Gotlands konsthistoria/S. Georgius eller S. Göran

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  S. Petrus eller S. Peder och S. Johannes eller S. Hans
Gotlands konsthistoria
av Carl Georg Brunius

S. Georgius eller S. Göran
Nedbrutna Kyrkor  →
På Wikipedia finns en artikel om S:t Görans kyrkoruin.


[ 274 ]

S. Georgius eller S. Göran.


Nordost utom staden 400 steg från Norderport ligger S. Göran på en alldeles slätt och ganska rymlig plats, hvilken har temlig höjd öfver hafsstranden i vester, men begränsas i öster af en bergssträcka. Denne helgedom består af ett aflångfyrkantigt långhus och ett lika dant ehuru något smalare och föga kortare kor i öster.

Långhuset, som med ansenlig höjd håller 38.0 i inre bredd och 55.0 i längd, har i midten från vester till öster haft tvenne pelare, hvilka fördelat detsamma i två likstora skepp. Dessa pelare, af hvilka den vestra qvarstår, men den östra är bortbruten ända till grunden, ha uppburit sex vågrätta korshvalf, som varit rundbågiga i söder och norr men spetsbågiga i vester och öster. Samma pelare ha på det närmaste stått på lika afstånd från gafvel- och sidomurarna samt från hvarandra.

En större ingång på midten af södra och en sådan midt deremot på norra sidomuren samt två mindre å vestra gafvelmuren äro till sina omfattningar mycket skadade; dock märkes, att de alla till det yttre varit rundbågiga och till det inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Utanför södra ingången ses lemningar af ett vapenhus, som troligtvis varit betäckt med ett korshvalf, dock fordras utgräfning och undersökning, innan det kan närmare bestämmas, huru härmed förhållit sig. Förmodligen har denna tillbyggnad liknat det vapenhus, hvilket ligger vid S. Klemens’ kyrka. Norra ingången är [ 275 ]igenmurad. De vestra ingångarnas afstånd ifrån hvarandra utgör blott 5.0.

Tre rundbågiga fönster å södra och lika många å norra sidomuren samt tvenne å vestra gafvelmuren motsvara midten af hvalfafdelningarna, och de ha höga bröstningar och utvändigt mindre men invändigt större smygar samt tvärbranta platter. Å östra gafvelmuren nära sidomurarna finnas tvenne små fönster, som äro rundbetäckta och snedsmygiga. Dessa fönster ha varit begagnade, då ett mindre kor fordom funnits.

Långhusets omgifningsmurar, hvilka äro släta och 4.6 tjocka, ha höga, skråkantiga socklar med stora rundstafvar derpå. Den pelare, som qvarstår, är fyrkantig och har skråkantig grundsten, derpå platt och qvartstaf samt platt och hålkäl med hålkälad krans. Å båda sidomurarna och vestra gafvelmuren uppgå hvalffötterne från hålkälade dynstenar, hvilka äro lika breda som pelaren. I hvarje hörn märkes en liten skråkantig kragsten. Triumfbågen är mycket skadad, så att hvalffoten deröfver nedfallit. Af takhvalfven, som sakna förenings- och skiljebågar samt kant- och korsbågar, äro betydliga lemningar öfriga. Vid vestra gafvel- och båda sidomurarna sträcka sig skarpkantiga bönpallar, som äro 2.0 höga och 1.0 breda.

Spetsiga gafvelrösten, hvilka höja sig i vester och öster, ådagalägga, att långhuset haft ett enda kroppåstak. Å vestra gafvelröstet märkas en större och en mindre glugg, som begge äro rundbågiga, och deröfver ses tvenne små fyrbladiga lufthål, hvilka, huggna af hela hällar, stå öfver hörn jemte hvarandra. Det visar sig påtagligen, att långhusets östra gafvelmur blifvit vid korets uppförande genombruten. Lemningar af en [ 276 ]spiraltrappa, som ursprungligen uppfört till långhusets takhvalf, förmärkas vid norra sidan om triumfbågen. Att det ursprungliga koret varit vida smalare och lägre än det nuvarande, röja långhusets små fönster åt öster. Å långhusets östra gafvelröste nära spetsen finnas tre luft- och ljusöppningar, hvilka bestå af två lika höga, fyrbladiga rosor och en smal rundbågig glugg i midten deröfver. Härvid bör den ovanligheten märkas, att den södra rosen står öfver hörn, men den norra våg- och lodrätt. Samma rosor utgöras af hela hällar.

