Gotland och Wisby i taflor/Kapitel 10

[ bild ]

(Wisby.)

[ 29 ]

X. Helige-Ands-Kyrkan.

Hospitals-kyrkan inom stadens murar.

Samma allmänna folk-tro, som under Medeltiden i de katholska länderna slösade skatter och egodelar på kloster och kyrkor, egnade äfven synnerlig frikostighet åt de s. k. Helige-Ands-husen eller Hospitalerna. Gifmildhet emot dessa stiftelser räknades af Kyrkan bland högst förtjenstfulla och saliggörande verk. Helige-Ands-husen vore icke blott fattig- och sjukhus, utan ock pilgrims-hus, herbergen för i nöd komne fremlingar och vandringsmän. Wisby, beläget på en af den nord-europeiska handelns lifligaste stråkvägar, besökt af talrika resande från öster och vester, och rikt både på guld och på varmt katholskt tros-lif, saknade ingalunda en sådan välgörande stiftelse. Helige-Ands-huset i den fordna hansestaden var genom gåfvor och testamenten bland de rikare i Norden: det egde i staden många byggnader och tomter, och i flera kyrksocknar på landsbygden en mängd åkrar, ängar och andra lägenheter. Till den fromma stiftelsen hörde 2:ne kyrkor, nemligen »Helige-Ands» inom och »S:t Göran's» utom stadsmurarna, den förra belägen invid Hospitals-byggnaderna; den sednare jemte sitt närbelägna Spetelske-hus bestämd för sjuklingar, behäftade med svåra, smittsamma sjukdomar. — År 1532 skänkte danska Konungen Fredrik d. 1:e stadens samtliga ödekyrkor med deras tillydenheter till Hospitalet. — Sedan Hospitalet och den derbredvid belägna, förut flera gånger (isynnerhet åren 1509 och 1525, vid Lübeckarnes härjningar af norra stadsdelen) skadade Helige-Ands-kyrkan år 1610 genom vådeld blifvit förstörda, lät Herr Jens Höeg (1627-33 dansk länsherre på [ 30 ]Gotland) icke blott iståndsätta hospitals-byggnaderna, utan ock invid dem, på 20 alnars afstånd söder om den äldre kyrkan, uppföra en ny hospitals-kyrka, vanligen kallad »Helige-Ands-kyrkan den mindre», af hvilken på Linnerhjelm's år 1804 gjorda aftcckning ruiner synas, som sedan dess alldeles hafva försvunnit.

Vi skola nu betrakta de vackra, vördiga, utomordentligt märkliga lemningarna af den större och äldre Helige-Ands-kyrkan — en oktogon (åttahörning) i tvenne lika stora våningar, med en i nedra våningens plan mot öster vidfästad och för begge våningarna gemensam, aflångt fyrkantig chorbyggnad. Hvardera våningen har varit inrättad till särskilt gudstjenst, men högaltaret har varit gemensamt för båda. Denna åttkantiga dubbelkyrkas grundplan är icke strängt regelbunden, utan i sin östra hälft något sammantryckt.

