rikskanslern måste, äfven om han har tjenstledighet, hafva ett veto, sådant som hvarje premierminister har, och anhåller att man måtte välvilligt pröfva lagförslaget samt icke förse detsamma med väsentliga amendementer, emedan det skulle blifva svårt att komma till någon samstämmighet om ändringar deri.”

Telegrafunderrättelser.

(Telegram till Finl. Allm. Tidning.)

PARIS den 7 mars. Konservativa tidningar gilla den af République française uttalade åtigten, att Frankrike bör afhålla sig från allt deltagande i kongressen. Denna åsigt delas dock icke af franska regeringen, och anses hennes biträdande säkert.

Berlin d. 5 mars. Post afslutar en artikel om fredsslutet med följande ord: ”Hvilka vexlingar Europa kanske ännu måste genomgå innan det kommer till den efterlängtade freden — så är en sak dock viss, den att ett större steg till den enda möjliga lösningen af den orientaliska frågan under dess mera än 100-åriga fortvaro icke gjorts, än af kejsar Alexander II. Vi önska Ryssland uppriktigt lycka till den framgång, för hvilken det kejserliga huset likasom den fattigaste bondkoja offrat sitt blod; likaledes åt den ryska diplomatien, att det må lyckas henne att genom hofsamhet trygga de stora framgångar, som rysk tapperhet vunnit.

Ryktesvis förljudes, att Tysklands närvarande sändebud i Konstantinopel, prins Reuss, skall utnämnas till Bulgariens guvernör. Här i Berlin anser man fredsvilkoren för hofsamma.

Wien d. 5 mars. Hvad som hittills är kändt om fredsvilkoren gör i Wien ett utmärkt intryck, emedan man här ånyo börjar tro på att den europeiska freden icke kommer att rubbas. — Konferensen sammanträder som det tyckes i Berlin. Så måste man åtminstone sluta till af underrättelser derifrån.

Den 6 mars. Enligt de underrättelser man har fått, är England belåtet med fredsvilkoren och finner icke i dem skäl till protest eller till en störing af freden. England påstås hafva föreslagit Österrike att före konferensen utarbeta en öfverenskommelse om omfånget af de begge makternas intressen och om de medel, med hvilka man bör upprätthålla dem.

Här i Wien rör sig tanken på att framdeles af Bosnien och Herzovina skapa någonting liknande den förra militärgränsen.

Det ser icke ut som om Österrike ville motsätta sig Antivaris öfverlåtelse åt Montenegro. Åtminstone är den här vistande Bojio Petroviz mycket nöjd med det mottagande han rönt och den stämning han funnit hos kabinettet.

Till Polit. Korr. skrifves från Petersburg: Här är man åter på det lifligaste sysselsatt med kongressens sammanträde. Berlin har senast föreslagits till kongressort. Från Galatz skrifves till samma blad, att ryssarne begynna aflägsna hindren för sjöfarten. De nedlagda torpedos uppfiskas,

Här försäkras, att det är beslutet att moblisera en del af den österrikiska armén, för att besätta Bosnien, Herzegowina och Albeniens kust det sistnämnda under medverkan af österrikiska flottan. Befälhafvare blir erkehertig Albrecht. 60 millioners krediten skall icke användas till denna moblisering, utan den bestrides ur militärbudgetens direkta summor. Ordres om mobiliseringen och besättandet väntas hvarje dag. — De ungerska honveds skola till hösten sammandragas i och för manövrer. Två armékorpser koncentreras i Böhmen, der kejsar Frantz Josef skall bivista stora manövrer.

Förhållandena mellan romerska kurian och italienska regeringen försämras. Om påfven besluter sig för att lemna Rom skall Österrike erbjuda honom en tillflykt i Tyrolen.

Pesth den 5 mars. Pesther Journal berättar, att österrikarne nästa vecka skola inrycka i Bosnien. Ockupationskorpsen skall erhålla den oproportionerliga styrkan af 45,000 man.

Rom d. 5 mars. Påfven Leo XIII visar sig oförsonlig. Han har för konungen tillkännagifvit sitt val och sin kröning på det sättet, att ifrågavarande aktstycke adresserats till Humbert IV, konung af Sardinien, i Turin. Den nye påfven erkänner icke konungariket Italien och har dermed afskurit hvarje möjlighet till en uppgörelse. Ryktesvis försäkras, att Österrike föreslagit påfven att flytta påfliga stolen till Wien.

Konstantinopel d. 5 mars. Härvarande blad beteckna ryktet om en off- och defensiv allians mellan Ryssland och Turkiet såsom ogrundadt och tro sig veta att Porten i händelse af ett europeiskt krig skall förblifva neutral.

Paris d. 6 mars. Tyska kejsaren har gifvit de tyske konstnärerne tillstånd att deltaga i Pariser verldsutsällningen.

