Hoppa till innehållet

Gotlands konsthistoria/Bunge

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Rute
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

Bunge
Fårö  →
På Wikipedia finns en artikel om Bunge kyrka.


[ 75 ]

Bunge.

Denna kyrka, som är annex till Rute och ligger ⅝ mil i öster derifrån, består af ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt kor med en sakristia å norra sidomuren samt af ett fyrkantigt torn i vester. Hela byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Skeppets korets och sakristians socklar utgöras af grofva rundstafvar och grunda hålkälar samt derpå små skarpryggiga rundstafvar, hvilka tillsammans bilda attiska baser med godtycklig behandling. Tornets socklar äro blotta skråkanter.

I skeppet, som invändigt håller i söder och norr 38.8 samt i vester och öster 52.0, stå tvenne kolonner, hvilka uppbära sex korshvalf. Vestra kolonnen har följande anordning. Grundstenen är hög och skråkantig. Basen, som är attisk, har mycket yfviga skyddsblad och dess öfra tor är afkantad. Kapitälet är bägarlikt med åtta storknoppiga blad. Kransen är hålkälad. Östra kolonnen visar föga skiljaktighet. Grundstenen har vanlig skråkant. Basen är attisk, och företer i stället för skyddsblad åt sydost ett Christushufvud med korsgloria, åt sydvest ett krönt hufvud, åt nordost ett bart menniskohufvud, åt nordvest ett lejonhufvud. Öfra toren är afkantad. Kapitälet och kransen likna de vestra. Skaften, af hvilka hvardera håller 5.8 i omkrets, bestå af hela mycket tjocka rundstycken. Kragstenar å sido- och gafvelmurarna uppbära enkla skiljebågar. Sidomurarnas kragstenar, som äro nedtill spetsiga och runda samt upptill rätvinkliga, siras med bladverk och [ 76 ]fasettband. Gafvelmurarnas kragstenar äro kortare och rätvinkligt spetsiga; den vestra prydes med bladverk, men den östra är slät. Skiljebågarne äro 1.0 breda skarpkantiga och spetsiga. Korshvalfven äro äfven spetsiga och ha raka uppåtgående kappor.

Å södra sidomuren och nära midten af vestra hvalfafdelningen finnes en stor ingång. Å hvarje sida stå tre kolonner mellan murhörn och ytterst framspringer en mycket stor halfkolonn. Grundstenarne äro brant skråkantiga, baserne attiska med afrundade plintar för kolonnerna. Kapitälerne, hvilka äro bägarlika, ha mycket framstående blad. Kransarne äro hålkälade. Breda poster på tröskel uppbära ett sexbladigt dörrfält med tre rullika knoppar på hvarje sida och ett lejonhufvud med uträckt tunga i midten. På de innersta murhörnen, som äro tunna, uppstår ett bågformigt framsprång, hvilket är sexbladigt och har två rullika knoppar å hvarje sida samt ett mindre djurhufvud i midten. I öfversta svicklan af detta framsprång, som utbreder sig på dörrfältet, ses Christus med korsgloria uppstiga ur grafven och tre knektar med sköldar nedfalla derjemte. Till höger står Maria krönt och håller en liljespira i venstra och ett verldsklot i högra handen, till venster derunder märkes en qvinna. Kolonnerne, hvilka sakna fem skaft, uppbära rundstafviga, men murhörnen, med undantag af de innersta, skarpkantiga spetsbågar och halfkolonnerne en öfverensstämmande sådan. På halfkolonnerna hvilar ett högspetsigt röste med skråkantiga vattenlister. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.

Å norra sidomuren märkes utvändigt en motsvarande ingång, som är invändigt igenmurad. Portalen [ 77 ]företer å hvarje sida en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Kolonnerne ha attiska baser med små skyddsblad och bägarlika kapitäler. Murhörnen hvila på socklarna. Posterne stå på hög tröskel och uppbära en skarpkantig rundbåge ocb kolonnerne samt murhörnen äfven sådana.