Nedra våningen eller Underskeppet (som ligger ofvan jord, således ingen Krypta) har invändigt i tvärlinie, uti norr och söder 24 alnar; i öster och vester deremot blott 21 alnar 22 tum. Triumfbågen, hvars mur är 2 alnar 15 tum tjock, har en bredd af 71⁄6 aln; på dess norra och södra framsidor finnes, der sjelfva bågen begynner, en framspringande list som icke fortsättes på dess östra och vestra sidor. Denna båge är den enda spetsbågen i underskeppet, och bildar en stark kontrast mot öfverskeppets midt deröfver bygda, rundbågiga triumf- eller chor-båge. Denna sednare har säkert slutit sig till chorets längesedan fallna hvalf, och deraf fått sin form. Choret kan anses hafva varit vidpa.ss 18 alnar högt under hvalfvet; dess längd är 125⁄8, aln, och den, såsom det af leniningarna tyckes, nästan mer än halfcirkelformiga (hästskobågiga) Altar-rundelns (Absis) djup är 4½ och dess bredd 8½ aln. Hela invändiga längden af skepp, chor och altar-rundel är 412⁄3 aln På hvardera sidan om altarplatsen finnas i hörnmuren 2:ne Sakristior och Celler, den ena öfver den andra, och hvardera sparsamligen belyst af en i östra muren anbragt, endast några tum bred, ljusöppning. Den nedra på norra sidan hade på 1830-talet blifvit oskickligt reparerad och inredd till bisättnings-rum för lik från det närbelägna Lazarettet; den öfra på samma sida är mycket förstörd och öppen mot söder och vester. På södra sidan har den nedra cellen nyss varit inredd till förvaringsrum, den öfra deremot, hvars fina ljus-öppning har formen af ett latinskt kors, är oförändrad; dess höjd är 4½, dess södra vägg mäter 5½- och dess östra 33⁄4 aln: en liten vindeltrappa, 21 tum bred, med 11 steg, leder dit från den nedra cellen. Den motsvarande norra cell-trappan är förstörd. Uppöfver dessa öfra celler tyckes en tredje cell-våning hafva varit: på södra muren synas lemningar af en hvälfning, och såväl på denna som på östra muren finnas små ljus-öppningar.

Öfver chor och altar-rundel hafva hvalfven längesedan nedrasat: dagens fulla ljus faller in i det våldsamt förstörda templets heligaste del, der nu gräs och buskar gro på mark och murar.

Prestdörren å chorets södra vägg är i sednare tid tillmurad: den är 17⁄12 aln bred, 4 alnar hög; invändigt stickbågig, men utvändigt med rätvinkligt och midt på öfverstycket rundbågigt dörrfält med vackra lister, hvaröfver en rundbåge hvälfver sig. — I norra väggen är ett omkring 18 tum bredt, knappt 3 alnar högt, på 7 alnars höjd från marken sittande rundbågigt fönster; ett dylikt, i den runda altarväggen, är omkring 1 aln bredt, 3 à 4 alnar högt; i södra väggen hafva 2:ne, i äldre tider tillmurade mindre fönster blifvit ersatta af ett äfvenledes rundbågigt, 1½ aln bredt, 6½ aln högt, på 7 alnars höjd från marken sittande fönster. Af altaret finnes intet spår: bakom detsamma i muren äro 2:ne små fyrkantiga fördjupningar, troligen till altarkärlens förvaring. —