Konstantinopel d. 5 mars. Krigsskadeståndet skall utgöras af 310 millioner rubel, hvaraf 10 millioner åt ryska undersåtar, som lidit genom kriget. 300 millioner skola erläggas inom 6 år i 4 månaders terminer. Garantierna härför ännu icke definitivt specificerade. De ryska trupperna skola inskeppas i San Stefano på ryska transportångare. Rörande Bulgariens gränser föreligga inga tillförlitliga underrättelser; det synes säkert, att det hvarken skall omfatta Saloniki eller Seres, men deremot Drama och Kavala och sträcka sig ända till Monastir. Bulgariska kuststräckan vid Svarta hafvet sträcker sig från Mangalia till Midia; gränsen emot Dobrudscha bildas af linien Mangalia—Tschernavoda.

herrar får man göra ingenting, tillade han, glömmande sin rol, med bittert hån. — Hvem var då er anklagare? sade han sedan, kanhända känner jag honom och kan gifva er ett råd. —

— Han kallade sig prins von Trachenfeld, svarade Karl Berg fortfarande i samma återhållsamma ton, hvilken antydde, att han ej kände böjelse för att fortsätta samtalet.

— Haha! skrattade den andre, — prins von Trachenfeld — honom hade jag unnat, att han fått en tillbörlig åminnesbeta. Denna högmodige pojke, för hvilken hela verlden är ett stoft vid hans fötter, och som, tillade han doft mumlande, — dock ej är bättre än andra; — han har en oförskämd lycka, fortfor han som hade det varit honom ett behof att prata, lika mycket om hans kamrat hörde på honom eller icke, — han är ruinerad, — jag vet det; — äfven han har engång försökt sin lycka med de små, brokiga bladen, efter det han i Paris redan på annat sätt kommit lyckan till hjelp, — och nu skall allt detta åter på bästa sätt ordnas, då han står i begrepp, att gifta sig med den rika arftagerskan grefvinnan Wallenberg; — jag hörde det just sista dagen före det olyckliga missförstånd, som förde mig hit; — hon skall taga honom, — han förstår att förleda qvinnorna, och med hennes miljoner skall han bli en högt aktad man, — ja, ja, — då man är prins; — andra meniskor måste med möda och fara arbeta sig upp och falla dock ständigt tillbaka. — Dock, — man skall förstå att finna sig.

Han hade sagt allt detta till hälften för sig sjelf och teg nu; — endast oroliga andetag och då och då ett lätt hånskratt ljödo från hans bädd.

Karl Berg hade i början knappt lyssnat, — men efter det grefvinnan Wallenbergs namn träffat hans öra, — trängde hvarje ord som ett dolkstygn till hans hjerta, en isande rysning skakade honom vid tanken, att denne man, den förste måhända, som i hans lugna, fridfulla, inskränkta lif lärt honom känna hatets känsla, för hvars skull Fanny förnekat honom, denne man som störtat honom i vanära och fångenskapens nöd, att denne man, hvars kalla, stolta och högmodiga ansigte var som ingräft i hans själ, vågade utsträcka sin hand efter den ljusa bild, som likt en oupphinnelig, glansomgjuten himlagestalt synts honom inbegreppet af allt skönt och rent — denna tanke störtade honom djupare ned än allt, hvad han förut upplefvat.

Hans hufvud sjönk ned på den hårda dynan och han tillslöt ögonen med en känsla af oändligt ve. — Den gamle Rehfelds ord föllo honom i minnet och vredgad knöt han sina händer vid den tanken, att allt tillhörde den andre, — ära och njutning och det högsta, sannaste och ädlaste, till hvilket han sett upp i skygg tillbedjan, medan han föraktad, ensam låg i fängelset och hade förlorat allt, hvad lifvet bringat honom af blommor. Och den andre hade dock ingen annan förtjenst, än att ha blifvit född på höjdena af det herrskande samhället, medan han i strängt och träget arbete så hårdt kämpat för den anspråkslösa lyckan.

— Hvar är rättvisa? hviskade hans sammantryckta läppar och med smärta betäckte han ögonen med sina händer, som vore honom mörkret i cellen ännu för ljust mot den svarta natt, som omhöljde hans själ.

— Nå, kamrat? hörde han efter några ögoblick Steinheims röst ropa, — sucka ej så, ni har i värsta fall ej mycket att frukta, — några månaders fängelse det är allt, och hvad denne prins Trachenfeld angår, skall jag ifall ni visar er som god kamrat, se till, om ni ej ännu kan spela honom ett vackert streck — och låta honom dyrt betala den fångenskap, i hvilken han bragt er.

— Hvad säger ni? ropade Karl uppfarande; — begär af mig hvad ni vill, om ni ger mig ett medel, att straffa honom — och — hviskade han helt sagta, — att skydda henne för honom!

— Lugn, lugn! sade Steinheim, nu bör ni sofva, det är det bästa ni kan göra. — Vi blifva ännu någon tid tillsammans och kunna då tala derom; — och blifva vi hvarandra nyttiga, — två äro alltid starkare än en, — kanske finna vi äfven tillfälle, att göra våra aftnar litet treflligare. God natt!

Nu hade Karl gerna fortsatt samtalet; — men han hörde på bullret i sängen, att den andre rustade sig till hvila och snart visade hans djupa andetag att det vore förgäfves, att af honom vänta några vidare yttranden.