I den mellersta hvalfafdelningen åt söder ses i midten ett spetsigt fönster, hvari en midtpost uppbär två spetsbågar ocb derpå en ring. I östra hvalfafdelningen åt samma håll märkes ett enkelt spetsigt fönster. Begge dessa fönster ha höga bröstningar och ut- och invändigt sneda smygar. Triumfbågen är lika bred som koret, och framter hålkälade dynstenar samt spetsig betäckning. Södra sidomuren har vid vestra ändan utvändigt fått en grof sträfpelare, hvilken härrör från en sednare tid.

Koret, som invändigt sträcker sig i söder och norr 28.1 samt i vester och öster 55.1, betäckes med ett spetsigt korshvalf, hvilket har raka uppåtgående kappor med skråkantiga kragstenar. Å södra sidomuren närmare vestra ändan finnes en stor ingång. Yttre omfattningen framter å hvarje sida två kolonner mellan poster och murhörn. Tre skaft saknas. Grundstenarne och baserne äro lika med socklarna, kapitälerne bägarlika ocb bladprydda, kransarne hålkälade. Posterne stå på tröskel ocb uppbära ett dörrfält, som utgöres af tvenne halfva och tvenne hela blad med fem rullika knoppar. Kolonnerne motsvaras af rundstafviga, de inre murhörnen af en hålkälad och de yttre af en afkantad spetsbåge.

På östra sidan om ingången ses ett smalt enkelt och högt fönster med ansenlig bröstning. Å altarväg[ 78 ]gen finnas tre sådana fönster, af hvilka det mellersta är lika bredt som men högre än de omgifvande, och deras bröstningar äro lägre än det södra fönstrets. Alla fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. Der märkas yttre föga framstående vattenlister, som äro ornamentslösa. I norra sidomuren nära vestra ändan ses ett fyrkantigt väggskåp.

På midten af den sistberörda sidomuren är en tresprångig och rundbågig ingång, hvilken invändigt är något snedsmygig och lågrakspetsig. Denna ingång leder till sakristian, som invändigt håller i söder och norr 18.0 samt i vester och öster 12.5. Ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr betäcker sakristian, hvilken från öster upplyses af ett litet fönster, som till det yttre är snedsmygigt och rundbågigt, men till det inre snedsmygigt och lågrakspetsigt. I vestra sidomuren ses ett rakspetsigt och åt norr ett nyare väggskåp.

Tornet innehåller flere afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 16.9 samt i motsatt riktning 20.1, betäckes med ett spetsigt korshvalf. En ingång på midten af vestra sidomuren har å hvarje sida två murhörn och derinnanför poster. Murhörnen stå på tornets socklar, men posterne på tröskel, och alla ha hålkälade kransar. På murhörnen hvila två spetsbågar, men på posterna en rundbåge, som alla äro skarpkantiga. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Tornbågen har afdelningens bredd, men är låg med högspetsig betäckning.

I södra sidomuren vid östra ändan inför en raksluten ingång till en trappa, hvilken genomgående densamma vänder sig inuti vestra sidomuren, mot midten [ 79 ]hvaraf man inkommer i andra afdelningen. Der ses åt söder en liten smal raksluten ljusöppning och åt öster en spetsig hjelpbåge med afdelningens bredd. Sedan fortgår trappan till norra ändan af vestra och inför i norra sidomuren, hvari en raksluten ingång öppnar sig till ett bjelklag. Denna låga afdelning har åt söder en liten fyrkantig ljusöppning. Längre upp på trappan i den sistberörda sidomuren märkes en likadan ingång, som äfven ledt till ett bjelklag, och deröfver finnes ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i vester och öster.