I Underkeppet uppbära 4 åttkantiga, 7 alnar höga pelare hufvudbågarna och hvalfven. Dessa pelare äro 191⁄4 tum i hvar sida; hafva enkla, släthuggna kapitäler och baser; de qvadratiska fotstyckena äro 22⁄3 aln i längd och bredd. Hvarje pelares både kapitäl- och fot-stycken äro (utom ett af fotstyckena) af en enda sten. Oaktadt dessa pelares korthet, har ett väl beräknadt förhållande mellan skaft och öfriga delar här aflägsnat allt dvärgaktigt tycke, likasom man icke vid anblicken af underskeppet i dess helhet bemärker det nedtryckta och källar-lika, som gör Kryptorna så obehagliga. Det intryck af större frihet och lätthet, man här röner, förklaras af det vackra förhållandet mellan bredd och höjd. Mellan de två, pelarne mot söder är en bredd af 7 alnar 23 tum; d:o d:o mot vetter 8 alnar 11 tum; d:o d:o mot norr 73⁄4 aln och mot öster 8 alnar 13 tum. Rundbågar förena de 4 pelarne; deremot i de smala hvalfven mellan pelarne och yttermurarna, der bågarna hvila på kragstenar i oktogonens hörn, närma de sig till spetsbågar och få derigenom utseende af större höjd. Detta är kanske orsaken att man anbragt en smal tvärlist något öfver bägarnas utsprång både från pelarne och kragstenarna, då man derigenom likasom ryckt bågens begynnelse litet högre upp. Mot vester har en del af hvalfvet nedrasat, och öppningen är med plankgolf betäckt. I midten af medlersta hvalfkupan finnes en åttkantig öppning, 3½ aln i tvärlinie, och prydligt omfattad af en listprydd stenkarm. På hvardera af oktogonens nordöstra och sydöstra sidor finnes en inrundad Altar-nisch, 61⁄3 aln bred, 21⁄6 aln djup; i den sydöstra nischens södra rundning är nedtill ett litet murskåp med spetsvinklig betäckning, och i nordöstra nischens östra rundning ett fyrkantigt sådant, hvaruti altarkärlen troligen varit förvarade. I hvardera af dessa altar-nischer sitter ett rundbågigt fönster, 11⁄4 aln bredt, 4½ aln högt och 4 alnar ofvan [ 31 ]marken. I vestra väggen är en sexbladig ljus-öppning, uthuggen i en fyrkantig, uti fönster-öppningen insatt (af den stora remnan i denna mur sönderspräckt) stenskifva. Utvändigt är fönsterkarmen oinfattad af en vacker rundstaf. — I den sydvestra, liksom i den nordvestra muren, leder en inåt kyrkan öppen trappgång, som betäckes af fyra, liksom trappan uppåtstigande och af fina pelare troligen ursprungligen uppburna rundbågar, med 32 steg upp till öfverskeppet. Dessa trappor mötas der i vestra muren vid en 2 alnar 9 tum bred, rundbågig dörr, i hvars norra insida. märken synas efter dörrhakarna. Den sydvestra gången är alldeles plundrad på sina trappstenar; den norra är i sednare tid nödtorftligen iståndsatt. Trappgångarna belysas af prydliga, mindre fönsteröppningar, utskurna uti i muren insatta fyrkantiga stenskifvor: den nordvestra ljus-öppningen är aflångt sexbladig, den sydvestra fyrbladig. Vid början af den sydvestra gången har varit en mindre, numera förstörd och tillmurad dörr, genom hvilken man direkte och mera obemärkt kunnat utifrån komma in i (den kanske af draperier emot kyrkan dolda) trappan. — Några af kyrkans golfstenar äro qvar. Underskeppets höjd är 12 alnar 20 tum. Kyrkans och chorets areal är 1,175 qradrat-alnar.

Kyrkans hufvud-portal är på södra sidan och upptager större delen af dess bredd: dörr-öppningen (i utkant 71⁄4 aln bred och muren der 3 alnar grof) har å hvardera sidan varit prydd af 2:ne kolonner, åtskiljda af en (qvarstående) halfpilaster; de vackra kapitälerna smyckas af mjukt och smakfullt böjda, fylliga blad, hvilkas ådror utmärkas genom ränder af fina spikhufvuden. Sjelfva dörrfället är upptill skuret i 3:ne bågar, af hvilka den medlersta och högsta har en nedhängande liten rundel. Midtemot är på norra sidan en i sednare tid tilhnurad simplare rundbågig port (i inkant 3 alnar 5 tum bred, 4½ aln hög).