Karl kastade sig länge sömnlös omkring på sitt läger, slutligen försjönk han af trötthet i en halfslummer. klara, förvirrade bilder döko i hans själ upp och ned; slumrande bland blommor i en lätt drägt såg han grefvinnan Wallenbergs bild; — i långsamma krökningar slingrade sig en svart orm emot henne — han utsträckte armen, han ville skynda fram, för att skydda den hotade, men tunga fjettrar omslöto hans leder och orörlig som i stelkramp måste han se, huru ormen öfver hennes hvita drägt allt mera närmade sig hennes oskuldsfullt leende ansigte.

(Forts.)

[ 4 ]

Officiela och legala kungörelser.

Sedan Kejserliga Senaten, på det några kunniga och i sitt fack framstående handtwerksarbetare må komma i tillfälle att besöka werldsutställinngen i Paris under innewarande år, anslagit tio resestipendier, hwarje om sjuhundra (700) mark att af Manufakturdirektionen efter pröfning tilldelas sådana personer, företrädeswis bland idkare af guld- och silfwerarbetare, snickare, eller trädswarfware, tapetserare, trädsnidare eller ornamentsbildhuggare, målare, sadelmakare, bokbindare eller forderalmakare, korgmakare eller fajansarbetare yrkena, hwilka härwid kunna komma ifråga och äro willige att af stipendierna sig begagna, uppmanas hugade sökande att sednast den 20 i denna månad före klockan tolf på dagen till Manufakturdirektionen inlemna sina ansökningar om stipendierna, åtföljda af intyg om sökandens frejd, ålder och skicklighet i yrket; och meddelas att Kejserliga Senaten såsom ett wilkor för stipendiernas åtnjutande föreskrifwit, det äga stipendiaterna, de der senast den 25 instundande Mars böra i denna Helsingfors stad sig infinna och hos Bestyrelsens för Finlands deltagande i expositionen sekreterare Translatorn Hernberg sig anmäla, för att härifrån tillsammans afresa till Paris under ledning af någon person, som framdeles kommer att af Kejserliga Senaten i sådant afseende utses, genast wid framkomsten till Paris ställa sig till den finska kommissariens wid utställningen förfogande i och för biträde wid uppställningen af expositionsartiklarne, emot en särskild ersättning af fem francs om dagen för dem en hwar. Helsingfors af Manufakturdirektionen, den 5 Mars 1878.

Enligt uppdrag:

C. B. Federley.

672(3—1)

Finlands Statskontor.

Sedan finska statsverket, medelst köpebref, af den 19 Maj 1875 öfvertagit Hangö jernväg på vilkor, bland annat, att, i den ordning och på det sätt sådant enligt de för Hangö jernvägsaktiebolag den 30 Mars 1871 Nådigst fastställda stadgar och särskilda öfverhetliga resolutioner ålegat bemälde jernvägsaktiebolag, ansvara för alla bolaget åliggande förbindelser, beträffande inlösen af de af detsamma utfärdade obligationer, så varder härigenom till allmän kännedom meddeladt, att utlottning af sagda obligationer verkställes å Finlands Statskontor måndagen den 6 nästkommande Maj kl. 11 föremiddagen. Helsingfors, å Finlands Statskontor den 4 Mars 1878.

På befallning:

C. F. Vendell.

F:d.

660(3—1)

Okände egaren till en lädersäck innehållande handelswaror, som Kronolänsmannen i Kumo distrikt Otto J. Malm den 15 sistwikne December å Ylistaro gästgifweri i Kumo socken under beslagsanspråk fråntagit en på flykten kommen archangelsk bonde kallas och stämmes härmedelst till Rådstufwurättens första afdelnings sammanträde måndagen den 29 instundande April kl. 10 f. m. för att i saken höras och sin rätt derwid bewaka wid äfwentyr att målet annars kommer att tagas under slutlig pröfning. Björneborgs Rådhus den 9 Februari 1878.

Ex officio:

J. A. Hjorth.

613(3—1)

Anspråk på den påse, innehållande nitton skålpund oförtulladt kaffe och sju skålpund oförtulladt ryskt socker, som Expeditören wid Terijoki tullexpedition W. Törnroos med biträde af waktmästaren Johan Ruuska den 6 sistlidne Januari uti en tredje klassens passagerarewaggon öfwerkommit och under beslagsanspråk fråntagit en okänd och på flykten kommen mansperson, böra göras hos Rådstufwurätten senast den 17 förstinstundande April klockan tio föremiddagen, wid förlust af rättighet dertill sedermera. Wiborgs Rådhus den 23 Februari 1878.

På Rådstufwurättens wägnar:

Carl Stråhlman.

Th. Aschan.

609

Anspråk på de twå säckar, innehållande ettusen femhundra nittio hornspetsar, fem sjuåttondedels skålpund oförtulladt ryskt socker, en pärtkorg och en smörask af träd, hwilka Expeditören wid Terijoki tullexpedition W. Törnroos med biträde af Waktmästaren W. Kosunen den 30 sistlidne Januari uti en tredje klassens passagerare waggon öfwerkommit och under beslagsanspråk fråntagit en oländ och på flykten kommen mansperson, böra göras hos Rådstufwurätten senast den 17 förstinstundande April klockan 10 föremiddagen, wid förlust af rättighet dertill sedermera. Wiborgs Rådhus den 23 Februari 1878.