Koret, som håller i inre bredd 29.5 och i längd 51.5, har 5.0 tjocka omgifningsmurar, hvilkas socklar bestå af stora skråkanter och tjocka rundstafvar derpå. Betäckningen utgöres af två högspetsiga och rakuppgående korshvalf med kantbågar. En skarpkantig skiljebåge, som är 1.0 bred, hvilar på kragstenar, hvilka ha en rund, spetsig knopp, derpå ett bägarlikt kapitäl samt krans med rundstaf och hålkäl. Kantbågarne, som äro rätvinkliga och 0.3.5 tjocka å hvarje sida, uppgå från små, spetsiga kragstenar. Å södra sidomuren finnes en ingång nära vestra ändan. Denna ingång har utvändigt haft å hvarje sida en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Der märkas lemningar af bägarlika kapitäler med hålkälade kransar och derpå en rundstafvig spetsbåge. På posterna hvilar ett rakt dörrfält, hvarå ses en inhuggen trebladig båge, som siras med rundstaf, platt och hålkäl. Murhörnen uppbära en hålkälad spetsbåge. Inre omfattningen är nära rätvinklig och lågrakspetsig. Östra gafvelmuren har tre smala och höga fönster, af hvilka det mellersta är något bredare och högre än de omgifvande, och alla äro till omfattningarna rundbågiga, men i ljusen [ 277 ]lågspetsiga samt ut- och invändigt snedsmygiga. Ett likadant fönster, som helt och hållet har rundbågig betäckning, märkes å södra sidomuren i midten af hvarje hvalfafdelning. Triumfbågen, hvilken varit mycket bred och spetsig, har påtagligen tillkommit vid det nuvarande korets byggnad. Det måste i sanning beklagas, att bågen blifvit i sednare åren bortbruten. I södra sidomuren och under östra fönstret derå ses lemningar efter en stor rundbågig sittnich. I norra sidomurens vestra hvalfafdelning märkes ett större och i dess östra ett mindre rakspetsigt väggskåp. Å sistberörda sidomur i vestra hvalfafdelningen något åt öster finnes en liten rundbågig ingång, hvilken är rätvinklig och saknar alla prydnader. Denna ingång har inledt till en sakristia, som är bortbruten, men utvändigt märkas spår efter ett tunnhvalf, hvilket med vederlag i söder och norr utgjort densammas betäckning. I korets norra sidomur finnes öfver detta tunnhvalf, en rakbetäckt ingång till en trappa, som uppgår från öster till vester på korets takhvalf. Koret har i öster ett spetsigt gafvelröste med en större glugg och till densamma har ett kroppåstak slutit sig.

Både långhuset och koret äro uppförda af tuktad och grofhuggen med omfattningar af renhuggen kalksten, men takhvalfven af kalkflisor. Pelaren, hvilken är samtidig med långhusets omgifningsmurar, består af mindre qvadersten, hvadan den alltså ej har erforderlig fasthet. Kyrkan har varit ut- och invändigt afputsad. Denna liksom andra gamla klosterkyrkor har aldrig haft något torn utan förmodligen en takryttare. På långhusets golfplan ligga några stycken af gamla grafstenar, som genom de östra takhvalfvens instörtande [ 278 ]blifvit sönderslagna. Långhuset röjer ren rundbågsstil, koret deremot blandad spetsbågsstil. Det förra tyckes härröra från midten af trettonde, men det sednare från midten af fjortonde seklet.

I vester och sydvest om och nära intill kyrkan ligga vidsträckta grushögar af fasta byggnader, hvilka troligtvis tillhört denna välgörande inrättning. På midten af långhusets vestra gafvelmur synas tre hvalffötter. Således måste en tillbyggnad derifrån sträckt sig åt vester, och minst haft två korshvalf. Under mellersta hvalffoten finnes en enkel rundbågig ingång midt öfver de två derunder. Tillbyggnaden har troligtvis haft ett bjelklag och tvenne rum öfver hvarandra. Man lärer från det öfra af dessa rum inkommit till en läktare vid långhusets vestra ända.

Af konung Hans blef mester David förlänad med S. Görans hospital. Allmogen på Gotland ingaf 1514 en klagoskrift till Christian II. I denna skrift anfördes, att landets inbyggare stiftat samma kloster till förrättande af gudstjenst samt till hjelp för fattiga, och att detsamma till för få år sedan stått under landets hägn; men att sedan nämnde person fått detsamma i förläning, nästan ingen gudstjenst blifvit der hållen eller någon fattig der emottagen. Härtill lades, att i händelse samma kloster skulle fortfarande vara i mester Davids förläning, blefve detsamma snart öde. Denne herre hade nemligen ditsatt en fogde, och han hade redan skadat klostrets skog och hus till mera än två eller trehundra mark. Till följd häraf bönföll allmogen att få denna inrättning åter under landets eget hägn, så att den måtte upprätthållas. I afseende härpå upplystes, att detta kloster, som icke egde några räntor, [ 279 ]underhölls af blotta almosor, och att, sedan ingen redovisning nu gjordes, nästan intet dertill gafs af landet, och ingen fattig fick derstädes någon tillflykt. Denne mester David var härold och begagnades i många beskickningar af Christian II. Han följde samma konung i landsflykt och återkom icke till Danmark[1]. Vi veta icke, huru denna sak utföll. Det vissa är, att nämnda inrättning kort före eller kort efter reformationen upphörde.

Då Strelow förmenar, att denna kyrka tillkommit för att begagnas af invånarne i en förstad, så har han efter sin vana mycket misstagit sig. En mängd städer både i Danmark och Sverige fingo under medeltiden utanför sina försvarsverk spetelehus eller hospitaler för svårare sjukdomar. Till sådana inrättningar, som sköttes af andlige, hörde helgedomar, hvilka, invigda till S. Göran, ingalunda fingo såsom sockenkyrkor begagnas. Nyttan att förlägga sjukhus utanför städerna var ganska väl insedd under medeltiden. Det är märkvärdigt, att man intill våra dagar så bortglömt forntidens erfarenhet i detta afseende, att man tillochmed uti små universitetsstäder bygger och utvidgar stora sjukhus.



  1. Danske Magazin, III. R. 3. B. S. 105—106.