— Öfverskeppet är 221⁄4 aln i öster och vestyr, alnar i söder och norr, och 12 alnar hög under hufvudbågarna. Här uppbäras hvalfbågarna af 4 runda pelare, bilande på underskeppets åttkantiga pelare midt derunder. Dessa runda pelare är 5 alnar 21 tum i omkrets, med fyrkantiga fotstycken (22⁄3 aln i hvar sida). Vid pelare-baserna märkes, att den nedersta runda listen medelst vackra, nästan öfverallt till formen vexlande bladsirater förbindes och sammanvexer med den fyrkantiga fotstenens hörn — utvisande Gotikens vanliga sträfvande efter frihet och liksom lefvande former. På kapitälerna böjer sig det släta rundstycket ut till den qvadratiska täckstenens kanter. — I följd af 2:ne betydliga remnor i yttermurarna luta alla pelerna och isynnerhet den sydvestra utåt. Medlersta, södra, vestra och en del af östra hvalfkuporna, jemte vestra, och södra hufvudbågarna äro fallna; de 3:ne qvarstående bågarna visa lindrigt spetsade rundbågar. — Södra väggen har ett rundt (ursprungligen kanske af bågar och blad smyckadt) fönster, af 3½, alns tvärlinie, och i dess smyg har i äldre tid ett annat upptill rundbågigt fönster blifvit inbygdt; på hvardera af nordöstra och sydöstra sidorna finnes en Altar-nisch, och deruti ett fönster lika med det som sitter på samma sida i underskeppet. Mot öster är den förut i korthet nämnda rundbågiga öppningen mot choret, som kan kallas öfverskeppets triumfbåge, 6 alnar 22 tum bred, omkring 4½ aln hög. Midt i denna öppning qvarstod ännu på den tid, då G. Wallin skref sina »Gothl. Saml:r.» (1740-talet) en liten fyrkantig pelare: huruvida denna pelare tilläfventyrs uppburit 2:ne i den större bågen inslagna mindre bågar, och öppningen sålunda haft en prydligare karakter — kan numera icke afgöras. Kanhända har nämnda lilla pelare endast varit midtelstycket i en här fordom befintlig balustrad? — I bågens södra karmsida är nedtill en fyrkantig murfördjupning. Genom denna chorbåge har mässan från högaltaret, sången från choret kunnat höras i den öfra kyrkan, hvilken dessutom genom den åttkantiga öppningen i golfvet haft förbindelse med underskeppet. — I sydvestra sidan år en större murfördjupning, med en mycket smal ljus-öppning och små murskåp i karmsidorna och upptill täckt af 2:ne rundbågar, som i midten stödt sig på en »vacker marmorpelare med fyrkantig fot», hvilken pelare i G. Wallin's tid ännu qvarstod. Också på södra sidan, under det runda fönstret är en dylik tvåbågig fördjupning, äfvenledes med små skåp i sidomurarna: denna sednare fördjupning har säkerligen för att styrka den genuin det stora runda fönstret, eller genom den tillkomna remnan försvagade muren, blifvit åter tillmurad och sedan till en del på nytt utrifven.

Midt öfver vestra sidans dörr finnes en helt liten, fint mejslad cirkelrund ljus-öppning, uthuggen i en uti muren insett sten.

Från denna öfra våning går inne i nordvestra muren en trappa med 32 steg, under en betäckning som följer stegen med trappstegslikt, parallelt zigzag, upp till fordna loftet, af hvars hvalf endast norra delen är hel och oskadad. Man har vid uppkomsten dit bland buskar och träd en bänk att hvila på, medan blicken fägnas af den herrligaste omsigt öfver stad och ringmur, ruiner och haf.

Oktogonens hela höjd är nu, utvändigt, vidpass 28 alnar. — Ruinen bär många och djupa spår af mångfaldig förstöring. På hela längden af vestra och södra sidorna äro djupa remnor, af hvilka den på vestra sidan är mångenstädes så vid, att man kan sticka ut en arm derigenom. Dessa remnor förklara pelarnas lutning samt hvalfvens fall i öfverskeppet, och bebåda sorgligt den sköna ruinens ytterligare förstöring. Äro de minnen af den jordbäfning, om hvilken Strelow antecknat: »Aar 1540 var it [ 32 ]Jordskelff ofuer Guthiland, oc da fick Kirckene de Reffler oc Sprecker som findis, huor de siden icke ere renoverede».

Omkring kyrkan har marken, af grus och sten filn förstörda närstående byggnader, blifvit upphöjd, så att kyrkans fot till större delen är undanskymd. Chorets fot är enklare än sjelfva kyrkans.

Enhvar af oktogonens sidor synes ursprungligen hafva upptill slutat med en spetsgafvel, och ur denna vackra gafvelkrans — påminnande om uddarna på en furstekrona — har det fordna, troligen också i åtta sidor brutna tornet höjt sig. Något dylikt finnes på Lärbro' kyrka (3½ mil n. från Wisby) men omsluter der det egentliga stentornet; i Tyskland, isynnerhet i Rhen-trakterna, förekommer denna byggnads-stil mycket ofta. — Hvarje gafvel har haft 2:ne, i sednare tid tillmurade ljud-öppningar, hvilkas finhuggna kantstenar af några oriktigt ansetts vara ett slags bokstäfver eller frimuraretecken. Mellan dessa vid någon eldsvåda skadade och upptill afslagna gaflar hafva hörnmurar blifvit uppförda, och det hela afrundadt med en taklist, som är qvar på sydvestra sidan. Oktogonens hörs äro förstärkta med tunna, fint huggna pilastrer, på hvilkas kapitäler de nyss nämnda gaflarnas sidor hvila. — Oktogonens nuvarande högsta höjd är vidpass 25 alnar och har med fot och gafvelspets varit omkring 35, torntaket oberäknadt.