På Rådstufwurättens wägnar:

Carl Stråhlman.

Th. Aschan.

610

Emedan ägaren till den topp oförtulladt ryskt socker wägande tjugutre och en half skålpund, som den 17 sistlidne Januari upphittats å en emellan Huhtis by i Rautus socken och ryska gränsen ledande biwäg samt af Gränsefiskalen E. A. Sjöman i beslag tagits är okänd; ty warder den eller de, som önska göra sin äganderätt till sagde socker gällande, härigenom kallade att, i sådant afseende, wid Rådstufwurättens i Kexholm sammanträde onsdagen den tjugundefjerde (24) instundande April kl. 10 f. m. sig infinna wid förlust af sådan rätt sedermera. Kexholms Rådhus, den 26 Februari 1878.

På Rådstufwurättens wägnar:

M. Th. Stenius.

608(3—1)

Att Rådstufwurätten, medelst utslag denna dag, ställt Sjömanshustrun Selma Brännlund, såsom oförmögen att sig och sin å utrikes ort stadde man, Sjömannen Edward Brännlunds egendom wårda, till mannens återkomst under förmyndareinseende af Mekanikern Johan Fredrik Forss, warder härmed allmänheten tillkännagifwet. Kristinestads Rådhus, den 13 Oktober 1877.

På Rådstufwurättens wägnar:

Carl Aspelund.

624

Okände egarene till de handelswaror extra Kronolänsmannen i Kauhajoki socken A. Sawander den 10 sistwikne Januari å Laurunen hemman i Kauhajoki by och socken, under beslagsanspråk fråntagit twänne arkangelske bönder, som med sagda waror idkat gårdfarihandel, warda jemlikt Rådstufwurättens derom denne dag widtagna beslut härmedelst kallade att måndagen den 29 nästkommande April, kl. 10 f. m. sig hos Rådstufwurätten infinna, för att göra sin eganderätt till berörde waror gällande, wid förlust af widare rätt och talan dertill framdeles, Kristinestads Rådhus, den 16 Februari 1878.

På Rådstufwurättens wägnar:

Carl Aspelund.

Swante Blomqwist.

625

I enlighet med Rådstufwurättens i dag meddelade resolution kallas och stämmes härmedelst okände egarene till 27 kannor brännwin, samt häst med fullständigt rede, hwilka undertecknad den 7 sistlidne månad härstädes tagit i beslag, att lördagen den 30 instundande Mars kl. 10 f. m. styrka sin eganderätt till sagde egendom, wid talans förlust framdeles. Jywäskylä den 16 Februari 1878.

Gust. Ef. Bröcker.

Stadsfogde

581(3—2)

Jemlikt Rådstufwurättens i denna stad, genom den 20 September 1875 gifwet utslag, mig derom meddelade föreskrift, får jag härmedelst anmana den eller dem, som tilläfwentyrs wilja hindra lagfarts bewiljande för mig å en tredjedel af gården n:o 4 i 7:de qwarteret och 9:de stadsdelen af Åbo stad, att inom natt och år efter det denna kungörelse warit tredje gången införd i landets allmänna tidningar, sin klandertalan derom inför bemälde Rådstuwurätt på stämning anmäla och utföra, wid förlust af rättighet dertill framdeles. Åbo, den 15 Februari 1878.

Carl Abrahamsson.

Warfstimmerman.

642(3—1)

Jemlikt Rådstuwurättens i denna stad, genom den 3 Juni 1867, gifwet utslag, oss derom meddelade föreskrift, få wi härmedelst anmana den eller dem, som tilläfwentyrs wilja hindra lagfarts bewiljande för oss å gården och tomten n:o 2 i andra qwarteret och femte stadsdelen af Åbo stad, att inom natt och år efter det denna kungörelse warit tredje gången införd uti landets allmänna tidningar sin klandertalan derom inför bemälde Rådstufwurätt på stämning anmäla och utföra, wid förlust af rättighet dertill framdeles. Åbo den 23 Februari 1878.

Carl Johan Thomasson.

Warfssmed.

Johan Viktor Hultin.

Fabriksarbetare.

643(3—1)

Jemlikt Rådstufwurättens i denna stad, genom den 20 September 1875 gifwet utslag, mig derom meddelade föreskrift, får jag härmedelst anmana den eller dem, som tilläfwentyrs wilja hindra lagfarts bewiljande för mig å en tredjedel af gården n:o 4 i 7:de qwarteret och 9:de stadsdelen af Åbo stad, att inom natt och år efter det denna kungörelse warit tredje gången införd uti landets allmänna tidningar, sin klandertalan derom inför bemälde Rådstufwurätt på stämning anmäla och utföra, wid förlust af rättighet dertill framdeles, Åbo, den 15 Februari 1878.

Jakob Lindström.

Warfstimmerman.