Sedan vänder sig trappan i östra sidomuren, då man mot midten inkommer i öfversta afdelningen, hvilken har två gluggar å hvarje sida. Dessa gluggar, som ofelbart haft midtkolonner samt ut- och invändigt bågformiga omfattningar, äro afbrutna, och blotta remstycken utgöra deras betäckningar. Tornet uppbär en temligen hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant. Kort efter år 1740 nedslog åskan och splittrade spiran utan att antända. Derpå uppfördes, såsom det berättas, en helt olika och vida lägre spira. Måhända har vid detta tillfälle tornets öfra del blifvit skadad och derefter afbruten. Åskan har äfven 1797 nedslagit i spiran, hvarifrån några bräder lösrycktes, men ingen antändning inträffade.

På ett muradt altarbord ligger en grofslipad skifva af kalksten. Derpå står en altartafla, som är illa arbetad af fin sandsten i rococomaner och föreställer nattvarden. Denna altarprydnad har 1689 tillkommit.

I kyrkan ses en kalklik dopfunt af kalksten. Foten är inåtsvängd. Skålen har kullrig botten och nära lodräta sidor med grunda och tomma arabiska bågar. Hela höjden utgör 2.9 och skålens yttre tvärmått 2.4.5.

[ 80 ]Kyrkan skall enligt en gammal förteckning ha 1221 uppstått[1]. Då kyrkan företer ren spetsbågsstil, så måste hon vara ungefär ett århundrade yngre. Der måste således funnits en äldre kyrka, hvilken varit förliten och derföre blifvit ombyggd. Denna förmodan är så mycket troligare, som yttre omfattningen af skeppets norra ingång är hållen i ren rundbågsstil och i jemförelse med detsammas motsvarande liksom med korets portal mycket enkel, och således har tvifvelsutan tillhört en äldre kyrka och blifvit vid den nuvarandes byggnad begagnad, såsom flerstädes skett, å norra sidomuren. Del vill jemväl synas, som tornets socklar, hvilka förete rundbågsstil, tillhört en äldre byggnad.

En stor port i kyrkogårdens södra sidomur betäckes med ettt högt tunnhvalf på vederlag i vester och öster. Yttre omfattningen, som har hålkälade och rundstafviga dynstenar och spetsig betäckning, prydes i kanterna med rundstafvar. Inre omfattningens dynstenar utgöras af en hålkäl emellan tvenne rundstafvar och dess sidostycken äro skarpkantiga, men dithörande båge, hvilken är vida mindre spetsig än den nyssberörde, har i kanten en rundstaf. I hvarje insida ses en lång lågrakspetsig sittnich. Höga rösten förenas med ett kroppåstak.

En genomgång i kyrkogårdens östra sidomur har ett tunnhvalf med spetsbågiga omfattningar och en hög rakspetsig sittnich i hvarje insida. Yttre omfattningen, som är stafprydd, hvilar på hög tröskel och uppbär en spetsig betäckning med två halfva och två hela rundbågiga blad samt tre rullika knoppar. Dessa blad siras [ 81 ]med rundstafvar. Ett murhörn å hvarje sida derutanför uppbär en hög spetsbåge med hålkälade kransar. Murhörnen och bågen derpå äro afkantade. Inre omfattningen är rätvinklig med hålkälade dynstenar och högspetsig båge. Till rösten i vester och öster sluter sig en vanlig betäckning.

I vestra sidomuren af kyrkogården finnes en stor port, hvilken uppbär ett tunnhvalf och inrymmer en lång lågrakspetsig sittnich i hvarje insida. Yttre omfattningen är spetsig med rundstafviga kanter och karnisade dynstenar. Inre omfattningen har rätvinkliga sidostycken, hvarpå dynstenar, som bestå af en hålkäl emellan två rundstafvar, uppbära en lågspetsig och stafprydd båge. Ett högt röste i vester och ett i öster uppbära ett kroppåstak.

I norra sidomuren af kyrkogården inför en stor port, hvilken betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster och i hvarje insida ses en lågrakspetsig sittnich. Yttre omfattningen är högspetsig och stafprydd med karnisade och rundstafviga dynstenar. Inre omfattningens sidostycken äro rätvinkliga och dithörande dynstenar utgöras af en hålkäl mellan två rundstafvar, och en lågspetsig båge derpå är stafprydd. Rösten, som höja sig i söder och norr, uppbära ett vanligt vattentak.