Strelow angifver 1046 såsom kyrkans byggnads-år, och G. J. R. Gordon (i ett sakrikt bref om denna kyrka, infördt i »The Ecclesiologist, London, 1848») vidhåller denna uppgift; N. Hoyen deremot i sin lärda »Forklaring» till J. D. Herholdt's vackra tafleverk: »Hellig-Aands Kirken i Wisby» (4 pl:r, 8 sidor text, folio; Köpenh. 1852) antager såsom troligt, att kyrkan icke är bygd före första fjerdedelen af 1200-talet, hvilket instämmer med hvad förut i dessa anteckningar blifvit i allmänhet yttradt om Wisby-kyrkornas ålder. —

Hvad vidgår Helige-Ands-Kyrkans inredning i 2:ne våningar, finnes det ingen urkund, icke ens någon sägen, som upplyser om meningen med denna egendomliga anordning. Man gissar, att denna inredning haft hänsyn till de olika könen, samt att på det stora Hospitalet i det katholska Wisby fromma qvinnor (ett slags Barmhertighets-systrar, Sœurs de la charité, hvilka, såsom förhållandet varit och är i den katholska kristenhetens betydande städer, frivilligt iklädde sig både tjenarinnors och sjuksköterskors tunga pligter och en särskilt, simpel, all fägring döljande eller vanställande ordensdrägt) biträdt vid sjukvården, och att dessa qvinnor, som genom sin försakelse af lifvets beqvämligheter och glädje voro höjda öfver hopen, i Hospitalskyrkan haft en alskild plats, der de, ostörda af mängdens blickar, förrättat sin andakt. Genom den ofvan omtalade, bredvid södra portalen anbragta lilla porten vid början af södra trappan, eller genom norra sidans port hafva de både från hospitals-gården och från norra sidan kunnat obemärkt inkomma i endera trappan, uti byars pelare-öppningar inåt kyrkan förhängen kanske funnits, och sålunda uppgå till öfra skeppet, der ingången kunde stängas. Genom chorbågen hafva de kunnat se högaltaret samt höra mässan och sången, och medelst öppningen i golfvet har deras sång kunnat sammansmälta med menige mans i det nedra skeppet.

Upprepas må, att allt detta är gissning, men en sådan är tillåtlig der inga andra urkunder finnas, än de qvarstående stumma murarna. Den lärde Prof:r Hoyen (som endast sett ritningar af ruinen) har uttalat den åsigt, »att kyrkans öfverskepp uppstått genom en utvidgning af galleriet eller omgången (Triforium), och att denna utvidgning ingalunda är föranledd af säregna liturgiska bestämmelser, utan snarare af ekonomiska skäl eller af byggnadsställets beskaffenhet». — Men det vill nästan synas, som skulle aldrig hos byggmästaren någon tanke kunnat uppstå, att i denna lilla kyrka anbringa ett galleri mellan sidomurarna och de temligen långt framstående pelarne: sjelfva skeppet skulle derigenom hafva blifvit i högsta grad inskränkt och hopkrympt, och skulle ha' förlorat all ansenlighet. Emedlertid förtjenar Prof:r H:s åsigt både att nämnas och begrundas.