644(3—1)

Jemlikt Rådstufwurättens i denna stad, genom i dag gifwet utslag; oss derom meddelade föreskrift, få wi härmedelst anmana den eller dem, som tilläfwentyrs wilja hindra lagfarts bewiljande för oss å gården och tomten n:o 171 1/2 i förra Klösterqwarteret af Åbo stad att inom natt och år efter det denna kungörelse warit tredje gången införd uti landets allmänna tidningar, sin klandertalan derom inför bemälde Rådstufwurätt på stämning anmäla och utföra, wid förlust af rättighet dertill framdeles. Åbo, den 18 Februari 1878.

Johan Adolf Sundström.

Gårdsfogde.

Johan Wilhelm Ahlgren.

Fabriksarbetare.

645(3—1)

Då wi wid sökt lagfart å 1/72:dels mantal af Tenhula skattehemman n:o 2 i Niinilaks by af Wiitasaari församling icke gittat styrka wåra fångesmäns egda rätt till detsamma, ty uppmanas härmedelst den eller de, hwilka tro sig ega bättre rätt till hemmans delen att, inom natt och år från det denna kungörelse warit tredje gången i landets officiela tidningar införd, sin talan derom utföra wid wederbörlig domstol wid äfwentyr att fullständig lagfart oss derefter bewiljas. Wiitasaari den 12 Februari 1878.

Abel och Johan Tenhunen.

574(3—2)

Då wi wid sökt lagfart å 1/27:dels mantal af Markkula skattehemman n:o 1 i Muurosjärwi by af Pihtipudas församling icke gittat styrka wåra fångesmäns egda rätt till detsamma, ty uppmanas härmedelst den eller de, hwilka tro sig ega bättre rätt till hemmansdelen, att inom natt och år från det denna kungörelse warit tredje gången i landets officiela tidningar införd sin talan derom utföra wid wederbörlig domstol wid äfwentyr att fullständig lagfart oss derefter bewiljas. Wiitasaari den 16 Februari 1878.

Johan Kinnunen och Matts Paauanen.

575(3—2)

Lediga tjenster.

Genom förre innehafwarens befordran till annan befattning har en Kanslisttjenst wid General Guvernements Kansliet i Finland blifwit ledig, och uppmanas tillfölje häraf hugade kompetente sökande att inom 30 dagar härefter, denna dag oräknad, till Generalguvernements Kansliet inlemna sina till Hans Excellens General Guvernören öfwer Finland ställda ansökningar om sagde tjenst, åtföljda af behörige meritförteckningar. Helsingfors, å Generalguvernements Kansliet, den 4 Mars 1878.

617(3—2)

Hugade kompetente sökande till ledige baningeniörstjensten i 4:de bandistriktet af statsjernwägarne uppmanas härmedelst att inom fjorton dagar härefter, denne dag dock oräknad, före klockan tolf på dagen till Jernwägsstyrelsen ingifwa sina af behörigen styrkta tjensteförteckningar åtföljda ansökningar om ifrågawarande tjenst. Helsingfors, å Jernwägsstyrelsen, den 5 Mars 1878.

Enligt befallning:

Axel Palander.

674(3—1)

Emedan någon sökande till härförinnan ledig anslagne läraretjensten i gymnastik wid lyceum i Uleåborg sig icke anmält, kungöres härigenom sagde tjenst, som åtföljes af ett årligt arwode å 800 mark, ytterligare ledig att hos Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, ansökas inom femtiosex (56) dagar härefter, denna dag likwäl oräknad. Helsingfors, af Öfwerstyrelsen för skolwäsendet, den 7 Februari 1878.

Enligt befallning:

Karl Swibergson.

434(3—3)

Sockneadjunktstjensten i Pihtipudas warder, i brist på sökande, andra gången anslagen ledig att i stadgad ordning hos Domkapitlet ansökas inom nittio dagar från och med denna dag. Borgå Domkapitel, den 6 Februari 1878.

Ex officio:

E. A. Forssell.

554(3—2)

Hugade kompetente sökande till en ledig Politierådmanstjenst wid Rådstufwurättens i denna stad andra afdelning ega inom femtiosex dagar härefter ingifwa sina till Magistraten ställda ansökningar om sagde tjenst åtföljda af behörigen styrkta meritförteckningar och eger den blifwande innehafwaren af tjensten underkasta sig den arbetsordning som framdeles kan komma att bestämmas. Björneborgs Rådhus den 16 Februari 1878.

Ex officio:

J. A. Hjorth.

612(3—2)

Årsproklama-, konkurs- och fordringsmål.

Resolution:

Uti hit ingifwen skrift har handelsfirman Johan Lang, från Brahestad, anhållit om Kofferdiekaptenen Johan Hannilas förpligtande att, enligt skuldsedel af den 7 September 1874, till sökanden utbetala tretusenetthundratwå mark 72 penni jemte sex procents ränta från sagde dag samt tillika yrkat, att den köpeskilling, som Hannila hade innestående hos orgelnisten Karl Johan Wahlfors för till honom försålda gården n:o 20 i nämnda stads andra qwarter, måtte till skuldens betalande anwändas, men som tillika utredt blifwit, att Hannila allaredan 1875 afrest till utrikesort och okändt är, hwar han för närwarande wistas, alltså äger sökanden, jemlikt 14 § 8 kap. U. B. låta införa denna resolution i tre numror af Finlands Allmänna Tidning och sålunda delgifwa densamma skepparen Johan Hannila, hwilken det åligger att, inom en månad efter det denna resolution blifwit tredje gången i sagde tidning införd, från detta Landskansli uttaga handlingarna i målet och, om han will blifwa i saken hörd, inom fjorton dagar derefter inkomma med skriftlig förklaring öfwer omförmälda ansökning, som jemte akten bör hit återställas. Uleåborgs Landslansli, den 15 Februari 1878.