Alla dessa portar äro uppförda af huggen och tuktad kalksten och hållna i spetsbågsstil, och de tyckas vara ungefär lika gamla som sjelfva kyrkan.

Nära utanför kyrkogårdens nordvestra hörn jemte landsvägen står en ganska ovanlig fattigbössa, hvilken har likhet med en kort kolonn, som saknar bas, men har tärningformigt kapital. Skaftets nedra del står i [ 82 ]midten af en fyrkantig fot, hvilken håller 3.0 i hvarje sida och 2.0 i höjd. Från skaftets ring sluter sig en hålkäl till kapitälets nedra del, som i hvarje hörn prydes med ett snärkellikt blad. Detta kapitäl, hvilket håller 1.5 i hvarje sida och något mindre i höjd, är ihåligt och ofvanpå slätt med ett aflångfyrkantigt hål i midten för instickande af gåfvor. Å den ena sidan föreställes Christus med korsgloria sitta på regnbågen inom en spetsig oval och hålla en bok i venstra och upplyfta högra handen till välsignelse. På öfra kanten af en fyrkantig omfattning ses följande inskrift med runor: alrans: gierdi: stain: di. Å den andra sidan ses ett krönt lejon stå inom en ring. På den tredje sidan, som är slät, finnes nederst å midten en merla, och deröfver märkas lemningar efter en sådan, hvilken afrostat. I dessa merlor har troligtvis en fana varit uppsatt. Den fjerde sidan har en fyrkantig jernlucka med ett lås. Foten består af tuktad kalksten i ganska fast murbruk. Skaftet och kapitalet äro väl huggna af en enda kalksten och ha ungefär samma ålder som kyrkan. Ofvanpå kapitälet är en liten fyrkantig skifva af kalksten uppsatt på fyra jerntenar. Denna skifva, som tjenar till hålets skyddande för regninslag, är en solvisare.

Uti en jurnal 1800 uppger Hilfeling, att ett ansenligt hus, hvaraf han bifogar en liten pennritning, ligger strax vester om kyrkan. Denna byggnad, hvilken då var till omgifningsmurar och gafvelrösten i behåll och två våningar hög, saknade betäckning. På midten af ena gafvelmuren fanns en perspektivisk ingång och deröfver två snedsmygiga fönster och jemväl två sådana i gafvelröstet. Både ingången och fönstren [ 83 ]voro rundbågiga. Ena sidomuren hade ett rundbågigt fönster och deröfver en raksluten glugg. Vester om kyrkan förmärkes intet spår efter någon ruin ej heller förspörjes någon sägen om en sådan; men väl finnas öster om och helt nära vid kyrkogårdsmuren lemningar af ett dylikt hus. Således måste Hilfeling i hastigheten skrifvit vester i stället för öster. Byggnaden har bildat en aflång fyrkant, som med sträckning i söder och norr hållit ungefär 55.0 i yttre längd och 55.0 i bredd samt 4.0 i murtjocklek. Vestra sido- och norra gafvelmuren qvarstå till halfva höjden. Å sidomuren märkes en liten rundbågig ingång och å gafvelmuren små rundbågiga fönster. Den perspektiviska ingången å södra gafvelmuren kunna äldre personer i trakten erinra sig. Omfattningarne bestå af huggen, men det öfriga af tuktad kalksten. I öster 150 steg från ruinen synas grundvalar af en större aflångfyrkantig byggnad, hvilken enligt sägen varit ett ladugårdshus. I sydvest om ruinen finnas lemningar efter en mindre byggnad, som skall enligt gammal berättelse varit en källare. Ruinen, hvilken kallas Munkhuset, har troligtvis varit ett prestboställe. Det är bekant, att under katolska liden voro hjelpprester bosatta vid flere annexer, hvarest sådana biträden efter reformationen ansågos öfverflödige. Det vissa är, att efter ifrågavarande byggnads uppförande ha tvifvelsutan mer än fem hundra år förflutit.



  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 312.