Vidare må här, efter Prof:r Hoyen, kortligan nämnas, att både i Italien, Frankrike och Tyskland finnas klosterkyrkor och slottskapeller, som i samma byggnad innehålla 2:ne kyrkor, den ena öfver den andra, utan att den undra kan räknas bland Kryptor: den undre kyrkan är för sig en alldeles fullständig kyrka med egen ingång. Till sådana dubbelkyrkor räknas i Tyskland några borgkapeller, t. ex. i Landsberg vid Sade och Freiburg vid Unstruth, uppförda 1180—1220, samt i Eger, alla med 2:ne våningar, och det i Eger har, ungefär liksom dubbelkyrkan i Wisby, rundbågar i nedra och spetsbågar i öfra skeppet samt en åttkantig öppning mellan båda afdelningarna. Men utom andra olikheter med kyrkan i Wisby, har i dessa slottskapeller hvarje våning sitt »hor, och till öfverskeppet finnes äfven en särskilt hufvud-ingång utifrån, hvilken förenat öfre kyrkan med slottet: det öfre skeppet har varit bestämdt för borgherrn och hans närmaste, det undre för tjenarne och det lägre slottsfolket. Högaltaret har varit i öfra choret. — Kyrkor finnas äfven, i hvilka galleriet eller omgången (Triforium) så följer skeppets sidor, att det antingen går upptill öfver choret, eller, om choret är ett vidbygdt parti, ligger mellan det och skeppet: i några af dessa har förnämsta platsen varit på galleriet, t. ex. i Aachen's domkyrka, hvarest kejsarthronen stod deruppe. Men för Wisby-kyrkan är det egendomligt att chorbyggnaden är uppförd i sådan höjd, att den genom en egen chorbåge är i omedelbar förbindelse äfven med öfverskeppet. Sådana inrättningar som nunnornas egna sångchor i deras klosterkyrkor, eller det dubbla chor [ 33 ] som var föreskrifvet för sådana kyrkor, hvilka voro gemensamma för munkar och nunnor, och som också kan finnas uti endast munkekloster-kyrkor, t. ex. i S:t Catharina i Lübeck, kunna icke sarnmanliknas med Helige-Ands-kyrkan. Genom den starkt framträdande chorbyggnaden skiljer sig denna kyrka från Baptisterierna (Dops-kyrkorna), som antingen icke hafva någon chor-utbyggnad, eller åtminstone icke någon på långt när så betydlig.

Redan är i dessa blad omnämndt, att Helige-Ands-kyrkan kan anses för den aldramärkligaste bland ruinerna i Wisby. Dess egendomliga och hemlighetsfulla anordning, dess inom så inskränkt rum samnade storhet, dess delars enkla men helgjutna, kraftiga prägel, dess erinringar om dels Österlandets, dels Rhen-trakternas byggnads-lynnen, bekräfta nyssnämnda omdöme. Invändigt erbjuder ruinen flera vackra taflor: en af de vackraste har man från altar-rundeln, der blicken öfver chorets ljusa, gröna förgrund intränger både i det undre och i det öfre skeppet — och ser det förra med dess högtidliga dunkel, dess matta dagrar och fina ljus-strimmor från öppningen i hvalfvet och från rosettfönstren, bakom hvilka dallra sköna ridåer af valnöts-löf — och öfverskeppet, der inom den öfre triumfbågens ram en pelare och en hvalfbåge i vacker förkortning teckna sig emot himmelens klarhet. Men denna tafla behöfver här ej många ord: Säve's teckning beskrifver den. — Den aldra herrligaste taftan är likväl från norra chorsidans öfra cell (dit man dock endast på stege kan komma): från denna högre ståndpunkt ser man hela södra pelareparet såväl i under- som öfver-skeppet, det ena paret vexande upp ur det andra, det ena så likt och dock så olikt det andra; det ena i djup och skugga, det andra i höghet och ljus.

För hundrade år sedan, när den lärde biskoplige fornforskaren Jöran Tallin kortligen beskref denna kyrka, gaf han sin förtjusning luft i bibliska ordalag; han fann kyrkan »sammansatt af kosteliga stenar, huggna efter mått ock med såg skorna på alla sidor, ifrå Grundvalen. alt up til Taket, såsom det skrifves om Pharao's dotters hus» (1 Kon.B. 7: 9); och han tillade, att »kyrkan varit en Perla, en Jouvel och Smycke för Wisby stad».

En sådan klenod är denna ruin för fornforskaren, arkitekten, målaren än i dag. Måtte länge den stunden dröja, då ruinens redan vådligt brustna murar skola störta samman, då den ännu rika återstoden af dess sprängda hvalf och bågar skall falla i grus!