På Guvernörs-Embetets wägnar:

Konst. Hildén.

J. G. Hortling.

637(3—1)

Borgenärerna i bruksbolaget ”The Finland Charcoal Iron Works Company limiteds” konkurs behagade tisdagen den 19 instundande Mars kl. 6 e. m. sammankomma å Societetshuset i denna stad för att öfwerlägga och besluta om:

Brukens försäljning och realisation af massans öfriga egendom.

Jordlägenheternas häfdande under sommarn.

Bruksförwaltningen under konkurstiden.

Sysslomännens aflöning m. fl. frågor; och erinras om konkursstadgans bestämmelse att frånwarande få nöjas med de närwarandes beslut. Uleåborg den 22 Februari 1878.

Kuratorerne.

628(3—2)

Borgenärerne uti Handlanden Adolf Taipales konkursmassa behagade sammanträda hos undertecknad härstädes, den 23 nästkommande Mars kl. 6 e. m. för att öfwerlägga och besluta säwäl om lön åt gode- och sysslomannen, som ock huruwida lagsöknings åtgärderne emot massans fordringar skola fortsättas eller ej äfwensom angående försäljning af osäkra fordringar m. m.; och erinras att de frånwarande få åtnöja sig med de tillstädeswarandes beslut. Jywäskylä den 26 Februari 1878.

And. Turdiainen.

Syssloman.

653(3—2)

Fordringsegarene i Poliskommissarien H. Munks konkurs kallas härmedelst thorsdagen den 28 Mars kl. 12 på dagen till sammanträde i Käyrä by i norra Ijo, för att öfwerlägga och besluta om godkännande af de rörande Käyrä egendom gjorda köpeanbud; och erinras, att de frånwarande få åtnöjas med de närwarandes beslut. Ijo den 18 Februari 1878.

K. Fellman.

H. Micklin.

636(3—2)

Auktioner.

Enligt Guvenörsembetets i länet den 20 Oktober 1876 gifna utslag kommer, der laga hinder ej möter, Bönderne Adam och Henrik Itkonens egande hela skattehemman n:o 21 och halfwa skattehemmanet n:o 22 i Kotalaks by och Leppäwirta socken, som äro wärderade till tjugutusen sexhundra mark och hwarunder finnes 21 1/2 tunneland åker och sjuttio lassland äng, att genom offentlig auktion den fjerde nästinstundande Maj klockan 12 härstädes försäljas till betäckande af Finlands Hypoteksförenings uti lägenheterne intecknade fordran; hwarom till wederbörandes kännedom härigenom kungöres. Kuopio, å landskansliet, den 21 Februari 1878.

Carl von Kræmer.

A. Rönnholm.

567(3—2)

Måndagen den 1 nästkommande April kl. 12 på dagen försäljes å offentlig, på rådhuset skeende auktion till den mestbjudande Handlanden Henrik Parwiainens konkursmassas i denna stad ägande bebyggda tomterne n:ris 1 i 42 och 4 i 52 qwarteret, enligt stadens äldre planritning, hwilket härmed tillkännagifwes. Joensuu Rådhus, den 1 Mars 1878.

På Magistratens wägnar:

J. A. Nystén.

664(3—1)

På grund af Herr Guvernörens öfwer Kuopio län derom meddelade af Kejserlige Wiborgs Hofrätt fastställda utslag, kommer Bonden Elias Ikonens ägande 2/9:delar af skattehemanet n:o 7 Kemie by af Tohmajärwi socken, att medelst uppå sjelfwa lägenheten tisdagen den 16 nästkommande April kl. 12 på dagen skeende offentlig exekutiv auktion, till den mestbetalande försäljas till gäldande af Bondeenkan Margaretha Ikonens från sagde lägenhet utdömda, men å Bonden Petter Hämäräinen transporterade fordran, utgörande i kapital fyrahundra trettio mark, utan ränta och expencer; hwarom hugade köpare och öfrige wederbörande härigenom underrättas. Ilomants Härads Kronofogdekontor, den 4 Januari 1878.

C. M. Paqualén.

529(3—2)

Måndagen den 18 Mars försäljes å auktionskammaren i Åbo för betäckande af frakt, tull etc. ett från Bordeaux inkommet kärl Cognac.

Widare underrättelser jemte prof erhålles hos Herr L. Schröder i Åbo, hos hwilken nämnde kärl finnes.

Helsingfors den 2 Mars 1878.

Stenius & C:o.

633(3—3)

Käyry lägenhet om 5/8 mantal, n:o 7 Ijo by af Ijo socken försäljes medelst offentlig auktion till förmon för Kommissarien H. Muncks konkursbo thorsdagen den 28 Mars kl. 12 på dagen, under wilkor som wid auktionstillfället närmare bestämmas. Ijo den 18 Febr 1878.

K. Fellman.

H. Micklin.

656(3—1)

Enskilda notifikationer.

Diverse.

Att Direktionen för Försäkrings-Aktiebolaget Kalewa utgöres af Kanslirådet Axel Liljenstrand ordförande, Professorn J. A. Estlander vice ordförande, Bankodirektören J. Rudbäck, Universitetets Kamreraren N. Chr. Westermarck, Lektorn Nordenskiöld, Ingeniör-Kaptenen C. G. Sanmark och Universitets Docenten A. F. Sundell såsom ledamöter, Magistern Felix Heikel, Wågmästaren Ab. Landén och Professorn F. J. v. Becker såsom ledamotssuppleanter, samt att Öfwerstelöjnanten Alfr. Charpentier fortfarande qwarstår såsom bolagels werkställande direktör, warder jemlikt § 7 af bolagets stadgar härigenom tilllännagifwet. Helsingfors den 27 Februari 1878.

Direktionen.

584(3—3)

Bolagsstämma.

Bolaget ”Helsingfors Aktiebostäder” sammanträder till ordinarie bolagsstämma i Societetshuset härstädes Lördagen den 30 Mars 1878 kl. 6 e. m.

Bestyrelsen.

673(3—1)

Förenings Banken i Finland.

Wid den bolagsstämma, som enligt härförinnan utfärdad kungörelse hålles med aktionärerne uti Föreningsbanken i Finland lördagen den trettionde (30) nästinstundande Mars kl. 1 e. m. uti Bankens lokal, komma följande ärenden att behandlas:

1:o årsberättelse för det sextonde redogörelseåret jemte revisorernes utlåtande.

2:o Frågan om decharge för förwaltningen under samma år.

3:o Wal af revisorer för granskningen af Bankens förwaltning under året 1878.

4:o Bestämmande af de orter, ifrån hwilka revisorer för granskningen af Bankens förwaltning under året 1879 skola wid nästskeende ordinarie bolagsstämma utses.

5:o Wal af ledamöter och ledamotssuppleanter i Bankutskottet i stället för dem, som komme att afgå. Helsingfors, den 25 Februari 1878.

Bankutskottet

557(3—2)

Wid wal af Styrelsemedlemmar för Jywäskylä Tryckeriaktiebolag för år 1878-1879 å ordinarie bolagsstämma den 1 dennes inwaldes till bolagets direktion Bokhandlaren H. F. Helminen, Kollegan K. J. Gummerus och Seminarii Lektorn J. Länkelä, hwilka inom sig till ordförande utsågo den sistnämnda. Bolagets firma tecknas: Jywäskylän kirjapaino, pp. J. Länkelä. Hwillet författningsenligt tillkännagifwes. Jywäskylä, den 2 Mars 1878.

675(3—1)

Att Contraboken N:o 1,271, med Sparbanken i Uleåborg, på okändt sätt förkommit, derom tillkännagifwes i det afseende 38 och 39 §§ i gällande stadgar för sagde Sparbank innehålla. Uleåborg den 18 Februari 1878.

Å Sångföreningens wägnar:

E. A. Lundström.

578(3—2)

Hakala Ångsågs Aktiebolags Intressenter

behagade sammanträda till ordinarie bolagsstämma i Helsingfors, Manégegatan N:o 2, måndagen den 18 innewarande Mars klockan 5 eftermiddagen.

Disponenten.

630(3—3)

Meteorologiska observationer.

Mars. 7.	kl. 7 f. m	kl. 2 e. m.	kl. 9 e. m.
Barom., Millimeter	731,1	729,8	728,7
Therm., C. skala	+ 0,6	+ 1.6	+ 0,2
Vindens rigtning	OSO	ONO	N
» styrka	2	2	1
Himlahvalfv. uts.	4	4	4
Temperaturens lägsta stånd			+ 0,2
» högsta »			+ 1,6
Nederbörd, Millimeter			5,36

Kursnoteringar.

Finlands Bank, den 6 Mars 1878.

		Fmk	Fmk
		Wexelkurs.	Diskontkurs.
S:t Petersburg	7 dd.	281: 50	271: 50 pr 100 rub.
London	90 dd.	25: 55	25: 40 pr Liv. Sterl.
Paris	90 dd.	101: 70	100: 80
Hamburg	90 dd. Rm:	125: 20	124: 20 pr. 100
Amsterdam	90 dd.	210: 60	208: 90 pr. 100.
Stockholm	3 dd.	141: 50	140: ?0 pr. 100.

S:t Petersburg, den 21 Febr. g. st. 1878.

London 26 1/8, 1/4, 1/8. — Hamburg 222, 323 1/2, 222 1/2. — Paris 274, 273 1/2. — Halfimperial 7: 52. — Diskonto 4—5.

Anmälde resande.

Den 7 Mars. Löjtn:ne Hisinger fr. Fagerwik och af Heurlin fr. Åbo, i Kleinehs hotel; baron v. Haartman, magist. Nylander, mamsell Kraftman fr. Åbo, kom:råd. Ullner, possess. Lillström fr. Borgå, förwalt. Hedberg fr. Mariefors, handelsbokhåll. Tallqwist fr. P:burg, fabrik. Weisbach, handl:ne Kern fr. Hamburg, Franken fr. Stockholm samt Larcher fr. Bordeaux, i Societetshuset; ing. Zilliacus m. fru fr. T:hus, boställsinsp. Lindebäck fr. Korpilaks, possess. v. Schantz m. fru fr. Kauhajoki och Strömberg fr. Hywinge, i hotel Wilhelmsbad; pastor Fortunatoff fr. Åbo, i hotel de Poste; handl. Wiiliainen fr. T:fors, å källaren Suomi; konsulinnan Hamberg med dotter, kontor Hamberg fr. Lowisa, Konstantinsgtn 21; fru Frosterus fr. Kalkis, Fredriksgtn 39.

Statsjernwägarne i Finland.

Tidtabell för bantågen från och med den 1 December (19 November) 1877 tillswidare.

Wiborg—S:t P:burg. N:o 1.				S:t P:burg—Wiborg. N:o 2.
Wiborg	afg.	7	f. m.	S:t P:burg	afg.	6,15	e. m.
S:t P:burg	ank.	11,15	»	Wiborg	ank.	10,18	»
H:fors—S:t P:burg. N:o 3.				S:t P:burg—H:fors. N:o 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	S.t P:burg	afg.	9	f. m.
Riihimäki	»	11,7	»	Wiborg	»	1,9	e. m.
Lahtis	»	12,59	e. m.	Lahtis	»	6,23	»
Wiborg	»	7,8	»	Riihimäki	»	8,22	»
S:t P:burg	ank.	11,25	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
Helsingfors—T:hus. N:o 5.				T:hus—H:fors. N:o 6.
Helsingfors	afg.	5,45	e. m.	Tawastehus	afg.	8,50	f.m.
Tawastehus	ank.	9,35	»	Helsingfors	ank.	12,30	e. m.
Helsingfors—Åbo. N:o 3 och 51.				Åbo—Helsingfors. N:o 52 och 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Åbo	afg.	1	e. m.
Riihimäki	»	11,15	»	Toijala	»	5,19	»
Tawastehus	»	12,35	e. m.	Tawastehus	»	6,40	»
Toijala	»	2,9	»	Riihimäki	»	8,22	»
Åbo	ank.	6,5	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
H:fors—T:fors. N:o 3, 51 och 81.				T:fors—H:fors. N:o 82, 52 och 4.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Tammerfors	afg.	3,55	e. m.
Riihimäki	»	11,15	»	Toijala	»	5,19	»
Toijala	»	1,54	e. m.	Riihimäki	»	8,22	»
Tammerfors	ank.	3,10	»	Helsingfors	ank.	10,40	»
H:fors—Hangö. N:o 3 och 92.				Hangö—H:fors. N:o 91 och 6.
Helsingfors	afg.	8,30	f. m.	Hangö	afg.	5,15	f. m.
Hywinge	»	11,	»	Ekenäs	»	6,18	»
Ekenäs	»	2,56	e. m.	Hywinge	»	10,39	»
Hangö	ank.	3,56	»	Helsingfors	ank.	12,30	e. m.
Åbo—T:fors. N:o 52 och 181.				T:fors—Åbo. N:o 182 och 51.
Åbo	afg.	1	e. m.	Tammerfors	afg.	10,30	f. m.
Toijala	»	5,30	»	Toijala	»	2,9	e. m.
Tammerfors	ank.	7,50	»	Åbo	ank.	6,5	»
T:hus—S:t P:burg. N:o 6 och 3.				S:t P:burg—T:hus. N:o 4 och 5.
Tawastehus	afg.	8,50	f. m.	S:t P:burg	afg.	8,30	f. m.
Riihimäki	»	11,7	»	Riihimäki	»	8,29	e. m.
S:t P:burg	ank.	11,25	e. m.	Tawastehus	ank.	9,35	»
Hangö—S:t P:burg. N:o 91 och 3.				T:hus—Hangö. N:o 6 och 92.
Hangö	afg.	5,15	f. m.	Tawastehus	afg.	8,50	f. m.
Hywinge	»	10,34	»	Hywinge	»	11	»
S:t P:burg	ank.	11,25	e. m.	Hangö	ank.	3,56	e. m.

Obs. Från Hangö med N:o 91, från Hywinge med N:o 3 och från Riihimäki med N:o 51 till Tawastehus, Tammerfors och Åbo.

Bantågens gång är wester om Kaipiais efter Helsingfors och öster om Kaipiais efter S:t Petersburgs tid.

Fullständiga tidtabeller för passageraretågen försäljas å alla jernwägsstationer.

G. Strömberg.

J. W. Stjernschantz.

Helsingfors,
tryckt hos J. Simelii arfwingar, 1878.

↑ (Se n:o 56.)

[1] (Se n:o 56.)

[1]